Barns värdering av kulturskoledeltagande

Den första övergripande forskningsfrågan handlar om barns värdering av deltagande i kulturskolan utifrån kön samt kulturell och socioekonomisk bakgrund. Delstudie 1 visar att barn som deltar i kulturskolans verksamhet värderar den högt; bland dem som deltar angav nästan 90 procent att de tycker det är roligt eller mycket roligt att delta. Barns värdering av kulturskoledeltagande tenderar att samvariera med i vilken grad barnet representerar den typiska kulturskoleeleven – en svenskfödd flicka med välutbildade föräldrar, något som kan beskrivas som en person med ett kulturskoleanpassat habitus.

Barnen tenderar också att fortsätta sitt deltagande under en längre tid om de har kulturutövande och i synnerhet musikutövande föräldrar. Tidigare forskning visar att föräldrarnas musikaliska bakgrund har betydelse för barnens musikaliska lärande (Bloom & Sosniak, 1981). Faktorer som har visat sig påverka positivt är exempelvis föräldrars stöd gällande övning och lektioner (Davidson et al., 1995; Howe & Sloboda, 1991), deras stödjande och

positiva attityd och engagemang i strukturerande av hemmiljön (Howe & Sloboda, 1991; Zdzinski, 2013). Sådana faktorer kan ligga bakom resultatet i delstudie 1 vilket visar att barn med musikutövande föräldrar har stor uthållighet och tillfredställelse i sina kulturskolestudier. En förklaring till detta är att barnen utvecklar ett kulturskoleanpassat habitus som kopplas till att kulturskolelärarens och förälderns förväntningar överensstämmer och förstärker vartannat. Föräldrastöd i form av stöd, struktur och uppmuntran är följaktligen positiva för det enskilda barnets lärande men fungerar även som reproducerande mekanismer för kulturskoledeltagande i stort.

Resultatet i delstudie 1 visar att föräldrars musikutövande gynnar barns uthållighet i kulturskoledeltagande mer än föräldrarnas andra kulturutövande gör. Eftersom musik är det ämne som har längst tradition inom skolformen (Persson, 2001) är det mer sannolikt att föräldrar till dagens kulturskoleelever spelat ett musikinstrument än att de deltagit i något annat ämne i kulturskolan. Kulturskolekontexten som gemensam referenspunkt, barn och föräldrar emellan, är därför oftare aktuell när det gäller föräldrar som utövat musik än när det gäller andra erfarenheter av kultur som föräldrar kan ha.

Av dem som inte deltar i kulturskola angav 66 procent att skälet var bristande lust medan många av dem som slutat hänvisade till att de tyckte att kulturskolan var tråkig (55%). En spontan implikation av detta resultat skulle kunna vara en uppmaning till kulturskolorna att sträva efter att utforma undervisningen på sätt som fler barn skulle kunna uppleva som mera lustfyllt. Det är emellertid inte helt okomplicerat att tolka och förstå anledningarna till att en del elever som slutat uppger att de uppfattar undervisningen som ”tråkig”. I linje med Bourdieus (1993b) perspektiv på misskännande kan det vara så att barn tenderar att hänvisa till förklaringsmodeller som har att göra med undervisningens brister snarare än pekar på samband mellan sin egen bakgrund och upplevelsen av kulturskoledeltagande. Självexkludering, vilket innebär exkludering som individen inte skulle identifiera som exkludering utan istället härleda till egna brister, kan också handla om tankar om egen brist på talang och därmed frivilligt bortväljande av möjligheter som skulle kunnat visa sig gynnsamma (Bourdieu & Passeron, 1964/1979, 1970/2008). När det gäller kulturskoledeltagande så skulle det kunna ses som ett exempel på sådant som barn skulle kunna ha en tendens att självexkludera sig ifrån. Baserat i erfarenheter i sin hemmiljö skulle kostsamma fritidsaktiviteter också kunna vara något som barn uppfattar som uteslutet och därför på ett mer eller mindre omedvetet plan konstruerar som oönskade eller tråkiga. Då barnens svar tyder på att de värderar social tillhörighet högt kan en annan

anledning till att de betecknar kulturskolan som tråkig höra ihop med att de inte upplevt social gemenskap i kulturskolan. Ytterligare förklaringar kan handla om brist på utmaningar eller bristande lust till övning. En relativt hög andel av barnen anger att de inte vet vad kulturskolan är (16%) vilket belyser vikten av att kulturskolorna vidmakthåller och eventuellt utvecklar sina marknadsföringsmetoder.

Sammantaget förefaller barns uppfattningar om kulturskolan variera stort beroende på om man tillhör gruppen som deltar i kulturskolan eller ej. Delstudie 1 visar hur deltagandet ser ut i proportion till nämnda variabler och ger övergripande stöd för teorin om kulturell reproduktion då barn med välutbildade och kulturutövande föräldrar visade sig överrepresenterade – en bild som överensstämmer med tidigare forskning (Brändström & Wiklund, 1995; Elofsson, 2009). Med tanke på uppdraget att verka för breddat deltagande framstår det ur rättviseperspektiv som en angelägen utmaning för kulturskolorna att utforma undervisningen på sätt som i mindre grad är avhängigt av utvecklande av ett specifikt kulturskolehabitus. En sådan verksamhet skulle potentiell kunna locka fler och upplevas mer lustfyllt för fler grupper av barn.

Flickor visade sig i delstudie 1 vara en överrepresenterad grupp vilket kan ses som en effekt av att musik bland barn betraktas som ett feminint ämne (McGregor & Mills, 2006; Paechter, 2000). Kulturskolecentrums statistik (Statens kulturråd, 2018) visar att även dans, bild och teater engagerar fler flickor än pojkar. Bara media är ett ämne 8 representerat i kulturskolorna som i övervägande grad lockar pojkar (Statens kulturråd, 2018). Överrepresentationen av flickor har även noterats i annan forskning om kulturskolan (Brändström & Wiklund, 1995; Elofsson, 2009). Utifrån ett rättviseperspektiv kan alla ämnens potential att locka barn oavsett kön ses som relevant vilket belyser vikten av att ämnen och musikinstrument marknadsförs och bedrivs på genusneutrala sätt. Om perspektivet däremot vidgas till att omfatta utvecklingen vidare till högre konstnärlig utbildning och till det professionella kulturlivet så ökar proportionen män succesivt (Blix, Mittner, & Gjærum, 2019; Kvalbein & Lorentzen, 2008). Trots flickornas överrepresentation i kulturskolan ser det följaktligen ut som att män i högre grad är kvinnor väljer att satsa på en framtid inom de estetiska yrkena. 8. Här räknas ”musik” som ett ämne. I enskilda musikinstrument finns