Lind B, Larsson L, Nordbäck J, Nilsson G och Tiberg C (2004). Naturlig självrening av oljeprodukter i mark och grundvatten. Slutrapport. SGI
Varia 541-2.
Miljøstyrelsen (2000). Manual for program til risikovurdering
– JAGG (Jord, Afdampning, Gas, Grundvand). Miljøprojekt nr. 520.
Uppdaterad 2006. Danska miljömyndigheten.
Myers J C (1997). Geostatistical error management. Quantifying uncertainty for environmental sampling and mapping. Van Nostrand
Reinhold, New York.
Naturvårdsverket (1994a). Vägledning för miljötekniska markundersök- ningar. Del 1 Strategi. Naturvårdsverket rapport 4310.
Naturvårdsverket (1994b). Vägledning för miljötekniska markundersök- ningar. Del 2 Fältundersökningar. Naturvårdsverket rapport 4311. Naturvårdsverket (1996a). Fältanalyser av förorenad mark. Översikt
och jämförelse med konventionella metoder. Naturvårdsverket rapport
4566.
Naturvårdsverket (1996b). Rätt datakvalitet. Vägledning för kvalitets- säkring vid miljötekniska markundersökningar. Naturvårdsverket
rapport 4667.
Naturvårdsverket (1997a). Åtgärdskrav vid efterbehandling. Vägledning för säkerställande av att acceptabla resthalter och restmängder uppnås – metoder och säkerhet. Naturvårdsverket rapport 4807.
Naturvårdsverket (1997b). Bakgrundshalter i mark. Halter av vissa metaller och organiska ämnen i jord, tätort och på landsbygd.
Naturvårdsverket rapport 4640.
Naturvårdsverket (1999a). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Metodik för inventering av förorenade områden. Naturvårdsverket
rapport 4918.
Naturvårdsverket (1999b). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Grundvatten. Naturvårdsverket rapport 4915. Endast som lån i
Naturvårdsverkets bibliotek.
Naturvårdsverket (1999c). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Odlingslandskapet. Naturvårdsverket rapport 4916.
Naturvårdsverket (1999d). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Skogslandskapet. Naturvårdsverket rapport 4917.
Naturvårdsverket (1999e). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Metodik för inventering av förorenade områden. Analys- och test- metoder. Naturvårdsverket rapport 4947.
Naturvårdsverket (2002). Sammanställning av laktester för oorganiska ämnen. Naturvårdsverket rapport 5207.
Naturvårdsverket (2005). Förorenade byggnader. Undersökningar och åtgärder. Naturvårdsverket rapport 5491.
REfERENSER 105 Naturvårdsverket (2006a). Förorenade områden och fysisk planering.
Samarbetsprojekt mellan Naturvårdsverket och Boverket. Naturvårds- verket rapport 5608.
Naturvårdsverket (2006b). Luftguiden. Handbok med allmänna råd om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Naturvårdsverket handbok
2006:2, utgåva 1.
Naturvårdsverket (2007). Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp.
Naturvårdsverket handbok 2007:4.
Naturvårdsverket (2008a). Förslag till gränsvärden för särskilda förore- nande ämnen. Stöd till vattenmyndigheterna vid statusklassificering och fastställande av MKN. Naturvårdsverket rapport 5799.
Naturvårdsverket (2008b). Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten. Naturvårdsverket rapport
5801.
Naturvårdsverket (2008c). Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. NFS
2008:1.
Naturvårdsverket (2008d). Efterbehandling av förorenade områden. Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efter- behandling och sanering. ISBN 91-620-1234-7.pdf. Naturvårdsverket.
Uppdateras kontinuerligt.
Naturvårdsverket (2008e). Kriterier för återvinning av avfall i anlägg- ningsarbeten. Naturvårdsverket remissversion 2007 12 11.
Naturvårdsverket (2009a). Att välja efterbehandlingsåtgärd. En väg- ledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. Naturvårdsverket
rapport 5978.
Naturvårdsverket (2009b). Riktvärden för förorenad mark. Modell- beskrivning och vägledning. Naturvårdsverket rapport 5976. Nordtest (2005). Nordtest Sampler Certification. Scheme handbook,
version 1-0. NT Envir 008. Approved 2005-11. www.nordicinnova-
tion.net.
Oomen A, Rompelberg C, Bruil M, Dobbe C, Pereboom D och Sips A (2003). Development of an in vitro digestion model for estimating the bioaccessibility of soil contaminants. Arch. Env. Con. Tox. 44, pp
281–287.
OSPAR (2004). List of Chemicals for Priority Action. Referensnummer
2004 12. The Convention for the Protection of the marine Environ- ment of the North-East Atlantic (OSPAR-konventionen, SÖ 1994:25).
RIvM (2001a). Technical evaluation of the Intervention Values for Soil/sediment and Groundwater. Human and ecotoxicological risk assessment and derivation of risk limits for soil, aquatic sediment and groundwater. Report 711701021. Nationella institutet för hälsa och
miljö, Nederländerna.
RIvM (2001b). Ecotoxicological Serious Risk Concentrations for soil, sediment and (ground)water: updated proposals for first series of com- pounds. Report 711701 020. Nationella institutet för hälsa och miljö,
Nederländerna.
SFT (2005). Veileder för risikovurdering av forurenset sediment.
ISBN 82-7655-250-1. Statens forurensningstilsyn, Norge.
SGF (2004). Fälthandbok miljötekniska markundersökningar.
Rapport 1-2004. Svenska geotekniska föreningen.
SGU (2004). Identifiering av geologiska formationer av nationell bety- delse för vattenförsörjning. Rapporter och meddelanden 115. Sveriges
geologiska undersökning.
SGU (2005a). Mineralmarknaden. Tema Arsenik. Per. Publ. 2005:4.
Sveriges geologiska undersökning.
SGU (2005b). Beskrivning, kartläggning och analys av Sveriges grund- vatten – sammanfattande rapport. Rapportering 22 mars 2005 enligt
EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Sveriges geologiska under- sökning.
SGU (2008). Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om statusklassificering och miljökvalitetsnormer för grundvatten.
SGU-FS 2008:2.
Singh A och Singh A K (2007). ProUCL Version 4.0 Technical Guide.
Prepared for United States Environmental Protection Agency.
Skyllberg U, Drott A, Lambertsson L och Björn E (2006). Förbättrad riskbedömning av kvicksilverförorenade sediment. Naturvårdsverket
rapport 5629 (Hållbar sanering).
Socialstyrelsen (2003). Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Människors hälsa i miljökvalitetsmålen.
ISBN 91-7201-812-7.
Socialstyrelsen (2005). Radon i inomhusluft. ISBN 91-7201-929-8. Socialstyrelsen (2006a). Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre
vattenanläggningar. ISBN 91-85482-73-0.
Socialstyrelsen (2006b). Miljömedicin för en hållbar utveckling. En presentation av landstingens miljömedicinska verksamhet.
ISBN 91-85482-41-2.
Starzec P, Purucker T och Stewart R (2008). Osäkerheter i riskbedöm- ning och beslutsprocess. Naturvårdsverket rapport 5804 (Hållbar
REfERENSER 107 Sternbeck J, Land M, Rahmberg M, Jonelind C och Arnér M (2008a).
Miljökontroll av omgivningspåverkan vid efterbehandling.
Naturvårdsverket rapport 5803 (Hållbar sanering).
Sternbeck, J, Petsonk A, Aquilonius K, Josefsson K, Marelius F och Björinger P (2008b). Strategi för miljöriskbedömning av förorenade sediment. Naturvårdsverket rapport 5886 (Hållbar sanering).
Sundqvist U, Graffner O, Lindblad T, Borg G, Wallroth T, holmström P, Bank A och håkansson K (2009). Undersökningar av föroreningar i berggrund. Naturvårdsverket rapport 5930 (Hållbar sanering). Suter G W (1996). Toxicological benchmarks for screening
contaminants of potential concern for effects on freshwater biota.
Environ. Toxicol. Chem. 15. 1232–1241.
Suter G W, Efroymson R A, Sample B A, och Jones D S (2000). Ecological risk assessment for contaminated sites. Lewis Publishers. Suter G W, vermeire T, Munns W R och Sekizawa J (2003). Framework
for the integration of health and ecological risk assessment. Human
and Ecological Risk Assessment 9 (1), 281–301.
Sweco viak (2008). Kombinationseffekter av föroreningar.
På uppdrag av Naturvårdsverket.
USEPA (1989). Risk Assessment Guidance for Superfund vol. 1. Human Health Evaluation Manual. United States Environmental Protection
Agency.
USEPA (1992). Preceedings of EPA’s Contaminated Sediment Management Strategy Forums. United States Environmental
Protection Agency.
USEPA (1993a). ARCS, Assessment and Remediation of Contaminated Sediment program. United States Environmental Protection Agency. USEPA (1993b). Wildlife Exposure Factors Handbook. United States
Environmental Protection Agency.
USEPA (1997). Guiding Principles for Monte Carlo Analysis.
EPA/630/R-97/001. United States Environmental Protection Agency.
USEPA (1998a). EPA’s Contaminated Sediment Management Strategy.
United States Environmental Protection Agency.
USEPA (1998b). Guidelines for ecological risk assessment.
EPA/630/R-95/002F. United States Environmental Protection Agency.
USEPA (2000). Bioaccumulation testing and interpretation for the pur- pose of sediment quality assessment. United States Environmental
Protection Agency.
USEPA (2001). Risk Assessment Guidance for Superfund: Volume III – Part A, Process for Conducting Probabilistic Risk Assessment.
USEPA (2002). Calculating upper confidence limits for exposure point concentrations at hazardous waste sites. Office of Emergency and re-
medial Response, United States Environmental Protection Agency.
USEPA (2005). Supplemental Guidance for Assessing susceptibility from early-life exposure to carcinogens. EPA/630/R-03/003F. United States
Environmental Protection Agency.
WhO (2006). Guidelines for Drinking-water Quality. First addendum to
third edition. ISBN 9241546964. World Health Organization.
Öberg T (2006). Probabilistisk riskbedömning Fas 1. Sannolikhets- baserad uppskattning av miljö- och hälsorisker i förorenade mark- områden – en litteraturöversikt. Naturvårdsverket rapport 5532
(Hållbar sanering).
Öberg T, Sander P och Bergbäck B (2006). Probabilistisk riskbedöm- ning Fas 2. Naturvårdsverket rapport 5621 (Hållbar sanering). Öberg T (2009). Miljöriskanalys. Lund, Studentlitteratur.