Riskbedömningen avslutas med en sammanfattande bedömning som be- skrivs tydligt och utifrån ett naturvetenskapligt perspektiv. Beskrivningen bör omfatta vilka risker som föroreningssituationen innebär idag och i framtiden och hur mycket riskerna behöver reduceras för att undvika oacceptabla effekter på människors hälsa, miljön och naturresurser samt för att de övergripande åtgärdsmålen för området ska kunna uppnås.
I den sammanfattande riskbedömningen bör man:
Sammanfatta och redovisa inom vilka delar av området (i plan och
djup) föroreningshalter har påträffats eller misstänks ligga över riktvärdesnivån eller andra aktuella haltkriterier.
Beskriva de styrande riskerna (exempelvis intag av jord eller sprid-
ning till närliggande recipient).
Redogöra för bedömningen av föroreningsbelastning. Ta särskild
hänsyn till faktorer som områdets storlek, recipientens volym och omsättning samt belastning från andra källor.
Tabell 4.7. Områdes-
egenskaper med koppling till den belastning på yt- och grundvatten som man bör beskriva i den förenk- lade riskbedömningen.
Redogöra för händelser som nu eller i framtiden kan påverka ris-
kens storlek eller belastningen.
Redovisa vilka osäkerheter som har identifierats och beskriva hur
de har hanterats.
Redovisa behovet av riskreduktion som på kort och lång sikt kan
minska risker och belastning till en acceptabel nivå (reduktion av föroreningskälla, spridning eller exponering).
Om behov av riskreduktion föreligger, bör också en första översiktlig bedömning av de risker som kan uppstå i samband med eventuella efterbehandlingsåtgärder göras. Underlaget för den bedömningen är begränsat och en mer detaljerad bedömning gör man i samband med åtgärdsutredningen. Den är i sin tur underlag för riskvärderingen och projekteringen.
Osäkerheter
4.5
Osäkerheter finns i alla delar av riskbedömningsprocessen, från problem- beskrivning till riskkarakterisering. En tydlig beskrivning av ingående osäkerheter och hur man har hanterat dem ger en säkrare bedömning och därmed ett bättre underlag för beslut om hur man ska gå vidare. När man ska utföra en förenklad riskbedömning är det tillgängliga data- underlaget ofta litet eller måttligt. Det kan innehålla osäkerheter till följd av brist på kunskap och variabilitet till följd av naturlig variation. Man måste vara medveten om hur man behandlar och använder data. När man gör jämförelser med riktvärden bör det göras med representativa halter. I avsnitt 3.2.3 och bilaga 2 beskrivs hur man tar fram representa- tiva halter för ett område.
Vanligen saknas underlag för att kvantifiera de olika osäkerheterna. För att inte underskatta riskerna i den förenklade riskbedömningen bör man utgå från försiktiga antaganden och val:
Problembeskrivning och beräkningar bör ta hänsyn till möjliga,
men mindre troliga framtida scenarier.
Halterna som representerar föroreningssituationen bör motsvara
troliga men dåliga fall.
Försiktiga men inte orimliga värden bör väljas vid beräkning av till
exempel exponering och spridning.
Riskbaserade haltkriterier bör representera en acceptabel skydds-
nivå.
Naturvårdsverkets riktvärden för förorenad mark är bäst lämpade för att bedöma risker som är direkt förknippade med föroreningshalten i marken. Det kan till exempel vara risker vid intag av förorenad jord, hudupptag och inandning av damm. Riktvärdena är mer osäkra om man ska bedöma risker vid exponering till följd av att föroreningen sprids till andra medier. Det kan till exempel ske spridning av ångor till inomhus- luft, med grundvatten till brunnar eller ytvattendrag eller genom upptag i
föRENKlAD RiSKbEDömNiNg 59
växter. Om dessa spridnings- och exponeringsvägar är dominerande kan en fördjupad riskbedömning behöva göras.
När man använder riktvärdesmodellen som ett verktyg i riskbedöm- ningen kan man göra en känslighetsanalys. Det innebär att man försöker identifiera de delar i systemet där osäkerheten är störst och där känslig- heten för fel i modell eller parametrar får störst betydelse för det slutliga resultatet.
En enkel känslighetsanalys kan man göra med hjälp av beräknings- programmets redovisningsdel (fliken ”Riktvärden”). Där visas den relativa betydelsen av olika exponeringsvägar och den eller de expone- ringsvägar som är dominerande. Genom att manuellt variera parametrar för de viktigaste exponeringsvägarna kan känsligheten uppskattas. Detta underlättas av att de flesta parametrarna påverkar resultaten linjärt för en enskild exponeringsväg. En sådan förenklad känslighetsanalys blir dock beroende av de ingångsvärden som man inledningsvis har använt. Det kan finnas en risk för att systematiska fel uppkommer.
I rapporten ”Riktvärden för förorenad mark” diskuteras mer specifikt osäkerheterna i riktvärdesmodellen, uppdelat på bedömning av halter, exponering och spridning respektive effekter (Naturvårdsverket 2009b).
Framtida osäkerheter hanteras genom att redogöra för konsekvenser av möjliga framtida scenarier för den aktuella platsen. Man kan beskriva tänkbara framtida utnyttjanden av det förorenade området och identi- fiera långsiktiga förändringar och episodiska händelser som skulle kunna öka riskerna. Det kan till exempel vara landhöjning, vattenståndsvaria- tioner, erosion, skred, ras, ökad nederbörd och ändrade vattenflöden. I den förenklade riskbedömningen är det ofta bara möjligt att beskriva de tänkbara scenarierna kvalitativt. Läs mer om osäkerheter i kapitel 5.9.
föRDjUpAD RiSKbEDömNiNg 61
Allmänt
5.1
Utgångspunkten för fördjupad riskbedömning är den generella riskbe- dömningsmetodiken med problembeskrivning och konceptuell modell som beskriver föroreningskällor, exponerings- och spridningsvägar samt skyddsobjekt. I samband med den fördjupade riskbedömningen genom- förs ofta kompletterande mätningar eller modellering för att kvantifiera spridning och exponering, till exempel genom att beräkna den dos eller koncentration som skyddsobjekten exponeras för. Med ett mer omfattan- de dataunderlag kan också kvantifieringen av belastningen på recipienten bli säkrare. För bedömning av effekter kan det i den fördjupade riskbe- dömningen till exempel finnas behov av att göra platsspecifika undersök- ningar av effekter eller utföra ekotoxikologiska tester.