14.1.1. Norra delen av betongtråget (km 76+000 – km 76+450)
Den idag rådande gradienten i berg och kontakten jord/berg mot västnordväst kommer i byggskedet att, öster om järnvägssträckningen, övergå till ungefär sydväst. Påverkan på grundvattenströmningen i de ytliga jordlagren kommer att vara marginell med hänsyn till dels måttlig gradientförändring, dels till den låga genomsläpplighet i de övre jordlagren.
De måttliga förändringar som sker av flödesförhållandena i de övre jordlagren, i samband med schakten i den norra halvan av delsträckan, bedöms inte ge några negativa effekter avseende spridning och transport av de föroreningar som finns i grundvattnet i dessa jordlager. Med de transporthastigheter som kan beräknas/skattas i de övre jordlagren bedöms det heller inte föreligga någon risk för att de relativt ytliga föroreningar, av bland annat klorerade kolväten och metaller, som finns inom och öster om järnvägsområdet kommer att röra sig påtagligt.
I samband med bergschakten, och länshållningen i denna, inom den mellersta till södra halvan av delsträckan kommer grundvatten från bland annat jord/berg-kontakten med visst innehåll av klorerade lösningsmedel, bensen och metaller rinna till och behöva bortledas och renas. Som en följd av bortpumpning av det delvis förorenade
grundvattnet kommer föroreningssituation inom och i anslutning till delsträckan förbättras.
Det syns inte, ur föroreningssynpunkt, finnas några skäl att täta berg- eller jordlager på denna delsträcka mer än vad som angetts i förutsättningarna för byggskedet (tätspont
mot berg och jetgrouting). De ökade gradienter som i byggskedet uppkommer i det djupare grundvattnet inom den södra halvan av delsträckan bedöms inte påverka/flytta de, i huvudsak, ytliga grundvattenföroreningar som finns öster om järnvägssträckning längre norr ut vid Monark och Heurlins Lackering. Det kan dock finnas skäl att överväga utförande av en injekteringsskärm i berget tvärs betongtrågsträckningen vid cirka km 76 +300 för att motverka föroreningstransport i berget längs sponten/tråget under
byggskedet.
14.1.2. Mellersta delen av betongtråget (km 76+450 – km 76+800)
Generellt syns föroreningsnivån inom denna delsträcka vara låg till måttlig och risken för att, i samband med schakt och länshållning, flytta eller negativt påverka
föroreningssituationen syns vara liten. De ökade gradienter som i byggskedet uppstår kring schakten bidrar till att under ordnade former omhänderta och rena det
tillrinnande, måttligt förorenade vattnet från berget och bergkontakten.
Några sprickzoner i berget som skulle kunna stå i kontakt med mer förorenat grundvatten och vid ökade gradienter transportera föroreningar, har inte kunnat beläggas.
14.1.3. Södra delen av betongtråget, nedströms kvarteret Renen (km 76+800 – km 77+000)
Med hänsyn till den spridningsplym av klorerade kolväten som, efter utförd efterbehandling inom kvarteret Renen, kommer att finnas i både ytligt och djupt grundvatten väster om fastigheten Renen, kommer åtgärder vidtas för att motverka att vatten förorenat av sådana ämnen kommer in i schakten. Detta görs både av
arbetsmiljöskäl och för att förbättra möjligheterna att omhänderta och rena sådant förorenat vatten så effektivt som möjligt. Brunnar kommer att borras företrädesvis i den sprickzon som korsar spårsträckningen vid km cirka 76 +900 för att på ett större djup än schaktbotten kunna omhänderta förorenat vatten. Brunnarna kommer att borras antingen strax innanför eller strax öster om den östra sponten. Den gradientökning som pumpning från dessa brunnar orsakar samt inläckaget till det inspontade området leder till att vattenhastigheterna öster ifrån ökar markant jämfört med dagsläget. I det sprickiga berget och i den relativt genomsläppliga kontaktzonen jord/berg bedöms, lokalt, vattenhastigheter av i storleksordningen 10 m/dygn kunna uppkomma i anslutning till schakten. Med hänsyn till att resthalterna av klorerade kolväten efter genomförd efterbehandling bedöms ligga på 1 mg/l i berggrundvattnet i
föroreningsplymen väster om kvarteret Renen, så kommer halterna i det uppumpade vattnet som skall renas inledningsvis ligga uppåt en sådan halt. Totalhalterna av klorerade kolväten i berggrundvattnet inom källområdet på fastigheten Renen 13, efter efterbehandling, förutsätts uppgå till 5 mg/l. Grundvatten med sådana halter kommer successivt röra sig in i nuvarande plymområde men vattenvolymerna bedöms vara begränsade. Enligt Geosigmas bedömning kan vattenvolymen i källområdet i berg omfatta cirka 100 m3 (Geosigma, 2013). Halterna i det vatten som ska pumpas upp och renas vid trågschakten kommer genom utspädning med nybildat grundvatten
uppströms och nedströms källområdet vara påtagligt lägre. Med hänsyn till den snabba vattenomsättningen och att vatten som rör sig i mindre spricksystem inte mobiliseras så snabbt kommer halterna sjunka när vattnet i de större sprickorna omsatts. Den brunn som provpumpades vid blivande betongtråg, nedströms kvarteret Renen visade på en specifik kapacitet av cirka 0,2*10-3 m2/s vilket innebär att den skulle ge i
storleksordningen 100 m3/dygn vid endast 6 meters avsänkning i brunnen. Det finns med andra ord förutsättningar att åstadkomma god vattenomsättning i området.
Jordgrundvattnet i källområdet för kvarteret Renen respektive plymen, med åtgärdsmål på 1 mg/l respektive 0,1 mg/l avseende totalhalter av klorerade kolväten, kommer huvudsakligen att sjunka ned mot bergytan då en tydligt nedåtriktad gradient utbildas genom pumpningen i berg. Eftersom inget tydligt, täckande och tätande lerlager finns i området för den blivande järnvägssträckningen, utan endast halvpermeabla siltskikt, kommer den laterala avrinningen i de ytliga jordlagren bli liten jämfört mot den vertikala gradienten.
Genom att pumpningen kommer att göras på en relativt kort sträcka tvärs
föroreningsplymen bedöms riskerna som små att det förorenade grundvattnet skall sprida sig norr eller söder ut.
Omsättningen i grundvattenzonen kommer att vara stor under hela byggskedet och om brunnarna i järnvägslinjen börjar pumpas tidigt kommer omsättning ske under närmare sex år. I driftskedet kommer täta skott i kringfyllnadsmaterialet fortsatt styra
grundvattenflödet tvärs tråget/tunneln i riktning mot havet. Genom successiv
urtvättning av källområdet och plymen samt utspädning med nybildat grundvatten från nederbörden kommer halterna med tiden avta. Sannolikt har halterna redan sjunkit märkbart när grundvattnet släpps upp kring tråget och driftskedet närmar sig. Det diffusa utflödet av föroreningar mot havet kommer sannolikt vara betydligt mindre än i dagsläget.
Med hänsyn till att det bör vara en fördel att ta hand om föroreningarna i
berggrundvattnet - och även det jordgrundvattnet som vid grundvattenavsänkningarna transporterats till pumpbrunnar - under ordnade och kontrollerbara former, samt successiv rening syns det lämpligt att endast täta berg och bergkontakt till måttlig nivå på denna delsträcka om inte uppenbara negativa geotekniska konsekvenser uppstår vid en stor sänktratt. Genom permanent pumpning under byggskedet kan fortsatt
föroreningsspridning öster om järnvägen troligtvis begränsas påtagligt.
14.1.4. Betongtunnel (km 77+000 – km 77+250)
Grundvattnet inom schaktområdet för betongtunnel har generellt låga till måttliga föroreningshalter, men ställvis förekommer höga till mycket höga halter av främst klorerade kolväten och bensen.
För betongtunneldelen är förhållandena och förutsättningarna något annorlunda än för betongtråget. Ett viktigt skäl för att i byggskedet inte göra schakten för betongtråget alltför tät är att bergmassan och jorden under och på sidorna av tråget i driftskedet skall vara fortsatt genomsläpplig och inte förorsaka dämning och därmed bland annat riskera att föroreningarna okontrollerat sprids åt sidorna. För betongtunneldelen, som är förhållandevis kort finns inte riskerna för dämning i samma grad, bland annat för att grundvattenrörelserna kommer från en riktning där det inte bedöms finnas några föroreningar. Det bör snarare vara tvärtom så, att genom att bättre täta denna del, som ligger djupare än avsnittet förbi kvarteret Renen, så förhindras oönskade
grundvattenrörelser av förorenat vatten mot detta avsnitt och mot bergtunneln.
För att begränsa föroreningsspridningen till dessa delar bör därför övervägas att injektera berget kring betongtunneln till en nivå ungefär motsvarande bergtunneln.
Figur 14-1. Områden med förväntat ökad föroreningstransport under byggskede, med rekommenderade kompletterande tätningsbehov.