Denna kategori innefattar en attityd att det ska råda en likvärdig bedömning och ett likvärdigt upplägg av kursen mellan programmen. Men att det ändå uppstår en liten skillnad där man t.ex. anpassar proven och lägger till några ”G frågor” eller plockar bort någon fråga på de högre betygsstegen. Intentionen är dock likvärdighet.
Siv har samma huvudmoment i alla klasser oavsett program, hon betonar att detta är viktigt, ”… för de läser ju samma kurs, det är ett kärnämne Samhälle A, och då
ställer jag samma krav, oberoende om det är yrkesinriktat eller inte.” Siv använder sig av liknande arbetssätt i alla klasser men påpekar att nivån på resultaten blir väldigt olika. Siv nämner även att kunskapsnivån på de teoretiska programmen i den kommunala skolan har dalat avsevärt de senaste åren. Anledningen till detta är att ”de
väldigt duktiga eleverna” söker sig till friskolorna i kommunen. Siv menar att det är viktigt att se till vilken klass man undervisar, inte bara vilket program. Om Siv någon gång gör en skillnad mellan programmen så är det att hon på skriftliga prov har plockat bort någon VG eller MVG fråga och lagt till en G fråga, ”… men ytterst sällan. För jag
skulle vilja sätta MVG till dem också.” Enligt Siv ”växer” eleverna på HP när de inser att de klarar samma kurs och prov som en SP klass. ”Det gäller att lägga ribban lite
högre upp, så hänger de med efter ett tag. Men det gäller att se HP eleverna, att uppmuntra dem, belöna dem osv. Detta får man ju göra på SP också, men mer på HP.”
I intervjun tar Siv själv upp diskussionen kring ”gratis betyg” och säger att detta kan uppkomma i en klass som är relativt svag, hon problematiserar betygsbedömandet och säger att man ibland funderar på varför man har satt ett visst betyg. Detta kan leda till att man i en klass kan få ett G som egentligen skulle ha varit IG i en annan. Likvärdighet handlar för Siv om en rättvisefråga, hon menar att för att klara av att upprätthålla likvärdigheten så är det nödvändigt att undervisa på olika program, ”om
man bara hade exempelvis haft natur, då tror jag man blir lite förblindad då och ställer lite för höga krav.”
4.2.3 Beskrivningskategori 3 Likvärdig bedömning men icke likvärdig
undervisning
Denna kategori av attityd grundar sig i att skillnaderna mellan programmen är så små att de blir irrelevanta att diskutera, istället ska man utgå ifrån varje klass.
Oskars kursupplägg ser lika ut på alla programmen, det som skiljer är betoningen av de olika huvudmomenten i de olika klasserna, ”… men det handlar ju
också om vilken klass man har och hur klassen ser ut det som fungerar i en SP klass fungerar inte i en annan det som fungerar i en handelsklass fungerar inte i en annan man måste ju ha med sig eleverna där också.” Oskar tycker att han i val av examinering ser till den klassen han undervisar i. I vissa klasser som han upplever som stökiga menar han att man inte kan ha muntliga redovisningar eller grupparbeten framförallt på grund av en bristande motivation bland eleverna. Detta leder till att han upplever det som att eleverna styr rätt mycket själva vilken typ av examinering och arbetsform man jobbar med. Detta leder till att en ”svag” klass i själva verket ofta får mer traditionella genomgångar och skriftliga prov.
Även Oskar ser ett rättviseproblem i att enbart undervisa på ett program, som kan leda till icke likvärdiga betyg, han menar att det är lätt att bli blind i det programmet man undervisar i. Risken med detta är att ”… SP eleverna kanske har lite svårare att få
som man så snällt kallar för snälle G på HP programmet.”
Det är inga större skillnader vare sig på innehållet eller upplägget av Oskars prov, istället är det återigen betoningen som skiljer sig åt. Detta är beroende av vilka elever han undervisar och vad de är intresserade av. Men han framhåller att frågorna ligger på ungefär samma nivå på alla proven, eleverna kan själva välja vilken betygsnivå de vill uppnå genom val av frågor. Även om Oskar menar att han har likvärdiga bedömningsgrunder i klasserna betonar han att undervisningen inte är likvärdig. ” … har jag en svagare elevgrupp så får de mer resurs av mig, de får mer
stöd… och då får de ju givetvis också ofta hamna på en annan nivå i betyget.” Han poängterar också att detta är en fråga om en individuell bedömning och att det handlar om att ställa rimliga krav på eleverna.
4.3 Samhällskunskap A som kärnämne
Alla intervjuer avslutades med att vi bad intervjupersonerna besvara frågan om de tycker att samhällskunskap A ska vara kvar som kärnämne i den svenska gymnasieskolan eller inte. De kategorier som vi har skapat visar på lärarnas inställning till det egna ämnet, samt deras attityder gentemot de praktiska programmen. Den första beskrivningskategorin innehåller uppfattningen att samhällskunskapen måste vara kvar som kärnämne på de praktiska programmen för att man menar att det handlar om medborgerliga rättigheter. Den andra kategorin menar också att samhällskunskapen är en medborgerlig rätt, att det handlar om en demokratifråga men att ämnet borde omformuleras på de praktiska programmen. Den sista kategorin innefattar attityden att samhällskunskap förvisso är ett viktigt ämne ur en demokratisk synvinkel men att man inte kan tvinga människor att läsa ett ämne de inte är intresserade av.