Likvärdighet

De kategoriseringar som vi gjorde gällande likvärdigheten på de olika programmen handlade främst om att det är lättare att få ett G på de praktiska programmen, att lärarna

har intentionen att vara likvärdiga i alla klasser och att det är undervisningen, inte bedömningen som skiljer sig åt på programmen.

I detta tema framgick det att lärarna upplevde det som nödvändigt att sänka G nivån på de praktiska programmen för att de skulle ha en chans att bli godkända. Det kan här påpekas att detta betyder att man menar att man sänkt kraven på de praktiska programmen i förhållande till de teoretiska programmen. Enkelt uttryckt betyder detta att ett G på BP kan motsvara ett IG på SP. Enligt Lindberg (2002: 49) menar många kärnämneslärare att införandet av gemensamma kurser i kärnämnen har lett till att kunskapsnivån i förhållande till betyget G har sänkts för att så många som möjligt på de praktiska programmen ska bli godkända. En anledning till detta menar lärarna är att man upplever betygskriterierna som otydliga, vilket leder till att elever bedöms olika inom en skola och mellan olika skolor. Vissa lärare poängterade i Skolverkets undersökning att studiemotiverade elever på de praktiska programmen hade svårare att få högre betyg än G för att lärarnas förväntningar på dem var så låga (Lindberg 2002: 54). Exempelvis Tony väljer bort större skriftliga arbeten på BP som han alltid har på SP, anledningen till detta är enligt Tony att BP eleverna inte klarar av att skriva efter vetenskapliga kriterier och därför inte skulle bli godkända.

Lärarna som inte gör någon skillnad mellan programmen har en större strävan efter likvärdig bedömning. Exempel på detta är Siv som menar att likvärdigheten och att inte göra någon skillnad mellan programmen är en rättvisefråga. När man diskuterar likvärdighet i ämnet samhällskunskap är det nödvändigt att koppla det till varför ämnet utvecklades till ett kärnämne, vars syfte var att alla elever skulle få en grundlig medborgarutbildning och en chans till studier på högskolenivå (Dahlkvist 1993: 31). Enligt Bourdieu har reformer inom utbildningsområdet som syfte att gynna arbetarklassen genom att man infört tankar kring likvärdighet, samtidigt menar han att utbildningssystemet framförallt stöder medelklassens barn, för att de belönas i form av bra betyg (Carle 1998: 385).

Det är här relevant att återkoppla temat likvärdig bedömning där det framkommer att vissa lärare menar att det är nödvändigt med undervisning på både praktiska och teoretiska program för att kunna upprätthålla en likvärdig bedömning. Som tidigare påpekats är detta dock ett problem eftersom många lärare har en motvilja till att undervisa på de praktiska programmen.

5.3 Kärnämne

I frågan om Samhällskunskap A framtid som kärnämne kunde vi särskilja tre olika kategorier; att kursen ska vara kvar som kärnämne för att det handlar om medborgerliga rättigheter. Att man ska ta bort kursen som kärnämne och istället ersätta den med en förenklad variant. Man borde ta bort Samhällskunskap A som kärnämne.

Vi tyckte att det var intressant att samtliga lärare såg samhällskunskapen som ett viktigt ämne men trots detta var det endast Siv och Oskar som ansåg att det skulle vara kvar som kärnämne. Vi anser det nödvändigt att påpeka att skillnaderna i deras attityder följer vilka program de arbetar på, de lärare som har BP verkar se större problem i att få elever godkända än lärarna som arbetar på HP.

Idag pågår en debatt kring gymnasieskolan och dess program, det har bl.a. diskuterats att vissa kärnämnen ska plockas bort från de framtida yrkesutbildningarna. Detta är intressant om man återigen ser till ämnets uppkomst, och att denna grundade sig i en demokrati- och jämlikhetsfråga. Eftersom den grundläggande anledningen till att lärarna vill ta bort Samhällskunskap A som kärnämne är att de upplever att eleverna i låg utsträckning når upp till målen. Kopplar man detta till det förra relativa betygssystemet är det tydligt att lärarens roll har förändrats. I och med mål och resultatstyrningen ställs det idag ett krav på elever att de måste uppnå kursmålen för att få det lägsta betyget G. Under det gamla betygssystemet kunde lärare ge en elev betyget 1, och därigenom konstatera att eleven hade bristfälliga kunskaper, men detta ställde i sig inte några särskilda yrkesmässiga krav på lärarna (Lindberg 2002: 39). Idag upplever istället lärarna krav på att man ska få alla elever godkända, och det framkom även i intervjuerna att man som lärare blir ifrågasatt om man har satt för många IG i en klass.

6. Slutsats

Samhällskunskap A som kärnämne anser vi vara av en stor betydelse för medborgerliga rättigheter, det handlar i stort om en demokratifråga. Samtidigt som vi tycker att kursen borde vara kvar som ett kärnämne är vi väl medvetna om svårigheterna. Dagens målstyrda skola ställer stora krav på både elever och lärare, som kan upplevas svåra att uppnå. Även om samhällskunskap är ett kärnämne så tycker vi att det var intressant att lärarna utgick ifrån de teoretiska programmen, framförallt SP, som en norm. Denna norm och lärarnas attityder verkar vara för givet tagna och självklara. Flera utav lärarna uttryckte efter intervjuerna att de upplevt intervjusituationen som givande eftersom de tvingades reflektera över och formulera det som varit för givet taget. Som snart färdigutbildade lärare har vi upplevt detta arbete som givande för vår framtida yrkesroll, just för att det handlar om attityder som egentligen är grundläggande på skolorna samtidigt som de sällan diskuteras.

Det visar sig tydligt i vår undersökning hur de här attityderna påverkar lärarnas förväntningar på eleverna utifrån deras program. De här förväntningarna påverkar i sin tur likvärdigheten, både på de praktiska och på de teoretiska programmen, med detta menar vi att man förväntar sig mindre av en HP och BP elev samtidigt som man förväntar sig mer av en SP elev. Detta leder till att lärarna genom sina förväntningar mer eller mindre omedvetet ställer olika krav på eleverna. Undersökningen visar även en attityd som lärarna har till sitt ämne där det framkommer att man utgår ifrån samhällskunskapen som ett teoretiskt ämne och att de teoretiska programmen därför ses som normen.

Det var även intressant att se hur lärarnas attityder till viss del skilde sig åt beroende på vilken skola de arbetade på. Lärarna på Billingsgymnasiet upplevde t.ex. att det var större problem för eleverna på BP att uppnå kriterierna för ett G om man inte sänkte kraven något. Lärarna på Franklingymnasiet stod istället inför en situation där man upplevde att HP och SP hade närmat sig varandra och de upplevde därför inte samma svårigheter att uppnå målen som lärarna på BP. Vår undersökning visar på

nödvändigheten av att lärare kontinuerligt diskuterar och problematiserar de generella attityderna på skolorna. Vi tror att reflektion och diskussion leder till en mer medveten bedömning av eleverna på de olika programmen.