Bedömning

I respondenternas bedömningsarbete sker det likartade procedurer emellan dem – de bedömer eleverna efter kunskapskraven och elevernas bildarbeten i de analoga och digitala portföljerna. Det framkom att Jean, Kim och Jamie använder bedömningsmatriser för att strukturera upp och organisera de olika kunskapskraven. Respondenterna arbetade med formativ bedömning på olika sätt. Hos samtliga respondenter får eleverna på olika sätt insikt i bedömningsarbetet och kunskapskraven, exempelvis genom återkoppling under lektionstid, användandet av elevexempel, utvecklingssamtal, genom egna hemsidor i blogg format, och förtydligande av kunskapskraven i bildsalen. Robin och Kim beskriver hur det sällan är tjafs eller bråk om det betyg som satts:

de kände sig trygga med bedömningen och var aldrig // de förstod min bedömning, det var väldigt sällan att det var tjafs om betyg och sånna saker // eftersom jag hade processen så gott igenom det och pratat om det så himla mycket (Robin)

Ibland var det mer innan, men nu tycker jag kunnat presentera lite tydligare. Innan kunde det bli rätt mycket tjafs om betyget. De förstod inte varför de har fått det betyget de hade fått. Så därför tror jag det är bra att tänka på det här att när jag presenterar uppgiften // visa det här är vad jag vill att du // detta är utmaningen, det vill jag att du visar mig// så blir det enklar när man väl ska göra bedömningen (Kim)

Robin beskriver att betoningen på processen har varit en anledning, medan Kim anser att det beror på att hon har varit tydligare med vad hon ska bedöma. Jaime beskriver även hur eleverna har blivit lugnar med betygssättningen genom att förtydliga kunskapskraven och nivåerna med elevexempel, då som ett led i att visa transparens i bedömningsarbetet:

34

Så det har jag känt vart jättebra för en del av // processen för eleverna i och. Men om de då vet vad krävs, vad är det för arbete som krävs av mig, så blir det ju lättare också för dem att förstå. Och då har jag också lagt in exempel på vad är ett bildspråk, vad menas med det? (Jamie)

Samtliga respondenter bedömde det eleven producerar. När det kommer till värderandet av elevens process som underlag för bedömning gjorde respondenterna lite olika. Robin, Jean och Kim tar elevens process i beaktande som en del av bedömningen genom de skriftliga utvärderingarna och/eller dokumentationen i portföljerna. Elevernas skisser, succesivt fotade eller analogt förvarade, blir en del av bedömningsunderlaget. Jean förklarar även att själva dokumentationen på bloggen är ett sätt för eleverna att visa på förmågan att presentera, genom att ”kunna presentera sina idéer, processer, berätta vad de har gjort, sen och vad de behöver göra” (Jean). Vidare ger Robin och Jean exempel på vad som kan hända när eleverna inte har dokumenterat arbetsprocessen:

det kan ju va att mappen blir väldigt tom att det blir bara som en samlingsmapp för att de faktiskt inte gör några skisser // att de faktiskt inte orkar fullfölja nånting // och så vidare, och då vet jag ju vilket betyg jag ska sätta och vilken hjälp jag i första hand ska sätta in (Robin)

det var faktiskt en elev som fick // som inte // ja hade saknade underlag för att bedöma vissa av de här kunskapskraven. Jag kunde se bildarbeten han hade gjort att ja det såg ju bra ut när det gäller förmågan att skapa, kunna se, men // det fanns ingen presentation så jag visste inte om vad deras tankebanor var (…) Det känns ju galet när vissa delar ligger på A nivå när det saknas vissa delar, då blir det ju F då. Det känns inte kul. Och då blir det ju // jag tycker det är tråkigt men det är ändå eleven som får det betyget (Jean)

Kim förklarar att med hjälp av skisserna kan hon se elevernas utveckling och hur de provar och experimenterar. Hon menar även att skisserna ger ett bättre underlag för bedömningen, och ju mer eleven sparar desto större chans har hon att ge en sann bild av vad eleven kan. Vidare utgör även arbetsprocessen, som är knuten till kunskapskraven, ett sätt för eleverna att skriva ”om tanken och innehållet, hur de har tänkt nånstans. Och dem kan dem gå in och höja upp, sitt allmänna betyg” (Kim). Jamie förklarar att skisserna i skissboken inte blir en del av bedömningsunderlaget eller arbetsprocessen, utan är ett förarbete inför den slutliga ”originalet” (Jamie). Hon menar att ”jag vill inte betygssätta det jag tycker att det är// vi har så mycket att betygssätta. Så jag känner, låt dem ha sin skissbok, och där får de jobba fritt”. Jamie har även lagt upp undervisningen så att eleverna jobbar med småövningar inom varje arbetsområde inför huvuduppgiften. Övningarna ingår inte i den slutliga bedömningen, utan ”det är en del för att komma igång och det är för att öva, för oftast blir de lite sura // jag kan tänka mig att elever kan

35

bli lite frustrerade av att första grejen ska betygssättas, så här blir det småuppgifter” (Jamie). I den digitala portföljen dokumenteras och dateras elevernas deluppgifter, anteckningar och bilder på ”så långt kom jag idag”, och Jamie beskriver kort vad det har för innebörd:

så att jag kan // för jag tycker det är roligt (…) så jag kan se då och dem kan också se ’oj ja det blev inte så mycket gjort här’, eller så ser dem ‘wow, nu har jag faktiskt jobbat jättebra under dem här’ (…) det blev tydligt för dem, han har ju då inte hunnit långt (skratt) och det är det jag menar att processen förhoppningsvis, ska de att förstå att här krävs det också en // det krävs verkligen en insats // det krävs att man är på hugget. Det är där du får // kvittot. Det är då utvecklingen sker (Jamie)

Jean, Kim och Jamie förklarar även hur de analoga och digitala portföljerna kan visa på olika kvalitéer i elevernas arbeten, och används olika när de ska bedöma – den digitala portföljen fungerar som en översikt, formbild och uppfriskningar av minnet, och om man vill bedöma materialiteten kan man titta in i den analoga portföljen:

Jag tänker så här att det ska bara friska upp mitt minne, för att fotograferad bild är inte samma sak som en, fysisk bild. Man kan gå in och titta på tekniken i en fysisk bild, det kan man inte riktigt på en fotad bild. Så är det nånting som står och väger när jag sitter och bedömer, så (Kim)

Robin och Kim använder även en summativ bedömningsmoment i slutet av 9:an. Båda anordnar det inom arbetsområdet konsthistoria i kombination med ett gestaltande arbete. Robin säger att hon har provet ”för det känner jag att jag måste”. Kim beskriver att eftersom eleverna inte får feedback, så är blir bedömningen summativ i dess form.