kris som började 2008. Finanspolitiken framstår i stora drag som framgångsrik med hänsyn till de störningar som svensk ekonomi varit utsatt för. Denna slutsats får stöd vid jämförelser med andra länders ekonomisk-politiska erfarenheter under senare år.
Vår uppfattning är att den ekonomiska politiken fram till idag har följt det gällande finanspolitiska ramverket. När vi ser framåt i tiden bedömer vi att finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara finanser. Av central betydelse för denna slutsats är att det svenska pensionssystemet gjorts mindre generöst än det tidigare.
Vi betraktar risken att utgifterna ska överskrida utgiftstaken under de närmaste åren som begränsad. Vi bedömer att den förda politiken står i överensstämmelse med överskottsmålet.
Vi gör ett antal reflektioner kring finanspolitiken. Rådet vill betona följande:
För det första, vi rekommenderar regeringen att bättre förklara hur reformutrymmet uppkommer och hur utrymmet är tänkt att för-
delas mellan skatter och utgifter på några års sikt. Besluten om utgiftstak har stor betydelse inte bara för utgifternas nivå utan också för nivån på det framtida uttaget av skatter. En tydligare redovisning av sambanden mellan utgiftstak, överskottsmål och skatteuttag skulle ge ett viktigt bidrag till att förbättra transparensen kring finans- politiken.
För det andra, regeringen har tagit den ekonomiska krisen och den makroekonomiska osäkerheten som argument för större säkerhets- marginaler i finanspolitiken. Denna argumentation har skapat oklar- heter om huruvida regeringen anser att det finanspolitiska ramverket är tillräckligt eller om ytterligare säkerhetsmarginaler utöver över- skottsmålet behövs. En regelmässig användning av säkerhets- marginaler riskerar att skapa ett procykliskt inslag i finanspolitiken som kan leda till onödigt stora konjunktursvängningar.
För det tredje, de skatteförändringar som aviserades våren 2011 föreslogs inte i Budgetpropositionen för 2012 och regeringen hänvisade här till den ökade osäkerheten. Det försämrade konjunkturläget talade enligt vår mening snarare för en mer expansiv finanspolitik. Vi anser att regeringens försiktighet saknade och fort- farande saknar goda stabiliseringspolitiska motiv.
För det fjärde, den globala krisen visar vikten av förstärkt makro- finansiell tillsyn och reglering. En rad steg har redan tagits för stärkt tillsyn. Vi rekommenderar regeringen att inom en snar framtid bestämma hur den makrofinansiella regleringen bör utformas för att reducera risken för framtida finansiella kriser.
För det femte, rådet anser att de makrofinansiella riskerna i svensk ekonomi inte får underskattas. Erfarenheten visar tydligt att en ut- veckling med snabbt växande kreditvolym och stigande fastighets- priser ofta är svår att stoppa i tid, även om utvecklingen initialt har sunda realekonomiska orsaker.
Till sist, rådet ser positivt på att Sverige anslutit sig till EU:s finanspakt, men ser inte några skäl till att förändra det svenska ram- verket i riktning mot finanspakten. Finanspakten är enligt vår bedömning förenlig med det svenska finanspolitiska ramverket. Det återstår dock att se hur denna internationella överenskommelse kommer att fungera.
Referenser
Alt, J. E. och Lassen, D. D. (2006), Transparency, political polarization, and political budget cycles in OECD countries, American Journal of Political Science 50.
Bryant, R., Henderson, D. och Becker, T. (2012), Maintaining financial stability in an open economy: Sweden in the global crisis and beyond, SNS förlag, under utgivning.
Cronin, D. och Dowd, K. (2011), Fiscal fan charts – A tool for assessing member states’ (likely?) compliance with EU fiscal rules, Research Technical Paper, Central Bank of Ireland.
EEAG (2012), Report on the European economy, European Economic Advisory Group, CESifo, München.
Europeiska kommissionen (2011), Public finances in EMU, European economy 2011/3, Directorate-General for Economic and Financial Affairs, Brussels.
Europeiska rådet (2012), Fördrag om stabilitet, samordning och styrning inom ekonomiska och monetära unionen.
Europeiska unionens råd (2005a), Rådets förordning (EG) nr 1055/2005, om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken, Rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin).
Europeiska unionens råd (2005b) Rådets förordning (EG) nr 1056/2005, om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott, Rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin).
Europeiska unionens råd (2012), Specifications on the implementation of the Stability and Growth Pact and guidelines on the format and content of stability and convergence programmes, Rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin).
Fabrizio, S. och Mody, A. (2006), Can budget institutions counteract political indiscipline? Economic Policy 21.
Finansdepartementet (2011a), Ramverket för finanspolitiken, Regeringens skrivelse 2010/11:79.
Finansdepartementet (2011b), Förslag om högre kapitalkrav för att minska sårbarheten i svensk ekonomi, pressmeddelande, 25 november 2011.
Finanspolitiska rådet (2011), Svensk finanspolitik, Finanspolitiska rådets rapport 2011.
Goodhart, C. och Rochet, J-C. (2011), Utvärdering av Riksbankens penningpolitik och arbetet med finansiell stabilitet 2005-2010, Rapporter från riksdagen 2010/11:RFR5, Finansutskottet.
Gourinchas, P-O. och Obstfeld, M. (2012), Stories of the twentieth century for the twenty-first, American Economic Journal: Macroeconomics, nr 4.
Jonung, L., Kiander, J. och Vartia, P. (2009, red.), The great financial crisis in Finland and Sweden: The Nordic experience of financial liberalization, Edward Elgar, Cheltenham.
Konjunkturinstitutet (2012), Konjunkturläget mars 2012.
OECD (2012), OECD Economic Surveys: Euro Area, mars 2012, Paris. Rousová, L. och van den Noord, P. (2011), Predicting peaks and troughs in
real house prices, OECD Economics Department Working Papers, nr 882, OECD publishing.
Sveriges Riksbank (2011), Riksbankens utredning om risker på den svenska bostadsmarknaden, Riksbanken, Stockholm.
2 Finanspolitiska medel och analys-
metoder
Det finanspolitiska ramverket beskriver under vilka omständigheter som en ”aktiv”, dvs. diskretionär, finanspolitik bör användas. Eftersom överskottsmålet är definierat som den offentliga sektorns finansiella sparande över en konjunkturcykel medges aktiva stabiliseringspolitiska insatser under lågkonjunkturer medan åter- hållsamhet gäller under högkonjunkturer.
Detta kapitel undersöker möjligheterna att föra en aktiv finans- politik och vilka effekter som politiken förväntas ge. Vi inleder med en översikt över nyare forskning på området. Därefter redovisar vi beräkningar som Konjunkturinstitutet har gjort på vårt uppdrag. Vi studerar återverkningarna på de offentliga finanserna om den nuvarande lågkonjunkturen fördjupas och förlängs, vilka konse- kvenser olika antaganden om arbetsmarknadens funktionssätt har för bedömningen av reformutrymmet samt effekterna av en mer expansiv finanspolitik. Sedan diskuterar vi beräkningen av det strukturella sparandet.