Oavsett nivån på det faktiska (inklusive systematisk värdestegring) överskottsmålet innebär ett överskottsmål formulerat i termer av det finansiella sparandet också ett skuldmål. En central aspekt som borde analyseras mer är hur snabb anpassningen mot den långsiktiga balanspunkten är och om denna anpassningstakt är rimlig. Låt oss börja med ett enkelt räkneexempel som visar både var den långsiktiga balanspunkten i skuldkvoten är och hur snabbt anpassningen sker.
Det går att visa att med ett givet överskottsmål f, kommer skuldkvoten d att förändras över tiden enligt följande uttryck.
݀௧ାଵെ ݀௧ ൌ െ݃௧ାଵሺ݀௧ାଵെ݀כሻ െ ݀כሺ݃
௧ାଵെ ݃ሻ
െ ሺͳ ݃௧ାଵሻሺ݂௧ାଵെ ݂ሻ െ ݂ሺ݃௧ାଵെ ݃ሻ
Här är dt skuldkvoten i period t, g representerar genomsnittlig
nominell tillväxttakt i BNP, gt+1 är den faktiska tillväxttakten mellan t och t+1, f är överskottsmålet och ft det faktiska finansiella sparandet. d* är den långsiktiga balanspunkten och ges, som tidigare nämnts, av –f/g. Den tredje termen i högerledet visar att skuldkvoten faller om det faktiska finansiella sparandet är större än överskottsmålet. Den fjärde termen visar att skuldkvoten faller om tillväxten är högre än genomsnittligt.
Fördjupningsruta 3.1 Skuldkvotens utveckling
Den utgående skulden år ݐ betecknas ܦ௧, och överskottet under samma år ܨ௧. Då gäller:
ܦ௧ାଵൌ ܦ௧െ ܨ௧ାଵ
ܻ௧ାଵ ൌ ܻ௧ሺͳ ݃௧ାଵሻ Vi definierar skuldkvoten ݀௧ ൌ
och överskottet som andel av
BNP݂௧ൌ ி
. Skuldkvoten utvecklar sig, således, enligt följande:
݀௧ାଵሺͳ ݃௧ାଵሻ ൌ ݀௧െ ݂௧ାଵሺͳ ݃௧ାଵሻ
Vilket vi skriver om
݀௧ାଵെ ݀௧ ൌ െ݃௧ାଵ݀௧ାଵെ ݂௧ାଵሺͳ ݃௧ାଵሻ
Längs en balanserad tillväxtbana gäller att tillväxten, ݃, samt överskottet som andel av BNP, ݂, är konstanta. Vi definierar skuldkvoten längs en balanserad tillväxtbana, ݀כ, som ݀כ ؠ
െ
ሺͳ ݃ሻ, vilket följer av ovanstående ekvation.
Nu lägger vi till ݃݀כ ݂ሺͳ ݃ሻ ൌ Ͳ, och lägger också till och drar
ifrån ݃௧ାଵ݀כ i högerledet: ݀௧ାଵെ ݀௧ ൌ െ݃௧ାଵ݀௧ାଵ݃௧ାଵ݀כ ݃݀כെ ݃௧ାଵ݀כ ݂ሺͳ ݃ሻ െ ݂௧ାଵሺͳ ݃௧ାଵሻ ൌ െ݃௧ାଵሺ݀௧ାଵെ݀כሻ ݀כሺ݃ െ ݃ ௧ାଵሻ െ ݂௧ାଵሺͳ ݃௧ାଵሻ ݂ሺͳ ݃ሻ
Slutligen lägger vi till och drar ifrån ݂ሺͳ ݃௧ାଵሻ i ovanstående
uttryck. Då följer det uttryck som används i kapitlet: ݀௧ାଵെ ݀௧ൌ െ݃௧ାଵሺ݀௧ାଵെ݀כሻ െ ݀כሺ݃௧ାଵെ ݃ሻ
െ ሺͳ ݃௧ାଵሻሺ݂௧ାଵെ ݂ሻ െ ݂ሺ݃௧ାଵെ ݃ሻ
Om överskottet som andel av BNP, ݂, och tillväxten, ݃, är konstanta, så gäller:
Detta kan skrivas om:
݀௧ାଵെ ݀௧ ൌ െ
݃
ͳ ݃ሺ݀௧െ݀
כሻ
Detta säger oss att skuldkvoten närmar sig den nivå som råder längs en balanserad tillväxtbana i en takt som beror på tillväxttakten och avvikelsen från den balanserade nivån.
Från den första termen i högerledet kan vi se att om tillväxten är lika med den genomsnittliga och överskottsmålet nås kommer för- ändringen av skuldkvoten att vara 0 om ݀௧ ൌ ݀כ. Om i stället
skuldkvoten avviker från sin långsiktiga balanspunkt d* så kommer andel g/(1+g) av avvikelsen mellan faktisk skuldkvot och den långsiktiga balanspunkten att försvinna, givet att tillväxten är den genomsnittliga och överskottsmålet nås. Detta betyder att anpassningen sker med en genomsnittlig takt (ungefärligen) given av den nominella BNP-tillväxten. Med 5 procent nominell tillväxttakt innebär detta att ungefär 5 procent av avvikelsen försvinner varje år, vilket betyder att hälften av densamma försvinner på knappt 14 år.5
Om en kraftig lågkonjunktur med bankkris skulle leda till en ökning av statsskulden med säg 50 procent av BNP, skulle man efter 14 år, alltså efter ungefär två konjunkturcykler, ha en statsskuld på 25 procent ifrån den långsiktiga.
Låt oss nu diskutera hur den offentliga nettoförmögenheten faktiskt utvecklats sedan slutet av 1990-talskrisen. Vi väljer 1997 som startår, då den offentliga nettoskulden nått 24,6 procent av BNP och slutat öka.6 Under perioden från 1997 till 2011 var den genom-
snittliga tillväxttakten i nominell BNP 4,3 procent per år. Med denna tillväxttakt och ett överskott i det finansiella sparandet på 1 procent per år blir den långsiktiga balanspunkten en förmögenhet på 0,01/0,043=23,3 procent. Anpassningstakten är långsammare än i räkneexemplet ovan. Avvikelsen mellan den långsiktiga balans- punkten och utgångsläget 1997 var närmare 50 procent av BNP.7
5 En enkel räkneregel är att halveringstakten av något som minskar med x procent per år ungefärligen kan beräknas som 70/x år. På samma sätt fördubblas något som växer med x procent per år på ungefärligen 70/x år. Denna räkneregel fungerar så länge x inte är för stort.
6 Källa till data för beräkningarna i detta avsnitt är Konjunkturinstitutet (2012). 7 23,3+24,6 procent.
Figur 3.1 Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet 1993-2011
Procent av BNP
Anm: De två streckade kurvorna visar hur den offentliga sektorns nettoförmögenhet hade utvecklats om det finansiella sparandet inklusive värdestegringar (restpost) varit 1 procent respektive 3,3 procent av BNP varje år. Den heldragna kurvan visar den faktiska utvecklingen.
Källor: Konjunkturläget, december 2011 och egna beräkningar.
I figur 3.1 visar den undre prickade kurvan hur nettoförmögenheten skulle ha utvecklats om det finansiella sparandet varit 1 procent och restposten 0 varje år.8 Under de 14 åren mellan 1997 och 2011 skulle
avståndet till balanspunkten nästan halverats. Nettoskulden skulle ha varit nära 0.9 I praktiken har förmögenhetsuppbyggnaden gått mycket
snabbare. Detta visas av den heldragna kurvan som slutar på 2011 års faktiska nettoförmögenhet på 22,2 procent av BNP. Det är lätt att räkna ut att om det finansiella sparandet inklusive restposten varit 3,3 procent av BNP varje år från 1997 så hade nettoförmögenheten också varit 22,2 procent 2011. Nettoförmögenheten hade då utvecklats som den övre streckade kurvan. Det faktiska finansiella sparandet som det mäts i det finansiella ramverket har under denna tid i genomsnitt varit nära överskottsmålets 1 procent. Figur 3.1 visar därför att den snabba förmögenhetsuppbyggnaden huvudsakligen
8 Vi använder i beräkningen den faktiska tillväxten i nominell BNP för varje år.
9 I budgetpropositionen för 1998 konstateras också, på sidan 18, att med överskottsmålet ”kan den offentliga sektorns nettoskuld försvinna till år 2010”.
-30 -20 -10 0 10 20 30 1993 1996 1999 2002 2005 2008 2011 Faktisk utveckling Konstant andel av BNP 3,3% Konstant andel av BNP 1,0%
kan hänföras till värdestegringar som ligger utanför det finanspolitiska ramverket, alltså till restposten.
Det är förmodligen inte realistiskt att räkna med att restposten, som huvudsakligen består av värdestegringar på offentliga finansiella tillgångar, framöver kommer att vara så stor som den varit under den tid som omfattas i figur 3.1. Ovan redovisade vi ett enkelt räkne- exempel där restposten förväntades vara 1,4 procent. I figur 3.2 visar vi hur den offentliga nettoförmögenheten skulle utvecklas framgent om överskottsmålet på 1 procent nås, restposten är 1,4 procent och nominell BNP växer med 5 procent varje år. Detta visas i den heldragna linjen (2,4 procent).10 Om i stället restposten (orealistiskt)
antas bli 0 skulle utvecklingen anges av den streckade linjen (1 procent). I detta fall skulle nuvarande nettoförmögenhet vara stabil. Figur 3.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet till 2060
Procent av BNP
Anm: Den heldragna linjen visar den faktiska utvecklingen fram till 2011. Därefter visar den heldragna linjen utvecklingen om överskottsmålet nås, restposten är 1,4 procent av BNP och nominell BNP växer med 5 procent varje år. Den streckade linjen bygger på samma antaganden förutom att restposten antas vara 0 procent från år 2012.
Källor: Konjunkturläget, mars 2012 och egna beräkningar.
10 Fram till och med 2011 visar den heldragna linjen den faktiska utvecklingen. -40 -20 0 20 40 60 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 1,0 procent 2,4 procent