Bedömningsutrymme

Detta tema behandlar utredarnas bedömningsutrymme och delas in i två underteman; handlingsutrymme och osäkerhet.

Handlingsutrymme

Man känner sig väldigt oärlig. Det känns lite som att man ändå som att det man säger inte är 100 procent rätt och då känns det fel att säga det. Jag kan ju ändå göra bedömningen att jag kan göra ärendet där och då. Men samtidigt ska vi inte göra det heller. Vi har ett produktionskrav och vi ska hålla en viss effektivitet … Det blir ett mellanläge man hamnar i, men till slut är det ens egna bedömning som avgör. - Tamara

Jag har mina egna mallar som jag absolut använder. Där kan det hända att man ibland att man missar att ändra på något, som kanske en viss paragraf och då blir ju det ett fel beslut på grund av att man vill avsluta så många ärenden som möjligt. Jag är ändå medveten om att jag inte kan avsluta så många ärenden som jag vill alltid. - Ariana

Flera av utredarna reflekterade över vilket handlingsutrymme de har som statstjänstemän. Utredarna ska i sin roll implementera beslut som är fattade av politiker och organisatorisk ledning. Medborgarna får ta del av sina beslut via utredarna och det är utredarna som fattar det slutgiltiga beslutet som når medborgaren. Utredarna reflekterar i intervjuerna om den prioriteringsordning som är satt av cheferna och menar att det i många fall kan kännas fel att följa den. Det största dilemmat verkar uppstå när en person begär påskyndning av sitt ärende, i den stunden behöver utredarna bestämma om ärendet ska få förtur eller inte. I de fall de bedömer att ärendet inte ska hanteras skyndsamt måste de meddela personen i fråga att beslut i ärendet kommer att dröja ytterligare. Utredarna upplever att situationen inte är hållbar. Det är något som framkommer både i intervjuerna och i de skriftliga berättelserna. Både Ariana och Anders skriver i CIT-rapporterna att de har fått gå emot de satta riktlinjerna och att har hanterat ärenden som de kanske inte egentligen borde gjort. De berättar att mycket handlar om hur man

motiverar varför man valt att hantera ärendet i ärendets journal. Utredarna är gärsrotsbyråkraterna som Lipsky (2010) skriver om, då det de är de som har sin position vid organisationens yttre gräns och som möter medborgaren. Den moraliska konflikten som uppstår är något som är vanligt i gräsrotsbyråkratier enligt Lipsky (2010), då utredarna ska bedöma och besluta ärenden enligt tillämplig lagstiftning och organisatoriska riktlinjer samtidigt som de förväntas ta hänsyn till att varje ärende ska hanteras unikt. Det är en svår balansgång, att hantera alla medborgaren likadant och samtidigt bedöma varje ärende som ett unikt fall. Lipsky (2010) förklarar att tjänstemannens värderingar påverkar bedömningen av ärendet och hur lagstiftningen och riktlinjerna används, detta är något om tydligt framkommer i informanternas beskrivningar. Lipsky (2010) menar att det är omöjligt att reglera hur gräsrotsbyråkraten ska agera i varje enskilt fall, statstjänstemännen kan därför hamna i situationer där det saknas riktlinjer. Vilket i sin tur leder till att utredarna får använda sitt bedömningsutrymme för att hitta en lösning. Utredarna skapar därför egna rutiner och mallar för att förenkla arbetet på grund av tidsbrist och krav på produktion. Utredarnas värderingar och egenskapade rutiner påverkar beslutsfattandet, vilket leder till att utredarnas beslut blir resultaten av policyn som staten och ledningen producerar med hjälp av lagstiftning och riktlinjer. Det vill säga att besluten som utredarna fattar i slutändan blir det som når medborgarna från staten via statstjänstemännen.

Osäkerhet

Det är bra att få reflektera över den roll man har. Vi gör ju så mycket och vi har en väldigt viktig roll i samhället. Det handlar mycket om respekt, både mot kunderna och samhället. Tänk vilken samhällsfunktion vi representerar, man ska vara stolt över att jobba här. Det har ändrats mycket under tiden jag har jobbat här. Det finns större press nu. Kraven på att producera ökar hela tiden. När jag sitter och jobbar så är jag i många fall osäker på hur jag ska hantera ärendena. Det har varit mycket fram och tillbaka med tolkningen av lagstiftningen. Jag vill kunna gå till jobbet och veta att det jag gör är rätt. Jobbet ska vara utvecklande och vi som jobbar här ska trivas. De ska inte se oss som en fabrik som bara ska producera. - Anna

Man ska känna sig trygg. I en sån här bedömningsverksamhet kommer vi alltid vara otrygga ibland. Ibland måste vi ge oss ut på djupt vatten men det är ingår ju utredarrollen. Det är inte det här fyrkantiga som det kanske är

när man har en handläggande arbetsuppgift. Det handlar ju lite om mig själv också att jag vågar sätta ner foten och vågar göra en bedömning och gå till beslut.

Ser du någon skillnad hos utredarna när de fattar beslut idag?

Jag uppfattar att man är mer osäker. Man vågar inte det är som man kanske vågade för 15 år sedan. Vad det beror på det vet jag inte faktiskt. Jag uppfattar idag att man är mer osäker. – Sam

Informanterna reflekterade över hur statstjänstemannarollen har förändrats över tid. Citaten ovan är från intervjuer med två av de informanter som har arbetat längst tid vid myndigheten. De berättar att utredarna upplever större osäkerhet i utredningen idag än vad det har gjorts tidigare. Några av faktorerna som Anna och Sam tar upp, som även har diskuterats av andra informanter, är att tolkningen av lagstiftningen har förändrats och att nya riktlinjer om hur ärenden ska hanteras tillkommer ständigt. Detta tas även upp av Tamara och Aysha i de skriftliga berättelserna. Utredarna reflekterar över det och menar att det är alldeles för många ändringar, så pass mycket ändringar så att det har blivit svårt att veta vad det är som gäller just nu. Lipsky (2010) skriver att gräsrotsbyråkrater arbetar på arbetsplatser som ständigt är föränderliga, där arbetssituationen påverkas av nya arbetsmetoder och arbetsbelastning. Det går att se en förändring från den byråkratin som Weber (1987) skriver om, där byråkratin är byggd på stark hierarkisk struktur, opersonliga strukturer och tydliga regler. Reglerna i detta fall är otydliga och kräver tolkning från både överordnade och utredare.