• No results found

12 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

14.2 Offentligfinansiella effekter

14.2.1 Begränsat skattskyldiga arbetstagare som

Beskattningen sker genom införandet av ett ekonomiskt arbetsgivar-

Prop. 2019/20:190

118

beskattas enligt skatteavtal. Sverige kommer därmed att beskatta dessa inkomster på samma sätt som redan sker i de flesta av våra grannländer. Förändringen innebär att begränsat skattskyldiga arbetstagare ska betala en särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) på 25 procent på ersättning för det arbete som utförs i Sverige i stället för ingen inkomst- skatt alls.

Skatteverket utgår i sin beräkning från att antalet utstationerade personer och antalet arbetsdagar som redovisas i Arbetsmiljöverkets utstationeringsregister motsvarar det antal och den arbetstid som kommer att beskattas med de föreslagna reglerna, till den del utstationeringen understiger 180 dagar. Beräkningen bygger på antagandet att de felkällor som finns tar ut varandra. Skatteverket räknar med tre inbördes motverkande felkällor. Den första är att alla utländska arbetstagare som arbetar i Sverige inte anmäls till utstationeringsregistret. Den andra felkällan är att en arbetstagare kan återkomma i registret flera gånger, t.ex. om samma person återkommer i skilda uppdrag under olika perioder, vilket gör att fördelningen mellan olika perioder inte stämmer. Den tredje felkällan är att även utländska arbetstagare som utför arbete för ett företag utan fast driftställe i Sverige, och därmed omfattas av 183-dagarsregeln även fortsättningsvis, kan ingå i utstationeringsregistret. De två första felkällorna medför en underskattning, medan den andra medför en överskattning.

I övrigt bygger Skatteverkets beräkning på antagandena att de som utstationeras arbetar fem dagar av sju som utsändningen varar och att genomsnittslönen motsvarar den genomsnittliga timkostnaden i EU enligt Eurostats statistik. Skattesatsen i beräkningen är 25 procent särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK). Med dessa utgångspunkter beräknar Skatteverket att den fastställda skatten uppgår till 433 miljoner kronor.

Skatteverket bedömer dock att en viss del av den fastställda skatten aldrig kommer att betalas. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik har 6,5 procent av de utländska företagen skatteskulder på grund av obetalt skatteavdrag med över 2 000 kronor. Efter ett halvår är 45 procent av denna skuld betalda. Mot bakgrund av detta uppskattar Skatteverket att 3,375 procent (0,065 x 0,55) av den fastställda skatten inte kommer att betalas.

Regeringen anser att Skatteverkets beräkningssätt kan användas för att uppskatta den offentligfinansiella effekten med en acceptabel grad av osäkerhet. Själva beräkningen måste dock justeras av flera skäl. För det första införs i regeringens förslag en tidsgräns som undantar uthyrningar som understiger 15 dagar från beskattning. För det andra är ikraftträdandeåret för regeringens förslag senare än i Skatteverkets förslag. För det tredje har Arbetsmiljöverket sedan Skatteverket tog fram sitt förslag hunnit publicera ny statistik från utstationeringsregistret. I tabellen nedan visas antalet anmälda utstationeringar år 2019 enligt Arbetsmiljöverkets utstationeringsregister.

Tabell 14.2 Antal utstationerade arbetstagare under år 2019 efter utstationeringsperiodens längd

Månader Dagar Antal

anmälningar Andel anmälningar i procent

Antal anmälningar, kumulerat 0–9 22 331 26,5% 22 331 < 1 10–29 22 212 26,4% 44 543 1–2 30–59 12 090 14,3% 56 633 2–3 60–89 6 571 7,8% 63 204 3–6 90–179 7 484 8,9% 70 688 6–8 180–239 2 807 3,3% 73 495 8–12 240–359 3 972 4,7% 77 567 12–24 360–720 5 267 6,3% 82 734 > 24 > 720 1 526 1,8% 84 260 Summa 84 260 100% Källa: Arbetsmiljöverket

Totalt anmäldes 84 260 utstationeringar år 2019. I beräkningen av den offentligfinansiella effekten gör regeringen följande antaganden:

Av alla som utstationerats under 2019 ingår ingen i grupperna vars utstationeringar understiger 16 utstationeringsdagar respektive överstiger 179 utstationeringsdagar bland dem som skulle omfattas av de föreslagna reglerna

De felkällor som Skatteverket identifierat medför att 90 procent av dem i gruppen vars utstationeringar överstiger 15 men understiger 180 dagar bedöms omfattas av de föreslagna reglerna. Denna bedömning grundar sig på att utstationeringsregistret dels innefattar personer som inte kommer att omfattas av de föreslagna reglerna, dels inte innefattar personer som kommer att omfattas av de föreslagna reglerna. Uppskattningen att 90 procent kommer att omfattas baseras på följande resonemang.

1. Personer som finns i utstationeringsregistret men samtidigt inte kommer att omfattas av de föreslagna reglerna är sådana som utför ett arbete för ett företag i utlandet som saknar fast driftställe i Sverige, och där det inte finns ett svenskt företag som är att anse som ekonomisk arbetsgivare.

2. En annan omständighet som gör att utstationeringsregistret inte helt speglar de personer som omfattas av de föreslagna reglerna är att samma period kan återkomma i skilda uppdrag under olika perioder, vilket kan medföra att fördelningen av arbetstagare inom de olika intervallen inte stämmer.

3. Ovannämnda faktorer innebär att utstationeringsregistret innefattar fler personer än de som kommer att omfattas av de föreslagna reglerna. Samtidigt är det troligt att det finns personer som kommer att omfattas men som inte har anmälts till utstationeringsregistret, t.ex. om deras arbetsgivare inte känner till sin skyldighet att lämna anmälan till registret. Skatteverket gjorde i sin promemoria antagandet att inkomsterna för denna grupp var lika stor som inkomsterna för dem som ingår i registret, men inte kommer att omfattas av de föreslagna reglerna. Regeringen gör dock bedömningen att den grupp som inte

Prop. 2019/20:190

Prop. 2019/20:190

120

anmäls till registret minskat sedan Skatteverket gjorde sin uppskattning. Denna bedömning får anses rimlig utifrån utgångspunkten att utstationeringsregistret blivit mer känt under de tre år som gått sedan Skatteverket lämnade sin promemoria. Av det skälet antas att 90 procent av de beräknade inkomsterna omfattas av de föreslagna reglerna.

I intervallet 10-29 utstationeringsdagar fördelar sig antalet dagar jämnt så att 3/4 av antalet utstationeringar avser mer än 15 dagar.

Det genomsnittliga antalet utstationeringsdagar i respektive intervall motsvarar den mittersta dagen i intervallet.

Den genomsnittliga ersättningen motsvarar 27,7 euro (Hourly labour costs 2019 enligt Eurostat1) uppräknad till 2021 års lönenivå vilket motsvarar

en dagslön om 1 850 kronor (27,7 x 8 x 1,036).

Tabell 14.3 Regeringens beräkning av skattepliktig ersättning för utstationerade arbetstagare Dagar Uppskattat antal berörda utstationering ar Snitt dagar Uppskatta antal arbetsdagar Uppskattad ersättning Uppskattad skattepliktig ersättning 0–9 0 - - - - 10-15 0 - - - - 16–29 16 659 22,5 267 734 495 307 768 445 776 991 30–59 12 090 44,5 384 289 710 935 179 639 841 661 60–89 6 571 74,5 349 671 646 891 482 582 202 334 90–179 7 484 134,5 718 999 1 330 147 357 1 197 132 621 180- 0 - - - - Summa 42 804 1 720 693 3 183 281 786 2 864 953 607

Källa: Arbetsmiljöverket och egna beräkningar

Med antagandena ovan uppgår den samlade skattepliktiga ersättningen till cirka 2 865,0 miljoner kronor. Detta motsvarar ett samlat skattebelopp om 716,2 miljoner kronor (2 865 x 0,25 = 716,2).

Regeringen utgår i sin beräkning från Skatteverkets antaganden om att 3,575 procent (55% av 6,5%) av den fastställda skatten inte kommer att betalas. Den offentligfinansiella effekten kan därmed beräknas till 691 miljoner kronor införandeåret 2021 (716,2 x [1-0,03575]).

Beräkningen av den offentligfinansiella effekten är gjord som om antalet arbetstagare, och kostnaderna för att anställa dem, är opåverkade av förslaget, dvs. beräkningen är statisk. Enligt redovisningen i avsnitt 14.6 kan förslaget medföra effekter på lönesumman och sysselsättningen, vilket i förlängningen även skulle ha betydelse för den offentligfinansiella effekten. Det finns dock flera skäl att inte frångå en statisk beräkning. Det viktigaste skälet är att effekterna på lönesumman och sysselsättningen bedöms vara små. Ett annat skäl är att det inte finns underlag för att

bedöma genomslaget i tiden, dvs. om effekten uppstår momentant eller successivt.