Begreppet uppfattning

Vår studie har behandlat specialpedagogers och rektorers uppfattningar om deras professionella samtal med varandra. Genom att fokusera på uppfattningar har ambitionen varit att nå respondenternas erfarenheter av samtal, och deras syn på samtalen mellan specialpedagog och rektor. Vi använder oss av begreppet uppfattning som ett verktyg för att kunna erhålla information, om hur stor vikt respondenterna lägger vid samtalets innehåll samt vilken mening och funktion de anser att det har. Enligt Groth (2007) kan en individ endast uttrycka sin uppfattning då den har föregåtts av reflektion. Denna reflektion kan fungera på såväl en grundläggande som en mer avancerad nivå. Det centrala är dock att reflektion sker för att ny förståelse skall kunna skapas. Enligt Uljens (1989) är uppfattningsbegreppet nära sammanlänkat till kunskapsbegreppet, eftersom uppfatta är att skapa mening. Vidare innebär det att själva uppfattandet är en meningsskapande aktivitet som lägger grunden till synen på verkligheten. Det finns något förenklat två övergripande sätt att förhålla sig till begreppet uppfattning genom att se till dess funktion och betydelse. Vi kan använda begreppet som att ha uppfattning om en företeelse eller ett objekt. Det innebär att vi tillägnar oss en allmän förståelse inför den företeelse eller det objekt som studeras. Just denna typ av syn på begreppet syftar framförallt till att erbjuda oss en möjlighet att kunna överblicka ett visst forskningsområde. Uljens menar vidare att vi kan ha fokus på uppfattningar av något vilket bär med sig en helt annorlunda funktion, genom att man här förenar en värdering med det som studeras. Begreppet används här som ett värderingsverktyg för att underlätta tolkningsprocessen av den företeelse eller det objekt som undersöks. Det innebär att begreppet uppfattning skapas i samspelet mellan forskaren och den som studeras. Här träder interaktionen mellan de två parterna fram som ett intressant moment av forskningen. Vidare krävs en medvetenhet om att se de uppfattningar som studeras i relation till en större helhet. För vår del är det endast relevant att studera ”uppfattningar om”, eftersom vår studie syftar till att belysa respondenternas åsikter om samtalets funktion.

5.2 Metodval

Fördelen med kvalitativa metoder, speciellt de som baserar sig på exempelvis deltagande observationer och intervjuer med aktörerna, är att de ger en personlig inblick i respondenternas uppfattningar. Det meningsbärande i exempelvis intervjuer kommer fram i samspelet mellan intervjuare och respondent (Brinkmann & Kvale 2009). Emellertid är risken med kvalitativ

metod att forskaren själv utövar en påverkan, och det kan hända att personliga förväntningar blir avgörande för resultaten. Det är därför nödvändigt att forskaren har en tydlig position i relation till dem som intervjuas eller observeras. Med dessa reservationer ansåg vi att intervjuer likväl var det bästa och mest fruktbara sättet att samla in material om samtalets förutsättningar och funktion. Vi återkommer till diskussionen i avsnittet om undersökningens tillförlitlighet. Det skall dock tilläggas att risken att forskaren genom sina studier påverkar sina respondenter, i viss grad alltid kommer att finnas oberoende av hur tydlig forskarens position är. Vår erfarenhet från tidigare utbildningar har gjort oss medvetna om dessa faktorer, och därför har valet av metod styrts av vår syn på ämnesområdets möjligheter och begränsningar. Forskningsintervjun som metod söker förståelse inför erfarenheter för att med vetenskapens idé belysa livsvärlden och skall därför ses som en social konstruktion, där idé och mening skapas i samtalet mellan respondent och intervjuare (Brinkmann & Kvale a.a.). Att kunskapen framträder i en dialogsituation betyder att vi som deltagare måste vara kritiska till de egna värderingarna, och reflektera över vilket material som väljs ut till analysen. Intervjuer kan om de används rätt ge respondenten möjlighet, att med egna ord beskriva sina tankar och förmedla åsikter som annars kan vara svåra att nå med andra metoder (Holme & Solvang 1997).

Det är betydelsefullt att respondenterna ges tid åt reflektion för att ny kunskap skall kunna komma fram i intervjuerna (Groth 2007). En av intervjuns mest betydelsefulla fördelar gentemot exempelvis enkätundersökningar är att den bär med sig ett stort element av flexibilitet. Flexibiliteten tar sig bland annat uttryck i att vi som intervjuare kan stanna upp och omformulera våra frågor. Vi kan också följa upp svar som vi anser har potential att utvecklas ytterligare allteftersom våra erfarenheter utökas under informationsinsamlandet. Att använda sig av intervjuer innebär dock något förenklat att studiens bredd minskas till förmån för dess djup. Enkäter skulle utan tvekan kunna ge oss en större svarsmängd, vars hanterlighet dock skulle kunna gå ut över den insamlade informationens möjligheter till tolkning. Observationer som metod valdes bort med tanke på dess praktiska svårighet. Vi ansåg också att samtalssituationen hade blivit onaturlig med oss närvarande, vilket hade skapat en felaktig bild av det som vi ville observera.

5.2.1 Halvstrukturerad intervjutyp

Det är intervjuarens erfarenhet och därmed behovet av struktur som skall styra valet av intervjutyp (Merriam 1994). Det var framförallt två skäl som styrde oss då vi skulle välja intervjutyp. För det första ansåg vi att halvstrukturerade intervjuer passade vår studie eftersom respondenten ges möjlighet att lägga fram sina åsikter och tankar utan att bli alltför styrd av den som intervjuar. Det skall dock tilläggas att vi var medvetna om att den halvstrukturerade intervjun har ett visst moment av styrning. Vi ansåg dock att just denna styrningsgrad var betydelsefull för att vi som relativt oerfarna intervjuare inte skulle missa väsentlig fakta. Den halvstrukturerade intervjun kan ge oss svar inom komplexa områden eftersom den är relativt anpassningsbar. Samtidigt har den ett visst mått av känslighet vilket gör att respondentens rytm kan följas (Stukát 2005). Om vi jämför med strukturerade intervjuer finns risken att man där missar betydelsefullt material genom en alltför stor styrning. Den ostrukturerade intervjun har enligt vår mening fördelen att vara helt flexibel gentemot respondenten, vilket utan tvekan erbjuder en van intervjuare stora möjligheter att nå intressanta fakta. Vid intervjuer med flera olika respondenter har dock den ostrukturerade intervjun en nackdel om syftet är att jämföra svaren. För det andra ansåg vi att den halvstrukturerade intervjun var funktionell eftersom samma tema behandlades i alla intervjuerna. Just dessa teman kan enligt vår mening föra intervjun framåt. Alla metoder har dock svårigheter och vi återkommer till dessa i diskussionen omkring undersökningens reliabilitet och validitet.

5.3 Undersökningsgrupp

För studien har intervjuer med sex personer gjorts vilka arbetade i grundskolans verksamhet. Undersökningsgruppens sammansättning bestod av personal från grundskolans senare år och utgick från de två kategorierna rektorer och specialpedagoger. Urvalskriterierna var att respondenterna arbetade inom år 5-9 och att vi inte hade någon anknytning till dem. Att valet föll på år 5-9 sammanhänger med vår egen yrkesmässiga erfarenhet från liknande verksamhet. En god förförståelse inför de fenomen som intervjuaren möter förenklar enligt vår mening möjligheten att ställa följdfrågor, och sätta svaren i rätt sammanhang. Vidare använde vi oss av ett bekvämlighetsurval eftersom respondenterna arbetade på skolor i samma kommun som vi. Intervjuarens förförståelse inför respondentens verklighet och den praktiska förmågan att genomföra intervjuer, har naturligtvis stor betydelse för kvalitén på studiens slutgiltiga resultat

(Stukát 2005). Anledningen till att tre respondenter valdes ut till varje kategori är att vi anser att detta antal räcker för att nå studiens syfte. Med utgångspunkt i syftet ansåg vi dock att det valda antalet respondenter står i proportion till studiens storlek. Forskningsintervjun är en tidskrävande metod och ett alltför stort antal respondenter kan medföra att studien blir ytlig, eftersom relationen mellan tid och arbete är avgörande för det slutgiltiga resultatet (Stukát a.a.). Undersökningsgruppen kan inte heller vara alltför stor med tanke på att en fördjupad analys skall göras av alla intervjuerna. Dessutom anser vi att möjligheterna till en individuell ”kunskapsresa” med respondenterna hade minskat om de varit fler till antalet. Urvalskriteriet styrdes varken av utbildningsgrad eller av kön. Alla studiens specialpedagoger är kvinnor medan endast en rektor är kvinna. Vi återkommer till dessa frågor i avsnittet om studiens validitet.

5.4 Genomförande

I ett första skede skickade vi ut brev och/eller ringde till slumpvis utvalda skolor inom samma kommun där studiens syfte kort presenterades, och information gavs om den ungefärliga tid som de skulle behöva avsätta (Se bilaga 1). Då vi funnit tre rektorer och tre specialpedagoger på sex olika skolor som visade intresse för studien bestämdes möte för intervju med var och en. Det bör påpekas att respondenterna inte fick studera frågorna innan intervjun. För att minimera respondenternas ansträngning och tidsåtgång bestämde vi oss för att uppsöka dem på deras respektive arbetsplatser. Att valet föll på fältintervjuer beror också på att respondenterna, skulle känna sig så bekväma som möjligt genom att få befinna sig i en välkänd miljö som de ägde kontrollen över. Rektorerna och specialpedagogerna som intervjuades var inte verksamma på samma skola, eftersom vi ansåg att det förelåg en risk att svaren skulle färgas av eventuella beroendeförhållanden. I ett initialt skede diskuterade vi olika intervjumetoder. Vi valde att inte genomföra gruppintervjuer utan istället möta respondenterna enskilt för att de inte skulle påverka varandra. Det hade dock varit intressant att efter de enskilda intervjuerna sammanföra respondenterna för en gemensam diskussion/intervju. Vi ansåg dock att det var fyllt av logistiska svårigheter vilket gjorde att vi valde bort den möjligheten, även om vi anser att det hade kunnat generera ny kunskap. Innan intervjun genomfördes fick respondenten ta del av studiens syfte och skriva under ett medgivande för användandet av informationen (Se bilaga 2). Intervjuerna tog plats i ett avskilt rum och vi hade avsatt omkring 60 minuter per intervju. Längden på intervjuerna kom sedan att variera mellan 35 och 60 minuter. Innan intervjun skulle påbörjas

tillfrågades respondenterna, om de ville ge sin tillåtelse till användande av bandspelare vilket alla gjorde. Ljudinspelning är ett bra redskap och utifrån vår erfarenhet anser vi att ljudinspelningar är att föredra framför videoinspelningar, som kan vara tekniskt svårare att genomföra men också bli ett störande hinder för respondenten. Vid själva intervjutillfället valde vi båda att delta, vilket vi återkommer till i diskussionen omkring undersökningens tillförlitlighet. Under intervjun hade vi en tydlig uppdelning genom att en av oss intervjuade medan den andre förde anteckningar. Då intervjun närmade sig slutet fick den som förde anteckningar lyfta frågor som hade missats eller intressanta detaljer som skulle kunna utvecklas ytterligare. Som tidigare nämnts använde vi oss av en halvstrukturerad intervju som följde övergripande frågor (Se bilaga 3). Vår ambition var att leda respondenterna med hjälp av dessa övergripande frågor vilka var korta och relativt enkla att ge ett övergripande svar på. När intervjun var över rundade vi av med att lyfta några av de saker som framkommit, för att respondenten skulle få möjlighet att kommentera denna korta uppföljning, eller ta upp något som väckt en tanke under intervjun. I alla sex fallen gjordes en intervju med varje respondent. Dock gav respondenterna sitt godkännande till att bli kontaktade för att besvara ytterligare frågor om vi ansåg att det skulle behövas. Den intervjuguide som vi använde oss av utformades med studiens syfte i förgrunden och med utgångspunkt i tidigare forskning.

5.5 Databearbetning

Som sagts tidigare valde vi att både göra en ljudinspelning och samtidigt föra anteckningar under intervjuerna. Fördelen med detta tillvägagångssätt var enligt vår mening att man här både kan fokusera på dialogen men också vara uppmärksam på det som inte sägs. Analysprocessen byggde på de ljudinspelningar och anteckningar som gjordes under intervjuerna. Inom ramen för analysarbetet tog vi upp en tolkningsmodell vilken fick fungera som en organiserande princip för det insamlade materialet. Vi har i allmänna drag använt oss av en analys- och tolkningsmodell som vi hämtat från Groth (2007). Analysarbetet har också präglats av Habermas argumentationsteori, vars giltighetsanspråk har fungerat som en övergripande tolkningsram. Analysprocedurens första steg var att lyssna igenom inspelningarna flera gånger för att söka efter gemensamma och/eller avvikande uppfattningar. Det andra steget gick ut på att jämföra det inspelade materialet som transkriberats, med anteckningarna för att här fördjupa sammanställningen. Inspelningarna transkriberades ordagrant vilket innebar att såväl inledande

som avslutande ordväxlingar togs med. Anledningen till den utförliga transkriberingen var att vi ville vara helt säkra på att inte missa något som kunde äga relevans för studien. Det bör tilläggas att vi var medvetna om svårigheten att översätta talspråk till skriftspråk, då det inte kan finns någon absolut sann och objektiv utskrift. Vi använde oss sedan av meningskategorisering för att materialet skulle bli mer överskådligt (Brinkmann & Kvale 2009). Vid varje genomläsning gjordes understrykningar och kommentarer lades till texten för att skapa en tydlig kategorisering. Vi har eftersträvat såväl närhet som distans i vårt analysarbete och det bör tilläggas att bearbetningen av materialet var högst personligt. Det innebär att en annan person sannolikt hade fokuserat på andra saker än vi och därmed nått ett annat resultat. Vår erfarenhet och bakgrund styrde tolkningen i en riktning mot tidigare upplevelser och intryck. Den subjektiva tolkningen utgår och konstrueras hos oss genom vårt varande i en värld som vi själva är ett perspektiv på. Vi vill därför tillägga att detta kunnande samtidigt var både en begränsning och en tillgång. I avsnittet nedan kommer den påverkan som vår förförståelse har vid själva intervjutillfällena och databearbetningen att diskuteras.

5.6 Undersökningens tillförlitlighet

I en diskussion omkring undersökningens tillförlitlighet är begreppen reliabilitet, validitet och till viss del generaliserbarhet centrala för att visa på brister och kvalitéer. Den halvstrukturerade intervjuns två främsta brister är den begränsade möjligheten till generalisering och svårigheten att hantera metoden för den oerfarne intervjuaren (Stukát 2005). Det innebär att reliabiliteten minskar eftersom vår brist på erfarenhet kan påverka svarens kvalité och riktighet. När det gäller kvalitativa studier finns det inget egentligt behov av att göra en allmän generalisering (Merriam 1994). Det innebär dock inte att studien saknar relevans när det gäller generaliserbarhet eftersom resultatet kan jämföras med andra undersökningar av specialpedagogiska samtal och deras förutsättningar. Reliabiliteten höjs om det är flera forskare som tar del av det empiriska materialet (Stukát a.a.). Vidare menar vi att reliabiliteten kan höjas något då det vid sidan av ljudinspelningen gjordes anteckningar. Dessutom kan reliabiliteten bedömas utifrån graden av överensstämmelse mellan de som bedömer materialet. När det gäller tolkningen av intervjuerna är det en styrka att vara flera som får ge sin bild av innehållet (Stukát a.a.). Även om vi bara är två till antalet och delaktiga i samma studie, anser vi ändå att det finns fördelar med att inte vara ensam i tolkningsarbetet. Vid en värdering av undersökningens validitet skall vi se till kvalitén

på det mätinstrument som används. Det betyder att intervjufrågornas relevans måste bedömas utifrån studiens syfte. Samspelet som sker mellan intervjuare och respondent äger också stor relevans för validiteten, eftersom det är av yttersta vikt att svaren tolkats korrekt och att man förstår varandra (Stukát a.a.). Vidare höjs validiteten då respondenterna tillåts granska sammanfattningen av intervjuerna. Det faktum att respondenterna inte var verksamma på samma skola anser vi också vara positivt. Risken att respondenterna inte ger helt sanningsenliga svar måste alltid beaktas (Stukát a.a.). Vår studies syfte är inte att fastställa en eventuell sanningshalt i svaren eller skapa en grund för övergripande tolkning, vilket dock inte medför att frågan om sanningen blir irrelevant. Att vi inte känner respondenterna kan påverka validiteten i såväl negativ som positiv riktning. Vi har inga förutfattade meningar om deltagarnas person eller om de svar som ges. Det faktum att respondenterna inte känner oss kan dock föra med sig att de inte känner sig fria att tala eftersom de inte litar på oss.

Kraven på vår professionalitet som intervjuare är nära sammanbundet med validiteten, eftersom den kunskap som vi har om ämnet och ett intresse för respondenten styr utfallet (Brinkmann & Kvale 2009). En av de grundläggande aspekterna för att skapa tillförlitlighet då man använder sig av intervjuer som metod är att ordna så att det finns en ostörd plats tillgänglig. För att höja validiteten valde vi respondenter som inte var kända för oss. Vi ansåg att de kunde svara friare genom att inte behöva förhålla sig till kända maktstrukturer eller personliga relationer. Det mellanmänskliga samspelet under intervjun är avgörande för det slutgiltiga resultatet (Brinkmann & Kvale a.a.). Den förförståelse som vi har inför det specialpedagogiska arbetet, underlättade enligt vår mening närmandet till respondenterna. Vi är dock medvetna om att det också finns en risk för övertolkning, och att mer information läggs in i svaren än vad som egentligen är gällande. När det gäller snedfördelningen mellan könen i undersökningen anser vi att svaren möjligen blivit annorlunda, om vi genomfört en strikt uppdelning i samma antal män och kvinnor. Enligt vår mening påverkas dock inte validiteten av det höga antalet kvinnliga respondenter, då syftet inte är att jämföra män och kvinnors uppfattningar. Avslutnings skall det tilläggas att vi är medvetna om metodens brister när det gäller tillförlighetsaspekterna, men anser trots det att den svarar bäst mot studiens syfte.

5.7 Etiska aspekter

I all forskning där människor deltar skall både vetenskapliga och mänskliga intressen samt vinster tillgodoses (Brinkmann & Kvale 2009). Vidare är forskarens person, engagemang och känsla för moralisk medvetenhet alla centrala aspekter av studiens värde gentemot dess deltagare. Vi strävade därför efter att uppfylla informations-, samtyckes-, konfidentialitets-, och nyttjandekravet (Stukát 2005). Inför intervjuerna informerades respondenterna om deras uppgift och roll i studien. Trots detta är intervjun som metod fylld av etiska dilemman. I vår roll som forskare framträder etiska svårigheter i och med relationen till respondenten. Risken för påverkan är ständigt närvarande vilket innebär att vi måste vara medvetna om det stora ansvar, som ligger på forskarens axlar att förvalta den information som respondenten ger. I en ideal situation råder ett ömsesidigt utbyte mellan respondent och intervjuare (Brinkmann & Kvale a.a.). För att utbytet skall bli jämlikt måste vi som intervjuare vara uppmärksamma på eventuella risker för respondenten, och samtidigt lyfta fram möjliga personliga fördelar som studien bär med sig. Det finns en maktasymmetri i intervjusituationen vilken kan få respondenten, att känna sig tvungen att svara på frågor som han eller hon inte är bekväm med (Brinkmann & Kvale a.a.). Vidare kan intervjumetoden sägas ha både en privat och en offentlig sida. Det är inte säkert att respondenten är beredd på studiens efterverkningar, vilka kan framträda långt efter att intervjun genomförts och resultatet publicerats. Forskaren måste därför vara medveten om behovet av anonymitet hos deltagarna (Gullveig & Öyen 1998). Respondenterna har i vår studie getts fingerade namn för att minska risken för igenkännanden, och av samma anledning presenterar vi inte heller någon sammanfattning av deras yrkesmässiga bakgrund. Med tanke på studiens tydliga inriktning mot arbetsplatsförlagda samtal, anser vi inte att eventuella kulturella eller sociala aspekter skulle kunna ha en negativ effekt. Vikten av frivilligt informerat samtycke där studiens syfte och struktur framkommer är viktigt innan någon intervju påbörjas (Brinkmann & Kvale a.a.). Efter att ha fört en diskussion omkring behovet av konfidentialitet skapade vi därför ett skriftligt avtal, som undertecknades av respondenterna och av oss innan intervjun genomfördes. Avtalet innehåller information om konfidentialitet och möjligheten att dra sig ur studien innan dess publicering. Respondenterna informerades vid intervjutillfället om att det endast är vi som kommer att hantera ljudinspelningarna och det transkriberade materialet. Allt detta material förstörs vid publiceringen av den färdiga rapporten.