8.4. Vad vill företrädare för skoldatateket uppnå med verksamheten?
8.4.1. Vad behövs för att Skoldatatekens alternativa verktyg ska få betydelse i elevernas skolarbete?
Under min sammanställning av intervjuerna med företrädare för ett Skoldatatek utkristalliserade sig fyra, för respondenterna viktiga uppdrag, nämligen fortbildning, samverkan, hjälp att anpassa lärmiljön för att möta elevers olika lärstilar och koppling till självkänsla.
Fortbildning handlar om fortbildning till pedagoger, rektorer, elever och föräldrar.
”Alltså det här projektet har i uppdrag att fortbilda, att öka kunskapen kring det här och att skapa möjligheter till att lösa behov som finns i skolan kring det här med alternativa verktyg”
( Företrädare A, s19 ).
Redan i planeringsstadiet av verksamheten hade fortbildningstanken en central plats, men det är först nu som det har tagit fart på allvar. Pedagoger från alla skolor i
kommunen har fått anmäla sig till en utbildning i alternativa verktyg.
Informationsträffar har anordnats och alla har fått information och inbjudningar.
” Ideén med Skoldatatek är ju egentligen att jobba bort sitt eget berättigande alltså behovet av sig själv. Med handledning och praktik på Skoldatateket ska det bli ett slags miniskoldatatek ute på skolan” ( Företrädare A, 20 ).
Respondenterna berättade om att i början var det mycket föredrag och information till rektorerna för att sprida kunskap om inkludering, tillhörighet och tillgänglighet. Efter att rektorerna och pedagogerna har anmält elevärenden så påbörjas en utbildning av pedagoger, föräldrar och elever så att de blir trygg med programvaran. Utifrån personalens erfarenheter och den litteratur de har läst så har de sett att en viktig faktor är att pedagogerna har
kompetens när det gäller programvarorna, annars fungerar det inte. Skoldatateket har kompetensutveckling för specialpedagoger, framförallt en konceptutbildning som heter
” lärmiljöer i behov av särskilt stöd”, det är en utveckling av ett annat projekt som hette
”pedagoger i behov av särskilt stöd”.
” Vi har fått kommunlicens på talsyntes, easyreader, daisyläsare plus något som vi kallar boklådor. Där vill vi stimulera till att pedagoger och elever inser att det finns olika
inlärningskanaler, olika inlärningsstilar i stället för att bara använda den tryckta boken är vår förhoppning med dessa boklådor att eleverna och pedagogerna ser att man har olika inlärningsvägar, olika inlärningsstilar istället för att man säger att eleverna har läs och skrivsvårigheter, får man in att man kan läsa med öronen” ( Företrädare C, s24 ).
” Då får man välja, passar det mig bäst att läsa en bok eller att lyssna på den. Då blir jag ju inte utpekad, vilket annars är en stor risk. Även om vi har pedagogiska hjälpmedel så pratar vi om åtgärdsprogram som är på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. I många av dessa åtgärdsprogram så går man på individnivå, men ibland måste vi titta på
organisationsnivån, de fysiska lokalerna, hur anpassar vi dom? Gruppnivån är också väldigt viktig i barnens liv för om man är annorlunda på något vis så blir man utpekad” (
Företrädare C, s25 ).
Samverkan
I början när projektet skulle starta så diskuterades många samverkansfrågor. Frågor som, vilka gemensamma nämnare som fanns mellan olika aktörer och frågor som rörde vilka som kunde samverka diskuterades. Tänkta samverkansparter var
hjälpmedelcentraler, logopeder och barnhabiliteringen. I ett skeende var det tänkt ett samarbete med universitetet också. En samverkan i länet, kommunerna emellan kom till stånd. Där Skoldatatek startades i de sex olika kommunerna. En kommun i länet valde att stå utanför och köra själva. Tanken med länssamverkan är att byta
erfarenheter och hålla ett aktivt forum och ha gemensamma fortbildningar och att låna teknik av varandra
Anpassa lärmiljön
Enligt en av företrädarna för Skoldatateket så är deras uppdrag att alla elever i
kommunen ska uppnå måluppfyllelsen och att det ska vara inkluderande och tillgängligt för alla elever. Alla tre poängterar att det är viktigt att se skillnad på
pedagogik/förhållningssätt och teknik. Många har en övertro till tekniken, menar de. De kanske tror att bara eleven får tekniken så ordnar det sig för den eleven. Det som är av stor betydelse är däremot att pedagogerna har ett inkluderande förhållningssätt.
”Det är ett annat sätt att tänka, man måste tänka om hur man anpassar undervisningen till datorn och andra hjälpmedel. Lärandemiljön och pedagogiken är viktigast, vi kan ju inte bara lämna ut tekniken, då får kanske inte eleven inskannat det han ska ha, läraren kanske inte tillhandahåller inläst material. Då blir ju datorn bara en död ting, en skrivmaskin och då är det ju inte ett hjälpmedel. Detta är en lång process, redan för tio år sedan pratades det om att alla skolor skulle ha en IT-plan . En sådan plan för mig är inte att skolan får en massa datorer utan att få in IT i alla ämnen så att det genomsyrar hela skolan. Det behövs massor av pedagogiska diskussioner både om den fysiska och den pedagogiska miljön” ( Företrädare C, s24 ).
Anledningar till uppdraget enligt företrädare
Det fanns ett stort behov i kommunen. AV-‐media med företrädare kom med ett förslag och anordnade ett seminarium för politiker, tjänstemän och intresserade för att besvara många av de frågor som ramlade in.
” Det var starten på hela processen, vi bjöd in politiker och berättade om de behov som fanns i kommunen och om alla dessa pedagoger som vi kallade pedagoger i behov av särskilt stöd. Det upplevdes lite provocerande. Det är ju det ni är, annars skulle ni ju inte ringa och be om hjälp, kan man inte acceptera den formuleringen då ska man heller inte prata om elever i behov av särskilt stöd” ( Företrädare A, s20 ).
Det projektet har nu gått vidare och blivit ” Lärmiljöer i behov av särskilt stöd ” Det är ett synsätt som måste till, det blir väldigt fokuserat på teknik för det är ju i första hand det som problemen handlar om i början för pedagogerna, hur tekniken ska in i
undervisningen.
Anledningen att uppdraget och frågorna kom till just AV-‐ media var att de då
producerade Daisy till några skolor. De läste också in matteprov till elever som hade svårt att läsa, de fick lov av ett läromedelsförlag att läsa in material och då visade det sig att eleverna klarade av matten mycket bättre. Det började dyka upp en massa verktyg på marknaden, men det var inte många som visste hur de skulle användas och vilka som
var bra och prisvärda. Då förstod de att här fanns ett stort behov och att det här borde de göra något åt.
Teoretiska grunder arbetet vilar på enligt företrädare
Alla tre respondenter uppgav att de teoretiska grunder deras arbete vilar på är främst skolans styrdokument och de statliga direktiv som finns. Det handlar inte heller bara om de direktiv som Sverige, genom regeringen och Skolverket tagit fram utan också de internationella dokument som Sverige skrivit på. Barnkonventionen och
Salamancadeklarationen där många länder skrivit på att alla barn ska vara inkluderade i skolan. Andra grunder som arbetet vilar på är lagar som säger att skolan i Sverige ska vara tillgänglig för alla år 2010, tillgänglighetslagen och skolornas handlingsplan för de politiska handikappsmålen.
”Det Skolverket gör är rätt tydligt, finns det vägar som låter eleverna växa så ska vi ta dem.
Finns det alternativa vägar så ska vi ta dem, det står så tydligt i de styrdokument som finns”
( Företrädare B, 21 ).
Arbetet vilar också på den forskning som finns på området, även om det, enligt dem själva inte finns så mycket riktig forskning på Svenska. Det mesta är
Amerikanskt/engelskt. Det som är gjort i Sverige, menar de, är mer erfarenhetsinsamling.
Skoldatateketets konkreta arbete
Här har jag valt att citera en av respondenterna som med tydlighet förklarar hur arbetet med elevärenden går till. Inledningsvis berättar respondenten om vilka elever
Skoldatateket riktar sig mot.
”Vår målgrupp är elever med läs och skrivsvårigheter, Dyslexi och elever med koncentrationssvårigheter.” ( Företrädare B, s20 ).
Gången är sedan som följer.
”En lärare upptäcker att det är knöligt, då ringer någon från skolan till oss. Vi sätter oss ner med Specialpedagog och klasslärare/handledare och funderar ut vad som kan vara värt att provas. Så utifrån vad vi tillsammans klurat ut, får eleven prova ut, det beror på hur gammal eleverna är, ibland, om de är äldre så är de med hela vägen. De flesta är faktiskt elever på högstadiet och gymnasiet. Vi har tyvärr bara haft några få som är yngre.
En prova på period är ungefär en månad, då får skolan låna alla grejer. Sedan får skolan köpa eller leasa teknik, när vi kommit på vad som fungerar för just den eleven. Det kan vara en dator med tillhörande program, diktafon, mp3-‐ spelare eller en Alphasmart. Under prövotiden får eleverna handledning så att de lär sig hantera grejerna. Samtidigt får lärarna handledning, det är viktigt att de inser att det här är ett annat sätt att lära och ett nytt sätt för dem att tänka. Resten av lärarlaget och föräldrarna får också handledning i olika omfattning, när prövo perioden är slut så vill vi träffa hela arbetslaget, alltså, behöver eleven inläst material, så gäller det också hemkunskapen om han ska få samma chans att bli godkänd i ämnet”.
( Företrädare B, s23 ).
Koppling självkänsla
De tre respondenterna ansåg alla att det finns en tydlig koppling mellan alternativa verktyg och självkänsla. I alla fall om eleverna är villiga att ta emot den hjälp de kan få.
En av pedagogerna utrycker sig så här:
”Ju hårdare stukade de är, desto svårare är det för oss att få möjlighet att prova
tillsammans med dem. När vi kommer till elever i år 8 och 9 är de oftast redan ganska hårt åtgången. De har misslyckats massor med gånger och lärdomen av skolan är att de inte klarar av den ”
( Företrädare B, s22 ).
En av de andra berättar:
”Det är jätteviktigt att eleverna får känna sig trygg i sin grupp. Vi har haft elever som bara har använt den hemma för att de är rädda för att bli utpekade. Jag vet en elev som fick en dator i nian där klassläraren sa att, hade hon vetat att en dator kunde hjälpa en elev så mycket så hade hon absolut skaffat en tidigare. Eleven hade blivit mycket mer glad och positiv och gått från IG i flera ämnen till godkänt i alla ämnen. Han behövde heller inte anpassa sig efter sin mamma som tidigare ägnat timmar åt att läsa för honom” ( Företrädare C, s24 ).
Den tredje respondenten tyckte att ett av huvudmålen var att eleverna kände sig delaktig i gruppen:
” Om eleverna får ett verktyg som gör så att de känner att - jag är inte dum, det är inte det är inte där det sitter. Det är ju det viktigaste budskapet. Att vara delaktig och organisationen ska ha ett inkluderande arbetssätt” ( Företrädare B, s 22 ).
Det finns också många socioekonomiska vinster menar respondenterna. Bland annat att om man kan få eleverna att må bättre och att de får bättre självkänsla och bättre
förutsättningar så känner de sig mer trygga och kan växa mentalt. Då kan de också välja att göra saker som de själva vill. Den frustration som många i samhället känner och som kan utvecklas till destruktivitet behöver då inte infinna sig, menar de.
” Plocka av alla som bär glasögon glasögonen och sedan ser vi vilka som klarar sig. Tänk om vi hade gått i en skola där man inte fick läsa i böcker, där man bara fick höra allting, läxor också, då skulle jag inte ha några bra betyg alls, för jag klarar inte det, jag måste läsa texten själv” ( Företrädare A, s20 ).
” Vi kan se att självförtroendet kan höjas markant när elever i läs och skrivsvårigheter får de redskap de behöver. Vi ser att de blir mer självständig och får en tro på sig själv”
( Företrädare C, s25 ).
”Det Skolverket gör är rätt tydligt, finns det vägar som låter eleverna växa så ska vi ta dem.
Finns det alternativa vägar så ska vi ta dem, det står så tydligt i de styrdokument som finns”
( Företrädare B, 21 ).