Behov - att bryta barriärer

Behov är det temat som beskriver vad de professionella anser behövs i framtiden för att den pågående och aktuella situationen ska förbättras. Kategorierna i detta tema är viktiga vuxna, identitetsskapande och förbättringsmöjligheter.

Viktiga vuxna beskrivs som en central faktor till att de unga ska få det stöd och den hjälp som de behöver, oavsett vilken problematisk situation de är i. En intervjuperson beskriver vikten av att vuxna finns tillgängliga för ungdomarna, att ungdomarna har kännedom om att de kan vända sig till någon vuxen för att få stöd. Det finns även ett behov av att vuxna, såsom föräldrar, lär sina barn att våga säga nej till exempelvis narkotika. Detta kopplas även till behovet av

föräldraansvar, att föräldrarna måste ta ansvar över att deras egna barn är starka nog i sig själva för att kunna neka erbjudanden som dessa. En annan intervjuperson berättar om sitt arbetssätt gentemot ungdomar och menar att en bra metod är att arbeta stärkande, att fokusera på det som går bra istället för på sådant som går mindre bra. Intervjupersonen menar att denna metod lyfter ungdomarna och påverkar deras inställning på ett positivt sätt, vilket i sig även påverkar deras inställning gentemot andra svåra situationer i vardagen.

“Hur gör jag mina barn starka i självkänslan till att säga nej, hur tar vi ställning mot det här? Vi måste tillsammans visa att det inte är okej.”

“Ungdomarna vill ju att vuxna ska bry sig, vad än de säger och hur tuffa dem än ska vara

29

Som tidigare nämnt är en fungerande skolgång en viktig skyddsfaktor för ungdomar, skolan ska vara en trygghet där de får möjlighet att utvecklas. Intervjupersonen menar att skolans sätt att lära ut ser likadant ut som det har gjort under de senaste 150 åren, exempelvis klassrummens

utformning, lektionstider med mera. Denne menar att hela samhället har förändrats enormt mycket men att skolan inte har följt med i utvecklingen, vilket också är en bidragande faktor till att skolan inte alltid fungerar som en skyddsfaktor. Det finns således ett behov av att sluta tänka i gamla hjulspår och istället genomför en skolreform där hela skolsystemet förändras från grunden.

“...om jag börjar i det jättestora så tror jag att hela skolan, hela sättet som vi bedriver skola och undervisning på skulle behöva ändras i grunden… Det går att ändra på allt. Jag tror att det skulle vara till fördel för väldigt många.”

En intervjuperson menar att det finns ett behov av ramar och regler i ett allt mer fritt samhälle, samtidigt som man måste hitta nya sätt att bryta problematiken då den nya målgruppen har

skyddsfaktorer runt om sig, men börjar bruka narkotika ändå. Resultatet av detta är att det är svårt att kartlägga vilka faktorer som saknas eller ej fungerar i ungdomens liv. Intervjupersonen uppger att man vet att ungdomen har ett tryggt hem med närvarande föräldrar, man vet att ungdomens skolgång fungerar, men ändå börjar ungdomen i fråga bruka narkotika och uppvisa riskbeteende. Ungdomarna har flera arenor, såsom sociala medier, där de är svåra att nå och det är svårt att upptäcka om någonting inte står rätt till.

Ytterligare ett behov som flera intervjupersoner uttrycker är en samverkan som når över gränserna och sekretessen kan brytas, att polisen, socialtjänsten, regionen, föräldrar och andra viktiga vuxna kan tala öppet med varandra om problematiken. Intervjupersonerna uttrycker en frustration över att sekretessen förhindrar informationen mellan de olika organisationerna och myndigheterna, exempelvis mellan skolan och Socialtjänsten. Skolan har till exempel

anmälningsplikt gentemot Socialtjänsten, men upplever en svårighet gällande respons av anmälan på grund av sekretessen. Detta resulterar i en klyfta mellan myndigheter och andra kommunala verksamheter där samverkan inte fungerar optimalt. Samtidigt menar andra att det finns en bra samverkan där sekretessen kan brytas i enskilda ärenden, exempelvis mellan polisen och socialtjänsten.

I intervjuerna framkommer det även ett behov av att förbättra arbetet med förtroendeskapandet. En intervjuperson uppger att ungdomarna behöver kontinuitet och att det behövs professionella som orkar vara kvar i sina yrkesroller. Intervjupersonen framför kritik till personalomsättning och att detta resulterar i att ungdomarna får lida då de hela tiden måste berätta sin historia för nya personer. Ytterligare en intervjuperson påpekar problematiken kring punktinsatser, att det istället behövs fortlöpande insatser som även dessa skapar förtroende hos ungdomarna.

Från Socialtjänstens sida lyfts upplevelsen kring att problematiska situationer såsom att

ungdomar brukar narkotika, hinner gå för långt innan det kommer till Socialtjänstens kännedom. Intervjupersonen uppger att oroliga föräldrar hör av sig till kommunens öppenvård, men att steget till att höra av sig till Socialtjänsten fortfarande är långt.

30

Till sist framkommer även att det, enligt flera intervjupersoner, finns ett behov av sociala insatsgrupper som specifikt och intensivt kan arbeta med särskilda, problematiska områden. Behovet av sociala insatsgrupper kan ses som ett resultat av den resursbrist som råder inom alla verksamheter.

31

6. Diskussion

I detta avsnitt framförs diskussion kring studiens resultat med fokus på bland annat risk- och skyddsfaktorer, integritet, samverkan och hierakier.

Studiens resultat visar på ett flertal faktorer som påverkar ungdomars benägenhet att använda narkotika. Det som framkommer tydligt i studien är hur attityder förändrats bland de unga och dess omgivning. Ungdomarna använder ett mer liberaliserat språk när de talar om narkotika och att bruka narkotika är mer normaliserat än tidigare. Genom sociala medier kan ungdomar påverkas från olika “influencers” som förespråkar narkotikabruk, samt sker påverkan genom omgivningen där exempelvis föräldrars liberala syn på cigarettrökning är en riskfaktor. Att ungdomar har “egna arenor” att röra sig på, har både positiva och negativa aspekter. Weinstein (2018) redogör de positiva och negativa aspekter sociala medier kan bidra med till ungdomar. De positiva aspekterna är att det är lättare att hålla kontakt, få bekräftelse och acceptans från andra, samt finna kunskap. De negativa aspekterna det kan leda till är isolering, oro för vad andra tänker om en, samt ångest och avundsjuka.

Den positiva aspekten att finna kunskap kan även uppfattas som negativ, då den information som förmedlas på nätet inte alltid är sanningsenlig och det finns en risk att ungdomar får till sig

felaktig kunskap. Ett exempel är om en ungdom påverkas av drogliberala influencers eller själv är aktiv på olika drogliberala forum. Ungdomar kan idag skapa sin identitet genom sociala medier i stället för bland vänner som tidigare. Lalander och Johansson (2012) beskriver att en av farorna med att identitetsskapandet sker utan uppsikt av vuxna är att ungdomen kan ta till sig olika intryck från internet som i sin tur kan leda till negativa konsekvenser. Ungdomen kan börja söka sig till andra i dennes närhet med samma värderingar och åsikter.

Vikten av att värna om en individs integritet är viktigt i alla yrken där det sker sociala kontakter. I arbeten med ungdomar kan sekretessen visa sig som ett hinder för informationsöverföring från socialtjänst och hälso- och sjukvård till andra aktörer. En konsekvens av den begränsade möjligheten för dessa att dela information är att det hela tiden uppstår hinder vid samverkan. Samtidigt som det är viktigt att värna om den enskildes integritet, hade detta arbete kunnat förenklas genom generösare utrymmen för information. Ett exempel kan vara om skolan skickar en orosanmälan till socialtjänsten angående en ungdom, ungdomen får därefter insatser från socialtjänsten som kommer att påverka ungdomens skolgång. Samma med exempelvis hälso- och sjukvården, där det är till nytta för socialtjänsten, skolan och framförallt den enskilde att de tar del av information. Integriteten alltid är viktig att ta hänsyn till, men är det viktigare än att de olika aktörerna runt en ungdom får chans att arbeta effektivt tillsammans? Det är därav av betydelse att se till både risken och nyttan av att bryta sekretessen. Detta kan betyda att om exempelvis skolan får respons på sin orosanmälan och därmed får vetskap om vad socialtjänsten kommer att göra i ärendet, kan även skolan förbättra och intensifiera sina insatser gentemot den unge. Ett förslag skulle kunna vara att socialtjänsten kan inhämta samtycke från den unga om att samverka med skolan i dennes ärende, med hänvisning till Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 10 kap. 1§.

32

Det samverkansarbete som är mycket omtalad i intervjuerna är den så kallade antidroggruppen. Intervjupersonerna har delade åsikter gällande detta forum. Det mönster man dock kan se är att de intervjupersoner som arbetar inom en myndighet har en mer positiv uppfattning gällande denna samverkan, än de som arbetar inom exempelvis skola och inom andra kommunala verksamheter. En reflektion är att skolan och andra kommunala verksamheter (ej myndigheter) redan innan har hunnit arbeta med det preventiva arbetet gällande denna målgrupp, och får därmed inte ut lika mycket av denna samverkan som myndigheterna får. Myndigheterna verkar arbeta mer med preventionsarbetet i ett senare skede vilket också leder till att de har god nytta av samverkansmöten där de kan få information gällande vissa grupper från skola och andra

kommunala verksamheter.

Dock kan det finnas svårigheter i samverkan gällande informationsöverföring och

ansvarsfördelning då exempelvis skola, region och socialtjänst styrs av olika normer, kulturer, regelverk och uppdrag. En annan problematik som kan uppstå är hierarkier gällande makt, status och prestige samt att de olika kompetenserna kan komma i konflikt med varandra (Ek, Isaksson och Eriksson, 2017). Har exempelvis professionerna inom skolväsendet lika stort inflytande gällande behov av insatser som socialtjänsten? Å ena sidan arbetar socialtjänsten med

myndighetsutövning och har mandat att ta beslut om insatser utan samtycke medan skolan endast kan arbeta med frivilliga insatser såsom samtalsstöd via skolkurator och elevhälsan. Å andra sidan kommer skolpersonal i kontakt med ungdomarna dagligen och har större insyn gällande ungdomarnas vardag och vanor. En obalans gällande inflytande och makt i samverkan kan resultera i att barnet i fråga inte får den hjälp och stöd som denne behöver samt att barnet riskerar att hamna mellan stolarna.

En ytterligare faktor som försvårar arbetet för de professionella är bristen på resurser, både gällande personal och tid. Till socialtjänsten kommer hela tiden nya svåra ärenden samtidigt som få antal socialsekreterare finns tillgängliga. Detta påverkar även samverkansarbetet då det inte finns tillräckligt med tid över till att utveckla samverkan med andra organisationer. Denna brist tär både på personal och på de unga. Personalen har en tung arbetsbörda vilket även kan leda till utmattningssyndrom och personalomsättning. De hinner inte heller göra allt utan måste prioritera, vilket således leder till att de mest akuta ärendena prioriteras först. Resultatet av

personalomsättningen är även att de unga har svårt för att bygga upp förtroende för de

professionella. Detta bekräftas även av en studie gjord av Strolin-Goltzman, Kollar och Trinkle (2010), där det å ena sidan framkommer att personalomsättning i socialt arbete, såsom på

Socialtjänsten, kan resultera i bristande förtroende och stabilitet hos de unga. Det beror på att den unga kan ha skapat ett band till den professionella likt den anknytning som den unga har till sin vårdnadshavare. Detta hämmar troligtvis kommunikationen mellan den professionella och den unge, då den unge förlorar en stabil relation med den professionella och sedan får en ny, okänd vuxen som på nytt ska arbeta med förtroendeskapande. Å andra sidan uppger Strolin-Goltzman, Kollar och Trinkle (2010) att det även finns positiva aspekter hos de unga gällande

personalomsättning, bland annat kan exempelvis en ny socialsekreterare bidra till bättre stöd och förståelse för den unge.

33

Många av de professionella uttrycker ett engagemang gällande ungdomarna och besitter en vilja att verkligen hjälpa dessa till en bättre livssituation. Dock upplevs inte engagemanget tas till vara på, då medarbetarna på grund av bristande resurser inte får tillräckligt stöd i arbetet. Att värna om den enskildes engagemang i arbetet är viktigt för att förhindra att arbetet blir en börda som

knappt hinns med, vilket kan leda till att de professionellas engagemang minskas. Den professionella kan uppleva en känsla av meningslöshet, på grund av personalomsättning och resursbrist vilket kan sända signaler att denne inte är oersättlig. Med välfärdsperspektivet i åtanke går detta att koppla till behovsperspektivet och människans immateriella behov, att vara och att känna meningsfullhet. Socialt arbete går ut på att hjälpa utsatta människor och är i grunden ett väldigt meningsfullt arbete där man som professionell till och med kan rädda livet på andra människor, varför det är viktigt att professionellas engagemang bevaras i största möjliga mån. Røkenes & Hanssen (2007) uppger att kontinuitet och goda relationer inom socialt arbete har även visat sig vara en stor framgångsfaktor när det kommer till den enskildes mottaglighet för behandlande insatser.

Slutligen framkommer föräldraansvar som en viktig skyddsfaktor för ungdomen. Det är viktigt att föräldrar och andra viktiga vuxna finns tillgängliga för ungdomarna, två sätt för föräldrar att få information och vara delaktiga är via föräldranätverket på Facebook och informationsträffarna som ordnats. Problematiken med dessa forum är att det är helt avgörande vilka föräldrar som deltar, under intervjuerna framkom att det är samma föräldrar som är aktiva på föräldranätverket. Man kan fråga sig om informationen når ut till de som kanske allra mest behöver den, då det är frivilligt att delta i båda forumen. En svårighet kan då bli att fånga upp resterande föräldrar, vilket är en utmaning för preventionsarbetet.

34

7. Slutsats

Utifrån studien går det att se att ungdomars narkotikabruk påverkas av olika faktorer. Bland de riskfaktorer som tagits upp framkommer att problem i skolan, attityder och tillgänglighet till narkotika. De skyddsfaktorer som framkommer är en fungerande skolgång, en trygg hemmiljö och närvarande vuxna. Det framkommer även att den nya målgruppen ofta har skyddsfaktorer runt omkring sig, men ändå faller in i ett narkotikabruk vilket kan förklaras utifrån normalisering och liberala jargonger gällande narkotika. För att förhindra att ungdomar brukar narkotika finns behov av utökade resurser och utbildad personal, för att på så sätt ha möjlighet att arbeta mer med preventiva insatser. Fler resurser för preventionsarbetet skulle kunna resultera i en mer

framgångsrik metod för att förhindra den liberala attitydutvecklingen hos ungdomar, samt öka delaktigheten hos föräldrarna. Att utöka antalet informationsträffar och låta föräldrarna ha inflytande över preventionsarbetet, kan vara en metod för att nå ut till fler. Ytterligare en metod som skulle kunna användas är sociala insatsgrupper, för att underlätta informationsöverföringen mellan professionella och effektivisera samverkan kring en ungdom.

De resultat som studien inte kunde besvara som hade varit önskvärt, är ett mer definitivt besked i fråga om narkotikabruket bland unga har ökat, detta var något som samtliga intervjupersoner var osäkra på. I vissa hänseenden har arbetet kring ungdomars narkotikabruk ökat, det är dock svårt att utröna om det berodde på att det var fler ungdomar än tidigare som brukade narkotika eller att det inkommit fler orosanmälningar. Det är dock svårt att med säkerhet säga att bruket inte har ökat då mörkertalet är okänt. Skolelever svarar kontinuerligt på undersökningar gällande exempelvis bruk av narkotika och alkohol, dock vet man inte om dessa svar är sanningsenliga eller hur stora bortfallsfelen är.

Det viktigaste resultatet i studien är att attityd och tillgänglighet till narkotika förändrats genom åren. Ytterligare ett viktigt resultat är en delvis falsifiering av medias bild angående situationen i Kiruna, då statistiken om att narkotikabrotten femdubblats inte var aktuellt för enbart Kirunas situation utan handlade om tele- och poststyrelsen. För de professionella som arbetar med ungdomar visar resultatet att det finns ett behov av att ha mer och bättre kommunikation. Både mellan andra professionella, samt mellan professionella och viktiga vuxna. Det finns en

samverkan mellan aktörerna, det råder dock delade åsikter kring hur denna samverkan fungerar. Det är därför av vikt att de deltagande aktörerna i samverkan klargör hur man tillsammans ska arbeta för att förbättra de problematiska områdena i Kiruna var ungdomarna rör sig. Resultatet visar också att de professionella i kontexten gör så gott de kan, det är inte fråga om engagemang utan snarare att det föreligger brister av resurser för deras arbete. Kiruna kommun är stor till ytan men har ett mindre antal invånare. Detta resulterar i att kommunen tilldelas färre resurser på grund av invånarantalet och dessa resurser har en stor yta att täcka upp, vilket utmynnar i att ärenden och områden måste prioriteras. Av denna anledning skulle det finnas fördelar med ett bättre samverkansarbete med närliggande kommuner, med hänvisning till kommunallagen. Studien är därmed av nytta för de som sitter i högre beslutsfattande roller, då resultatet visar resursbristens konsekvenser.

35