UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2020
Narkotikabruket bland ungdomar i Kiruna
- Professionellas upplevelser av arbetet med ungdomar
The drug use among adolescents in Kiruna - Professional’s experiences of working with
adolescents
Handledare: Simone Scarpa Författare: Emilia Siira & Frida Sipuri
UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp
Termin 6, VT-20
Författare: Emilia Siira & Frida Sipuri Handledare: Simone Scarpa
Narkotikabruket bland ungdomar i Kiruna The druguse among adolescents in Kiruna Sammanfattning
Den här studien undersöker professionellas upplevelser av arbete med ungdomars narkotikabruk i Kiruna. Fokus har varit på ungdomar i åldern 12-16 år. Datainsamlingen har skett genom
kvalitativ metod, där olika professioner som arbetar med ungdomar och narkotika fick svara på frågor ur en intervjuguide. De professioner som intervjuats är: en folkhälsostrateg, en polis, en socialsekreterare, en skolkurator och en ungdomskonsulent. I intervjuguiden formulerades fyra delar: bakgrund, tidigare, idag och framtiden, med avsikten att undersöka hur och om arbetet med ungdomar har förändrats, samt om intervjupersonerna såg att det skulle behöva ske en förändring inför framtiden för att förbättra arbetet. Valet av dessa fem intervjupersoner gjordes med hjälp av snöbollsurval, där en professionell hänvisade och rekommenderade personer som kunde tänkas vara relevanta för studiens syfte. Datamaterialet har analyserats genom konventionell
innehållsanalys där meningsbärande enheter, koder och kategorier plockats ut. Detta utmynnade i fem teman: behov, förändring, prevention, samverkan och resursbrist. Resultatet av studien visar till stor del en enhällighet bland intervjupersonerna. De är ense om att attityder kring
narkotikabruk liberaliserats och att tillgängligheten av narkotika har ökat. En svårighet i arbetet med ungdomar och narkotikabruk är bristen på resurser och kontinuitet inom samtliga
professioners arbete, vilket påverkar det preventiva arbetet negativt. För att kunna arbeta preventivt beskriver intervjupersonerna samverkan som en viktig del, både gentemot andra professionella men även andra vuxna så som föräldrar och tränare. I studien tillskrivs vuxna i ungdomars omgivning som “viktiga vuxna”, vilket är ett begrepp som används upprepade gånger under intervjuerna. Vidare visar studiens resultat att det är ovanligt att ungdomar i 12-13 års ålder är i kontakt med narkotika och att det preventiva arbetet med den målgruppen bör ha ett annat fokus än narkotika.
Nyckelord: Ungdomar, narkotikabruk, prevention, samverkan, resurser.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de intervjupersoner som deltagit i vår studie. Ni har med ert
brinnande engagemang och gedigna kunskap inspirerat oss och gjort denna studie möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Simone för bra feedback och stöd under vårt uppsatsskrivande.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.2 Syfte 2
1.3 Frågeställningar 2
1.4 Begreppsdefinition 2
2. Tidigare forskning 3
2.1 Statistisk bakgrund 4
2.2 Svensk narkotikapolitik 6
2.3 Samverkan och preventionsarbete 7
3. Teori 9
3.1 Samverkansteori 9
3.2 Välfärdsperspektiv 10
4. Metod 13
4.1 Urval 13
4.2 Kvalitativ intervju 14
4.3 Analysmetod 15
4.4 Forskningsetiska överväganden 16
4.5 Kvalitetskriterier inom kvalitativ forskning 17
4.6 Reliabilitet och validitet 18
4.6 Metodreflektion 19
4.7 Ansvarsfördelning 20
5. Resultat och analys 21
5.1 Förändring - ur ett 5 årsperspektiv 21
5.2 Samverkan - vikten av kommunikation 23
5.3 Prevention - rätt insatser i rätt tid 25
5.4 Resursbrist - att släcka bränder 27
5.5 Behov - att bryta barriärer 28
6. Diskussion 31
7. Slutsats 34
7.1 Förslag på vidare forskning 35
Referenslista 36
Bilaga 1 40
Intervjuguide 40
Bilaga 2 41
Informationsbrev 41
Samtycke till deltagande i studie 42
Bilaga 3 43
Exempel på kodningsschema 43
Förkortningar
ANDT - Alkohol, narkotika, dopning och tobak BRÅ - Brottsförebyggande rådet
CAN - Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CND - Narkotikakommissionen
DUDIT - Drug use disorder identification test FN - Förenta nationerna
LVM - Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
LVU - Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga SOL - Socialtjänstlag (2001:453)
WHO - Världshälsoorganisationen
1
1. Inledning
I statistiken över narkotikabruk hos ungdomar i Sverige, går det att utläsa hur narkotikabruket minskat och att debutåldern för att prova narkotika blivit högre (CAN, 2019). Trots att statistiken är positiv nationellt presenterar media en mer oroväckande bild kring den lokala utvecklingen i Kiruna. I ett reportage av Linder och Ek (2019) framkommer hur narkotikabrotten i Kiruna femdubblats under de senaste fem åren och således toppar statistiken för narkotikabrott i
Norrbotten. Statistiken från reportaget har avvisats av Polisen i Kiruna, som menar att resultatet är felaktigt. Samma år skedde dock en incident på en skola i Kiruna, där en 14-åring tog en överdos av narkotika och var tvungen att föras till sjukhus (Stridsman, 2019). Hur situationen kring narkotikabruk bland ungdomar i Kiruna ser ut är med andra ord en aktuell fråga, och möjligtvis ett påtagligt problem där de preventiva åtgärderna behöver uppmärksammas.
Enligt SoL kap 5 1 § ska Socialnämnden arbeta för att förebygga och motverka missbruk hos barn. Sedan första januari år 2020 förstärks barns rättigheter än mer då FN:s konvention om barnets rättigheter blir lag. Centralt för barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas i
samtliga åtgärder som rör barn (SFS 2018:1197). Artikel 33 i barnkonventionen beskriver att alla lämpliga åtgärder ska tas för att skydda barn från narkotika. För att arbeta med frågor gällande alkohol, narkotika, doping och tobak i Sverige har regeringen tagit fram en strategi för perioden 2016-2020, ANDT-strategin. ANDT står för alkohol, narkotika, doping och tobak. Ett av ANDT- strategins mål är att de antal barn som narkotikadebuterar ska minska, samt att de barn som redan utvecklat ett skadligt bruk ska få den hjälp och stöd de behöver för att komma bort från
narkotikan. Den kommande ANDT-strategin som börjar gälla från och med år 2021, förväntas ha mer fokus på narkotika, barn och till sist samverkan mellan olika samhällsorgan (CAN, 2019).
I tidigare forskning och statistik är en vanlig åldersgrupp 16-19 år eller äldre. Forskning gällande mindre kommuner och dess befolkning i norra Sverige är sparsam, då den främsta forskningen fokuserar på storstadskommuner såsom Stockholm och Göteborg. Risken med avsaknad av forskning kan resultera i att medias bild av Kiruna ses som korrekt och sanningsenlig, då det inte finns faktabaserad kunskap att lita på i. Den tidigare forskningen som har riktat sig mot
storstadskommunerna har i hög grad varit kvantitativ. Den kvalitativa forskningen som finns har fokuserat antingen på hur ungdomarna själva eller högre beslutsfattare beskriver problematiken.
Därför är det av vikt att, med hjälp av kvalitativ metod, studera professionellas upplevelse av narkotikabruket hos yngre ungdomar Kiruna. På så sätt kan vi öka kunskapen kring ämnet och det preventiva arbetet.
Denna studie bygger på kvalitativa intervjuer med professionella som arbetar med ungdomar i Kiruna. De professionella som medverkat i studien är: folkhälsostrateg, socialsekreterare,
skolkurator, polis och ungdomskonsulent. Valet av intervjupersoner baseras på snöbollsurval där relevanta intervjupersoner rekommenderades av en socialsekreterare. Intervjufrågorna utgår från en tidslinje, hur arbetet tidigare sett ut, hur arbetet ser ut idag och på vilket sätt arbetet skulle kunna bedrivas på bästa sätt i framtiden. Ett återkommande ämne i intervjuerna är ANDT- strategin och det arbete som sker på lokal nivå via den så kallade antidroggruppen där flera olika
2 professioner deltar och eftersträvar god samverkan. Intervjuerna har transkriberats för att därefter analyseras genom att använda konventionell innehållsanalys. De nyckelord som återfinns i intervjuerna är bland annat samverkan, prevention, resursbrist, attityder och tillgänglighet. Detta utmynnade i fem olika teman som ett resultat av det transkriberade intervjuerna. Studien kan inte förklara orsakerna till varför en ungdom börjar bruka narkotika, utan bidrar snarare till en ny och aktuell bild av hur narkotikabruk bland ungdomar ser ut i Kiruna samt hur de professionella som arbetar med ungdomarna upplever situationen.
1.2 Syfte
Syftet är att undersöka hur professionella som kommer i kontakt med ungdomar upplever och arbetar kring narkotikabruk hos ungdomar i åldrarna 12-16 år, samt hur det skulle kunna utvecklas och förbättras i framtiden. Studien syftar även till att kartlägga de professionellas upplevelser av samverkan mellan olika verksamheter.
1.3 Frågeställningar
● Upplever professionella att det skett någon förändring i ungdomars narkotikabruk och arbetet med dessa under de senaste 5 åren?
● Hur arbetar man idag med de ungdomar som har ett pågående narkotikabruk eller riskerar att hamna i ett?
● Hur arbetar de professionella med samverkan och upplever de att arbetet bedrivs framgångsrikt?
● Hur skulle arbetet med ungdomar kunna utvecklas och förbättras i framtiden?
1.4 Begreppsdefinition
I Narkotikastrafflagen 8 § beskrivs narkotika som “läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter” (SFS 1968:64). Med narkotikabruk avses bruk av; cannabis (marijuana, hasch), opioider (heroin, morfin),
centralstimulantia (amfetamin, kokain), nya psykoaktiva substanser (fentanyl), hallucinogener (LSD, meskalin, psilocybinsvampar) och narkotikaklassade läkemedel (bensodiazepiner,
tramadol) (CAN, 2019). I studien används begreppet narkotikabruk, att författarna inte använder begreppet missbruk eller beroende beror på att bruk bedöms vara ett mer neutralt begrepp och passa målgruppen för denna studie bättre. Hos målgruppen unga, i åldrarna 12-16 år, visar tidigare forskning av bland annat Tengström och Gunnarsson (2012) att risken för åldersgruppen framförallt är en narkotikadebut snarare än ett fortgående missbruk. Begreppet narkotikabruk används även i DUDIT (Drug use disorder identification test), som är ett bedömningsinstrument rekommenderat av Socialstyrelsen (2019).
3
2. Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning i ämnet narkotikabruk i form av betydande faktorer, statistik samt svensk narkotikapolitik.
Ungdomsperioden präglas av mycket känslor och stora förändringar för den enskilde. Att försöka förstå oss själva, våra medmänniskor och de olika situationer vi hamnar i är en utmaning de flesta människor tar sig an. Detta är sammankopplat med vårt identitetsskapande, vilket är en intensiv process som sker framförallt under ungdomsåren. Denna process påverkas av i vilket
sammanhang ungdomarna befinner sig i, samt vilka förutsättningar de växer upp med.
Exempelvis har skolan en stor påverkan för ungdomars identitetsskapande, där de första sociala interaktioner utanför familjen sker. Även civilsamhället och ungdomars fritid påverkar, såsom deras delaktighet i föreningsliv och gemenskaper via nätet. Definitionen som ungdomarna skapar av sig själva, genom gemenskaper via nätet, påverkas av vilka plattformer de rör sig på och deltar i. Vidare står ungdomarna inför en tid då de ska välja yrke, hitta en partner och frigöra sig mer och mer från familjen. Förutom dessa funderingar sker stora kroppsliga förändringar, både fysiskt och psykiskt (Sorbring, Andersson & Molin, 2014).
Ungdomen ska frigöra sig från sina föräldrar, skapa nya sociala band och inte minst skapa sin egen identitet. I och med globaliseringen överöses människor med influenser från världens alla hörn, där åsikterna om hur du bör se ut och vara inte alltid sammanfaller med varandra. En ståndpunkt som dock förmedlas relativt överensstämmande är: du ska aldrig vara nöjd, du kan alltid bli bättre. För en ungdom som redan genomgår stora förändringar kan dessa ståndpunkter leda till än mer förvirring kring den egna identiteten (Tengström & Gunnarsson, 2012).
Många ungdomar törstar efter spänning och vissa söker sig till kriminalitet och narkotika i jakten på det (Lalander & Johansson, 2012). En av anledningarna till att ungdomar söker sig till, eller kommer i kontakt med narkotika, beror på ett ökat riskbeteende. Det ökade riskbeteenden kan komma till följd av att ungdomen har svårt att kontrollera sina impulser. För att ytterligare förstå ungdomars benägenhet till att använda narkotika, kan man se till de interpersonella, strukturella och individuella riskfaktorerna. De interpersonella faktorerna beskriver en ungdoms sociala situation, där umgängets eller familjens användande och attityd till narkotika är en riskfaktor. De strukturella faktorerna handlar om sådant som är bortom ungdomens kontroll, exempelvis kan närmiljön och en svår skolsituation vara en betydande riskfaktor, även tillgängligheten till narkotika. Riskfaktorer relaterade till ungdomen själv och i lägre grad omgivningen, benämns individuella faktorer. Låg självkänsla, hög impulsivitet och psykisk ohälsa är tre av de
riskfaktorer som kan leda till att ungdomar brukar narkotika (Tengström & Gunnarsson, 2012).
Cannabis är den typ av narkotika som är vanligast i Sverige. Dock är genomsnittet av
cannabisbruket högre i resterande Europa jämfört med Sverige, även gällande ungdomar som brukar. På grund av internets utveckling har tillgången till narkotika ökat, detta särskilt bland nya psykoaktiva substanser. Målet i Sveriges ANDT-strategi 2016-2020 är nollvision, det vill säga ett Sverige helt fritt från narkotika. I strategin kan man läsa om olika mål som satts upp för att nå nollvisionen. Första målet innebär att exempelvis att tillgången till narkotika ska minska. Insatsen
4 innebär att regeringen ska effektivisera klassificeringen samt möjlighet till att förbjuda
hälsofarliga substanser, såsom varor som kan klassas om narkotika. Andra mål är bland annat att antalet ungdomar som börjar bruka narkotika ska minska, att personer med skadligt bruk,
missbruk eller beroende ska minska samt att dessa ska, utifrån sina förutsättningar, få det stöd, den hjälp och vård som de behöver. Därefter följs målen upp och regeringen reglerar resurser för insatser (Socialdepartementet, 2015). Trots att strategin ska sträcka sig över hela landet, har endast 77 procent av kommunerna i Sverige samordnare i kommunen som arbetar med ANDT- strategier. Detta har inte förändrats sedan 2011. Trots att kommunerna lokalt sett har bredare insatser, lägger man dock ner mindre arbetstid på arbetet med ANDT (Folkhälsomyndigheten, 2019). I Kiruna kommun har man tidigare arbetat med ANDT-strategin, bland annat genom att en folkhälsostrateg har haft uppdraget att föra statistik kring hur exempelvis narkotikabruket ser ut bland befolkningen i Kiruna. Utifrån denna strategi har man haft ett samverkansforum, den så kallade antidroggruppen, där flera olika professioner är med. Bland dessa professioner finns ungdomskonsulent, polis och socialsekreterare (Kiruna Kommun, 2019). Dock framkommer det senare i intervjuerna att detta samverkansforum för tillfället är vilande. Detta betyder således att Kiruna kommun inte arbetar aktivt med ANDT-strategin för tillfället.
Att använda narkotika under ungdomsåren kan leda till ett flertal konsekvenser. Det kan bland annat leda till hälsoproblem såsom störningar i hjärnans normala utveckling, psykisk ohälsa och psykosgenombrott. Vidare kan narkotikadebut och kontinuerlig narkotikaanvändning i unga år öka risken för att utveckla ett livslångt missbruk (Tengström & Gunnarsson, 2012). Med anledning av tonåringars riskbeteende och de konsekvenser som kan komma till följd av
användande av narkotika, är det viktigt att arbeta för att finna framgångsrika preventiva insatser, samt effektiva åtgärder till de unga som redan hamnat snett.
2.1 Statistisk bakgrund
Följande statistik fokuserar på en äldre åldersgrupp än vad studien ämnar sig åt, då de främsta undersökningarna snarare har grundat sig på äldre ungdomar och unga vuxna.
Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) har undersökningar gällande ungdomars narkotikabruk utförts av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) sedan 1971.
Undersökningarna har visat på att narkotikabruket har varit och är störst i storstadskommuner och storstadslän såsom Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Mellan 1970-talet och 1980-talet går det att se en minskning av antalet ungdomar i årskurs 9, som någon gång har brukat narkotika.
Efter 1980-talet har siffran ökat igen fram till år 2018. I CAN:s (2019) rapport Drogutveckling i Sverige framkommer att det gått att se en ökad tillgång till narkotika regionalt. Tillgängligheten av nya och fler sorter av narkotika har ökat, dels på grund av internet och dels på grund av tillgång till narkotikaklassade läkemedel. Trots att det går att se att narkotikabruket är större i storstadsregionerna, visar ny statistik på en mer jämn spridning av narkotikabruket över hela landet.
Sedan 2000-talet har man sett en ökning av cannabisbruket i åldersgruppen 16–29 år. Av de ungdomar som använt narkotika i årskurs 9, har majoriteten (88 %) använt cannabis. Näst efter
5 cannabis kommer kokain, ecstasy och narkotikaklassade läkemedel. Dessa står dock för ett fåtal procent, och är ca 75 % mindre förekommande än cannabis för ungdomar i årskurs 9. Av de som hade använt nätdroger, visar studien att nätdroger sällan var deras första erfarenhet av narkotika utan de hade i regel tidigare erfarenheter av exempelvis cannabis. Vidare framkommer att de elever som använt sig av nätdroger hade större andel riskfaktorer i sina liv än resterande elever i samma årskurs (CAN, 2019). Dessa riskfaktorer lyfter Leifman och Henriksson (2013), där en riskfaktor sticker ut specifikt. 79 % av de pojkar och 83,9 % av de tjejer som använt nätdroger beskriver hur många av deras vänner röker, dricker alkohol eller har provat narkotika. Ännu högre siffror framkom bland de som provat cannabis kontra deras vänners erfarenheter. I likhet med Leifman och Henriksson (2013) menar Socialstyrelsen (2016) att en av de mest betydande riskfaktorerna är om ungdomen har familj eller vänner som begår brott.
I en undersökning från 2015 granskas attityder och användning av droger hos gymnasieungdomar i Norrbotten mellan 2012–2014. Det som framkommer under undersökningen är att en del av gymnasieungdomarna hade sämre kunskap om cannabis år 2014 jämfört med år 2012. Det visade sig även finnas ett samband mellan gymnasieungdomars kunskap och liberala inställning till narkotikan. Trots att kunskapsnivån angående cannabis hos gymnasieungdomarna minskat på 2 år, visade studien att narkotikabruk bland gymnasieungdomar i Norrbotten var mindre än i storstäderna och längre söderut i landet. Det fanns även en tydlig skillnad mellan pojkar och tjejer, där pojkar i större utsträckning hade sämre kunskap om cannabis, mer liberala attityder och de hade även i större omfattning prövat narkotika tidigare. Studiens slutsats är att ungdomar till stor del påverkas av det faktum att cannabis legaliseras i andra länder och diskussioner på sociala medier där för- och nackdelar med narkotikan diskuteras (Jakobsson, 2015).
En undersökning som utförts 2018 visade att 3% av befolkningen mellan 16–84 år, och 8,9% av målgruppen 16–29 år har använt cannabis under de senaste 12 månaderna. I befolkningen var andelen män fler än kvinnor, och yngre var vanligare än äldre. Bland skolelever i årskurs 9 är, som tidigare nämnt, var även här cannabis den vanligaste typen av narkotika. I en undersökning gjord av CAN 2018, framkommer det att 8 procent av pojkarna och 5 procent av flickorna i årskurs 9 någon gång har använt cannabis. 0,8 procent av skoleleverna har någon gång använt någon form av ny psykoaktiv substans (exempelvis syntetiska cannabinoider), vilket är en minskning jämfört med år 2014 (Folkhälsomyndigheten, 2019).
Trots att den mediala beskrivningen av narkotikabruket i Kiruna leder till att människor får uppfattningen om att ungdomars narkotikabruk ökat, visar resultat från en fokusrapport att debutåldern för narkotikabruk bland ungdomar har blivit högre. Skillnaden på dagens situation och för 20 år sedan, pekar på att det är 45 % färre elever i årskurs 9 som provat alkohol, tobak eller narkotika idag. Vidare framkommer hur en tidig debut har ett samband med en regelbunden användning. Från år 1999–2019 har andel elever som tagit narkotika före 14 års ålder minskat och sedan 2017 har resultaten stagnerat, se figur nedan. Den minsta förändringen bland 14- åringarna genom åren är bland de som testat cannabis, där resultatet har sett i princip likadant ut de senaste 20 åren och debutåldern är i genomsnitt 14,5 år (Guttormsom & Zetterqvist, 2019).
6 Från “Det går uppåt i åldrarna - Substansdebut bland skolungdomar 1999-2019.” av U.
Guttormsson & M. Zetterqvist, 2019. CAN, fokusrapport 05.
Som tidigare nämnt, rapporteras det om en femdubbling av antalet narkotikabrott i Kiruna. Även detta kan ses som missvisande enligt kommunpolis Stefan Thyni, som dementerar detta i ett reportage av Ek (2019). Enligt Stefan Thyni kommer saknade brev från hela Sverige till Kiruna där post-och telestyrelsen finns. Detta betyder att saknade brev som post- och telestyrelsen mottar som misstänks innehålla narkotika, registreras i Kiruna vilket resulterar i missvisande statistik gällande anmälda narkotikabrott.
2.2 Svensk narkotikapolitik
På 60- och 70-talet rådde en mer liberal syn på narkotika i Sverige än vad det gör idag. Då konsekvenserna av människors narkotikabruk blev alltmer framträdande förändrades dock synen och blev mer återhållsam. Idag menar Sveriges regeringar och riksdag att narkotika inte ska förekomma i samhället, av den anledningen att det är skadligt och inte sammanfaller med Sveriges prioritet: att värna om sina samhällsmedborgare. Två viktiga delar i Sveriges narkotikapolitik är begränsningen av efterfrågan och tillgången på narkotika
(Socialdepartementet, 2016).
På frågan om Sverige har en framgångsrik narkotikapolitik, svarar Socialdepartementet (2016) att det är svårt att mäta effekten av politiken. Sverige har dock, i jämförelse med andra länder, minskad användning av narkotika när man ser till antalet människor som under sitt liv har brukat narkotika. Måttet gäller även för antalet unga som någon gång har brukat narkotika, vilket fortsättningsvis har varit lågt sedan 2000-talet. Enligt Socialdepartementet (2016) ligger stort fokus inom den svenska narkotikapolitiken på preventivt arbete, samt att de personer som är i behov av stöd, får individanpassad vård och behandlingsinsatser. Att förstå orsaken till att en person väljer att bruka narkotika, samt ge rätt stöd i tid, är ett pågående arbete som utvecklas hela tiden. En av de insatser som finns är strategin för att minska smittspridningen av
infektionssjukdomar såsom hepatit B och C, samt HIV. Det finns särskilda mottagningar i
7 Sverige som arbetar med att dela ut sprutor för att undvika att personer som injicerar narkotika återanvänder sprutor, alternativt delar med andra som injicerar.
Aktuellt gällande narkotikadebatten är avkriminalisering av narkotika, speciellt cannabis.
Goldberg (2012) beskriver en fortsatt debatt som meningslös, då man redan tror sig veta att legaliseringen av narkotika resulterar i ökat missbruk och misär. Exempel på länder som har avkriminaliserat narkotika helt eller till viss del är USA, Portugal och Nederländerna. Danmark är ännu ett land som har en mer liberal syn gentemot bruk av narkotika. Studier som gjorts gällande dessa länder har visat på en mycket liten ökning gällande narkotikabruket sedan det har
avkriminaliserats. Vidare beskrivs hur narkotikabruket i Tjeckien ligger på samma nivå som i Sverige, fastän kriminaliseringen av narkotika återinfördes först år 1999. På grund av att man knapp såg någon skillnad förutom ökat tryck på polisen, valde man att återigen avkriminalisera narkotika i Tjeckien år 2009.
Vidare har den svenska narkotikapolitiken sett likadan ut sedan 1980-talet och att det är omöjligt att veta hur det svenska samhället skulle se ut om en legalisering skulle bli aktuell. Goldberg (2012) menar att detta beror på att det är en åtgärd som man (Sverige) inte har vågat
experimentera med. Fortsättningsvis finns det olika faktorer som bidrar till att en slags
konsumtion ökar och att legaliseringen troligtvis inte är en av dessa faktorer. Snarare handlar det om exempelvis tillgänglighet, attityder och normer. Ett exempel är att umgänget spelar stor roll gällande alkohol. I en umgängeskrets där samtliga dricker måttliga mängder alkohol påverkar varandra på ett positivt sätt till att konsumera mindre. Detta är en del av den så kallade
totalkonsumtionsteorin och handlar hur individerna i samhället påverkar varandra gällande olika typer av konsumtion (Goldberg, 2012).
Dock framför Goldberg (2012) att det finns nackdelar med att legalisera narkotika. Den grupp som i detta fall skulle påverkas mest negativt är den grupp som redan är i ett risk- eller missbruk, så kallade storkonsumenter. Denna grupp kommer vidareutveckla sitt bruk och “gå över gränsen”
vilket skulle leda till fler narkotikarelaterade dödsfall. Dessutom skulle fler prova narkotika och de som i dagsläget nöjer sig med alkohol kanske skulle övergå till att bruka narkotika. Samtidigt framförs resonemanget att alla inte kan bli storkonsumenter eller hamna i riskzon. Har man psykosocialt skydd såsom en trygg uppväxt och en positiv självbild minskar riskerna för att utveckla ett narkotikabruk.
2.3 Samverkan och preventionsarbete
Socialstyrelsen strävar efter en samverkan mellan olika organisationer för att på bästa sätt kunna arbeta med människor i behov av stöd (Lindberg, 2009). Framförallt när det kommer till arbetet med barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, redogör SoL 5 kap 1 a § för hur socialnämnden ska samverka med organisationer, samhällsorgan och andra berörda (SFS 2001:453). Andra berörda kan exempelvis vara ideella organisationer och fritidssektorn.
Det finns både skyddsfaktorer och riskfaktorer och dessa vill man påverka genom
preventionsarbetet och på så vis arbeta hälsofrämjande. De insatser som finns, finns både på
8 universell nivå samt selektiv och indikerad prevention. Universell prevention riktar sig mot exempelvis skolor och kommuner, genom att till exempel utveckla en trygg skolmiljö. Selektiv och indikerad prevention riktar sig mot speciella riskgrupper och individer, genom exempelvis samverkansarbete med socialtjänst eller öppenvård med flera (Folkhälsomyndigheten, 2019).
Tvärsektoriella insatser från exempelvis skola, socialtjänst och psykiatri bedriver ofta det preventiva arbetet. Det finns även ett samverkansarbete mellan socialtjänst och polis för att begränsa narkotikabruket bland unga. Därmed erbjuds tidigt socialt stöd (Socialdepartementet, 2016).
Samverkan gynnar samtliga inblandade, då de professionella kan utbyta kompetens och erfarenheter sinsemellan (Danermark, 2000). Samverkansarbetet är också avgörande när det gäller narkotikaprevention bland ungdomar för att ungdomar inte ska ”hamna mellan stolarna”
hos olika aktörer.
Brottsförebyggande rådet, Polisen och Sveriges kommuner och landsting (2016) uppger att det 2015 blev en ny polisorganisation i Sverige som skulle fokusera på samverkan mellan olika aktörer inom den kommunala arenan gällande brottsförebyggande frågor. Detta skulle leda till ett mer effektivt arbete där man nyttjar resurserna både inom polisen och kommunen på bästa sätt.
Även om samverkan redan fungerar någorlunda väl i de flesta kommunerna, kan det alltid förbättras och utvecklas vidare. Som utgångspunkt i arbetet ser man till de lokala behoven och förutsättningarna. Därefter använder man sig utav metodiskt arbete genom verktyg, såsom samverkansprocess, samverkansöverenskommelse samt medborgarlöften.
För att förbättra samverkan ytterligare och utnyttja resurserna bättre, finns samverkan i form av sociala insatsgrupper på olika orter i Sverige. Socialstyrelsen (2016) beskriver att en social insatsgrupp arbetar med socialtjänsten i spetsen och syftet är att samordna insatserna kring en ungdom som är i riskzon för att återfalla i kriminalitet samt arbeta preventivt. De professioner som samverkar i gruppen är polis, skola och socialtjänst. En risk med preventiva insatser för de ungdomar som ännu inte begått brott, är främst att tid tas från de ungdomar som redan begått brott. Även om preventiva insatser i ett tidigt skede kan förhindra brott, har arbetet för den sociala insatsgruppen visat sig mer framgångsrikt med de ungdomar som redan begått brott (Socialstyrelsen, 2016).
9
3. Teori
I detta avsnitt presenteras samverkansteori och välfärdsperspektivet, som är de teoretiska utgångspunkter studien vilar på. Anledningen till att dessa teorier valts beror på att samverkan framkommer som en viktig faktor i preventionsarbete och välfärdsperspektiv är aktuell då det handlar om myndigheter och verksamheter som agerar under politisk styrning.
3.1 Samverkansteori
Samverkan kan beskrivas om en social interaktion mellan människor där reflektionerna är målmedvetna och det finns ett specifikt syfte med interaktionen. Ytterligare en förklaring är att samverkan innebär att olika professioner arbetar över organisationsgränser, mot ett gemensamt mål (Lindberg, 2009). Fortsättningsvis menar Lindberg (2009) att samverkan kan ses som den nya arbetsformen för välfärdsstaten då både behovet av samverkan och kravet på organisationer att samverka, har ökat. En av orsakerna till att samverkan blivit mer aktuell, beror på att olika professioner fått allt mer specificerade arbetsuppgifter. Det finns mer spetskompetens i samhället idag, samtidigt som många stora frågor och komplexa situationer hamnar utanför en enskilds individs arbetsuppgifter.
Det finns tre grundläggande faktorer som ligger till grund för samverkan. Dessa är organisatoriska förhållanden, de regler som verksamheten styrs av, samt kunskaps- och förklaringsmodeller. Även personkemin mellan de olika aktörerna ses som en viktig faktor i samverkan. Att lyckas med samverkan är svårt och ansvaret går inte att lägga på den enskilde medarbetarens axlar, utan det krävs att ledningen planerar och ger förutsättningar för att samverkan ska lyckas. Något som dock kan ses som ett hinder för samverkan är
informationsöverföringen mellan de olika aktörerna, då nivåerna över hur pass strikt sekretessen är, kan skilja sig åt. Detta är dock något som går att arbeta runt med en tydlig planering
(Danermark, 2000).
Det finns ytterligare tre viktiga komponenter för att uppnå en god samverkan: styrning, struktur och samsyn. Styrningen sker på politisk nivå där det är viktigt att samverkan stöds för att öka möjligheterna att det fungerar långsiktigt. Struktur behövs i form av tydliga mål, definierad målgrupp och en tydlig bild över de behov som ska tillgodoses med samverkan. Samsynen
behövs för att de olika professionerna och verksamheterna ska ha en ökad förståelse för varandras arbete och roll, samt för att kompetensen inom de olika områdena ska användas på bästa sätt (Socialstyrelsen, 2013).
Att det tar tid att få till en välfungerande och framgångsrik samverkan uppmärksammar både Socialstyrelsen (2013) och Danermark (2000). Detta kan liknas vid den responsen Socialstyrelsen fått till sig av olika verksamheter i Sverige, där de framkommer att personalen upplever att det är tidskrävande att arbeta med samverkan. Ett problem med samverkan är att flera
samverkanssatsningar sker i projektform, vilket i sin tur leder till att det är svårt att få bestående resultat (Myndigheten för skolutveckling, 2007). En annan svårighet med samverkan kan vara att olika motsättningar behöver överbryggas, då olika yrkesgrupper har olika arbetsuppgifter och det
10 krävs en förståelse för de olika professionernas möjligheter och begränsningar (Lindberg, 2009).
En konsekvens av en begränsad förståelse för varandras yrkesroll kan leda till att
samverkansaktörerna får en känsla av “vi och dem”, vilket i sin tur kan leda till ett mindre verkningsfullt samverkansarbete. Ytterligare en konsekvens av begränsad förståelse kan vara att de olika samverkansaktörerna ser sin arbetsuppgift som den primära och fokuserar på den istället för att se till hela gruppens kompetens och prioritera därefter.
3.2 Välfärdsperspektiv
Denna studie fokuserar på narkotikabruket bland ungdomar i Kiruna och olika professioners upplevelser kring detta. Då dessa professioner är beståndsdelar av den svenska politiken, är det även av vikt att se till välfärden och dess perspektiv.
Välfärd handlar om hur bra medborgarna har det och hur nöjda de är med sina liv i allmänhet.
Social välfärd fokuserar på sociala och ekonomiska faktorer såsom exempelvis inkomst, bostad, arbete, hälsa, utbildning med mera. I välfärdsforskningen finns även olika perspektiv, exempelvis resursperspektivet och behovsperspektivet. Resursperspektivet utgår från vilka resurser man har, exempelvis arbete, utbildning, hälsa och boende. Dessa är avgörande för hur man som människa kan kontrollera och påverka sitt eget liv och sina livsvillkor. Ju fler resurser man har, desto lättare är det att nå välfärd. Behovsperspektivet utgår istället från vilka behov som tillgodoses och i vilken omfattning. Detta perspektiv har Maslows behovspyramid som utgångspunkt. Välfärd består således av materiella och immateriella beståndsdelar, såsom att ha någon som bryr sig om en (immateriellt) och att ha någonstans att bo (materiellt). Välfärden kan således delas in i tre olika led; att ha - inkomst, boende, sysselsättning och hälsa. Att älska - få de sociala behoven tillfredsställda genom att ha familj, vänner med mera. Och sist men inte minst; att vara - att känna meningsfullhet och oersättlighet. Om en människa har dessa tre leden av behov tillgodosedda, har denne uppnått välfärd (Nygård, 2013).
Enligt det skandinaviska välfärdsperspektivet orsakas sociala problem av otillräckligheter i välfärden, exempelvis ekonomiska, sociala och psykiska bristtillstånd. Perspektivet är kopplat till den politiska arenan, det vill säga att politiken styr välfärden. Beslutsfattarna ska därmed besluta om, när och i vilken omfattning staten ska hjälpa medborgarna, vid exempelvis inkomstbortfall.
Materiella, sociala och psykiska tillgångar är nyckelord i “det goda samhället” som ska se till den individuella välfärden, att människor lever under goda levnadsvillkor. För att mäta
levnadsvillkoren i Sverige, gör Statistiska centralbyrån kontinuerligt panelundersökningar varpå resultaten påverkar politiska beslut om välfärden. Trots att välfärdssamhället har utvecklats, finns det fortfarande människor, framförallt barn, som inte får sina behov tillgodosedda på grund av ekonomiska skäl (Ejrnaes och Kristiansen 2013).
Sedan slutet av 1960-talet har narkotikabruk klassats som ett samhällsproblem
(Folkhälsomyndigheten, 2019). Definition av samhällsproblem är att det är ett problem som berör stora delar av samhället. Man kan inte längre, om man någonsin har kunnat, garantera att
människor lever under goda levnadsvillkor i Sverige. Meeuwisse och Swärd (2011) menar att bland annat sysselsättning såsom en fungerande skolgång, resulterar i hög levnadsstandard.
11 Vidare menar de att man i Sverige utgår man från den socialdemokratiska modellen. Denna modell tillförsäkrar förhållandevis hög levnadsstandard för medborgarna och man betonar allas rättigheter. En ambition är bland annat full sysselsättning, dock vill man även att de som står utanför arbetsmarknaden ska ha en hög levnadsstandard och erbjuder därför oftast en
inkomstförsäkring som ger ersättning vid arbetslöshet. Detta leder till en trygghet hos medborgarna. En betydande roll i modellen är det statliga ansvaret och kommunernas roll i samhället.
Gällande trygghet står det exempelvis i SoL (SFS 2001:453) 1 kap. 1§ att Socialtjänstens mål är att främja människors sociala och ekonomiska trygghet. Utifrån bland annat detta ska
Socialtjänsten arbeta med att hjälpa och stötta människor i svåra situationer. Social trygghet kan i ungdomarnas fall betyda att de har en fungerande skolgång och känner trygghet i sin framtida utveckling. Detta betyder således att skolväsendet är en viktig faktor i den svenska välfärden och att ungdomens roll i skolan är av vikt en fortsatt positiv utveckling. Det här är även något som styrks av Skolverket (2019) som uppger att man som elev har rätt att utvecklas och vid behov även har rätt till extra stöd för att klara av skolan.
Varför ungdomar väljer att prova eller till och med fortsätta bruka narkotika, kan inte denna studie svara på. Men utifrån ovanstående källor kan man se att människans, både materiella och immateriella, behov behöver tillgodoses för att människan ska kunna leva ett fungerande och meningsfullt liv. Angående resurser är det återigen av stor vikt att ungdomen har en fungerande skolgång med möjlighet att utvecklas, har ett tryggt hem att komma hem till samt är i god vigör, det vill säga, inte brukar hälsofarliga substanser. Finns det brister i någon av dessa resurser, försvåras således ungdomens möjligheter att uppnå välfärd.
Enligt Finansdepartementet (2015) finns det även andra utmaningar som försvårar bristen på resurser. Utifrån SCBs senaste befolkningsframskrivning kommer befolkningen att öka fram till 2040, bland annat på grund av antalet äldre människor. Detta betyder i sin tur att fler resurser, i form av bland annat pengar, kommer krävas till exempelvis äldreomsorgen och sjukvården.
Dessutom väntas antalet människor i arbetsför ålder minska, vilket i slutändan resulterar i att antalet försörjare inte tillgodoser antalet försörjda. Det framkommer även att kostnaderna för varje invånare kommer att öka särskilt i de mindre kommunerna. Norrbottens län är en av de län var nettokostnaderna per invånare kommer att öka vilket även detta kommer resultera i
ekonomiska utmaningar.
Samtidigt framkommer det i Finansdepartementets långtidsutredning (2015) att kommunerna själva har eget handlingsutrymme och kan därmed själva styra kostnadsförändringar och produktivitet. Dock finns det svårigheter i kommuner som är stora till ytan, exempelvis Kiruna kommun som till ytan är dubbelt så stort som hela Danmark. Om en kommun är stor till ytan, tillkommer svårigheter att effektivisera de kommunala verksamheterna och driva dessa på ett kostnadseffektivt sätt. Enligt Kiruna Kommun (2020) finns totalt tolv kommunala skolor i Kiruna kommun varav sju av dessa återfinns i områden utanför centrala Kiruna, såsom Abisko och Karesuando. Förutom att dessa skolor ska finansieras, ska även exempelvis skolkuratorer finnas tillgängliga för eleverna. Det framkommer inte på Kiruna kommuns hemsida om det finns en
12 skolkurator till varje skola i varje by utanför Kiruna (efter reformen av elevhälsan som skedde 2019), man kan därmed tänka sig att en skolkurator får åka mellan olika skolor beroende på var behovet finns. Finansdepartementet (2015) uppger att kommunerna i dessa situationer inte har skäl till att lägga ner verksamheterna men att befolkningen i dessa områden är för liten i relation till kostnaden för att bedriva dessa. Detta resulterar därmed i låg kostnadseffektivitet. En annan problematik som Finansdepartementet (2015) beskriver med det långa avståndet, är att
samverkan påverkas negativt. Trots att kommunallagen med sina fördelar tillåter verksamheter att gemensamt bedriva verksamheter, hindrar det långa avståndet detta. Fördelar med att nyttja kommunallagen skulle kunna vara att man, som två kommuner, delar på bland annat kostnader, kompetens och rekrytering av personal (Finansdepartementet, 2015). Gällande Kiruna kommun finns därmed möjligheter att samverka med andra närliggande kommuner, exempelvis Gällivare kommun eller Pajala kommun. Detta skulle möjligtvis gynna den resursbrist som åtminstone finns i Kiruna kommun.
13
4. Metod
Studien är utformad med en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med professionella som arbetar kring ungdomar. Det empiriska materialet i studien grundar sig på intervjupersonernas upplevelser av situationen för unga i Kiruna. De professionella som medverkat i studien är: folkhälsostrateg, skolkurator, socialsekreterare, polis och
ungdomskonsulent.
Bryman (2011) beskriver kvalitativ forskning som forskning som oftast från ord istället för siffror och kvantifiering. Den strategi som är vanligt förekommande är induktiv, tolkande och
konstruktionistisk. De viktigaste stegen i den kvalitativa forskningen är generella
frågeställningar, val av relevanta platser och intervjupersoner, insamling av data, tolkning av data, begreppsligt och teoretiskt arbete, specificering av frågeställningar och mer insamling av data och till sist formulering av forskningsrapporten. Bryman (2011) uppger att kvalitativ forskning är ett resultat av tre skilda uppfattningar; Verstehen, symbolisk interaktionism och fenomenologi. I kvalitativ forskning vill man därmed tillskriva mening till det som händer, förstå och tolka människorna och utgår därefter från deras åsikter och uppfattningar.
De källor som använts i studien har inhämtats från Google scholar och Umeå
universitetsbibliotek databas Socindex. De sökord som vi använt oss av är: socialt arbete, missbruk, ungdomar, narkotika, preventionsarbete, samverkan. Dessa sökningar resulterade i vetenskapliga artiklar, rapporter och handböcker. Därtill har även relevant kurslitteratur använts.
4.1 Urval
Studien bygger på snöbollsurval som är ett slags bekvämlighetsurval. Snöbollsurvalet innebär att man väljer ut intervjupersoner som är relevanta för studien, genom att man får kontakt med någon som kan rekrytera fler intervjupersoner. En anledning till varför man väljer att göra ett snöbollsurval är att det lämpar sig för att finna personer som kan vara svåra att nå på andra sätt (Bryman, 2011).
Författarna valde att utföra en studie i Kiruna kommun på grund av geografiska fördelar vid intervjuer, samt viss kännedom om verksamheterna utifrån tidigare praktik på Socialtjänsten.
Kiruna är en liten kommun till invånarantal, därav är urvalet och antalet professionella som kommer i kontakt med unga begränsat. Ett alternativ att kontakta någon professionell som känner andra professionella, och som därmed kunde ge en rekommendation om vilka som skulle kunna vara intressanta intervjupersoner för denna studie. På grund av tidigare kännedom av
Socialtjänsten och dess personal, kontaktades en socialsekreterare som var behjälplig vid rekrytering av ytterligare intervjupersoner. Författarna förklarade studiens ämne och målgrupp och därefter erhölls kontaktuppgifter till potentiella intervjupersoner. Utifrån snöbollsurvalet kontaktades med fem intervjupersoner: folkhälsostrateg, polis, skolkurator, socialsekreterare och ungdomskonsulent. Med hänsyn till att studien redan från början riktade sig mot professionella, kan man även säga att studien utgår från ett målinriktat urval. Bryman (2011) uppger att det är vanligt förekommande med målstyrt urval, när det kommer till kvalitativ forskning. Målstyrda
14 urval innebär att man väljer ut så kallade lämpliga ”enheter”, exempelvis individer, utifrån forskningsfrågorna. Med detta i åtanke valdes de intervjupersoner som troligtvis ofta kommer i kontakt med åldersgruppen 12–16 år.
Enligt Bryman (2011) är det vanligt förekommande i kvalitativ forskning, att studierna inte är transparenta gällande bland annat urval. Både angående hur många som har intervjuats samt hur man valde ut intervjupersonerna. Inom kvalitativa studier ligger fokus dock inte på
generaliserbarhet, utan det är av större vikt att få en bild av deltagarnas värld (Bryman, 2011).
Detta är även något som har legat till grund för studien, inte att kunna generalisera resultatet till andra kommuner utan snarare att förstå fenomenet för att skapa kunskap som kan användas även i andra sammanhang. Angående transparens har åtgärder vidtagits för att säkerställa att studien grundar sig på de professionellas upplevelser och inte på författarnas förutfattade meningar av detta. Exempel på åtgärder är att författarna valde att ställa öppna frågor i intervjuerna vilket resulterade i att intervjupersonerna fritt fick formulera sina svar. Bryman (2011) menar att i princip alla forskare går in i en studie med en viss förförståelse och att det är i stort sett omöjligt att garantera total objektivitet, vilket inte heller kvalitativ forskning syftar till.
Vidare är det dock vanligt att använda sig av sannolikhetsurval om man vill kunna överföra resultatet på en annan population (Bryman, 2011). Då denna studies syfte snarare är att påvisa verkligheten i Kiruna, är det inte heller av intresse att kunna generalisera resultatet. Flera olika professioner har intervjuats vilket har resulterat i en bred bild av hur verkligheten ser ut. En fördel skulle kunna vara om fler intervjupersoner av samma profession hade intervjuats då det skulle kunna bidra till ett mer pålitligt resultat. Om man dock ser till de intervjuer som gjorts, framkommer det att intervjupersonerna har liknande åsikter gällande många områden, vilket också kan ses som försäkran gällande giltig kunskap.
4.2 Kvalitativ intervju
Då syftet med studien var att få en djupare inblick i hur de professionella resonerar och upplever arbetet med unga i Kiruna, ansågs kvalitativa intervjuer utgöra en passande metod.
I inledningen av arbetet med studien gjordes en intervjuguide utifrån frågeställningarna och syftet (se bilaga 1). Intervjuguiden behandlade bakgrund såsom yrkestitel och verksamma år, hur arbetet tidigare har sett ut, hur arbetet ser ut idag samt hur de professionella skulle vilja att arbetet bedrivs i framtiden. Intervjuerna delades därefter upp på så vis att ena forskaren ställde frågor kring rubrikerna bakgrund och tidigare, och den andra forskaren tog rubrikerna; idag och framtid.
Bryman (2011) uppger att en intervjuguide kan innehålla allt från enstaka ord, teman, eller en förteckning av frågor som ska besvaras under intervjun.
I och med att intervjufrågorna var färdigställda, beslutade att intervjuerna skulle utgå från en semistrukturerad metod. Det vill säga att intervjuerna utgår från de bestämda frågorna men att det frågorna är relativt öppna, samt att det vid tillfälle kan tillkomma lämpliga följdfrågor. Under intervjuerna kunde båda författarna komplettera med följdfrågor till intervjupersonerna. Enligt Bryman (2011) utgår semistrukturerade intervjuer från ett slags frågeschema där dock frågorna
15 kan komma i olika följder beroende på vad intervjupersonen svarar och pratar om.
Intervjupersonen har här större utrymme att svara fritt. Fortsättningsvis menar Bryman (2011) att processen är flexibel och fokuset ska vara på hur intervjupersonen förstår exempelvis viktiga företeelser och hållningar. Semistrukturerade intervjuer, som innehåller en viss proportion av struktur, förenklar även processen att jämföra exempelvis olika organisationer. Det viktiga är rätteligen att intervjupersonerna får forma sina svar och uttrycka sin förståelse av omvärlden.
I och med intervjuerna fick intervjupersonerna även skriva under på ett samtyckesavtal där de fick ta ställning till huruvida de ville avidentifieras eller ej. Efter att alla intervjuerna hade utförts, beslutades dock att alla intervjupersoner skulle avidentifieras för att få bättre flyt i texten.
Intervjuerna tog mellan trettiofem och femtiofem minuter och spelades in, med samtycke, via mobiltelefon för att minimera risken för fel vid transkribering. Enligt Bryman är (2011) en inspelad intervju ett bra hjälpmedel vid analysprocessen, då man på detta vis lyckas fånga viktiga ord och fraser som fångar personernas egna tolkningar. Andra fördelar med att spela in
intervjuerna är att man besparas att komma ihåg allting i minnet, man kan fokusera på det som personen berättar istället för att bli disträ av att anteckna svaren och man kan lyssna på intervjun flera gånger vilket bidrar ytterligare till att feltolkningar undviks.
Bryman (2011) uppger att den kritik som framförts gentemot kvalitativ forskning är att den är för subjektiv. Detta innebär att forskarna i kvalitativ forskning ofta själva väljer ut vad som är mer eller mindre viktigt. Det finns även en svårighet att replikera kvalitativ forskning då forskningen utgår från forskarens egna intressen och inriktning. Forskningspersonerna påverkas av forskarna och resultaten tolkas sedan av forskarna, vilka således bidrar till ytterligare svårigheter gällande replikation.
Som tidigare nämnt, har transparens varit en viktig faktor genom studien för att klargöra vad intervjupersonerna säger och hur detta har tolkats med hjälp av en teori. Vidare stöds
transparensen av att en kodningsmall som bifogats i studien.
4.3 Analysmetod
Efter att intervjuerna genomförts och transkriberats, gjordes därefter kvalitativa, konventionella innehållsanalyser. Vidare kodade var och en varsin transkribering. Därefter gjordes resterande del av analysmetoden tillsammans varpå koder och kategorier sammanställdes och resulterade i teman.
En innehållsanalys innebär att man undersöker vilka ord som används, i vilken omfattning och vilka ord som förekommer tillsammans. Därefter görs en tematisk analys, koderna sätts in i kategorier och sedan teman, där man ser till det mer latenta innehållet. Vidare beskrivs en nackdel som tidskrävande gällande att transkribera intervjuer. En fördel är dock att man
bibehåller intervjupersonens formulering. Två egenskaper som är viktiga i en innehållsanalys är objektivitet och systematik. Objektivitet innebär i det här sammanhanget att man på ett konkret sätt ska beskriva hur man har gått tillväga för att exempelvis kategorisera materialet. Det är
16 således viktigt att forskarna försöker att inte själva prägla processen med sina egna värderingar och åsikter. Även om metoden bygger på tolkning av det empiriska materialet.
Man arbetar utifrån det manifesta innehållet, för att därefter göra en analys på latent nivå genom att tolka det som ligger under ytan. Kodningen av materialet styrs av syftet och frågeställningarna (Bryman, 2011).
Meningsbärande enheter, det vill säga meningar av betydelse för studien, valdes ut. Därefter benämns den meningsbärande enheten med en kod som sammanfattar innehållet av den
meningsbärande enheten. Exempel på meningsbärande enhet “Vi jobbar mycket med samverkan.
Med andra instanser, i trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete.” som resulterade i koden “Trygghetsskapande”. När ett antal meningsbärande enheter med koder hade tagits ut, sattes dessa vidare in i olika kategorier. Ovanstående enhet med kod utmynnade i kategorin
“Samverkan”.
Konventionell innehållsanalys innebär att man kodar och kategoriserar utifrån det material man har samlat in. Denna form av innehållsanalys är vanligt förekommande då forskaren i fråga ska beskriva ett fenomen och den tidigare forskningen i ämnet är begränsad. I intervjuerna används öppna frågor. Analysen går till på så vis att forskaren läser igenom materialet ett flertal gånger för att få en helhetsbild, därefter läser denne igenom materialet ord för ord för att fånga de viktigaste begreppen som sedan formas till koder och kategorier. En fördel med konventionell
innehållsanalys är att forskaren utgår från intervjupersonens uppfattningar istället för att utgå från förutfattade teorier. Detta resulterar i att forskaren lättare kan fånga komplexiteten (Hsieh och Shannon, 2005).
Då alla transkriberade intervjuer blivit kodade och kategoriserade, sammanställdes en tabell (se bilaga 3). Utifrån alla koder och kategorier kunde man finna fem teman; förändring, samverkan, resurser, behov, samt prevention. Dessa teman belyser de områden som intervjupersonerna i stor omfattning pratade om. Temana går även hand i hand gällande vad som behöver utvecklas och förbättras i framtiden. Exempelvis beskriver intervjupersonerna vad som har förändrats de senaste 5 åren och att det finns ett behov av mer omfattande samverkan, prevention och resurser.
4.4 Forskningsetiska överväganden
Enligt Bryman (2011) är det viktigt att forskaren tar hänsyn till de fyra etiska principerna vid genomförandet av en studie. Dessa fyra är: samtyckeskravet, informationskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Samtyckeskravet innebär att intervjupersonen själv har rätt att besluta om denne vill delta i studien eller inte, det gäller även om personen tidigare tackat ja och till och med hunnit medverka på intervjun. Informationskravet innebär att
intervjupersonen ska få utförlig information om studien, här inkluderas studiens syfte och att medverkan i studien är frivilligt. Konfidentialitetskravet innebär att samtliga personuppgifter om intervjupersonen kommer att behandlas konfidentiellt och inga obehöriga kommer att ha tillgång till den informationen. Den sista etiska principen, nyttjandekravet, innebär att det material som inhämtas för studien endast får användas för forskningens syfte och ändamål (Bryman, 2011).
17 Samtliga av dessa principer har funnits med i beaktning vid utformningen av studien i sin helhet, genom avidentifiering av intervjupersoner och hanteringen av personuppgifter. Den del i studien som dock berört dessa mer konkret, är informationsbrevet och samtyckesblanketten som
skickades till intervjupersonerna inför intervjun, se bilaga 2. I informationsbrevet beskrivs inledningsvis författarna bakom studien och vad syftet med studien är. Därefter ges
intervjupersonerna en kort bakgrund till valet av ämne, hur situationen kring Kirunaungdomars narkotikabruk uppmärksammats i media och att målet är att studien ska bidra till en ökad kunskap kring ämnet och på så sätt öka möjligheterna till mer preventivt arbete. Intervjupersonerna
informeras vidare om att deras personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt, samt att de kan avstå eller avbryta sin medverkan. Slutligen redogör informationsbrevet hur studien kommer att publiceras, presenteras och att den, när den är färdigställd, kommer att finnas som en
papperskopia om intervjupersonerna önskar en sådan. Om intervjupersonerna är införstådd med informationen och förstår vad deras deltagande innebär, får de skriva under en medföljande samtyckesblankett. Där kan de även ta ställning till om de vill avidentifieras eller ej.
4.5 Kvalitetskriterier inom kvalitativ forskning
I den kvalitativa forskningen används fyra olika delkriterier för att stärka en studies tillförlitlighet: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka studien.
Trovärdigheten i en studie mäts genom att forskaren säkerställer att denne förstått
intervjupersonerna korrekt, så kallad respondentvalidering. Överförbarheten handlar om att en studie har fylliga beskrivningar av det insamlade materialet, genom att beskriva resultatet så pass detaljerat ska det kunna bedömas om resultatet kan överföras till andra miljöer. Pålitlighet skapas genom att forskaren tydliggör samtliga steg i forskningsprocessen, exempelvis genom att
motivera val av urval- och analysmetod. Att styrka studien handlar om att forskaren ska försöka försäkra att denne handlat i god tro och inte låtit egna värderingar eller förutfattade meningar påverka resultatet (Bryman, 2011).
Angående denna studies trovärdighet användes ljudinspelning vid samtliga intervjuer för att säkerställa att intervjupersonerna uppfattats rätt. Ljudinspelningarna transkriberades därefter noggrant och således går det att uppfatta resultatet i studien som trovärdigt. Efter varje intervju tillfrågades intervjupersonerna om de ville lägga till något, som de anser är viktigt att ha med i studien. För att ytterligare försäkra sig om trovärdigheten hade transkribering av intervju kunnat skickas till respektive intervjuperson, de hade då kunnat ta ställning till om de hade vilja ändra något. Studiens överförbarhet begränsas till viss del då det utgår från en liten kommun och det är fem olika professioner som intervjuats. Dock har resultatet beskrivits utförligt, samt varit relativt samstämmigt genom samtliga intervjuer, vilket tyder på att resultatet skulle kunna överföras till en kommun i liknande storlek. Hade intervjupersonernas svar kraftigt skilt sig åt, hade
överförbarheten kunnat försvåras. Pålitligheten har genom utförliga motiveringar av
problembilden, val av; intervjupersoner, metod och analys, kunnat styrkas. Exempelvis beskrivs hur val av intervjupersoner berodde på att författarna ville ha en bred bild av situationen och på så sätt kunna fånga upp aspekter på olika nivåer, såsom hur preventionsarbetet ser ut utifrån intervjupersonernas olika professioner. Att författarna handlat i god tro och inte låtit egna värderingar eller förutfattade meningar påverka studien redogörs för under avsnittet
18
“analysmetod”, där Bryman (2011) menar att den konventionella innehållsanalysen riktar fokus på intervjupersonernas upplevelser i första hand.
Utöver dessa fyra delkriterier inom kvalitativ forskning beskriver Bryman (2011) att studiens
“äkthet” kan mätas med hjälp av ytterligare fem kriterier: rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet och taktiskt autencitet. Den rättvisa bilden handlar om hur studiens resultat motsvarar det som framkommit under intervjuerna och
intervjupersonernas upplevelser. Den ontologiska autenciteten ifrågasätter om studien leder till ökad förståelse för intervjupersonerna och deras sociala miljö. Pedagogiska autenciteten handlar om huruvida studien lett till att intervjupersonerna upplever en ökad förståelse för andra i
liknande situationer. Katalytisk autenticitet handlar om hur huruvida de som medverkat i studien har kunnat göra någon förändring i deras situation. Taktisk autencitet ifrågasätter om studien bidragit till intervjupersonernas möjligheter till att åtgärda deras situation. I denna studie är framförallt den rättvisa bilden aktuell att lyfta, då intervjuerna noggrant diskuterats och
analyserats. Efter samtliga intervjuer har författarna tillsammans diskuterat intervjun och hur var och en uppfattade den. Detta kan liknas vid Brymans (2011) beskrivning av den interna
reliabiliteten, se beskrivning nedan.
4.6 Reliabilitet och validitet
Begreppen reliabilitet och validitet används främst i kvantitativ forskning. De går dock att anpassa till kvalitativ forskning genom att se till en ytterligare dimension av begreppen, intern och extern reliabilitet och validitet. Intern reliabilitet innebär att studiens författare har en
överenskommelse i hur de ska uppfatta och tolka de resultat som framkommer. Extern reliabilitet handlar om huruvida en studie går att upprepa och ändå ge samma resultat. Med intern validitet menas att forskarens observerande av studieresultatet stämmer överens med de teoretiska utgångspunkter som studien vilar på. Slutligen beskriver Bryman (2011) extern validitet som handlar om huruvida studiens resultat har en generaliserbarhet och kan således överföras till andra situationer och miljöer.
Om man ser till de ytterligare dimensionerna av reliabilitet och validitet, extern och intern, går det att knyta an till denna studie om ungdomars narkotikabruk i Kiruna. Den interna reliabiliteten är något som diskuteras kontinuerligt under studiens gång, då sociala situationer kan uppfattas olika, exempelvis på grund av tonfall och kroppsspråk. Författarna till denna studie diskuterar hur de uppfattar olika situationer och litteratur, sedan diskuteras detta tillsammans för att hitta en gemensam tolkning. Detta sker framförallt efter intervjuer, då det kan ge upphov till många tankar hos författarna. Diskussionen sker även genomgående i hela analysen av studien, detta är också ett sätt att försäkra sig om att författarna är eniga. Den externa reliabiliteten kan vara svår att tillgodose i detta fall, då studien är kvalitativ vilket medför svårigheter att replikera en social interaktion. Intern validitet kan ses som tillgodosedd i det hänseende där studiens resultat till stor del fokuserar på samverkan och genom att välfärdsperspektivet är av högt intresse för frågan. För att kritiskt granska studiens interna validitet kan man fråga sig om andra teoretiska
utgångspunkter skulle passa bättre, exempelvis behovsperspektivet. Om behovsperspektivet varit studiens teoretiska utgångspunkt hade fokuset landat mer på vad ungdomarna är i behov av för att
19 undvika att hamna i ett narkotikabruk alternativt att komma ur ett narkotikabruk. Till sist den externa validiteten. Studiens resultat kan tänkas kunna generaliseras till andra småstäder i liknande storlek, dock är problemformuleringen för studien specifik för medias bild av
situationen i Kiruna och den lokala problematiken, vilket kan leda till att resultatet skulle kunna skilja sig i en annan småstad i Sverige.
4.6 Metodreflektion
Ämnet för studien utgår från ett omdiskuterat problem ur ett medialt perspektiv,
Kirunaungdomars narkotikabruk. Intresset låg i att undersöka hur de professionella upplever situationen i Kiruna, samt om den mediala bilden överensstämmer med professionellas och att därmed verifiera eller falsifiera medias bild. I intervjuguiden finns en fråga som lyder: Har du någon uppfattning om huruvida narkotikabruket hos ungdomar har ökat lokalt eller även nationellt?. Denna fråga kan ses som en ledande fråga, vilket pekar på att en viss förutfattad mening angående problematiken har funnits med vid upprättandet av intervjuguiden. Detta pekar även på vikten av att ta reda på hur professionella, som i själva verket arbetar med ungdomar dagligen, uppfattar situationen och att ha ett kritiskt förhållningssätt gentemot media.
Studiens material grundar sig i kvalitativa intervjuer. Den kvalitativa metoden är relevant ur aspekten att fånga upp bredd i ett socialt problem, samt få information om de professionellas upplevelser. Hade denna studie utförts med en kvantitativ metod, exempelvis enkäter, hade fördelen kunnat bli att studien nått ut till fler och således hade den externa validiteten ökat. Dock är Kiruna en liten ort till invånarantal och därför är det inte troligt att resultatet blivit annorlunda om fler intervjuats. Då studiens syfte är att ta reda på hur situationen ser ut just i Kiruna, har den externa validiteten inte prioriterats. Då det finns vissa begränsningar med enkäter, exempelvis med få och förutbestämda svarsalternativ, hade det lett till att intervjupersonernas upplevelser inte gått att uppfatta lika utförligt. Kvalitativa studier är mer deskriptiva och det är därmed lättare att fånga upp sociala problem och hela dess kontext.
De fem intervjupersonerna som medverkat i studien har olika professioner: folkhälsostrateg, polis, skolkurator, socialsekreterare och ungdomskonsulent. Detta gjorde att utformningen av intervjuguiden blev en utmaning. Intervjupersonerna arbetar väldigt olika gentemot ungdomarna, vissa arbetar mer med prevention och att bygga relationer, medan andra kommer in mer akut och där ungdomen redan har en befintlig problematik. Denna skillnad hos professionerna ledde till att frågorna inte kunde anpassas gentemot respektive profession, utan författarna försökte att skapa mer övergripande frågor. Nackdelen med att intervjuguiden inte specificerades mer, var att en del av intervjupersonerna hade svårt att svara på vissa frågor. Exempelvis frågan “Hur ser arbetet med ungdomar i ett aktivt narkotikabruk ut idag?”, kunde endast de som arbetar med ungdomar i aktivt narkotikabruk svara på och de som arbetar mer preventivt kunde ej svara. Det var cirka hälften av intervjupersonerna som hade svårt att svara på den frågan. Dock arbetade dessa personer i högre utsträckning med preventivt arbete, så de kunde svara mer utförligt på hur arbetet med ungdomar i riskzon för narkotikabruk ser ut. Denna vidd av arbetsuppgifter och
“specialområden” hos intervjupersonerna ledde dock till utförliga svar genomgående i
intervjuerna och empirin blev således fyllig och innehållandes olika infallsvinklar på situationen
20 och arbetet med ungdomar. Ytterligare en fördel med intervjuerna är att de genomfördes med en semistrukturerad variant, vilket möjliggjorde för författarna att ställa passande följdfrågor och be intervjupersonerna utveckla olika svar. Därav kunde en viss anpassning till vardera professionen göras.
I studien och så även i intervjuguiden, används begreppet “narkotikabruk”. Detta är ett begrepp som författarna anser är neutralt och omfattar såväl de som provat narkotika vid enstaka tillfällen, samt upprepade gånger. En av intervjupersonerna frågade varför författarna valt att använda begreppet “narkotikabruk” och inte “narkotikamissbruk”?. Intervjupersonen menar att, med anledning av att ett narkotikabruk hos en ungdom i åldrarna 12–16 år är olagligt, kan begreppet narkotikabruk vara missvisande. Intervjupersonen i fråga menade att de i sin verksamhet alltid använder begreppet narkotikamissbruk, vilket är ett sätt att tydliggöra allvaret i situationen där en ungdom är i kontakt med narkotika. Om begreppet narkotikamissbruk använts i studien, finns en risk att de ungdomar som inte brukar narkotika kontinuerligt utan enbart är i riskzonen för att utveckla ett narkotikabruk hade kunnat missats. Då en av studiens frågeställningar är “Hur arbetar man idag med de ungdomar som har ett pågående narkotikabruk eller riskerar att hamna i ett?”, resonerade författarna att begreppet narkotikabruk var ändamålsenligt för denna studie.
Vidare används begreppet genom olika metoder i arbetet med personer med narkotikaproblem, exempelvis bedömningsinstrumentet DUDIT. Enligt Socialstyrelsen (2019) används DUDIT för att identifiera ett bruk, missbruk eller beroende genom att person får fylla i ett formulär gällande exempelvis vilken narkotika som brukas, i vilken omfattning och i vilka situationer. Genom DUDIT-E kan även en kartläggning därefter göras, där det framkommer hur omfattande problematiken är samt vilka positiva och negativa effekter narkotikan har på personens liv i allmänt. Detta betyder dels att begreppet narkotikabruk används i bedömningsinstrument, som används av bland annat socialtjänst och kriminalvård. Som tidigare nämnts i begreppsdefinition, framför Tengström och Gunnarsson (2012) att risken för åldersgruppen 12-16 år framförallt är en narkotikadebut snarare än ett fortgående missbruk, varför begreppet missbruk inte använts. För att undvika missförstånd avseende begreppet, hade ett förtydligande och motivering i början av intervjuerna varit till fördel. Att de som arbetar direkt gentemot ungdomar väljer att använda begreppet narkotikamissbruk, kan tydliggöra allvaret till ungdomarna och således kan det vara mer verksamt än att tala i termer av narkotikabruk. Samtidigt riktar sig denna studie inte mot ungdomarnas upplevelser utan mot de vuxna och professionellas, tydliggörande av begreppet narkotikabruk har därav inte prioriterats.
4.7 Ansvarsfördelning
Största delen av arbetet har utförts gemensamt, med vissa individuella inslag. Båda författarna har bidragit till insamlingen av materialet, såsom vetenskapliga artiklar, rapporter och
kurslitteratur. Därefter sammanställdes allt material gemensamt för att få ett bra flyt i texten.
Gällande teorier delades dessa upp, Emilia skrev om samverkansteori och Frida om
välfärdsperspektivet. Under metodavsnittet har Frida skrivit om kvalitativ intervju, analysmetod och urval. Emilia har skrivit om kvalitetskriterier, reliabilitet/validitet och forskningsetiska överväganden.
