Belastningsincitamentet

Incitamentet för jämn belastning har vissa svagheter och det finns därför ett behov av att hitta en ny metod. En eventuell svaghet är hur medellastfaktorn beräknas då den inte tar hänsyn till att det ger större samhällsekonomisk nytta att jämna ut lasten under höglastdagar än dagar med lägre last. Samtidigt finns det en poäng att jämna ut alla dagar då detta potentiellt premierar smarta elnätslösningar. En synpunkt från branschorganisationen är att det krävs väldigt stora förändringar för att påverka medellastfaktorn. Fördelen med medellastfaktorn är att det främjar smart teknik och att kunden deltar aktivt med att jämna ut lasten under höglasttimmar. En annan svaghet är att använda skillnaden i kostnaden för ÖN som indikator. Kostnaden för ÖN beror på regionnätens intäktsramar, abonnerad effekt och uttagen energi från regionnätet.

Regionnätens intäktsramar beror i sin tur bland annat på kalkylräntan. En sänkning av kalkylräntan skulle förmodligen leda till sänkta regionnätstariffer vilket skulle leda till lägre kostnader för ÖN. Nuvarande incitament skulle då leda till att sänkningen ger en

27

bonus till lokalnätsföretagen utan att de nödvändigtvis har åstadkommit ett effektivare utnyttjande av nätet. På samma sätt får lokalnäten inte en bonus om de förbättrat nätutnyttjande samtidigt som regionnätstarifferna höjs. Lokalnätsföretagen behöver sänka kostnaden för ÖN för att lastfaktorn ska få en positiv påverkan på intäktsramen.

Den abonnerade effekten har ett visst samband med effektivt nätutnyttjande då lägre effekttoppar i nätet möjliggör en sänkt abonnerad effekt. Det finns dock fler anledningar till lägre effekttoppar än hur jämnt belastat nätet är, till exempel avbefolkning och flytt av industri. Lokalnäten kan därmed få en bonus trots att de inte jämnat ut belastningen på nätet. Det finns en stor spridning på hur stor andel kostnaden för ÖN är av totala intäktsramen. För hälften av nätföretagen är andelen mellan 14 och 22 %, samtidigt finns det extrema nätföretag med en andel på 3 % samt 42 %. Incitamentet riskerar därför att bli olika starkt för olika nätbolag eftersom att nät där kostnaden för ÖN utgör en större andel av den totala intäktsramen har ett större incitament att jämna ut lasten. Utifrån dessa problem har två olika incitamentfunktioner tagits fram och analyserats i detta arbete.

7.3.1 Kombinera medellastfaktorn med nätförlustincitamentet

En eventuell svaghet med nätförlustincitamentet är att det anses vara för svagt. Idag multipliceras funktionen med en faktor 0,5 och ett sätt att stärka incitamentet är att byta ut faktorn. Ersättningsfaktorn bör utifrån utgångspunkten att det är för svagt vara ett tal mellan 0,5 och 1, där 1 ger starkast incitament. Ett alternativ är att använda medellastfaktorn då 97 % av nätföretagen har en medellastfaktor som är större än 0,5 och medelvärdet för år 2016 var 0,76. Att använda medellastfaktorn stärker därmed incitamentet för nätförluster samtidigt som det gynnar nätföretag med jämn belastning och ger incitament att fortsätta jämna ut lasten. Anledningen till nuvarande ersättningsfaktor är att hälften av vinsten/kostnaden går till nätföretaget och hälften till kunderna. Ersättningsfaktorn bör därför inte vara för hög då det gynnar nätföretagen för mycket i förhållande till kunderna. I ekvation 8 ses detta alternativ,

𝐾_𝑡𝑜𝑡= {(1 − 𝐿𝑓) ∗ (𝑁𝑓_{𝑛𝑜𝑟𝑚}− 𝑁𝑓_{𝑢𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙}) ∗ 𝐸 ∗ 𝐾_𝑒𝑙 𝑜𝑚 𝑁𝑓_{𝑛𝑜𝑟𝑚}< 𝑁𝑓_{𝑢𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙}

𝐿𝑓 ∗ (𝑁𝑓_{𝑛𝑜𝑟𝑚}− 𝑁𝑓_{𝑢𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙}) ∗ 𝐸 ∗ 𝐾_𝑒𝑙 𝑜𝑚 𝑁𝑓_{𝑛𝑜𝑟𝑚} ≥ 𝑁𝑓_{𝑢𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙} (8) där

Ktot = Ekonomiska incitamentet avseende effektiv nätdrift under tillsynsperioden. (tkr) Lf = ∑Lfdygn/Dt = summan av dygnslastfaktorerna under tillsynsperioden dividerat med antalet dygn under tillsynsperioden. gränspunkters effektuttag för ett REL under varje timme och välja ut den timma som har högst effektuttag under dygnet (MW).

28

Nfnorm = Historiska andelen nätförluster under normperioden. (%) Nfutfall = Andelen nätförluster under tillsynsperioden. (%)

Eutfall = Uttagen energi under tillsynsperioden. (MWh)

Kel = Medelvärdet av alla nätföretags kostnader för närförluster delat på uttagen energi under tillsynsperioden. (tkr/MWh)

Normen kan baseras på en jämförelse mellan nätföretag med liknande förutsättningar både för det här alternativet och nuvarande funktion för nätförluster.

7.3.2 Ny indikator och förändrad funktion

Det andra är att ersätta kostnaden för ÖN med en ny indikator och ta bort ersättningsfaktorn, se ekvation 9,

𝐾_𝑙 = (𝑁𝑦_{𝑛𝑜𝑟𝑚}− 𝑁𝑦_{𝑢𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙}) ∗ 𝐾_Ö𝑁^{𝑢𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙} (9) där

Kl = Tillsynsperiodens ekonomiska incitament avseende belastning (tkr).

Nynorm = Ny indikator under normperioden. Normperioden är fyra år och tillfaller innan tillsynsperioden. Tillsynsperioden är fyra år.

Nyutfall = Ny indikator under tillsynsperioden.

𝐾_Ö𝑁^{𝑈𝑡𝑓𝑎𝑙𝑙} = Utfallskostnaden för ÖN (tkr). Beräknas genom att summera sammanlagda kostnaden för överliggande och angränsande nät och kostnaden för ersättning vid inmatning av el under tillsynsperioden (tkr).

Två sätt användes för att hitta möjliga nya parametrar. Det ena var att studera data som rapporteras in till Ei och det andra var att ta del av erfarenheter och idéer om en ny parameter från Energiföretagen Sveriges incitamentgrupp som representerar nätföretagens intressen.

Huvudalternativet är att ha medellastfaktorn som historisk norm istället för kostnaden för ÖN. Detta förslag togs fram då medellastfaktorn har en naturligare koppling till syftet med incitamentet och inte påverkas av regionnätsföretagens intäktsramar.

Tre parametrar identifierades som möjliga nya indikatorer från årsrapporterna och Avbrottsdata:

▪ Nätets sammanlagda abonnerade effekt (MW)

▪ Sammanlagd maximal inmatad effekt (MW) till redovisningsenheten

▪ Maxtimeffekt från Avbrottsdata

Branschorganisationen föreslog utnyttjningsgraden som indikator. Utifrån branschorganisationens definition av utnyttjningsgraden så beräknas indikatorn enligt ekvation 10,

29 ƞ = ^𝐸

𝑃𝑚𝑎𝑥/𝑇 (10)

där

E = Utmatad energi under året (MWh).

Pmax = Elnätets maxeffekt under året (MW). Beräknas genom att summera alla gränspunkters effektuttag för ett REL under varje timme och välja ut den timma som har högst effektuttag under året.

T = Antal timmar per år Ƞ = Utnyttjningsgrad

Energi och maxeffekt rapporteras in i både årsrapporterna och Avbrottsdata. I Avbrottsdata är maxeffekten inte sammanlagrad eftersom varje gränspunkt rapporteras in, vilket missgynnar REL med många gränspunkter [2]. I årsrapporten är maxeffekten sammanlagrad, det är dock sammanlagrad maxeffekt från både gränspunkter och elproduktionsanläggningar som är anslutna till redovisningsenheten.

Resonemangsanalys användes för att bedöma om Nätets sammanlagda abonnerade effekt var en lämplig indikator. För de två andra parametrarna och utnyttjningsgraden användes både resonemangs- och numerisk analys.

7.3.3 Kostnaden för ÖN

Kostnaden för ÖN är en indikator för incitamentet för jämn belastning. Ett alternativ till nästa tillsynsperiod 2020–2023 är att kostnaden för ÖN används som parameter för prissättning istället för indikator för att mäta effektivt nätutnyttjande. För att få en bild av hur rimligt det är att använda kostnaden för ÖN som indikator så undersöks hur parametern har förändrats under åren. Data hämtades från Särskild rapport ekonomisk data.