De som besöker arbetsförmedlingen står i en beroendesituation till handläggarna. De är beroende av att erhålla arbetsmarknadsåtgärd innan deras a-kassedagar är slut. Lyckas inte detta är de tvungna att ordna försörjning på annat sätt, oftast i form av socialbidrag. Det innebär att det finns en maktsituation eftersom det idag inte finns en lagstiftning som säger att när en persons a-kassedagar är slut skall arbetsmarknadsåtgärd ordnas. I en kommun som Norberg där de flesta känner alla är situationen den att när en persons a-kassedagar är på väg att ta slut ordnas en ALU-plats (innan januari 1999 då ALU försvann). En antydan till oro fanns hos en av de intervjuade om att i framtiden inte få nya a-kassedagar utan bli beroende av socialbidrag.
Handläggarna på arbetsförmedlingen är indelade i olika ansvarsområden. Handläggarna beskriver att de har ungefär 200 kunder var (vid intervjutillfället i januari 1999). Antalet arbetssökande har minskat fram till september 1999. Detta innebär en stor tidsbegränsning i kontakten med varje kund. Det innebär också att det är en hög specialiseringsgrad och en masshantering enligt Roine Johanssons tidigare nämnda begrepp. Kunderna på arbetsförmedlingen upplever också en bristande kontakt med arbetsförmedlingen. Den hjälp de får upplevs som begränsad och enbart på deras egna initiativ. Exempelvis får de ej i förväg reda på när handläggare byts. För att undvika specialisering och masshantering finns förslag i intervjuerna på att arbetet under en period skulle kunna koncentreras på en grupp kunder där två handläggare fick till uppgift att se till att dessa återgår till arbetsmarknaden. För att klara detta måste övriga kunder under en period få mindre omfattande handläggning. Det är av stor betydelse för de arbetssökande att de ges stöd i det egna sökandet efter ett arbete. Det finns en uppgivenhet som behöver motverkas för att de skall kunna nå målet med att erhålla ett nytt arbete. Nya vägar behöver sökas och de arbetssökandes egna initiativ behöver stöd för att de skall gå vidare. Situationen för arbetsförmedlingen mellan intervjutillfället och arbetsmarknadsstatistiken i september 1999 har förändrats. Arbetsförmedlingen i Norberg har ett mindre antal arbetssökande. Det innebär att det bör finnas ett större utrymme för att individuellt arbeta med de arbetssökande. Arbetet skulle också kunna vara uppdelat i team om två och två som tydligare stöttar varandra och som känner varandras kunder. Det skulle innebära att de arbetsökande "alltid" kan nå en handläggare som de vet känner till deras ärende.
Vad som framkommer i intervjuerna med handläggare och arbetssökande är ett problem med mottagningen av nya kunder vid mottagningsdisken. Kunderna förstår inte varför det skall ta en månad innan de får träffa handläggare och anser att de inte får tillräcklig information vid första kontakten med arbetsförmedlingen. Eftersom arbetslösa är tvungna att besöka arbetsförmedlingen första dagen de blir arbetslösa för att få ersättning från a-kassan så möter de den som sitter vid mottagningsdisken i ett skede då deras hela situation kan ha förändrats och då de inte mår så bra. Det krävs extra insikt och förståelse vilket kan vara svårt i en mottagning där flera personer väntar och det finns andra som kan höra vad som sägs. Olika idéer för att motverka detta kan vara följande:
• För att ge ytterligare information och för att kunna förklara vad som gäller just för arbetsförmedlingen i Norberg kan ett förslag vara att ta fram en lokal information att dela ut till de som besöker arbetsförmedlingen för första gången.
• Ytterligare en metod är att erbjuda en telefontid med handläggaren för de som
känner att de behöver veta mer om vad som gäller och för att de skall se att det finns omtanke som de annars inte ser.
• En möjlighet är att erbjuda de som vet vilken dag de kommer att bli arbetslösa att
boka en tid hos sin blivande handläggare den dagen.
• Att göra en mer avskärmad plats för de arbetssökande att träffa arbetsförmedlingen
på vid "drop in" och inskrivning så att inte alla i mottagningen hör vad som det talas om i samtalet.
En fråga som flera handläggare tar upp är frågan om kompetensutveckling. Det handlar om kompetensutveckling för att den enskilde handläggaren skall orka med sitt arbete. Det gäller att kunna sätta sig in i hur den arbetslöse upplever sin situation och kunna känna hur det är att vara på andra sidan bordet. Detta tar på krafterna och när man arbetat länge behöver man "påfyllning". Det är viktigt att arbetsförmedlingen sätter kunden i fokus och inte tar initiativet från dem. Det är ju också precis samma budskap som den symboliska interaktionismen förmedlade. Om vi behandlar en person som icke initiativrik och utan handlingskraft, så ökar risken för att detta till slut också blir personens självbild. Det blir en självuppfyllande profetia. En sådan negativ självbild gör situationen ännu svårare och möjligheten att kunna bryta arbetslösheten minskar. Det är alltså av yttersta betydelse att kunderna får ett bra bemötande när de kontaktar arbetsförmedlingen. De ska bemötas på ett sätt som gör att de upplever att de har handlingskraft och möjligheter att komma ut i arbete. Exempelvis fick en arbetslös kvinna, som var övertygad om att hon skulle få ett arbete, också arbete efter en tid. Även om det är ett enskilt exempel, så finns det många studier som visar på den egna inställningens betydelse för möjligheterna till arbete. Bruk för alla visar t.ex. också att en förstärkning av självförtroendet ökar sannolikheten för en person att åter komma i arbete.
Regelverket
Arbetsförmedlingens regelverk lyfts fram i intervjuerna. Det frågor som tas upp handlar om en brist på långsiktighet och information om vad som gäller framöver. Arbetet förutsätter en anpassning till gällande regler till exempel de förändrade förutsättningarna vad gäller ALU och APR vilket kan göra arbetsförmedlarnas arbete komplicerat, speciellt när det gäller att ordna arbetsmarknadsåtgärder för arbetssökande. Tydligt är att kontakterna med kommunen
påverkas av regler och direktiv. Det handlar främst om ekonomiska frågor som till exempel lönebidragstjänster.
En fråga som lyfts fram är bristen på långsiktighet. Det handlar om att man inte kan garantera att en arbetssökande kan delta i en arbetsmarknadsutbildning om några månader eftersom man då inte vet om det finns ekonomi för den aktuella åtgärden. Det är viktigt för de arbetssökande att de får möjlighet att fundera över och hitta de vägar som långsiktigt leder till arbete och utveckling för individen. Av intervjuerna framgår att många arbetssökande inte har en långsiktig planering med varför de går i en åtgärd. Det är mer för att göra någonting. Det är viktigt att de enskilda arbetssökande har en strategi för varför de går i en åtgärd eftersom de flesta intervjuade har tankar och idéer om vad de vill göra i framtiden. Då år det viktigt att också pengar finns för åtgärd, när idéen har utkristalliserat sig och blivit konkret.