Betydelsen för individen av interaktionen mellan arbetsförmedlingens handläggare och individen framgår klart i intervjuerna med arbetssökande på arbetsförmedlingen i Norberg. De som har haft samma handläggare under en längre tid har en positivare uppfattning av arbetsförmedlingen än de som bytt handläggare flera gånger. Det framgår också att det är i början av sin arbetslöshetsperiod som de flesta kontakterna sker med handläggarna.
En av de yngre intervjuade beskriver också en frustration över synen på ungdomar, att ungdomar inte ges något förtroende. Genom att andra inte tror på ungdomen blir det ytterligare en svårighet för ungdomar att erhålla arbete. Ungdomsarbetslösheten är också mycket hög i Norberg. Även arbetsförmedlingens personal beskriver svårigheten för ungdomar att få arbete eftersom de inte har någon erfarenhet. Flera av intervjuerna lyfter fram frågan om ungdomars möjligheter att studera och arbeta på andra orter. Det bedöms också som om ungdomar är mer benägna att flytta. Samtidigt är de intervjuade ungdomarna förankrade i Norberg och önskar i första hand ett arbete på orten. För att öka ungdomars möjligheter är det viktigt att de upplever att de ges ett förtroende. Genom positiv respons i det sociala samspelet kan ungdomars förutsättningar att erhålla ett arbete, söka nya vägar eller att börja studera öka. Det sociala samspelet har förändrats för personer som har blivit arbetslösa. När de just har blivit arbetslösa har de svårt att veta vad de skall göra för att förändra sin situation. Det framgår i intervjuerna att de i början av sin kontakt med arbetsförmedlingen inte helt visste vad de vill göra och att de samtidigt behöver stöd för de idéer som de hade vid intervjutillfället. Flera av de intervjuade har dock arbete eller har påbörjat studier. De som har arbete eller studerar har på olika sätt i kontakten med olika myndigheter eller personer funnit vägar som
hjälpt dem att finna arbete. Platsjournalen och sökning via Internet har varit ett forum för att finna arbete och få kunskap om var de lediga platserna finns. Personliga kontakter är också viktiga för att erhålla ett arbete i Norberg. I intervjuerna finns exempel på att en syokonsulent var av betydelse för beslut om att studera vidare. Det innebär att en kontakt med någon kunnig person har varit av stor betydelse för att en arbetssökande skall börja studera. Andra exempel förekommer också i intervjuerna där till exempel fackliga representanter har haft betydelse för att en person skall söka nya vägar och erhålla ett arbete.
Utifrån hur andra ser på oss som människor utvecklas vi i interaktionen med varandra. Spegelhypotesen handlar om att om andra ser negativt på oss så kommer vi själva att uppleva oss negativt till slut. På samma sätt påverkas vi av positivt bemötande. När andra människor upplever att vi kan och har möjligheter blir det också den bild vi har av oss själva. Intervjuer med arbetsgivare visar att när företag söker arbetskraft går det främst via kontakter. För mer avancerade arbeten används annonser och hemsidor. Detta kan tolkas som att de arbetssökande som söker arbete via arbetsförmedlingen inte är de arbetssökande som företag i första hand söker. Även arbetssökande beskriver att det är i första hand andra kontakter än de via arbetsförmedlingen som leder till arbete. För att man inte skall uppleva sig som "mindre värd" har det betydelse för personen att söka på andra vägar än via arbetsförmedlingen. Delar av intervjuerna med arbetssökande visar på betydelsen av att ha ett arbete för individen. Som tidigare beskrivits i teoriavsnittet redovisar Jahoda (1981) olika orsaker till varför arbete har positiva konsekvenser för individen. Arbetet ger en struktur av tiden, nya erfarenheter utanför familjen, mål och mening, status samt stimulerar aktivitet. Det framgår tydligt i intervjuerna med arbetsförmedlingens personal att det är just detta som eftersträvas med många arbetsmarknadsåtgärder. Problemet är enligt handläggarna att det endast är tillfälligt som åtgärderna förbättrar situationen för den enskilde. Även i intervjuer med arbetssökande framgår att till exempel ALU kan ge tillfälligt positiva effekter för den enskilde. De arbetssökande beskriver att arbetsmarknadsåtgärder som ger den enskilde mycket har betydelse för den arbetssökande. Det handlar främst om vissa arbetsmarknadsutbildningar med driftiga ledare och där de arbetssökandes idéer tas till vara som upplevs som positiva. Intervjun med Ronny Svensson pekar också på att hela människans kapacitet behöver "utnyttjas" för att individen skall utvecklas. För att en individ skall öka sina möjligheter att erhålla ett arbete behöver fokus vara på att stärka individens självförtroende.
Brister i kommunikation mellan två personer kan uppkomma när meddelande som de arbetssökandes sänder uppfattas på ett annat sätt av handläggaren som tar emot meddelandet och även tvärt om när meddelande sänds från handläggare till arbetssökande så kan det uppfattas på annat sätt än det var tänkt. Missförstånd kan lätt uppstå. Till exempel har alla de intervjuade handlingsplaner men det är ingen som upplever att de har en. Det arbete som arbetsförmedlingens handläggare lägger ned på varje arbetssökande upplevs olika av de arbetssökande. En beskriver sig som tvingad till en kurs och som ej delaktig i beslutet. Andra upplever att de har fått besked att gå ut och söka en åtgärd och när den presenterades för arbetsförmedlingen blev det nej. Detta kan tolkas som ett kommunikationsproblem, där mottagare och sändare inte "talar samma språk".
Beskrivningen att en persons agerande kan vara ett uttryck för vad som behöver göras och att det inte är det karakteristiska för personen, framkommer tydligt i intervjuerna med arbetsförmedlingens personal där det finns en förståelse för de arbetssökandes situation men att de arbetssökande inte ser detta. Det är karakteristiskt för arbetet, utifrån intervjuerna med arbetssökande, att de upplever att inte personalen på arbetsförmedlingen ser varje
arbetssökande på det sätt som arbetssökande efterfrågar. Det kan handla om de rutiner som ingår i mottagandet av arbetssökande.
Goffman (1994) i kapitlet Teori problematiserar lokalens utformning och dess betydelse för besökarna. Två av de arbetssökande beskriver också betydelsen av lokalens utformning. Den främre regionen har stor betydelse för hur arbetssökande känner sig mottagna och hur de upplever att de kan kommunicera med handläggare på arbetsförmedlingen. Dessa arbetssökande poängterar betydelsen av att kunna tala enskilt även när det är inskrivning och "drop in" så att andra inte lyssnar och hör vad de säger. Det handlar inte bara om vad andra arbetssökande hör utan även den myndighet som de delar lokal med (försäkringskassan).