Alla lärarna svarade nej till att diskussioner om bemötande mellan lärare och elev fanns i deras egna utbildningar. Anledningen beskrevs olika men några teman blev synliga. Det var främst ett huvuddrag, att samhällsförändringen medfört att sådana diskussioner blivit synliga.
En lärare beskrev sin egen professionsutbildning som individcentrerad, hur de själv skulle planera och genomföra lektioner. Läraren berättade att hon hade utbildat sig dels i Sverige och i ett annat nordiskt land. Hon tyckte sig minnas den utländska utbildningen som mer relationellt orienterad jämfört med vad den svenska professionsutbildningen gav:
”…det var så fokuserat på att man skulle vara duktig själv…de eventuella elever man skulle ha det fanns knappt”.
En lärare gav intryck av att behovet av att diskutera bemötande mellan lärare och elev vuxit fram genom samhällsutvecklingen. Läraren menade att det var andra tider och att det är svårt att ens jämföra dessa olika tider. Denna läraren utbildades för 25 år sedan och sade bland annat:
”…nej, metodik…hur man förbereder en lektion…lärare idag är inte samma idag som lärare då”.
En annan lärare utryckte sig liknande och utvecklade det med att samhällsbilden med ökad invandring har bidragit till dessa diskussioner tagit fart:
”…det ligger så långt tillbaka…trettio år sedan…det är först på senare som det har blivit aktuellt att diskutera bemötande”.
En lärare ansåg att den praktiska delen av lärarutbildningen inte var bra om man bortsåg från praktiken. Den allmänna lärarkunskapen var att prata om olika roller i mobbing. Läraren beskrev ingående en incident med en elev som skulle anmäla läraren för mobbing. Detta upplevdes naturligtvis som obehagligt. Denna lärare hade 1 års yrkeserfarenhet och kom
nyligen från skolbänken. Läraren ansåg att de fick göra en del rollspel som bara upplevdes som töntiga:
”…vi talade aldrig om sådana situationer i utbildningen…det skulle behövts mer träning.”
6.2 Lärardilemman
Lärarna uttryckte en del av den ensamhet, utsatthet och känsla av att vara naiv och att inte ha förmågan se eleven.
En lärare menade att hon inte gick och funderade på bemötande så mycket.
”…det är möten hela tiden, ett bemötande hela tiden.”
Samma lärare berättade hur utsatt man kan känna sig när dessa möten istället leder till konflikt:
”…i en konflikt känner man sig verkligen ensam…”
En lärare inleder med att se på sin egen del av samspelet med elever och att hon faktiskt upplever brister hos sig själv.
”…bemötande för mig känns som jag ska se eleven och jag är inte alls där än”.
Sedan beskriver samma lärare hur hon i början av en klass var naiv genom att peppa eleverna och förmedla att de skulle ha det bra. Efter hand upptäckte hon att det inte fungerade och satte upp fasta regler och struktur, här följer lite av lärarens resonemang med sig själv i detta dilemma:
” …jag skulle så gärna vilja låta er vara men ni måste ha struktur…ni måste ha fasta regler för att här ska bli lugn och ro…annars kan ni inte arbeta”.
En annan lärare förklarar hur planerade lektioner i viss utsträckning inte kommer att fungera för vissa elever. Läraren berättar om ett konkret exempel där eleven inte kunde/vågade/ville göra en laborativ undersökning och menar att det är:
”…svårt att räcka till…ibland gör man en planering där man på förhand vet att det inte kommer att fungera för vissa elever…men är man ensam lärare med trettio elever är det svårt att individanpassa så att alla kommer till sin rätt”.
Ytterligare en lärare beskriver ur skakad hon blivit efter en konflikt. Hon berättar inte om detaljerna kring det men hon är märkbart berörd av det hon säger:
”…man ska kunna lita på folk och tro att det ska vara raka rör…man blir väldigt ledsen…det sitter kvar på något vis men man får försöka gå vidare”.
En lärare menar att han inte behöver tänka så mycket på olika konfliktsituationer. Han berättar att han har förstått att kvinnliga lärare kan ha det mycket besvärligare och att de kan bli
åtgångna på ett annat sätt. Det faktum att han är man, menar han är av betydelse då vissa elever delvis på grund av sin kulturella bakgrund ser manliga lärare som större auktoriteter:
” …går inte och grämer mig…jag har en viss fördel, dels av min ålder och att jag är man”.
1.1 Ut eller in
De vanligaste sanktionerna som lärarna använde var antingen att köra ut dem om de inte kunde uppföra sig på lektionen eller att de inte blev insläppta vid de tillfällen de kom för sent. De svåraste situationerna, menar en lärare, är när man inte är beredd på att en konflikt kan uppstå och att eleven uppträder störande. Att ta ut eleven blir då den ända lösningen:
”…en kaotisk situation måste man ta itu med just i den stunden…småjobbig elev pratar man med och försöker göra dem uppmärksamma med vad man tycker är jobbigt med dem…ibland får man ta till andra medel…köra ut dem”.
En lärare förklarar att man naturligtvis inleder med att prata eleven tillrätta och försöker få den att förstå, men när det inte fungerar:
”…det kan gå så långt att man får köra ut eleverna …men det tillhör inte vanligheterna”.
En lärare sa att hon inte var så sträng i början, men efterhand som de inte sköter sig så åker de ut. Eleverna har själv varit delaktiga till dessa beslut menar hon:
…jag låter klassen sätta upp sina egna regler …låter eleverna stanna i smågrupper efter lektionen och låter dem diskutera…sätta upp sina egna regler …kommer eleverna för sent så ska man stänga dörren…där låter vi dem inte droppa in”.
En annan lärare beskriver hur svårt det är när elever kommer för sent. Det läraren upplever som en besvärlighet är när de inte håller tider:
”…då blir de inte insläppta i lokalen…då missar de naturligtvis kunskaperna men vi kan inte ha dem till att springa runt och störa…man får ha den ordningen att man inte får vara med om man inte kan hålla tider”.