n
yhetsvärdering handlar om att välja. Vissa händelser och berättelser väljs ut medan andra väljs bort. Vissa saker publiceras, andra inte. Men nyhetsproces-sen handlar givetvis också om många andra val. Vilken vinkel fångar publiken? Vilken vinkel är viktigast? Vem ska man intervjua? Vilka källor ska användas och vilka kan man undvara? hur mycket utrymme ska nyheten få, en notis eller kanske en större artikel? ska den hamna på tidningens förstasida? små och stora beslut som i slutändan kommer att prägla nyhetsbilden av vad som skett. Detta är i sig inget märkligt. Journalistiken speglar inte verkligheten rätt upp och ner, utan konstruerar en bild av vad som skett och det kan inte heller vara annorlunda. Verkligheten låter sig inte fångas i en nyhetstext, det finns många fler berättelser att berätta än den som kom med i nyheterna.Frågan är därmed inte om medierna väljer, det är en självklarhet. Frågan är istäl-let om mediernas sätt att välja och beskriva det som skett är rättvisande eller miss-visande. har man skildrat händelser på ett sätt så att mediebilden gör det man rapporterar om rättvisa? Men vad är då att skildra något rättvisande? Inom medie-forskningen finns det en lång tradition av att studera hur mediernas innehåll skild-rar olika företeelser med utgångspunkt från att mediernas innehåll ska spegla samhällsförhållanden på ett rimligt sätt.
Redan i början av förra seklet gjorde journalisten Walter Lippman jämförelser mellan new York times rapportering om den ryska revolutionen och historiska fakta. Uppfinningsrikedomen har därefter varit stor när det gäller att hitta material utanför medierna (s.k. extra-media data) att jämföra medieinnehållet med. Bland de mer kända är Lang & Langs studie av tV-bevakningen av staden Chicagos mot-tagande av general Macarthur. Där användes på förhand utposterade observatörer för att på sätt kunna kontrollera medieinnehållets överensstämmelse med verklig-heten (Rosengren 1977). andra såsom Westerståhl och Johansson använde offent-lig statistisk om bland annat arbetslöshet och kriminalitet för att se i vilken utsträck-ning medierna speglade verkligheten (Westerståhl & Johansson 1985). ett senare exempel är Maria edströms avhandling TV-rummets eliter (2005), där
representa-tionen av män och kvinnor systematiskt jämförs i tV-utbudet.
hur ser då publiken på mediernas möjlighet att ge ett en rättvisande bild av olika fenomen? Vi vet att förtroendet för medierna som institutioner är relativt stort, även om förtroendet för kvällspressen är fallande och journalisterna själva knappast är några förtroendemagneter (Wadbring & Weibull 2005, holmberg & Weibull 2006). Men hur bedöms journalistiken? tror man att den bild som förs fram i
Bengt Johansson
medierna är rättvisande eller missvisande? I förlängningen är givetvis den frågan central för journalistikens trovärdighet. om inte publiken litar på att den bild som medierna rapporterar om är rättvisande är journalistikens anspråk och legitimitet minst sagt i gungning.
I Väst-soM-undersökningen 2006 ställdes ett antal frågor där respondenterna fick svara på i vilken utsträckning de ansåg att medierna gav en rättvisande eller missvisande bild av olika verksamhetsområden (barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg). Frågan är då om människor anser att dessa områden skildras på ett rättvisande eller missvisande sätt i medierna och om detta skiljer sig åt mellan olika grupper. eftersom det i enkätfrågan inte specificeras på vilket sätt rapporteringen skulle kunna vara rättvisande eller missvisande måste några saker klargöras. För det första är frågan hur mediebilden ser ut av de ovan nämnda sakområdena och för det andra är frågan på vilket sätt människors bedömning av hur rättvisande något är grundas. svaret på den första frågan är att bevakningen av samhällsservice i rela-tivt hög grad är problemorienterad. Journalistiken i stort, och inte minst bevak-ningen av samhällsservice är sedan längre fokuserad på problembeskrivningar av olika slag (kritik mot hur servicen utförs, brister i kvalitet, synpunkter på hur om-fattande den ska vara etc.) (Djerf-Pierre & Weibull 2001, ekström, Johansson & Larsson 2006). Även om kanske inte bilden av olika samhällssektorer är så negativ som många politiker och verksamhetsansvariga tycks tro, präglas ändå nyhetsbilden av samhällsservicen ofta av problem. tittar vi exempelvis på sjukvården visar studier att sjukvårdsnyheter i många avseenden är detsamma som krisbevakning. I studier av hur sjukvården i Västra götaland skildrats är det tydligt att stora delar av sjuk-vårdsbevakningen handlar om nedskärningar, brister i vården, sjukvårdsköer, kritik mot arbetsmiljön och inte minst dålig ekonomi (Johansson 2005). ser vi till de andra sakfrågorna som mediepubliken tillfrågas om är kanske inte mediebilden lika negativ, men helt klart är att även skola, barnomsorg och äldreomsorg ofta skildras när det är problem av något slag (Johansson 1998).
Den andra frågan är hur vi egentligen kan bedöma mediebilden ger en rättvi-sande eller missvirättvi-sande bild. teoretiskt kan en sådan bedömning antingen bygga på att vi har annan information som bekräftar eller ifrågasätter mediebilden, alter-nativet är att bedömningen görs utifrån en allmän misstro eller tilltro till mediernas sätt att rapportera om vad som sker. I denna artikel ska vi till en börja med koncen-trera oss på dem som rimligen kan jämföra mediebilden med annan information – brukare av barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Vi ska fokusera på eventuella skillnader i bedömning av mediebilden mellan dem som antingen själva utnyttjar dessa serviceområden, alternativt har nära anhöriga som är brukare, med dem som inte har dessa former av erfarenhet. Frågan är med andra ord om brukare gör en annan bedömning av mediernas sätt att bevaka samhällsservice jämfört med icke-brukare. Därefter ska vi rikta intresset mot hur bedömningen av mediernas förmåga att bevaka olika områden hänger samman med synen på mediernas mer generella tillförlitlighet. Men den första frågan är givetvis om människor tycker att mediernas bevakning är rättvisande eller missvisande.
Rättvisande nyhetsmedier?
mediebildens betyg: knappt godkänt?
I enkätfrågan fanns ett svarsalternativ där man gavs möjligheten att uppge att man inte hade någon åsikt om i frågan om mediernas rapportering av de olika service-områdena. Relativt många valde detta alternativ. en stor del av de svarande anser sig inte kunna bedöma om mediernas ger en rättvisande eller missvisande bild. De kanske saknar egen erfarenhet eller andra kontakter med de sakområden man ef-terfrågar eller också tar de inte del av medieinnehåll som handlar om dessa frågor. att graden av erfarenhet verkar spela roll visar det faktum att flest anser sig kunna bedöma sjukvården, där 77 procent uppger sig ha en åsikt i frågan. sjukvård har fler erfarenhet av jämfört med de andra serviceområdena, vilket också avspeglar sig i resultaten. skola och äldreomsorg har färre egna erfarenheter av och ungefär 70 procent har en åsikt om medierapporteringen kopplat till dessa frågor. när det gäl-ler barnomsorg är allmänheten minst benägen att tycka till, vilket visar sig i att endast 58 procent säger sig ha en uppfattning om mediernas rapportering.1
Figur 1 Bedömning av mediernas rapportering om olika serviceområden (medelvärde) 6,00 5.00 5,50 Rättvisande BarnomsorgSkola Äldreomsorg Missvisande 5,72 Sjukvård 5,68 5,60 5,58
Bengt Johansson
Men många har en åsikt om hur medierna bevakar dessa frågor och i figur 1 redo-visas hur stor andel som antingen anser att medierna i övervägande grad ger en rättvisande bild eller i övervägande grad ger en missvisande bild. skalan är elvagra-dig och ett medelvärde på över fem visar att fler anser att medierna ger en rättvi-sande än en missvirättvi-sande bild. ett medelvärde under fem innebär det motsatta.
sammantaget visar resultaten att av dem som har en åsikt anser fler att medierna ger en rättvisande än en missvisande bild av de olika sakfrågorna eftersom medel-värdet ligger över fem. av sakområden anses bilden av sjukvården vara mest rättvi-sande (5,72), medan bilden av barnomsorgen bedömds som minst rättvirättvi-sande. Men skillnaderna ska inte överdrivas. huvudslutsatsen är att de flesta har en likartad bild av medierapporteringen. Men medelvärden är en sak. eftersom ganska många (ca en tredjedel) valt mittenalternativet, som kan ses som att man kanske tycker med-iebilden varken är missvisande eller rättvisande, behöver vi titta lite närmare på hur fördelningen ser ut bland dem som bedömt att antingen är medierapporteringen som i huvudsak rättvisande (6-10) eller missvisande (0-4).
Tabell 1 Bedömning av mediernas rapportering om olika serviceområden (procent)
Barnomsorg Skola Sjukvård Äldreomsorg
Rättvisande bild 45 49 47 48
Varken rättvisande/ missvisande 33 27 29 27
Missvisande bild 22 24 24 25
Summa procent 100 100 100 100
Antal svar 1820 2384 2189 2201
ser vi på resultaten på detta sätt (tabell 1), visar det sig att mellan 45 procent (barn-omsorg) och 49 (procent) skola anser att medierna ger en rättvisande bild. Men runt en tredjedel anser att mediernas bevakning varken kan karakteriseras som rättvisande eller missvisande (eller kanske både och). Dessutom anser runt 25 pro-cent av de svarande att mediernas rapportering till övervägande del är missvisande när det gäller rapporteringen av barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Detaljstuderas spridningen visar det sig att i bedömningen av hur äldreomsorg rap-porteras är människor minst överens, där finns det flest svarande som antingen svarar att mediernas rapportering är ”helt missvisande” eller ”helt rättvisande”.
Frågan är hur man ska se på resultaten och vad de står för. att en övervägande del ändå bedömer att mediebilden är mer rättvisande än missvisande kan möjligen ses som ett gott betyg åt rapporteringen. De som svarar mittenalternativet på skalan kan kanske sägas tycka att det kanske inte är en helt rättvisande bild som ges, men inte missvisande heller.
Rättvisande nyhetsmedier?
Å andra sidan är frågan om detta räcker för att anse att publiken ger medierna ett godkänt betyg. Man skulle kunna se det som ett misslyckande för medierna att inte ens 50 procent av befolkningen bedömer att mediebilden av barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg är mer rättvisande än missvisande. alternativt ger resul-taten uttryck för en sund skepsis till journalistiken.
Vi kan på ganska goda grunder anta att det som de svarande bedömt är en relativt kritisk mediebild som på många sätt präglas av den offentliga servicens tillkortakom-manden. som redan påpekats har tidigare forskning visat att mediebilden av of-fentlig service de senaste decennierna är relativt kritisk. tittar man på rubrikerna om dessa områden i västsvenska tidningar under en dag i november 2006 bekräftas denna bild.