Beröringspunkter mellan graffiti och performance

Alla de fyra konstnärerna som intervjuas i studien har någon gång arbetat med performance som konstnärligt uttryck, men ingen har det som sin huvudsakliga konstnärliga praktik. Carolina säger dock att performanceaspekten har blivit en viktigare del av hennes måleri. Hon menar att det finns ett konstnärligt uttryck i själva görandet. Eftersom konstnärerna har

erfarenhet både av graffiti och performance anser jag att de bättre än någon annan borde kunna svara på vilka beröringspunkter som skulle kunna finnas mellan konstformerna. Men varken Ludvig eller Jamila tycks uppleva att sambandet är särskilt starkt. Däremot beskrivs graffitimålandet av dem som något fysiskt, något som ger adrenalinkickar och som en sport.

89 Manco s. 7

90 Ganz s. 7

36

Informanternas definitioner av performance

Konstnärernas definitioner av performance visar ganska stor samstämmighet. Performance har att göra med handling.

”När jag gör konst så är det performance. Det spelar ingen roll om det sker i min ateljé eller framför en publik.” (Carolina)

”Performance är så mycket att blickar ska riktas mot en när man gör något” (Jamila)

”Så fort man gör sin lilla insnöade grej offentligt så blir det väl någon slags performancekonst” (Erik)

”Jag tänker mig mest att det är någon teaterapa på torget som står och spexar” (Ludvig)

Ett av de kännetecken som Norstedts konstlexikon anger för en performance är att den utförs inför en publik.⁹² Som visat i teoridelen problematiserar Philip Auslander det hela med sin tanke om att de flesta tar del av performances i andra hand, genom dokumentationen.⁹³ Bland informanterna går meningarna isär något när det gäller publikens nödvändighet. Enligt Erik blir en handling performance så fort den görs inför publik, men en handling kan också vara en performance om den utförs i ensamhet och filmas. Här kan kopplingar också göras till Philip Ausländers teori. I Eriks resonemang är det filmen som förvandlar handlingen till

performance, vilket med Aulsänders ord skulle göra dokumentationen performativ. Såväl Eriks som Carolinas definitioner av performance kan också ledas till David Davies

performance theory.⁹⁴ Carolina säger att det alltid är performance när hon gör konst och att det inte spelar någon roll var det sker eller om det finns någon som ser på.Jamila tycker däremot att performancekonsten definieras av att den relaterar till en publik. Detta

överensstämmer mer med Peggy Phelans tanke om att performancekonst endast finns till i den stund som den uppförs.⁹⁵

RoseLee Goldberg menar i bakgrundskapitlet att termen performance blivit så bred att alla typer av liveföreställningar och framföranden kan samlas under beteckningen.⁹⁶ Detta borde då rimligtvis gälla även de tillfällen då graffitikonstnärer målar inför publik. Men förutsätta att alla graffitikonstnärer som någon gång målar offentligt automatiskt måste bli

performancekonstnärer kanske är för långsökt. 92 Norstedts konstlexikon s. 261 93 Auslanders. 7 94 Davies 95 Phelan s.146 96 Goldberg s. 248

37

Graffiti som sport och som konst

En intressant jämförelse kan göras mellan Jamilas tolkning av graffiti som ”sport” snarare än konst och Ludvigs uttalande om att han vill fånga upp de ungdomar som inte är i behov av adrenalinkickar utan är mer konstnärligt intresserade. Även Erik nämner adrenalinet i sin intervju. Han säger där att det delvis var sökandet efter adrenalinkickar som gjorde att han drogs till graffitin. De är inte de första som skiljer på tävlingsinriktad och konstnärligt inriktad graffiti. Den äldre definitionen av termen postgraffiti syftar just till att göra denna uppdelning mellan graffiti som sport och graffiti som konst. Jacobsson, Thompson, Macdonald och Dickens pekar alla på hur graffitimålarna ofta börjar söka sig bort från det otillåtna målandet i takt med att de blir äldre. Alla konstnärer som deltagit i den här studien har gått igenom en liknande utveckling. Även Jamila, som föredrar den mer sportiga varianten av graffiti, uppger att hon har svårt att hitta tillfällen att måla nu när hon blivit förälder. Informanternas

minskade intresse eller möjlighet att måla utan tillstånd stämmer till stor del med Nancy Macdonalds beskrivning av hur många graffitimålare förlorar intresset för att ta de risker som illegalt målande innebär. Hon hävdar att många av de konstnärer som har rötterna i graffitin dock behåller de ideal och den estetik som finns inom graffitikulturen, trots att de lyckats ta sig in i den etablerade och institutionella konstvärlden.⁹⁷ Detta överensstämmer med åtminstone Eriks och Ludvigs beskrivningar av den nuvarande verksamheten.

Graffiti som kroppslig praktik och som kommunikation

Om vi återkommer till jämförelsen mellan graffitimålande och sport kan paralleller dras till uppsatsens teoriavsnitt. Tracey Bowen såväl som Halsey och Young menar att

graffitimålandet är en fysisk performance och en kroppslig praktik.98 Målandet motiveras av de positiva känslor som det ger utövaren.⁹⁹ Jag tolkar Eriks och Ludvigs tal om adrenalin som något som bekräftar detta. Även Carolina bekräftar att rörelsen är en viktig del av skapandet. Jamila talar mycket om kommunikation i sin intervju. Hon säger att performancekonst främst handlar om kommunikation med en publik medan hon själv är mer intresserad av

kommunikationen med platser och med material. Detta kan relateras till Leferbves tankar om rummet som socialt producerat.¹⁰⁰ Alison och Young resonerar på liknande vis genom påståendet att graffitimålande är en handling som kopplar samman målaren med andra

97 Macdonald s. 220

98 Bowen

99 Young och Halsey

38

människor och med staden.101 Även Bowen menar att graffiti handlar om att koppla samman utövaren och världen. 102Jag tolkar det som att Jamila bekräftar deras resonemang och tänker i liknande banor.

De forskare som argumenterar för att det finns ett samband mellan graffiti och

performancekonst pekar på graffitins fysiska, kroppsliga aspekter. Att graffitimålande är en fysisk aktivitet bekräftas av informanterna, men bara för att en handling utförs med kroppen behöver den inte automatiskt vara performancekonst, i så fall skulle ju alla mänskliga handlingar vara det. Vad är det då som gör en handling till performance? Som vi sett finns olika teorier om detta.

Om handlingens betydelse i förhållande till den färdiga bilden

För Ludvig är det själva målandet som är det viktiga. Han säger att han alltid har målat för uttrycket och på senare tid också för att dämpa ångest och öka självkänslan. Erik menar att förgängligheten hos många graffitimålningar gör att man lägger mindre fokus på resultatet.

”Färdiga bilden är såklart också kul men jag tror många hakar upp sig på den och blir inte riktigt nöjda. Jag tänker mer att det får bli vad det blir.” (Ludvig)

”Ibland spelar det ingen roll alls VAD det blir utan det är ATT göra det.” (Erik)

Carolina lyfter upp att performanceaspekten har blivit en viktigare del av hennes måleri. Själva görandet har ett konstnärligt uttryck och under måleritillfället skapas en förtätad atmosfär. I teoribakgrunden menade David Davies att en oljemålning bara är en restprodukt av konstnärens performance. Applicerar vi detta på graffitimålningen kommer vi nära Tracy Bowens resonemang om att graffiti är mer än påförandet av färg på en yta. Handlingen som graffitimålaren utför när hen målar är det egentliga konstverket, och målningen är bara något som kommer med på köpet. Detta är förstås en ganska extrem teori, som inte fullt ut bekräftas av informanterna. Att handlingen är viktigast behöver ju inte betyda att resultatet är helt oväsentligt.

101 Young och Halsey s.5

39

4.3 Dokumentationens betydelse för graffitin

Att dokumentationen är viktig för graffitikulturen bekräftas av samtliga informanter såväl som av forskarna i bakgrundskapitlet. Det kan verka som en självklarhet, men vad som sällan diskuteras mer ingående är varför dokumentationen har så stark betydelse och vilka funktioner den egentligen fyller.

Jamila säger att hon själv inte brytt sig så mycket om att dokumentera sitt graffitimålande men att många andra varit som besatta. Erik säger att det kan döda själen lite att bli av med sin

black book där bilder på de egna verken samlas. Detta kan jämföras mot forskarna i

bakgrundskapitlet som också menar att dokumentationen är mycket viktig för graffitimålarna. Staffan Jacobson och Anna Wacławek hävdar båda att graffitimålare är mycket måna om att dokumentera sina verk.103104 Jacobson går så långt som att säga att alla graffitimålare är måna om sin dokumentation, vilket i så fall skulle göra Jamila till ett undantag.

Varför är dokumentationen viktig?

När det gäller anledningen till att dokumentationen har så stor betydelse är informanterna också ganska samstämmiga. Dels handlar det om att målningarna måste dokumenteras eftersom de ofta har så kort livslängd. Eller som Carolina säger: de är efemära. Enligt Anna Wacławek skulle graffitirörelsen bokstavligt talat vara förlorad om det inte vore för de många fotobaserade publikationerna och websidorna.105 Detta är något som informanterna är mycket medvetna om. Ludvig uttrycker att graffitin har en begränsad livslängd men att ett verk kan leva vidare genom till exempel ett fotografi. Både Ludvig och Erik talar också om att det är bra att dokumentera sina verk för att kunna gå tillbaka och reflektera över vad de gjort och vad som kunde gjorts bättre.

Erik tycker också att det är en viktig del av graffitikulturen att få visa sina bilder och bli visad andras verk. Även Ludvig tar upp att det är roligt att visa sina bilder för andra. Att samla på foton av egna och andras graffitimålningar skulle Jacob Kimvall kalla graffiti chronicling. Han menar att detta inte ska ses som en form av dokumentation utan som en del av

subkulturen.¹⁰⁶ Kanske går det att dra resonemanget så långt som att föreslå att bilderna och filmerna är konstverk i sig, lika viktiga som själva målningarna? Jamila tycker att det är extra viktigt att dokumentera en performance när ingen annan varit med och delat ögonblicket.

103 Jacobson s. 51

104 Waclawek s. 178

105 Ibid s. 178

40

Kanske är det så att det inte ens skulle finnas något konstverk om det inte hade

dokumenterats. Philip Auslander pekar på att det finns många ikoniska performancekonstverk som inte utförts inför någon publik, utan bara inför kameror.107 I dessa fall är det till stor del dokumentationen som skapar verket. Jamila påpekar också i sin intervju att graffitimålare oftast inte vill ha någon publik, eftersom deras handlingar är olagliga. Givet att deras målningar ofta snabbt tvättas bort, finns konstverket inte längre om det inte filmats eller fotograferats. Om både graffitimålarens ”performance” och färdiga verk varit omöjliga för någon publik att beskåda, är dokumentationen den enda version av konstverket som finns. Inte undra på att den är viktig för graffitikulturen.

Internet och ny teknik

Både Ludvig och Jamila talar om internet som något som förändrat förutsättningarna för dokumentationen. Det har blivit lättare att dokumentera men detta har lett till en slappare och mer slentrianmässig dokumentation. Något som också framkommer i samtliga intervjuer är att ny teknik som mobiltelefoner med inbyggda kameror har förändrat hur graffiti dokumenteras. Till och med Ludvig som är utbildad inom fotografi tar oftast bilder med sin mobilkamera idag. Enligt Erik var det mer av en sport att dokumentera sina graffitimålningar förr, innan den digitala teknik som vi har idag fanns. Han tycker att det nästan är för lätt idag när mobiltelefonen kan användas både till att fotografera och att videofilma. Det var mer

eftertanke kring dokumentationen förr tycker han. Men den nya tekniken ger konstnärer större möjligheter att sprida sina bilder och få en större publik. Jamila menar att internet är en ny typ av offentlighet. Där har konstnären själv möjlighet att regissera bilden av konstverken och konstnärskapet.

Ökat intresse för att dokumentera

Något som kan vara värt att notera är att ingen av informanterna blivit mindre intresserade av att dokumentera sedan de gått från att vara tonåriga graffitimålare till vuxna etablerade konstnärer. Både Jamila och Ludvig säger istället att de blivit mer noga med det. Detta kan vara en indikation på att dokumentation är viktig inom konsten i stort, och inte bara inom graffitin. Mycket av den konst vi upplever är andrahandsversioner: fotografier i tidningar och böcker, kända konstverk tryckta på kylskåpsmagneter och muggar. Men det speciella med både graffiti och performancekonst är att originalet sällan finns kvar.

41