Beskrivningar av ämnet

Högskolorna ger alla någon, mer eller mindre utförlig, beskrivning av ämnet svenska, och några anger också syften med studier i ämnet som helhet. I allmänhet finns också en syftesbeskrvning av kurser och del-kurser.

På ÄU1 beskrivs ämnet svenska som studier av svenskans struktur och användning med särskilt fokus på grammatik och semantik.

Del-discipliner, t.ex. textlingvistik och språksociologi, nämns också. ÄU2, YU1 och YH2 beskriver på liknande sätt ämnet med utgångspunkt i svenska språket. Språkvetenskaplig teori och metod ingår också. Att svenska språket är utgångspunkt för beskrivningen är förstås intressant i förhållande till ungdomsskolan liksom att ett centralt mål för utbild-ningarna är att studenterna utvecklar kunskap om språk och om svenskan. Kurserna vid YU1 har dock delvis en didaktisk inriktning och ämneskunskaperna ska vara användbara för lärare.

YH1:s beskrivning av ämnet hör till de längre. Här framhålls allas rätt till ett funktionellt språk och en så god språkförmåga att vi förmår göra det vi vill. Språket beskrivs som både ett socialt och intellektuellt red-skap, och ämnet som det bedrivs vid högskolan sägs framför allt springa ur funktionell språkvetenskap och forskning om exempelvis språk-sociologi och språkutveckling. I undervisningen ska kunskap om språk och eget bruk av språket befrukta varandra, vilket anses gynna både de teoretiska insikterna och den egna språkutvecklingen.

Också ämnes- och syftesbeskrivningarna av svenska som andraspråk fokuserar svenskan. Därutöver tillkommer ofta flerspråks-, utbildnings- och migrationsrelaterade perspektiv och områden. Exempelvis är målet med studier i svenska som andraspråk vid ÄU2 kunskaper om svenskan och om olika faktorer som påverkar inlärningen av ett språk. I ämnet ingår enligt beskrivningen tvåspråkighet och tvåspråkighetsforskning, bedömning, läs- och skrivutveckling på ett andraspråk samt mer didakt-iska frågor som rör lärande på ett andraspråk och hur ämnesteorin kan användas i undervisning i skolan.

Gemensamt för institutionernas ämnesbeskrivningar är att det veten-skapliga studiet av svenskan är utgångspunkt, även om andra aspekter tillkommer i vissa beskrivningar. Svenska som andraspråk beskriver ofta ett bredare innehåll.

5.1.1. Syften

Homogeniteten mellan högskolornas svenskämnen är kanske större i syftesbeskrivningarna av A- och B-kurserna.

Några teman är gemensamma för institutionerna. Alla A-kurser utom en syftar till att studenterna skaffar sig grundläggande kunskaper om svenskans struktur. Alla syftar också till att studenterna utvecklar kun-skaper om språkbruk, och ofta nämns också kunskap om språklig varia-tion. Likaledes samtliga högskolors A-kurser syftar till att utveckla stud-enternas skriftliga och muntliga färdigheter. Ett vetenskapligt

förhåll-ningssätt till språk, ett språkvetenskapligt perspektiv på språk eller in-troduktion i språkvetenskaplig teori och metod ingår i de äldre och de yngre universitetens syftesbeskrivningar. Flera tar också upp kunskap om hur språket varierar mellan texttyper och språksituationer, stilistisk variation och/eller redskap för diskurs- eller textanalys. De vanligaste syftena sammanfattas i tabellen nedan:

Vanliga syften i A-kurserna i svenska

ÄU1 ÄU2 YU1 YU2 YH1 YH2 Kunskap om struktur X X X X X

Kunskap om språk i bruk X X X X X X Skriftspråkliga färdigheter X X X X X X Vetenskapligt förhållningssätt

och/eller introduktion till teori och metod

X X X X

Utöver dessa kunskapsområden, som i princip är gemensamma för A-kurserna på alla högskolor, tillkommer i några fall sådana som är speci-fika för enskilda lärosäten. Detta kan vara kunskap om dialektologi, språkvård eller språkets roll i samhället. Gemensamt för syftesbeskriv-ningarna i A-kursen är att de gäller kunskapsområden: studenterna ska utveckla kunskaper om olika delar av språkvetenskapen alternativt svenska språket samt utveckla sina språkliga kompetenser. Som vi sett upptar sådana kunskaper bara en del av gymnasieskolans kursplaner och de utgör inte ensamma något syfte med utbildningen.

B-kursen i svenska syftar på de flesta institutioner till fördjupade kun-skaper om svenska och om de nordiska språken. Kunkun-skaper om språk-historia och ibland också släktskapsförhållanden mellan nordiska språk är också ett vanligt syfte med B-kursen och omnämns i fem kursplaner. Färdigheter i och/eller kunskaper om danska och norska hör också till de vanligare inslagen i B-kursen (på ÄU1 läser man danska och norska i A-kursen).

Vanliga syften i B-kurserna i svenska

ÄU1 ÄU2 YU1 YU2 YH1 YH2 Språkhistoria X X X X X

Fördjupning i struktur X X X X Danska och norska (i A) X X X X

Syftesbeskrivningarna för svenska som andraspråk skiljer sig i hög grad från svenskämnets syften och här nämns områden som inte finns i svenskämnets syften. Hit hör didaktiska perspektiv på språkutveckling och ämnet svenska som andraspråk, eventuellt med uttalad koppling till ungdomsskolan och vuxenutbildningen. I likhet med svenskämnet, är kunskaper om språklig struktur ett centralt syfte som förekommer i alla de aktuella högskolornas kursplaner – till skillnad mot i svenskämnet, där kunskap om svenska och andra nordiska språk ibland nämns till-sammans, syftar svenska som andraspråk dock till kunskaper om enbart svenskans struktur. Kunskap om tvåspråkighet och tvåspråkig utveck-ling och om mångkultur är andra områden som nämns liksom grammat-isk och fonetgrammat-isk analys av andraspråk.

Också i B-kurserna i svenska som andraspråk är kunskap om svenskan ett syfte, i några fall ur ett tvärspråkligt perspektiv. Fler-språkighet och/eller andraspråksutveckling är också ett vanligt syfte. Bedömning, fonologi och variation nämns och i något fall fokuseras andraspråkstalarna och deras bakgrund samt språkliga och sociala situ-ation.