Att inte vara till besvär 35

• Funktionsförmåga 6.1.2. Vad mer kan jag begära _{• Annorlunda roll}

• Brist på information

6.1.3. Självbestämmande • Om personal får tid till reflektion Tabell 4.1. Teman och underteman som framkom genom transkribering av intervjumaterialet i syfte att besvara frågeställningen: Hur upplever äldre självbestämmande på särskilt boende.

6.1.1. Att inte vara till besvär

En gemensam upplevelse bland intervjupersonerna var att de kände att de inte ville vara personalen till besvär. De flesta menade dock att de har det bra och upplevde att de oftast fick den hjälp de behövde. Men de valde samtidigt många gånger att inte be om saker om de förstod att personalen hade mycket att göra. Detta beskriver Hedvig i följande citat:

”Jag vet att personalen önskar mer tid, till att hjälpa oss. Ofta försöker jag klara mig själv, för att inte vara till besvär när personalen har mycket att göra. Men behöver jag verkligen hjälp, då säger jag till personalen att jag vill att de sätter sig ned och lyssnar på mig” (Hedvig).

Hedvig var en av flera intervjupersoner som klarade det mesta själv. Hos de äldre, som upplevde likt Hedvig; att de klarade det mesta själv, så var känslan av att vara till besvär betydligt mindre. Detta menade intervjupersonerna berodde på att beroendet också minskade ju mer de klarade sig själv. Hedvig och Marianne var bland annat de som mest pratade om hur viktig deras självständighet var för deras självbestämmande. Båda pratade även om hur svårt det måste vara för de individer som inte klarar sig själva. De får ofta höra av deras grannar, från de som behöver mer hjälp, hur de upplever att de inte alltid kan få den hjälpen de önskar, då personalen har för mycket att göra. Hedvig och Marianne menade att de var glada över att inte så ofta behöva be om hjälp, för de kände att de få gångerna de bad om hjälp att det också upplevdes rättvist. Marianne uttrycker sig enligt följande:

”Jag har aldrig, i hela mitt liv, haft det så bra som jag har det här. Jag klarar av att göra det mesta själv och det jag inte klarar av får jag hjälp av personal till att göra” (Marianne).

Marianne beskrev till exempel att hennes situation från att bo hemma till att bo på särskilt boende inte förändrats så mycket, vilket hon menade gör det mer lätthanterligt. Hon upplever därför, nu som tidigare, samma inre motivation till att göra vad som känns meningsfullt för henne. Samtidigt har hon det också lättare i och med att hon utför de flesta aktiviteter själv. Skillnad blev det dock för de äldre som inte själva kunde utföra alla aktiviteter, de fick ofta offra sitt eget självbestämmande till personalens rutiner. Detta påpekade intervjupersonen Sonja som sa att hennes självbestämmande ibland sätts åt sidan. Hon beskrev att det ofta handlar om små saker, såsom att hon inte gillar dagens mat, men för att äta riktigt mat måste äta den ändå. Hon beskrev att det alltid fanns exempelvis smörgås om man inte gillade maten men för att äta riktig mat så fick hon äta det som serverades. Flera små saker gjorde att hon upplevde det som jobbigt att inte kunna göra det självständigt som hon kunde innan, exempelvis laga den mat hon själv gillar. Upplevelsen av att inte känna sig som en självbestämmande individ menar Tornstam (2005) inte är något ovanligt om man ser till rollteorin, som beskriver hur individens roll förändras i olika livsstadier. I intervjuerna påpekade intervjupersonerna hur självbestämmande var beroende av deras egen motivation och funktionsförmåga. Den nya rollen menade intervjupersonerna har inneburit att de inte vet vad de har rätt till och självbestämmandet minskats. De äldre som vid ny roll blir beroende av personal, upplevde det som jobbigt, att inte klara av det man klarat av förut. De nya situationerna blir därför svåra att hantera och görs för individen obegripliga, vilket upplevs som negativt i att uppleva meningsfulla aktiviteter och en känsla av sammanhang (Antonovsky, 2005). Att uppleva känslan av att vara till besvär menar Brülde (2003) blir en ond cirkel i individens livskvalitet. Brülde (2003) menar att utifrån önskeuppfyllelseteorin kan individen uppleva livskvalitet genom att få hennes önskningar uppfyllda. Men för att få sina önskningar uppfyllda måste även kraften och viljan hos den äldre finnas för att kunna beskriva dessa. Brülde (2003) menar därför att personalen kan behöva reflektera över om den äldre är medveten om sin önskning eller om önskningen är en form av medbestämmande. Det blir således extra viktigt att ofta fråga den äldre vad hon önskar istället för att ta vissa saker för givet. Får den äldre en önskan, baserad på egna intressen uppfylld, innebär det oftast inte bara ökad livskvalitet utan också ökat självbestämmande (a.a.). För att minska risken för att individen, som Ellefsen (2002) beskriver det, enbart blir en medbestämmande part i relationen, är det även viktigt att personalen ständigt reflekterar över maktförhållandet mellan personal och den äldre.