Betraktelser

Finns det en form av spiritualitet med en sorts läsning där människan ges möjlighet att stanna upp. Att söka sig inåt mot trons inre rum, in mot betraktelse av verklighetens många obegripligheter, dess skörhet och skönhet? Tre av Halldorfs skrifter som på något sätt rör sig i den riktningen är böckerna Mellan skymning och mörker (2016 b), Med evig kärlek (2012), och Spåren till det fördolda (2019). De bildar en liknande genre i relation till frågor om spiritualitet. Cirka sex hundra trycksidor, med olika storlekar undersöks i detta avsnitt.

2.9.1 Spåren till det fördolda

Spåren till det fördolda är 47 korta Betraktelser inför fastan 2019.

2.9.1.1 Läror

Halldorf har ofta i sina texter mer eller mindre dogmatiska, läromässiga utsagor och påståenden. Korta avsnitt som bör studeras noga, med respekt för den typiska genren möter tolkaren. Samtidigt visar retoriken spår av en form av porös text. Vad är innebörden i fastan? En teologisk spänning?

Den är en väg till ett genuint mottagande. Ju mer beroende vi blir av Gud, desto mindre beroende av omvärldens bekräftelser. I det oberoendet kan vi ta emot världen, både ting och människor – och vårt eget liv! - inte för vad de ger oss utan för vad de är i Gud. Ett mottagande som är idel glädje. (Halldorf 2019: 23)

Längtan efter helighet, ett helt och helat liv, väcks ibland, under fastetiden. enligt Halldorf. Två citat, visar en viss spänning, kanske en möjlig motsats:

Vi är inte heliga på grund av det vi gör, men vi kan förvärva helighet genom det vi gör. En "kristen handling" är en handling som utförs av Kristus själv genom en människa. Varje sådan handling förverkligar en människas potential för helighet, ett liv där vi är ett med det vi gör. (Halldorf 2019: 53)

Några sidor längre fram i boken skriver Halldorf på följande sätt:

Vi behöver sätta allt vårt hopp till Guds nåd, inte bara när det gäller den här världen och dess framtid utan lika mycket när det gäller oss själva - vår ambition att leva upp till våra ideal, att följa vår längtan, att vara dem vi önskar att vi vore. (Halldorf 2019: 56f, jfr Karin Johannesson Helgelsens filosofi som undersökt om andlig övning och träning passar in i luthersk teologi och spiritualitet)

Finns här en ansats till en viss spänning mellan människans och Guds roll i helgelsen? Så är fallet, till en viss grad. Om människan sätter allt sitt hopp till Gud, vad är då i så fall den egna insatsen? Och

67 om helgelsen, å andra sidan, på något sätt ligger i våra egna händer, vad blir då Guds roll? Det finns en viss teologisk spänning, inräknat i den retoriska faktorn, som ju är viktig i förståelsen av Halldorfs sätt att skriva. En viss spänning mellan Guds och människans roll och insats kvarstår i den spiritualitet som träder fram i texten. En spiritualitet som kan sägas ge utrymme för paradoxen och trons identitet bortom det som kan förklaras.

2.9.1.1.1 Om gudsfruktan och Guds vrede

Hos Halldorf vävs gudsfruktan, fruktan och vördnad samman till en enhet (Halldorf 2019: 58f). Gudsbilden har ibland inneboende spänningar i texterna. Går det alltså att förstå och att hålla samman Guds kärlek och vrede?

Vreden är inte en brist hos Gud. Den är en klagan i Guds hjärta. Ett rop som röjer smärtan i Guds hemlöshet och en kärlek som är alltigenom sveklös. (Halldorf 2019: 35)

Citatet ger en inblick i en slags retorik, i en knapphänthet och en ger upphov till en viss svårighet att tolka utsagan, eftersom den står där den står, i en andaktsbok. Hålls gudsbilden samman?

Med tanke på genren, en Betraktelse inför fastan, bör nog en varsam och ambivalent hållning anbefallas när det gäller tolkning av just denna typ av formuleringar.

Den dogmatiska aspekten finns i texten, men det är inte fråga om systematisk teologi. Problematiken behöver därmed inte undanskuffas eller inte erkännas. Den finns där ändå, även i detta format. En tolkning skulle vara att Halldorfs förkärlek för paradoxer och det tillspetsade, är en för honom given art av retorik i hans form av spiritualitet. En spiritualitet präglad av en tillspetsad retorik och en mer eller mindre tydlig brottning med en gudsbild som öppnar för vreden, som en del i Guds handling och personlighet, blir tydlig.

2.9.1.2 Handlingsmönster 2.9.1.2.1 Tystnad och polemik

Att ta emot tystnaden är avgörande, öknens hemlighet likaså, som är kärlekens goda väg (Halldorf 2019: 8f, 22).

Närvaro av polemik gentemot andra former av kristen spiritualitet, som Halldorf anser felaktig, som är inne på fel väg eller bär dålig frukt, dominerar inte i Fasteboken. I tidigare texter, kan ses exempel på skarp kritik. Ett citat visar en viss kritik, ändå, som ett undantag i detta sammanhang:

Evangelisation som marknadsföring är ett verksamt sätt att göra världen immun mot evangeliet, eftersom det inte räknar med förundran. (Halldorf 2019: 59)

Återigen en retorik, i en form av spiritualitet som bär paradoxens tillspetsade form. Denna typ av retorik öppnar för en form av spiritualitet där frågor, för tolkaren, står kvar. Det är inte enkelt att få

68 fram vad Halldorf egentligen kritiserar. Maria, Jesu mor, ställs hos Halldorf som kontrast, eftersom hon visar förundran (Halldorf 2019: 59).

2.9.1.2.2 Om fastan

Att fasta är viktigt, det gör något med den som fastar och den för människor i rätt relation till Gud, till livet och till nästan och är en slags värdering av en andlig övning.

En intressant jämförelse; Johannesson 2014:170ff skriver om den rekommendabla askesen enligt en viss tolkning av Martin Luther: den bör vara kontextberoende, vara ett uttryck för den helige Andes verk i en människa, innebära nödvändig förankring i kyrkans sakramentala verklighet, och vara i överensstämmelsen med Guds bud mm.

2.9.1.3 Grundhållningar

2.9.1.3.1 Om stillhet och vördnad

Kategorin grundhållningar handlar om grundmurade livsvaraktiga attityder. Halldorf väver samman sin egen uppskattning av lågmäldhet, stillhet och ödmjukhet i den egna spiritualiteten, ett citat kan belysa grundhållningen:

Stillhet är det ”verktyg” som gör oss närvarande inför den stora Närvaron. Den kristna fastan är primärt en väg till djupare förtrolighet i bönen. (Halldorf 2019: 13)

Här ligger förundran och vördnad nära varandra i stillhetens tecken (Halldorf 2019: 58). Detsamma gäller enligt Halldorf med tystnad (Halldorf 2019: 62, 75).

2.9.1.3.2 Om hopp

Halldorfs spiritualitet kan även uttrycka hopp. Så avslutas boken Spåren till det fördolda med ord om hopp:

Hopp är mer än analys, mer än insikt. Hoppet är en dygd. En subversiv praktik som föregriper det vi hoppas på och motar bort känslan av uppgivenhet. (Halldorf 2019: 95)

Hoppets kategori förekommer inte så flitigt i Halldorfs produktion, förutom i boken om Jeremia: Alla himlens fåglar har flytt (Halldorf 2017).