Många fritidshem är i dag väldigt utsatta. Barngruppen blir bara större och större och fritidspedagogerna blir ofta något slags bokhållare som ska hålla ordning och ha kontroll. Jag önskar att fler kunde ägna sig åt fri skapande verksamhet som får ta tid kanske flera veckor en hel termin. (Orre, 2013, sjätte stycket)
Detta citat är väldigt centralt i Orres (2013) artikel i Tidningen grundskolan som genom intervjuer med personal fått fram resultatet att fritidshemmen är väldigt utsatta på grund av större barngrupper. Orre (2013) konstaterar att arbetsuppgifterna dessutom blir mer åt hållet som en bokhållares, det vill säga mer hålla ordning och kontrollera barngruppen istället för att ägna sig åt skapandeverksamheter. Den skapande verksamheten är fritidshemmets kärna och måste få ta tid men den tiden finns inte i den grad som önskas.
Dessa uppfattningar uttrycks även i Heltes (2013) artikel i Lärarnas tidning som erhållit samma uppfattningar från sina informanter. De menar på att det idag handlar mer om att förvara eleverna än att kunna uppfylla målen som står i styrdokumenten. Informanterna anser att de dessvärre får plocka bort skapandeverksamheter samt att träna eleverna på samspel i mindre grupper. De belyser att fritidshemmet marginaliseras alltmer. Detta belyser även Feldreich (2019) i sin artikel i Lärarnas tidning:
Ibland har vi fått arbeta häcken av oss, men totalt sett har det nog gjort oss till skickligare pedagoger. (Feldreich, 2019, femtonde stycket)
Helte (2013) skriver även att larmrapporter om barngruppens storlek blir fler och fler och under 2012 gick det runt 40 elever i varje barngrupp, vilket visar på en ökning med över 10 elever från år 2003. Samtidigt har personaltätheten på fritidshemmet sjunkit under åren.
27 Att barngruppernas storlek har ökat under de senaste åren är något som bekräftas av
Skolverket (2000). Skolverket (2000) belyser dessutom svårigheter för personalen att bedriva en trygg och säker verksamhet som gynnar elevernas kunskapsinhämtning samt meningsfulla fritid och måluppfyllelser i fritidshemmet.
Även Orre (2010) belyser i sin artikel i Tidningen grundskolan att barngruppernas storlek har en påverkan på fritidshemmets verksamhet. Han berättar om en intervju med en personal i ett fritidshem som uttrycker att de en dag stod med 30–40 elever på två personal och att dagens verksamhet inte går att jämföra med dåtidens. ”Det var bättre förr”, konstaterar de.
Plötsligt var vi två vuxna på 30–40 barn och fick hålla till i skolbiblioteket eller i ett klassrum. Det går inte att jämföra med hur det va innan dess, konstaterar Tomas Hölne som brukar undvika att parata med barn idag om hur det var på åttiotalet eftersom det var så bra då jämfört med nu. (Orre, 2010, sjunde stycket)
Koch (2018) intervjuar Maria Ekeros i en artikel i Lärarnas tidning som även hon under sina 20 år inom fritidshemsverksamheten upplever barngrupperna som stora och att detta kan bli en belastning som påverkar lärandet på fritidshemmet. En faktor som gör det svårt är hur man ska förhålla sig till de elever som är i behov av extra stöd, menar Maria i intervjun.
Det är jättesvårt att få extra personal för särskilt stöd på fritidshemmet. Då ska det vara något speciellt, som en särskoleintegrerad elev. Men för elever med NPF-problematik får fritidshemmen som regel inga resurser. Och för just de eleverna kan det bli problematiskt med många olika lärmiljöer och stora grupper. (Koch, 2018, fjärde stycket)
Koch (2018) belyser att det är svårt att få resurser till fritidshem för elever med särskilda behov inom NPF-problematik. Dessa elever är ofta i behov av mindre barngrupper, vilket enligt artikeln är svårt att uppnå på fritidshemmet.
Helte (2013) konstaterar i sin artikel att fokuset, trots den rådande krisen på fritidshemmet, flyttats till skolans verksamhet. Fritidslärarna kommer till en punkt där de upplever sig splittrade i sin yrkesroll och menar att det är svårt att hävda fritidshemmets verksamhet gentemot skolan.
Fritidshemsverksamheten marginaliseras allt mer. När barngrupperna växer tvingas vi ägna oss mer åt förvaring än det som står i de statliga styrdokumenten. Samtidigt flyttas fokus mot undervisningen i skolan. Vi fritidspedagoger har en fot i varje verksamhet och är splittrade i vår yrkesroll. Det blir allt svårare att hävda fritidshemmet och fritidspedagogiken gentemot den obligatoriska skolan. (Helte, 2013, tolfte stycket)
28 Även Brising (2017) tar i sin artikel upp att det kan vara svårt att försvara nyttan med
fritidshemmets verksamhet men lyfter att det finns hopp då fritidshemmet nu stärks mer av läroplanen gentemot rektorerna.
Hon hoppas att den nya läroplanen stärker fritidshemmen gentemot rektorer så att personalen får mer tid att planera en bra verksamhet. (Brising, 2017, trettionde stycket)
Det kan leda till att mer planeringstid ges för att lyfta fram en utvecklad verksamhet. Detta kan vi koppla till Hippinen Ahlgren (2017) som skriver att utbildningen för personal inom fritidshemsverksamhet har förändrats och idag trycker mer på att fritidspedagoger istället ska bli fritidslärare och ha ett lärande uppdrag. De får även ämnesbehörighet vilket kan stärka professionen och synen på fritidshemmet.
Heltes (2013) artikel belyser även att fritidshemmet med anledning av stora barngrupper tvingats till att skära ner på den skapande verksamhet som egentligen ligger till grund för fritidshemmet. Tiden måste istället läggas på att ha kontroll på vilka elever som är i fritidshemmet samt vad de gör och vart de är.
Med allt större barngrupper på fritidshemmen tvingas fritidspedagogerna att skära ned på den skapande verksamheten och tiden för utvecklande samspel i små grupper. Mycket tid måste ägnas åt att hålla koll på vilka barn som gått hem och med vem. Därmed tunnas yrkeskunskaperna ut. (Helte, 2013, trettioförsta stycket)
I Mathiassons (2004) artikeln i Pedagogiska magasinet konstaterar att det är viktigt att dokumentera vad som sker i verksamheten. Detta för att inte gå miste om vad som sker i verksamheten då mycket annat ligger i fokus. Det gäller dock att inte tappa fokus från eleverna som är utgångspunkten i allt som sker på fritidshemmet.
Dokumentationen hjälper till att hålla kvar det som händer. Så att viktiga processer inte bara glider förbi och glöms bort. (Mathiasson, 2004, åttonde stycket)
Denna aspekt tar Hansson Stenhammar (2020) upp som skriver att det är viktigt med planering och att det under denna fas är viktigt att förstå hur samspelet mellan etik och lek främjar ett lärande hos eleverna.
Något som Rohlin (2011) anser i sin artikel i Fritidspedagogik är viktigt är att de som arbetar i fritidshemmen har rätt kompetens och intresse för att fokusera på elevens lärande och
29 utveckling, detta trots att barngrupperna är av större dimensioner samt personalbrist råder. Denna aspekt lyfter Brising (2017) fram i Tidningen grundskolan när hon skriver att:
Kvalitet är ju inte ett enda mått utan beror på många faktorer: resurser, personal, utbildning, barngruppens storlek, lokaler… (Brising, 2017, trettiosjunde stycket)
Brising (2017) menar att det inte är endast barngruppens storlek som har betydelse för
lärandet utan att det finns fler faktorer som påverkar verksamheten vilket citatet ovan belyser.