Produktionen av läkemedel för med sig flertalet etiska frågeställningar. I denna bilaga diskuterar vi några ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiv på individ-, samhälls- och global nivå.
Hur kan främjandet av människors hälsa undgå att påverka jordens hälsa?
Föroreningar och energiförbrukning i läkemedelsindustrin
En önskad konsekvens av den beställning vi fått har varit att minska energiåtgången inom reningssteget hos Affibodys produktion. Villkoren för rening hos alla läkemedelsbolag är omfattande för att produkterna ska vara helt rena och inte skapa någon immunogen reaktion hos slutanvändaren. Produktionssystem har egna krav på förutsättningar såsom tillgång till
näringsämnen, temperatur och exempelvis syrgas. I stora produktioner kan mindre förbättringar i procenttal mätt vara stora förbättringar i absoluta värden ur miljöhänsyn, exempelvis att minska energianvändningen med 2% i en produktion som årligen förbrukar 30 Gwh ger stora effekter.
Det handlar dels om att minska behovet av energi, men också om val av energi som företaget gör. Inköpt energi kan vara grönt certifierad för att företaget ska minska sina växthusgasutsläpp och ett sådant val föregås oftast av ett strategiskt beslut av styrelsen. Gröna val kan behöva vägas mot ökad kostnad, men inte alltid.
Ansvar för antibiotikaanvändningen och minskning av resistens är delat
Användningen av kemikalier vid odling av organismer bör också beaktas ur en miljöaspekt.
Ställer produktionsorganismen krav på tillgång av specifika näringsämnen eller molekyler? Ett vanligt behov är antibiotika som används som selektionsmarkör i många produktioner av rekombinanta proteiner, också i de organismer vi valt att presentera. Det är inom
livsmedelsproduktion som effekterna till ökad antibiotikaresistens är som störst, 80% av all antibiotikaanvändning globalt sker inom djurhållningen (Christer Malmberg muntligen). På individnivå i Sverige är det motiverat att äta mindre kött, om något alls, och bara kött som kommer från Sverige då vi är ett av länderna som har lägst användning av antibiotika inom livsmedelsproduktionen i hela världen (WWF). Ett annat sätt att på individnivå minska risken för spridd antibiotikaresistens är att äta hela den mängd antibiotika man ordinerats vid en kur,
eftersom en avbruten kur kan leda till att resistenta bakterier ökar i antal.
Social hållbarhet på arbetsplatsen föder social hållbarhet i samhället Företagskultur spelar roll för individers agerande
Varje individ som är inblandad i produktionen av läkemedel har ansvar både mot sig själv och andra att inte göra något som är oetiskt. Samhällets ansvar ligger i att ta fram lagar, regler och riktlinjer. Företaget behöver ta hänsyn till detta och vägleda sina anställda genom att ta fram en uppförandekod, exempelvis genom styrelsebeslut eller policydokument. För att skapa
medvetenhet hos anställda kring en etisk uppförandekod är det viktigt att företaget uppmuntrar till en levande diskussion. På det sättet kommer etiska riktlinjer upprätthållas på arbetsplatsen, som då förhoppningsvis leder till att läkemedelsproduktionen blir mer etiskt försvarbar.
Företagets kultur är avgörande för hur strukturen av rapportering kring missförhållanden sker.
Med en tydlig struktur för intern whistleblowing och tillåtande kultur kan medarbetare rapportera missförhållanden utan att riskera sin anställning eller andra repressalier. När risken för negativa påföljder minskar vågar fler anställda rapportera avvikelser. Detta får positiva följder för individer, företag såväl som samhället i stort.
Samhällets plikt
Även om läkemedelsproduktion kan komma med vissa etiska problem är det viktigt att man inte glömmer bort nyttan läkemedlen kan göra, vilket också är en etisk, viktig aspekt. Om vi har möjligheten att göra gott, har vi inte även en plikt att göra det då? Läkemedel kan rädda liv och lindra smärta, behöver vi verkligen några fler skäl till att tillverka läkemedel än det? Vad blir vi för människor om vi säger att våra medmänniskor ska lida för att det finns vissa etiska
invändningar mot läkemedel?
Å andra sidan kan det bli problematiskt att säga att vi måste göra något för att det är vår plikt.
Inre konflikter kan uppstå om vi har en skyldighet gentemot företaget vi jobbar för, samtidigt som vi har en etiskt plikt gentemot människor eller miljö, som säger någonting annat. Med det sagt kan vi kanske inte säga att vi som samhälle har en strikt skyldighet mot sjuka att producera läkemedel, snarare att vi som samhälle har en plikt/ansvar att utvärdera för- och nackdelarna med att producera ett visst läkemedel. Frågan blir då snarare vem eller vilka det är som ska utvärdera detta, samt var gränsen ska gå för att godkänna att producera läkemedlet. Svininfluensavaccinet är ett exempel i närtid på vaccin som skapat en etisk diskussion då framtagandet gick snabbt för att rädda liv medan pandemin härjade - men det ledde till att flera insjuknade i narkolepsi till följd av otillräckliga studier. Så här i efterhand går det att fråga sig om det var värt det? Räddade vaccinet fler liv än det tog?
Den indirekta kopplingen mellan läkemedelsbranschen och klimatkrisen
Produktionen av vissa läkemedel, speciellt de som behandlar dödliga sjukdomar, kommer på sikt leda till en friskare global befolkning. Det kommer i sin tur leda till att den förväntade
livslängden ökar, vilket kan sägas är läkemedelsbranschens huvudsakliga mål. En konsekvens av en global ökad livslängd är att jordens överbefolkning förvärras. Överbefolkning skulle kunna leda till svält som följd av att för lite mat produceras, men också förvärra klimatkrisen eftersom fler människor på planeten innebär fler utsläpp. Med tanke på hur mycket människor negativt påverkat planeten, speciellt sedan den industriella revolutionen, kanske det skulle vara bättre för planeten, våra medmänniskor samt ekosystemen om människor utrotade sig själva eller i alla fall minskade populationen. Då skulle man kunna säga att produktionen av läkemedel egentligen förvärrar den rådande klimatkrisen och att företag helt enkelt borde sluta producera läkemedel överhuvudtaget. Detta är dock ett väldigt extremt sätt att se problemet på, särskilt då lösningen inte tar det mänskliga lidandet i åtanke. Patienter med ett flertal dödliga eller plågsamma sjukdomar skulle då lämnas till att dö utan hjälp, även om teknologin för att lindra sjukdomen i flera fall redan finns. Är det etiskt försvarbart att låta våra medmänniskor lida eller dö för att rädda planeten? Denna sortens resonemang väcker även frågan om vad som är rättvist. Är det verkligen rättvist att de som är sjuka ska offras och de friska ska få leva ut sina liv tills de tillslut också blir sjuka?
En minskad befolkningsökning är inte ett tillräckligt starkt motiv för att minska den globala läkemedelsproduktionen. Det finns andra åtgärder för minskad befolkningsökning som är rimligare. En lösning kan vara att införa en enbarnspolicy. Då skulle läkemedel fortsätta att produceras utan rädsla för överbefolkning och människan behöver inte utrota sig själv.
Är en cell ett liv?
Produktion av biologiska läkemedel förekommer i dagsläget i olika organismer. Är det etiskt rätt att utnyttja andra levande organismer för produktion av läkemedel som gynnar människor? Är det mer acceptabelt att producera läkemedel i vissa typer av organismer än andra? I vår rapport har vi tagit fram tre slutgiltliga produktionssystem: en insektscellinje, en däggdjurscellinje och en jästcell. Idag debatteras det mycket om det är etiskt rätt att äta djur eller inte, men man hör ingen liknande debatt som är seriös och handlar om huruvida det är etiskt accepterat att äta växter. Med liknande resonemang skulle man då kunna säga att produktion i en jästcell är etiskt försvarbart, eftersom de flesta äter växter utan att tänka på om det är etiskt rätt eller inte. Men insektsceller då? Insekter räknas ju som djur, men konsumeras inte regelbundet idag. Man skulle då kunna ställa frågan om det är acceptabelt att producera läkemedel i dem, eftersom människor ofta inte lägger någon större vikt på insektsliv. Den organism som kan tänkas vara den mest kontroversiella produktionsorganismen är hamstercellerna. Är de inte acceptabelt att producera
läkemedel i dem bara för att de kommer från ett däggdjur? Det går att argumentera för att däggdjur är mer värda än andra typer av djur eller växter, men vem bestämmer det? Så som samhället ser ut idag värderas vissa däggdjursliv högre än andra. Hamstern förekommer ofta som husdjur, vilket gör den till en högre värderad organism och därmed mer kontroversiell att
använda än insekts- och jästceller. Däremot är det inte ett helt djur som används till
produktionen, det är bara en sorts cell. Cellerna kommer från en äggstock och kommer inte kunna utvecklas till en färdig hamster av sig självt, vilket kan göra dess användning etiskt berättigad. Detta förfarande innefattar heller inget lidande eftersom att en ensam cell inte har ett nervsystem.
Ekonomiska värden och risker Vem betalar - och i vilken valuta?
Bara för att kostnaden för reningsprocessen minskar innebär inte det att priset på läkemedlen minskar. Det handlar om hur vinsten fördelas och det beslutar företagets styrelse om. Vinsten kan bidra till att sänka slutproduktens pris, gå till ägarutdelning eller återinvesteras i
verksamheten. Olika intressenter värnar olika värden. Aktieägarna har tagit risker vid investering i bolaget och vill ha betalt för det – vilket de också borde få för att det är ett incitament för investerare att gå in med kapital i verksamheter. På senare tid har det diskuterats på EU-nivå om vem som ska äga och driva just läkemedelsföretag när vinsterna inom läkemedelsbolagen går ner och investerare flyr till andra marknader. Hur säkrar vi en global läkemedelsproduktion och ser till att locka kapital till verksamheterna? Ska EU driva produktion av antibiotika när marknaden tappar intresse för det? Eller ska EU besluta om andra direktiv för ägande och utdelningar? Det behöver skipas rättvisa mellan de som är sjuka och i behov av läkemedel samtidigt som ägarna får sina värden, oftast i form av makt och pengar. Men vem har rätt – och till vad?
Statliga krafter kan påverka den fria marknaden genom sanktioner och skattelättnader. Ett exempel är de incitament som får bioteknikföretag att producera antikroppar istället för fossilfria bränslen. Utifrån syftet att skapa värde och vinst, är det mer lönsamt och därför ställer företag om sin produktion (Karin Stensjö muntligen). Det finns ett stort antal företag som producerar antikroppar, men få företag som arbetar med att framställa hållbara bränslen. Vilken plikt har företag, som kan välja, att välja läkemedelsproduktion?
Vi nämnde tidigare vinstaspekten i företag – den idé som gör att företag överhuvudtaget grundas.
Hur företag väljer att placera sina tillgångar kan få företaget att vara till dubbel nytta genom att företagets egna verksamhet är hållbar och dess placeringar likaså. Motsatsen är att företaget är till dubbel skada för miljön. Det är ett förenklat resonemang, men likväl en viktig aspekt då många företag investerar i andra verksamheter. Ur rapporten “Blir guldet till sand?” gjord av SwedWatch redovisas en rankning över index med respektive uppskattade årliga
koldioxidutsläpp per 100 000 investerade kronor. Störst koldioxidutsläpp är förenat med
investering i tyska indexet DAX där 100 000 kr/år bidrar till utsläpp motsvarande 7,2 ton. Detta ska sättas i paritet med att vi max kan släppa ut 80 ton per person och år för att nå Parisavtalets mål om max 2°C temperaturökning, enligt SwedWatch. Företag med stora volymer kapital investerade i andra företag kan alltså, indirekt, bidra till stort klimatavtryck.
Sammanfattningsvis för läkemedelsproduktion med sig ett stort antal etiska frågeställningar som ställer krav på individ, företag och samhälle att göra medvetna val och ta ansvar för dessa.
Vi som skrivit har inte fått ersättning i någon form från Affibody, till största delen ägt av Investor AB, men såklart ett intresse av göra bra ifrån oss och att Affibody ska “gilla” oss eftersom att vi redan till nästa sommar kommer att söka sommarjobb.
Referenser
Arounsavath F. 2015. Blir guldet till sand? En rapport om fondförvaltning utan klimatmål.
Rapport, Swedwatch.
Richert A. Köttguiden, WWF. WWW-dokument:
https://www.wwf.se/mat-och-jordbruk/kottguiden/kott-och-antibiotika/. Hämtad 2020-05-18.