BILAGA 1, UTDRAG FRÅN WWW.KENZAS.SE
31:a januari 2007
TRÖTT
Hej, är hemma nu efter en lååååååååååång dag. Och inte var det den bästa dagen heller.
Började gråta på samhällslektionen, det var inget roligt. Vi körde "Heta stolen" där läraren säger några påståenden och så ska man resa sig upp om man håller med osv. Ämnet var självklart: Alkohol & alkoholism, suck. Det var väldigt svårt för mig, men jag klarade av heta stolen. Men sedan när vi skulle diskutera i grupper om massa frågor så klarade jag inte av mer. Jag satte mig ensam vid ett bord och var väldigt ledsen. Min lärare kom fram och började prata med mig då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.. Jag grinade och grinade, mitt i
klassrummet. Att sånt ska behöva hända, fyfan.
Jaja, hämtade Lukas sedan och "vilade" medans han tittade på tv, var så himla trött efter nattens sömnlöshet. Nu ska jag göra mat åt alla oss, älsklingen är här också så det är underbart. Ikväll blir det OC & What about Brian, great! Och en massa myspys med älsklingen. Börjar 11 imorgon så det är jätte skönt, behöver min sömn inatt.
Skriver lite mer senare, nu tjatar mamma om att jag ska göra mat. Haha, puss och kram!
7:e juli 2007
RÄDD? HMM, JAA..
God morgon.
Vi vaknade nyss, kom inte hem förrän vid sju så. ;P
När vi sov kom mamma in, mumlade nånting om självmordattentat i Marocko, sen somnade vi om. Vaknade nu och ba "Anthony drömde jag att mamma sa nånting om Marocko eller sa hon det?" Hon hade sagt det, för Anthony hörde det också. Satte på text-tv och där hittade jag det. Marocko har fått in trovärdiga uppgifter om en attack.. Dom sätter nu in all sin militär för dom fruktar att al-Qaida har öppnat en ny front i nordafrika (Marocko, Algeriet, Tunisien), just för att det har varit självmordsattentat i Casablanca i våras. Asså fattar ni hur rädda vi är!?
Vi vet inte om vi ska åka eller inte. Mamma tvekar, men jag ringde pappa och han säger att det är lugnt just för att Marockanska polisen/militären är så himla hårda. Han sa "ge det några dagar så är det lugnt". Men jag är fortfarande skiträdd. Vi har ju biljetterna redan, och mamma vet inte om man kan avboka dom och få pengarna tillbaka (sånt måste man "beställa" vid köp). Så där har vi isåfall kastat bort 24 000 på flygbiljetter. Jag vet inte hur vi ska göra. Jag är
38 inte bara orolig för våran skull, utan för hela våran släkt där nere. Tänk om något händer dom, så fick vi inte träffa dom en sista gång. Jag fattar inte, varför ska man hålla på och döda folk?!
VARFÖR?! Så jävla onödigt, skulle vilja ställa al-qaida fittmongon mot väggen och be om ett svar på detta. Jag vet inte det här säkert men jag tror inte att Marocko har gjort något.. Det är inte ett sånt land, men jag kanske har fel. Men tänk om vi går på stan i Casablanca och sen helt plöstligt så sprängs en jävla bil och folk dör. Eller även om det inte händer något så kommer det ju ändå vara fult med soldater med vapen överallt. Och jag som är så himla rädd för krig. Och alla andra då! Inte bara vi, alla andra är ju säkert också rädda..
Jaja, pappa ringde nyss upp mig och sa att han pratat med min farmor nere i Marocko. Dom är inte oroliga alls, "Marocko har allt under kontroll" tydligen, och dom pratar inte ens NÅGOT om det på de Marockanska nyheterna, tidningar m.m. Konstigt. Jaja, får väl skita ner mig vart jag än går där nere.
Tänkte också bara säga till er som tror att bilderna jag tagit med Hanna är retuscherade just för att jag ser bra ut på dom, haha lol. Det enda hon har fixat till är ju då BILDEN, ljuset skärpan m.m. Inte mig. Så nu vet ni! =)
Nu ska vi äta "frukost", puss.
1:a januari 2008
1:A JANUARI 2008 God morgon!
Fan vad sent jag har gått upp de senaste dagarna, haha. I och för sig så var jag som vanligt uppe och gav lillen frukost imorse, men sen efter lite bus somnade vi om. =)
Hoppas att ni alla hade en trevlig kväll igår, det hade iallafall jag. Nu är det ett nytt år & det känns som att våren & sommaren inte är så himla långt borta. Det känns härligt. Det finns massor som jag vill göra nu år 2008. Bla. så älskar jag att resa men det blir ju svårt att komma iväg nu när jag har Armani. Men sen kom jag på att jag inte alls behöver åka med familjen (även fast jag älskar det), utan att bara jag och älsklingen (som blir 18 om en månad) kan spendera en vecka någonstans. Mamma älskar lillen, och lillen älskar mamma så det blir nog inga problem att lämna honom med henne. Jag och Anthony har pratat om denna resa ett tag nu. Jag vill åka tillbaka till Kreta, men Anthony vill åka till Kroatien. Då tänker jag "visst, det vore ju roligt att upptäcka ett nytt land" och säger att jag vill åka till Italien! Haha. Vi får se vart det blir. Ni kanske har varit på ett ställe som man absolut måste besöka?
Det blir i sommar iallafall då mamma har semester. =) Jag vill ju självklart åka ner till Marocko (till släkten) i sommar igen, men det blir ju svårt för då åker vi ju hela familjen och vem ska då ta hand om lillen? Vill inte lämna honom på något hunddagis eller så, så Marocko får bli….någon annan gång. Men jag ser verkligen fram emot att åka utomlands ensam med Anthony! Hoppas vi klarar oss bara, haha. Har ni några resplaner i år?
39 Jag har några fler resplaner.. En weekend Paris (hälsa på kusinen igen), TH-konserten i
Madrid (har inte ännu bestämt om jag ska dit eller inte) & en helg i London. Jag har aldrig varit i London, eller i England överhuvudtaget! Jag måste dit. =) USA ska jag också till, en vacker dag. Länder jag har varit i: Marocko (flera ggr, även bott där) Finland, Frankrike (flera ggr), Spanien & Grekland. En gång så bilade vi upp till Sverige ifrån Marocko så då körde vi igenom en massa andra länder också som jag inte nämnt här, hehe. & så har man ju mellanlandat i andra länder och så som typ Holland, Tyskland osv.. Jag ser att jag behöver besöka fler (och nya!) länder, inte bara åka till samma hela tiden. Italien, England & USA måste jag ha varit i innan jag dör! ;P
Nej nu ska jag starta år 2008 med en mysig & stor frukost med älsklingen!
Kramis ♥
25:e juli 2008
SAKNAD
Hej mina söta läsare! Jag börjar sakta men säkert "komma tillbaka" till min vardag här.
Saknaden efter min Teo är stor & det gör så ont, men jag är samtidigt så lycklig över att jag har träffat honom. Vi har väl ca 6 timmars avstånd mellan våra hem….för att vara exakt, med flyg & allt. Men det är ingenting stoppar oss. Ingenting kan stoppa våran kärlek. Det var väldigt länge sedan jag kände såhär för någon, om jag nu ens har känt såhär förut. Jag vet inte.
Trots att vi bara har känt varandra i en månad så är vi båda väldigt säkra på våra känslor. Det ska vara vi två.
Annars så mår jag väl bra. Jag har åkt på en förkylning den här gången också men det blir väl så när man festar 7 dagar i sträck & sover alldeles för lite. Men det är det fan värt….för gud så kul jag & Dilay hade där nere. Minnen för livet. Jag tog dock inte lika många bilder där nere den här gången, men jag har några som jag ska bjuda er på snart. Nästa sommar så ska vi försöka åka ner allihopa, dvs. jag, Nadia, Dilay & Mika. Och då blir det inte bara 1 vecka.
Möjligtvist att jag stannar kvar ensam också….ett bra tag. Hihi, här sitter jag och planerar nästa sommar när denna sommar inte ens är slut. Fast om mindre än 3 veckor börjar jag skolan igen. Ångest? Ja. Men det är ju sista året. Sen tar jag ett ledigt år så att jag kan tänka igenom vad jag vill plugga vidare till. Jag har hela livet framför mig. Jag älskar livet.
Tjejorna ska ut & festa ikväll och de vill att jag ska följa med men jag känner mig helt
slutkörd. Men ringer dem & säger att det är värsta brakfesten så kanske jag hänkar på ändå. Vi får se. Nu ska jag prata gullesnack med Teo. Vi hörs! Kram!
23:e januari 2009
090123
Igårkväll så kom mina vänner över bara för att hålla mig lite sällskap. Det kändes bra, jag mådde bra. Men så fort de klivit ut genom dörren och jag la mig i sängen så gick det inte att stoppa tårarna. Armani låg bredvid mig och sov med huvudet på andra kudden så jag kröp tätt intill hans lilla kropp och höll hans tass. Jävla skit.
40 Jag minns när jag och mitt ex Anthony gjorde slut för ca 1 år sedan, efter att ha varit
tillsammans i nästan 3 år. Det kändes som att min värld skulle rasa samman, trots att det var mitt beslut. Jag trodde seriöst att jag skulle dö av hjärtesorg eller något, för efter att ha
spenderat nästan varje dag med honom så länge så kändes det så konstigt att helt plöstligt vara ensam. Men jag upptäckte sedan att jag inte var det….ensam alltså. Jag hade mina vänner och de fanns där för mig trots att jag tyvärr hade satt dem i andra hand under mitt och Anthonys förhållande, något jag aldrig i hela mitt liv gjorde igen eller kommer göra igen. De är för värdefulla för det.
Iallafall, det tog sin lilla tid men jag kom över det. Jag kom över honom och jag gick vidare.
Jag upptäckte att jag visst kunde ha ett liv utan honom, även fast jag inte hade kunnat tro det.
Så jag vet att även fast det känns riktigt jobbigt nu så kommer jag komma över Teo så småningom. Knappt 7 månader fick vi ihop, och trots att jag vet att han gjorde det här för bådas bästa så kan jag inte låta bli att önska att jag hade fått vara lite mer förberedd……och självklart så önskar jag även att han gjort det på ett bättre sätt.
Well, life goes on. Tack så hemskt mycket för era fina kommentarer & mail ♥
26:e juli 2009
090726
Hej bloggen! Jag har varit vaken i en timme men inte orkat sätta mig och blogga. Istället så har jag tittat på tv och latat mig lite här i soffan. Fick ett sms från mami att hon och lillebror landat på Kreta nu och att det är stekhett. Åh, jag är så avis! Men självklart väldigt glad för deras skull. Som ni vet så var det jag som köpte resan till dem och de är verkligen värda lite sol och bad. Jag hann iallafall säga hejdå till dem sent inatt innan de åkte in till Arlanda.
Hade ni en rolig lördagskväll då? Min var super. Dansade loss med Nadia, Dilay och Mika på Collage. Klockan tre när det stängde funderade vi på att dra vidare med Novel och dem men kom sedan på att jag lovat mami att säga hejdå till henne, och lojal som jag är hoppade jag in i en taxi och åkte raka vägen hem.
Nu känns det väldigt tomt här. Jag har som tur är mina vänner som kommer vara här rätt mycket den här veckan så jag klarar mig. Hade tänkt knalla ner till affären nu och fylla kyl &
frys med mat och massa gottis. Jag ska försöka att inte leva på Billy-pizzor och annan mikromat, hehe.
Ha en fin dag så hörs vi sen, pussar!
26:e januari 2010
SLIPADE TÄNDERNA
41 Jag såg att några tidningar har skrivit om min ”skattesmäll”, att jag åker på att betala 49 000 kronor i skatt. Eh, ja….det var ju intressant? Sveriges befolkning har nog alltid velat läsa om att en 18-årig tjej måste betala mycket skatt.
Som ni vet så ska ni aldrig tro på vad media skriver. Läste t.ex. att jag försökt få avdrag på taxiresor på Kreta. VA? Vi som har åkt taxi på Kreta vet att det inte finns taxameter i deras taxibilar i Platanias och absolut inte kvitton, så jag har absolut ingen aning om vart de har fått det ifrån. Som sagt…media.
För det andra: Vad ska jag göra åt saken? Skatteverket är inte direkt de mest kunniga när det gäller bloggfenomenet! De har sina regler som de måste följa och det är väl bara för mig att acceptera, hålla käften och betala skatt? Det gör ju varenda människa! Och senast jag kolla efter så var även jag en människa. En helt vanlig tonåring.
Vidare till något roligare! Eller snarare mindre roligt. Satan vad ont det gjorde. Jag var ju hos tandregleraren idag för att kolla att allt stod rätt till med tandställningen. Men det var inte allt utan han satte även igång och började slipa lite för att kanterna på framtänderna skulle blir rakare och jämnare. Fy vad obehagligt det var! Värre än att borra. Låg där och klämde sönder mina egna händer!! Och det värsta är att det är mer som ska slipas…. Men vill man bli fin så får man lida pin. Fint blev det iallafall och jag är supernöjd! När jag är färdig med hela behandlingen ska jag visa er min gipsmodell som gjordes innan vi började med allt. Jag blir nästan chockad när jag ser hur mina tänder såg ut innan…
42 BILAGA 2, UTDRAG FRÅN WWW.BLONDINBELLA.SE
26:e september 2006
SVAR PÅ TAL
Hejsan, sitter i skolan nu, spanskan har inte börjat än
Det jag vill säga är (läs förra inlägget) att jag tycker det är konstigt at ni kallar mig rasist, hur kan vissa av er kalla mig det när det är jag som försöker komma på ideér och sätt att för bättra intergrationen.
Det är ju mer rasistiskt att låta samhället fortsätta som det gör idag, att det blir VI & DE. Och om vi inte gör något åt det kommer det bara att bli värre och det är det jag vill stoppa.
Är det inte konstigt att jag och många andra inte vågar åka till platser som är väldigt
segregerade, för att vi tror att det är massor av brott, vandalism och våldtäkter där? På samma sätt tror jag inte en person som bor i sånt område skulle vilja åka det de "finare områden i Sverige" just för att man känner att man inte passar in. Och allt det här tycker jag är fel! Och det kommer fortsätta och bli värre om vi inte gör något åt det, såsom att hjälpa invandrare att komma in i samhället och splitta upp de områden som är segregerade. Mer poliser och håradre tag mot brottslighet, polisen vågar ju inte alltid åka till platser där de sker något brott idag om de vet att de inte har förstärkning med sig.
Sådant är helt sjukt och samhället måste förändras om det ska funka, jag vill ha ett samhälle där det inte finns något som heter vi & de, ett samhälle där det inte spelar någon roll vart man har för ursprung eller efternamn. Och ett sådant samhälle kommer vi få genom att förbättra svenskinlärningen för invandrare, så att de känner att de kan komunicera med resten och vara ett med de svenska samhället.
Såklart att man hellre umgås me de från samma land, och bara de de om man inte kan de svenska spåket.
Det är en bra början, sedan kommer allt lösa sig fast det kommer ta tid, men återigen med den nya regeringen är vi en bra början på väg.
Nu måste jag gå till min spanska! Ciao
4:e juni 2007
FEST PÅ EN SÖNDAG HOS DAVID
Yes! Lovade mig själv att vara hemma innan 1 och jag kom nyss innan för dörren! Blir nog svårt i alla fall att ta sig till skolan imorgon, känner mig sliten efter tre dagars festande på rad…
43 Såg nyss att jag har två olika stumpor på mig, haha. David var snäll och lånade ut när jag frös.
Kvällen hemma hos honom i Stureby var väldigt rolig! Jenny agerade som fotograf eftersom William fyllde år ikväll..efter en hel dags upptåg och festande nu på kvällen togs det över 600 bilder med hennes kamera, lägger ut några av dem imorgon troligtvis.
Vi satt ute mycket på verandan ikväll, var så otroligt fint väder och ljust länge. Men den största delen av kvällen spenderades på dansgolvet. Alla dansade verkligen! och det slutade med att alla killars tröjor åkte av och tjejerna dansade på bardisken (det fanns bartenders också), sjukt roligt i alla fall. Älskar sommarnätter!
Som vanligt kom bloggen upp som samtalsämne på festen. Har alltid tyckt att det har varit lite jobbigt nu på sistonde att den nämns hela tiden. Visst är det kul att få höra positiva saker men jag får alltid en känsla av att folk blir besvikna på mig när de märker att jag oftast inte är som de tror att jag skall vara. Av någon underlig anledning tror folk att jag ska vara den skrikiga tjejen som syns och hörs mest på fester. Men så har det aldrig varit och kommer aldrig bli. Jag får tillräckligt med uppmärksamhet som det är och jag skulle aldrig orka ta mer plats än vad jag redan gör på grund av bloggen. Då försöker jag hellre hålla mig tillbaks lite.
Jag funderar verkligen på att sluta helt. Jag ogillar känslan när jag omges av folk som tror att de känner mig och vet hur jag fungerar bara genom att läst några rader om vad jag har gjort på dagarna. Jag har tröttnat på att oftast när jag träffar nytt folk har de redan en uppfattning om mig innan jag ens har hunnit hälsa. När vi sedan har hälsat förmodar folk att jag ska komma ihåg alla namn också och när jag inte gör det uppfattas jag som en dryg person.
Tröttnat är det jag gjort. Jag älskar att skriva och att få uttrycka mig men baksidan med bloggandet är stor och jag önskar att jag för en gång skulle kunde vara helt anonym bland Sthlms tonårsfestande. Eller i alla fall slippa förknippas med bloggen och blondinbella.
Såklart det kan vara kul ibland men inte alltid, jag orkar helt enkelt inte längre.
Nu ska strumporna av och jag ska ner i sängen.. blir en tung dag imorgon!
31:a december 2007 RESUMÉ AV ÅRET 2007
Början av 2007 började jag umgås med en kille som skulle bli min närmsta killkompis under hela vintern och våren. Jombe. Han var en sån där perfekt vän som fick mig att skratta i alla lägen och när det hade varit tjafsigt på hemmafronten visste jag att jag alltid hade en plats hos honom. Att komma hem till honom gråtandes och bli bemött av en varm kram och ätandes av sorbéglass blev något vardagligt. Vi umgicks nog varje dag och på loven bodde jag nästan hos honom. Sedan hände något under vårens slut som fick vår vänskap att rinna ut i sanden. Jag tror att det berodde på att jag helt enkelt fick känslor som inte skulle bli besvarade och då funkade det inte.
Under våren blev jag även hårmodell för Loreal vilket var otroligt roligt. En annan ganska stor sak som hände var att jag flyttade hemifrån med en tjejkompis. Det började väldigt bra
44 men ganska så snabbt fick jag erkänna för mig själv att jag inte var tillräckligt mogen att bo ensam som det tillslut blev. Att flytta hem igen tog ganska hårt på självförtroendet men jag kom på att jag växte som människa av att kunna erkänna mina brister.
I samband med hemflyttningen åkte jag iväg på ett MUF summercamp i Norrköping i början
I samband med hemflyttningen åkte jag iväg på ett MUF summercamp i Norrköping i början