Att bloggvärlden i Sverige har blivit en typ av marknad råder det ingen tvekan om. Kenza och Isabella har blivit så kommersiella att de säljer tidningsomslag bara efter några år i branschen.
Det finns många åsikter om bloggvärlden, framförallt kanske om just modebloggsvärlden.
Kenza och Isabella kanske inte hjälper till att skapa världsfred, men de är onekligen
talangfulla på det de gör – vilket kanske mestadels går ut på att underhålla unga tjejer i sina respektive bloggar. Men de har också lyckats skapa sig ett varsitt starkt personligt varumärke som ger dem jobb vid sidan av bloggen – jobb som det inte hör till vanligheterna att tjejer i så ung ålder har.
Tjejernas personliga varumärken ser ganska olika ut; Kenza är en av tjejerna i ett tajt tjejgäng vars vänskap hon värdesätter högt. Hon har haft en brokig uppväxt med alkoholism i familjen som hon skrev öppet om i början av sin bloggkarriär. Förutom bloggen arbetar hon för MTV, har ett stort klädintresse och vid 19 års ålder har hon designat både skor och skinnkläder och ska nu även släppa en smyckeskollektion. I bloggen framhäver hon sig som en stark,
levnadsglad och äventyrlig tjej som inte gärna missar en rolig fest och som trots sin jobbiga uppväxt ser positivt på livet. Den vanligaste typen av inlägg i Kenzas blogg är de personliga textbaserade inläggen samt personliga foton och inspirerande inlägg med fokus på mode och skönhet.
Isabella är tjejen som vid 14 års ålder startade en blogg där hennes alterego Blondinbella fick vara huvudperson. Hon var lite kaxig, medlem i MUF och inte alls omtyckt av alla läsare. I takt med att trafiken till bloggen ökade blev hon också mer och mer känd och det är tydligt att hon inte alltid gillar uppmärksamheten. Efter en stressrelaterad depression tog hon bloggpaus i två veckor och förkunnade sedan i ett nytt inlägg att hennes blogg inte längre kommer att skrivas av Blondinbella utan av Isabella Löwengrip. Hennes personliga varumärke, vars ledord tidigare bestod av en politiskt aktiv lite överlägsen Östermalmstjej, förvandlades helt.
Efter bloggpausen kom hon tillbaka och det tog inte lång tid innan hon befäste sitt nya personliga varumärke; en slags ambassadör för unga tjejer som drog igång projekt som till exempel ”Bättre självkänsla på 30 dagar”, något som även hennes bok som utkommer sommaren 2010 kommer att handla om. Hon visar numera öppet känslor i bloggen och framstår som en ödmjuk och positiv tjej som vill få unga tjejer att leva efter devisen ”ta ingen skit”.
32 Isabellas blogg består liksom Kenzas mest av personliga textbaserade inlägg, personliga foton samt inspirerande inlägg. Men sedan bloggpausen och nystarten i oktober 2008 kan man se en förändring – en ny kategori har tagit plats och har funnits med sedan dess; tips och råd. Det är en kategori som vänder sig direkt till läsarna, och mer består av en slags dialog än monolog som karaktäriserar de andra inläggen. Även goda exempel har varit ett ständigt inslag sedan september 2006, dock är denna kategori inte en av de största.
En aspekt av bloggande som är tydlig i både Kenzas och Isabellas bloggar är att de båda fokuserar främst på inlägg av personlig karaktär; både genom text och foton. Att bygga ett starkt personligt varumärke utan att visa något av sig själv är i princip omöjligt, så kanske är det ingen överraskning. Anmärkningsvärt för båda bloggarna är att i min kvantitativa studie visade det sig att den senaste månaden jag studerade i respektive bloggar innehöll fler bilder än text av personlig karaktär. Av detta kanske man skulle kunna dra slutsatsen att personliga foton är precis så viktigt som modebloggarna anser i ”Dagens Outfit”. De flesta av de elva profilerade modebloggarna pratade om vikten att använda sig av mycket foton, gärna bilder som man fotat själv. Som läsare av en blogg är det lätt att hamna i ett ”mycket vill ha mer”-läge, men bloggarna är idag ganska duktiga på att vara personliga men inte för privata. Jag tycker också att det är värt att nämna att de flesta bloggarna på topplistorna inte är bloggare vars liv består av skola, bio, kompisar och pojkvänner. Det utgör förvisso en del av de
personliga textinläggen, men även mindre vanliga inslag i en tonårings liv: glamourösa galor, modevisningar, omslagsplåtningar och tv-framträdanden. Kanske kan det vara en anledning till att läsarna lockas – de får följa med bakom kulisserna på dessa ”glamorösa” jobb som man annars bara läser om i tidningarna.
Trots att både Kenza och Isabella har skapat två olika personliga varumärken har de tagit sig upp till samma nivå i karriären. De kan båda leva på sina bloggar men nöjer sig inte med det.
Kenza och Isabella är idag två unga tjejer mitt i karriären, något som kan verka en aning bisarrt med tanke på deras unga ålder.
Det känns relevant att i sammanhanget nämna att personliga varumärken bör tas med en nypa salt. Som Isabel Werner Runebjörk klargör är det så att personliga varumärken byggs fram genom berättelser, och berättelser ska man alltid ha en kritisk ställning till. Runebjörk är också noga med att påpeka att när man bygger sitt personliga varumärke ska man ta avstamp i
33 sig själv, man kan inte spela en roll. Det måste spegla personen, annars blir det ofta platt fall när historien man hittat på raseras. Detta kan man tydligt se i fallet med Isabella som lät ett alterego, Blondinbella, skriva hennes blogg. Blondinbella var kaxig och lite överlägsen, med starka politiska åsikter. Isabella blev sjukskriven på grund av stressrelaterad depression och tog bloggpaus i två veckor i oktober 2008 – och återkom sedan med löfte om att från och med nu skulle Isabella och inte hennes alterego skriva bloggen, och den skulle ha en mer vuxen och seriös framtoning. Ett starkt tecken på att det inte är någon bra idé att bygga sitt
personliga varumärke på egenskaper som inte stämmer överens med personen bakom. Isabella fick mycket negativ kritik de första åren av sin bloggkarriär. Hon var välläst men inte särskilt omtyckt.
Att driva en blogg som inte är genuin känns inte som en bra idé. Isabella lyckades befästa sitt nya varumärke och har idag betydligt fler positiva anhängare. Tyvärr är många av de bloggar som ligger på topplistan samma typ av blogg som Isabella drev tidigare – väldigt unga, provocerande tjejer som inte drar sig för att smutskasta andra bloggare. På så vis utesluter de sina läsare och bloggarna på topplistan kan snarare liknas vid en innesluten värld dit bara toppbloggarna har tillträde. Det är en värld som mestadels består av skvaller och retuscherade bilder. Bloggare säljer sig till media och låter tidningar dokumentera en bröstoperation. Folk läser förvisso bloggarna, men reaktionerna är inte överlag positiva.
Jag anser att bloggare som ligger på topplistan snarare bör utnyttja den makt de får i och med att de blir offentliga personer som läses av hundratusentals läsare. De har oändliga
möjligheter att öppna upp för diskussion i ämnen som ligger dem nära till hands. Istället använder de sin makt till att provocera och vara elaka mot andra bloggare.
Man bör även se kritiskt på sättet unga tjejer idag kommersialiserar sig genom sina bloggar.
Kenza och Isabella började att blogga för att skriva av sig, som en kul grej. Det dröjde inte alls länge innan deras bloggar fick mer och mer trafik och annonsörer började höra av sig och ville samarbeta. Tjejerna tog sina tillfällen i akt och startade vägen mot ett starkt personligt varumärke. De samarbetade med annonsörer, figurerade i media och fick andra jobb vid sidan av bloggen. Självklart måste det vara en särskild känsla för en nittonårig förortstjej att få chansen att designa kläder, eller för en 20-årig Östermalmstjej som närapå bränt ut sig, att skriva en bok som ska stärka unga tjejers självkänsla. Men som läsare man måste tänka ett steg längre och se igenom den kommersiella karusellen. Kenza och Isabella får nödvändigtvis
34 inte jobb för att de sticker ut ur mängden och är den allra bästa designern eller författaren. De får jobb för att deras namn säljer, och det har företagen som de samarbetar med tagit fasta på.
Värt att nämna är också att de teorier som jag presenterade i delen om tidigare forskning också går in i mina studier. Det Goffman talar om, att människor ändrar beteende utifrån hur man vill uppfattas, går ihop med de teorier som jag har använt mig av. Ethos bygger ju i högsta grad på att medvetet bete sig på ett visst sätt för att kunna förmedla sina värden.
7.1 Förslag till vidare forskning
Vid slutarbetet med denna uppsats insåg jag vikten av att ha en bredare teoridel, och ett förslag till vidare forskning skulle således kunna vara att studera ämnet med personliga varumärken närmare, men att då välja att väva in ännu en teori i arbetet. Förslag på teorier är exempelvis teorier som berör iscensatta identiteter och individualism. Önskvärt i en sådan här studie när man undersöker en specifik typ av blogg, i detta fall modebloggar, är också att undersöka flera bloggar än två för att få en bredare insyn i fenomenet.
35