Bildämnets låga status – en förlegad syn?

Resultatet i både enkätundersökningen och intervjun visade att bildämnet värderas högt och i jämlikhet med kärnämnena, om än att en viss skillnad bland grundskollärares föreställningar i frågan finns. Majoriteten av grundskollärare var positiva till att arbeta med bildämnet i en ämnesintegrerad undervisning och att de såg ämnets potential och betydelse. Dock förekom föreställningar om hur bildämnet kontra kärnämnen

värderades ojämnt i det praktiska arbetet. Flera deltagare i enkätstudien menade att bildämnet tenderar att bli en “slaskhink” vid ämnesöverskridande arbeten, där

bildämnets förmågor och innehåll inte prioriteras på bekostnad av det andra ämnet, som tar mer plats och fokus. Att bildämnet används i avsikt att fungera som en passande redovisningsform eller roligt inslag räcker inte i ämnesövergripande arbeten om inte bildämnets förmågor kan tillgodoses.

Monica Lindgren (2006) presenterar i sin avhandling Att skapa ordning för det estetiska

i skolan. Diskursiva positioneringar i samtal med lärare och skolledare att

utbildningspolitiken går mot att öka den estetiska verksamhetens inflytande i svenska skolor, till följd av det förändrade digitaliserade samhället med ett ökat bildflöde. Lindgren (2006) diskuterar hur kategoriseringen av teori och praktik gett upphov till ett statusmässigt förhållande och hierarkiska ämnesinnehåll till följd av hur ett ämne benämns vara teoretiskt eller praktiskt. Bildämnet tenderar i skolsammanhang att benämnas som praktiskt vilket i detta avseende innebär att dess status till följd av sitt epitet skulle vara lägre än kärnämnena. Lindgren (2006) Hade bildämnets status kunnat

öka om vi började lyfta fram de teoretiska delarna mer? Om “designteori” och “konsthistoria” fått ta en större del i ämnet? Möjligtvis bland lärare och sinsemellan lärare. Samtidigt finns föreställningar om undervisning på skolnivå. Skolans

målstyrning diskuteras av Hansson Stenhammar (refererad i Marklund 2019), som anser att avestetiserade lärprocesser är till följd av skolans uppgift och mätkultur. Detta resulterar i att de estetiska metoderna blir placerade ur fokus, trots att de

överensstämmer med lärares idealbild av vad undervisningen ska innefatta. Istället utförs ett reproduktivt lärande med automatiserade kunskaper.

Ericsson och Lindgren (refererad i Skolverket 2015) anser att skolornas ledning har en stor påverkan på vilka förutsättningar verksamheten har samt för resultat i ämnena. De menar att rektorns engagemang samt intresse är centralt i fråga om hur bildämnets status på skolan ser ut, vilka förutsättningar som ges samt vilka resultat som kan uppnås. Vidare menar de att rektorn på skolan bör ha kännedom i kursplaner för att kunna driva utvecklingen av ämnena och lärarna framåt samt utföra uppföljning och utvärdering av den undervisning som sker.

Deltagare 40 uppgav i intervjun hur föreställningar om ämnestraditioner och direktiv från Skolverket och utbildningspolitik gör att bland annat bildämnet tenderar att underprioriteras på bekostnad av andra ämnen, men att detta inte berodde på skillnad i hur man ser på ämnens status utan främst på grund av omständigheterna att kärnämnen prioriteras på grund av obligatoriska nationella prov. Ferguson, Reynolds & Mcqueen (2018) poängterar hur high stake prov kan innebära att undervisningsformer konkurrerar med varandra, med följd att ämnesövergripande undervisning konkurreras ut för att fokus behöver läggas på de ämnen som ska testas. Liknande kan vi se då deltagaren i intervjun uppger hur bildämnet bortprioriteras till följd av ett high stake prov som de nationella proven. Således menar deltagaren här att problematiken rör frågan om

prioritet snarare än om ämnesstatus till följd av tidsbrist och krav på obligatoriska prov i kärnämnena.

Kanske är diskussionen om bildämnets status förlegad. Synen på att bildämnet är lika centralt som kärnämnena verkar finns där, mer än någonsin. I en jämförelse med den avhandling som Pettersson och Åsén publicerade år 1989, blir det synligt att

på lärares inställning till bildämnet, och presenterar flera lärares föreställning om att bildämnet utgör ett stort glädjeämne för eleverna “där även svaga elever lyckas och deras verk beundras” (Pettersson och Åsén, 1989, s. 131). Vidare motiveras även bildämnet vara ett avbrott från den i övrigt teoretiska undervisningen, något som är positivt för elevers lärande i andra ämnen. Sedan Pettersson och Åséns undersökning 1989 visar den här undersökningen en förändrad syn på bildämnet då grundskollärare i större utsträckning motiverar bildämnet som ett lika legitimt ämne som kärnämnena, vars teoretiska kunskapsinnehåll betonas. Att bildämnet skulle vara ett enklare ämne “som även de svagare eleverna kan klara” är idag en förlegad syn, och istället lyfts bildämnets samhällsrelevans i enkätsvaren fram då bildämnets syfte och förmågor uttrycks som viktiga kunskaper hos de grundskollärare som besvarat enkäten. I en jämförelse med de föreställningar som Pettersson och Åsén presenterar (1989) tycks föreställningen om bildämnets relevans och samhällsnytta vara mer framträdande hos dagens grundskollärare än tidigare. Med anledning av föreställningen om bildämnets betydande kunskapsinnehåll idag framstår även grundskollärares förhållande och inställning till att arbeta ämnesöverskridande som ett utbrett fenomen och arbetssätt idag. Utvecklingen kan ses som en förändring i hur bildämnet gått från att vara ett ämne med mindre status än övriga ämnen, till att idag bland grundskollärare generellt sätt ses som ett lika viktigt inslag som övriga ämnen, där ytterligare lärandestrategier och kunskapsmetoder finns att hämta. Det som saknas idag verkas således vara

förutsättningar och en tradition i skolan att samverka med planering och ämnesinnehåll för att lyfta bildämnets potential i ämnesövergripande och integrerande arbeten, liksom att inte prioritera kärnämnen på en bekostnad av bildämnets undervisningstimmar. Diskussionen bör landa i hur vi får ämnen att samverka snarare än hur vi ökar ämnens status, och därmed hur vi kan lyfta fram potentialen i att ämnen kan komplettera varandra i fråga om lärande och lärandestrategier. En skoltradition som belyser vinsterna av att arbeta ämnesöverskridande hade varit positiv för att lyfta alla ämnens kapacitet och betydelse.