Vilken kvinnotyp beskrivs i tidskrifterna Bildjournalen och Hänt bild? Hur beskrivs deras kroppar, stil, uppträdanden och klädsel?
Den Naturliga & Fagra
Enligt Frisell Ellburgs studier av respektabiliteten beskrivs den respektabla kvinnan i
Bildjournalen i förhållande till Grace Kelly. Kelly verkar vara en högt respekterad och ärofull kvinna enligt tidskriften.98 Allt ifrån hennes uppföranden till hennes val av klädsel
sammankopplas med den respektabla kvinnan, och kommenteras ljuvt.99 Hon verkar kunna sin sak och sin roll som kvinna. Detta genom sitt stilrena uppträdande såväl inom det offentliga som den privata sfären.100 Under prisutdelningen i Hollywood är det enligt Bildjournalen förvånansvärt att vare sig Kelly eller Brandon tagit hem priset. Trots sin förlust är hennes utstrålning sig lik.101
Grace Kelly såg vid popularitetsfesten underbar ut i stor aftontoalett med långa vita handskar till
armbågarna och tog det tappert att hon inte kom med i slutpurten. Alla hade väntat att hon och
Marlon Brandon skulle bli valda till de populäraste.102
Artisten förlorar alltså inte greppet om sin respektabilitet. Kelly beskrivs som blyg, naturlig och smart, vilket främst sammankopplas med hennes ärbarhet då det gäller förhållandet till män.103 Hennes skönhet blommar upp i samband med det kvinnliga och respektabla
uppförandet - då betraktas hon bl a som vacker.
Anita Ekbergs respektabilitet passar bra in på Blombergs uppfattning av den naturliga svenska kvinnan. Blomberg menar att en bra kvinna kan balansera kvinnlighet och sexualitet i media.104 Ekbergs mor beskrivs som den tidens ideala kvinna vad gäller omhändertagandet av man och hushåll. Beträffande moraliska värderingar, verkar
tidskriften förknippa Ekberg med mammans egenskaper.105 När Ekberg är tillsammans med sin mor är hon naturlig, och ödmjuk. Hon är skönheten och Malmöflickan.
98 Bildjournalen, nr 4 (1956), s 16
99 Bildjournalen, nr 5 (1956), s 36, Bildjournalen, nr 46 (1956), s 42, Bildjournalen, nr 25-26 (1957), s 35, Bildjournalen, nr 13 (1957), s 8-9 100 Bildjournalen, nr 5 (1956), s 12-13 101 Bildjournalen, nr 2 (1956), s 18 102 Bildjournalen, nr 2 (1956), s 18 103 Ibid, Bildjournalen, nr 16 (1956), s 8-9, 42 104 Blomberg, s 245 105 Bildjournalen, nr 22 (1957), s 32
Anita slog ut som en sagoprinsessa i vit batist och stor hatt med slöja, någon av oss sa det och mamma Alva skrattade. […] För oss var hon inte längre mamman till en berömd dotter, hon var mamma till Kerstin Anita Marianne bland sju andra ungar[…] Anita i Paris kunde lika gärna ha varit Anita i Malmö, långbent, ivrig, kattmjuk, kelen och tillgiven.106
De attribut som ger artisten är av den naturliga varianten, det är hennes ”mjukhet” och svenskhet. Man kan även se att det ligger en svensk stolthet hos tidskriften vad gäller Ekbergs uppförande, vilket kan antydas då Bildjournalen hävdar ”någon av oss”. Artistens kläder återkopplas till den sexiga kvinnokroppen, ofta beskrivs hennes kläder i relation till kroppen och hennes rörelser kommenteras så som sexigt, snyggt men samtidigt
behärskat,107 vilket anknyter till Blombergs beskrivning av den naturliga sexiga kvinnan ”Och Anita böjde på huvudet, log […] mot de beundrande. La armen om mammas rygg, trippade försiktigt på skyhöga klackar i gruset.”108 Hennes behärskning av den kvinnliga sexualiteten uppvisas av hennes förmåga i konsten att gå i ”gruset” i sina kolossalt höga klackar. Samtidigt kommer naturligheten fram då hon böjer på huvudet och ler,
förmodligen är det blygheten tidskriften försöker lyfta fram, dvs detoskuldsfulla. Bildjournalens beskrivning av Ekberg passar även in på Frisell Ellburgs studier: ”[…] Respektabiliteten uppvisas även genom att utseendemässigt se feminina och sexiga ut, utan att framstå som vulgära eller ”billiga” via klädval eller överdriven make up.”109 Dessa beskrivningar av Ekberg förkommer då hon är tillsammans med sin familj. Hon är naturlig, inte vulgär. 110
Fresterskan och den manhaftiga
Vulgariteten uppvisas av vampyrkvinnan enligt Frisell Ellburg. Detta är den tillgjorda, överkonstruerade kvinnan.111 I sina filmroller beskrivs Ekberg enligt Bildjournalen som vampyrkvinnan, ”Anita Ekberg spelar ut hela sitt register som femme fatale i sin nya film ”Krig och fred” På bildens t .v. syns skön Anita i juveler och med förföriskt halvöppen mun.”112 Det är juvelerna som beskriver hennes överkonstruerade klädsel, och den halvöppna munnen anknyter till Fjelkestams beskrivning av ungkarlsflickan.
Ungkarlsflickan som var en typisk genre för ”frillan” och fresterskan, utspelades i svenska 106 Ibid 107 Bildjournalen, nr 37 (1956), s 16, Bildjournalen, nr 28 (1957), s 24 108 Bildjournalen, nr 28 (1957), s 24 109 Frisell Ellburg, s 22 110 Bildjournalen, nr 6 (1956), s 16-17, Bildjournalen, nr 9 (1957), s 34 111 Frisell Ellburg, 156-157 112 Bildjournalen, nr 39 (1956), 6
filmer och konstnärsromaner gjorda av män enligt Fjelkestam.113 Ekbergs ”halvöppna” mun kan kopplas till fresterskan dvs utmanandet av den kvinnliga sexualiteten. I Frisell Ellburgs studier ansågs Ekberg allmänt dra till sig bilden av den blonda Pinuppan.114 I Bildjournalen verkar Ekberg relateras som pinuppan i sina filmroller, alltså inte allmänt, då hon omskrivs som smart och naturlig. I Hollywood är hon alltså fresterskan och skönheten och attributen hon beskrivs i förhållande till är, ”sexiga” ”sköna” och ”blonda kvinna”.115
Dock gestaltas Madonna mer som vampyrkvinnan, hon är divan som är en aning
krävande och tillsammans med sin familj lever hon i lyx i högsta grad. Hennes rekvisita är lyx, förmögenhet samt tjänare och tjänarinnor. Hon tycker om uppmärksamhet och
berömmelse enligt Hänt Bild.116
Victoria Silvstedt är fresterskan 2007, både offentligt och privat. Allt hon gör, alla rörelser kopplar tidskriften till den behagliga och frestande kvinnokroppen,117
”Det är inte bara Anna Nicole Smiths kurvor som gör vägarna farliga. Vår egen Vickan Silvstedt får också en och annan trafikant att vrida på huvudet.”118 Skillnaden mot Ekberg är att Silvstedt ideligen beskrivs som vulgär. Susan Glenn, författaren till boken Female Spectacle, skriver om Bernhardts´ Camilles teaterskådespeleri under 1800-talets slut. En lättillgänglig kvinna, en prostituerad, kunde upptäckas genom sitt kroppsspråk, leenden och gester.119 Silvstedts offentliga uppförande, hennes utmanande klädsel och blottade kroppsdelar som tidskriften skildrar,120 verkar vara typiskt Glenns beskrivning av den prostituerade kvinnan, dock mer vulgär enligt 2000-talets mått mätt. Även Anderssons hävdande att en kvinna som ville synas i offentligheten, alltså genom utmanande klädval, var ingen bra kvinna och ansågs därför bryta mot respektabiliteten.121 Silvstedts kropp och utseende i sin helhet kopplas till lusten. En artikel tar upp en välgörenhetsgala i Monaco som Silvstedt är med på, och rubriken lyder, ”Generösa stjärnor kom när Mandela kallade…” På bildens andra sida finns en stor bild av Silvstedt med en lång klänning och själv har hon en rätt lämplig position. Dock kommenteras hennes kropp, fast i förhållande till underkläderna. ”Viktoria Silvstedt
113 Fjelkestam, s 17
114
Frisell Ellburg, s 156-157, ”Pinuppan” är enligt Frisell Ellburt den tillgjorda kvinnan liksom kroppsligt och utseendemässigt. Oftast har dessa egenskaper anknytning till personens
beteendemönster, bland annat egenskaper som ointelligent
115 Bildjournalen, nr 37 (1956), s 16, Bildjournalen, nr 10 (1956), s 41, Bildjournalen, nr 39 (1956), s 6 116
Hänt bild, nr 26 (2007), s 72 117 Hänt bild, nr 16 (2007), s 24 118 Hänt bild, nr 20 (2007), s 70
119 Glenn Susan, Female Spectacle, The theatrical roots of modern feminism, Harvard University Press, Cambridge, Massachusetts, and London, 2000, s 18-19
120 Hänt bild, nr 25 (2007), s 50 121 Andersson, s 35
skulle kunnat skänka sina trosor om hon hade några.”122 Hennes nakenhet, alltså troslöshet, kan vara tecken på sexuell tillgänglighet. I ett annat nummer kommenteras hennes ”nya påklädda look” och tidskriften hävdar att Silvstedt chockat alla med sin föga utmanande klädsel.123 Fortfarande är det nakenheten tidskriften konstruerar klädernas förhållande till. Hennes kroppsspråk och klädsel är alltså motsatsen till den respektabla kvinnans, hon är vulgär och beter och klär sig billigt enligt tidskriftens beskrivningar.
Yvonne Hirdman hävdar att kvinnokroppen och dess sexualitet har uppmärksammats mer i media idag. Den är ett sätt att påminna kvinnan om vem hon egentligen är och vilken ställning hon har via sin kropp och feminitet.124 Medias budskap om kvinnlighet är en kvinna med ett lockande, sexigt och förföriskt leende som är tillägnad mannen. Det ligger i hennes natur att behaga honom, men är även en bekräftelse på att mannen har sexuella begär.125 Skildringen av Silvstedts kläder och uppförande verkar i det här fallet beskrivas i förhållande till mannen. Hon frestar då hon får ”trafikanterna” att vrida på huvudet genom sin utmanande klädsel och kvinnliga kropp.
Det finns även vaga tendenser i hur kvinnor beskrivs i förhållande till sin sexualitet på 1950-talet. Dock inte lika vulgärt som 2007. Ungkarlsflickan attribueras till Marilyn Monroe, hon är ogift, sminkad och kortklippt som ungkarlsflickan. Hon syns i offentligheten. Likt Ekberg och Silvstedt, frestar hon männen ständigt. Allt hon gör beskrivs i relation till hennes kropp126 såväl klädval som beteende. Hon är dock en smula klumpig och obehärskad och beter sig utmanande.127
Marilyn Monroe har vid återkomsten till Hollywood givit en pressmottagning som varit
hjärtevärmande för alla de närvarande journalisterna. Benen är desamma och sättet att omsorgsfullt låta bli att dölja dem.128
Skillnaden mellan Hänt bild och Bildjournalen är att Bildjournalen lägger fokus på artistens blottade ben, då Hänt bild fokuserar på underliv, alltså underkläder. Att vara utmanande och visa benen, verkar vara avvikande och uppfattas som billigt 1956-57. Benen leder till
underlivet, och underlivet är vägen till mannens sexuella lust, och 2007 är underlivet blottat. Benen visar alltså att hon är sexuellt tillgänglig.
122 Hänt bild, nr 23 (2007), s 17 123 Hänt bild, nr 6 (2007), s 32 124 Hirdman Yvonne, s 185 125 Ibid
126 Bildjournalen, nr 12 (1956), s 7, Bildjournalen, nr 8 (1957), s 24, Bildjournalen, nr 9 (1956), s 5,
Bildjournalen, nr 28 (1956), s 9, Bildjournalen, nr 15-16 (1957), s 34
127 Bildjournalen, nr 12 (1956), s 7, Bildjournalen, nr 16 (1956), s 3 128 Bildjournalen, nr 12 (1956), s 7
En modernare version av ungkarlsflickan är Britney Spears, som nyligen skilt sig från maken Kevin Federline. Likt Monroe är hon också ogift. Hon har tidigare varit känd för sin kyskhet och verkar enligt tidskriften i alla anseenden ha brutit mot respektabiliteten. Hennes vilda festande, drogmissbruk och inte minst sexmissbruk med män och kvinnor debatteras ständig i tidskriften.129 I de första numren av Hänt bild pratas det mycket om hennes festande tillsammans med singeltjejen och skandalprinsessan Paris Hilton, som är känd för sin
sexvideo på Internet och ständiga byten av pojkvänner. Nu sägs det att hon fått Spears i hälarna. ”Paris Hilton har inte haft en vidare bra inverkan på bästisen Britney Spears. I synnerhet inte vad gäller klädvalen, eller bristen på dem. kommer One Night in Britney på nätet snart?”130 Återigen är det nakenheten eller bristen på kläder, som beskrivs och kopplas till hennes sexualitet, likt Silvstedt och Monroe. Det vill säga - mannens begär efter
kvinnokroppen - men även hennes sexuella tillgänglighet. I valet av kläder hamnar artisten i ”fashion flop” dvs bland de sämst klädda. ”Festgalningarna LINSAY LOHAN och
BRITNEY SPEARS har äntligen hittat partyklänningar som inte behöver dras upp när de går på toaletten. Då kan de koncentrera sig på annat inne på damernas.”131 Naturligtvis är det hennes sexuella beteende som står i fokus i förhållande till kläder.132 Kläderna beskrivs i relation till hennes osedliga uppföranden, allt hon väljer att ha på sig är korta eller
genomskinliga kläder.133 Genom kläderna och sitt beteende verkar hon beskrivas som osexig och oattraktiv som kvinna, hon är ”vulgär” och ”billig som i Frisell Ellburgs beskrivning. Och hennes billighet attribuerar henne till den konstant strävande kvinnan efter sex dvs allt anknyts till den sexuella lusten.
ENLIGT VÄNNERNA är sex det enda som rör sig i Britneys huvud. – Britney är den kåtaste människa jag träffat! Hon är en riktig sexgalning och berättar ogenerat detaljer om sitt sexliv och sina fantasier.134
Ungkarlsflickan i Spears anknyts då Fjelkestam talar om den ogifta kvinnan som horan som ville synas i offentligheten, alltså ta över flanörens skepnad,135 vilket Spears enligt
tidskriften lyckats göra genom sina uppföranden och sina sexuellt utmanande kläder. Enligt Kekke Stadin var det ytterst viktigt att en kvinna skulle bevara sin dygd på 1600-talet.
129
Hänt bild, nr 25 (2007), s 43, Hänt bild, nr 21 (2007), s 50, Hänt bild, nr 26 (2007), s 4 130 Hänt bild, nr 4 (2007), s 69 131 Hänt bild, nr 7 (2007), s 69 132 Hänt bild, nr 17 (2007), s 9-10, Hänt bild, nr 18 (2007), s 4-5 133 Hänt bild, nr 17, s 9-10 134 Hänt bild, nr 25 (2007), s 6 135 Fjelkestam, 14-16, 50-51
Författaren hävdar att ända in på senare delen av 1900-talet kopplas dygden ihop med kyskheten och den sexuella kontrollen vilket främst varit kvinnans område136 vilket Hänt Bild tydligt påpekar då det talas om artistens sexmissbruk och anknyter detta till ett onormalt beteende.
Skillnaden med Spears i förhållande till Monroe, Silvstedt och Ekberg, är att hon beskrivs som oattraktiv, hon frestar inte mannen, däremot är hon sexuellt åtkomlig. Hon relateras därför också till den manhaftiga lesbianen vars typiska egenskap var att hon hade mannens sexuella drifter, eftersom hon var sexuellt aktiv och rökte enligt Fjelkestam. Likt Spears var hon också oattraktiv.137 Därutöver konstaterar Frisell Ellburg att den
homosexuella kvinnan sammankopplades med orenhet, perversitet och okvinnlighet.138 Spears sexuella lust och samlag med både män och kvinnor förenar henne med lösaktiga och homosexuella kvinnor. Hennes drogmissbruk är ett annat okvinnligt beteende likt 1930-talets rökande lesbiska kvinna.
En kvinna som drack öl på 1950-talet kunde också anses okvinnlig, då rökning var förbehållet mannen. Trots att Kelly omskrivs som den respektabla kvinnan, har hon vissa vulgära egenskaper som kopplar bort henne från kvinnlighet. Det är hennes kärlek till starkt danskt öl och långbyxor, dessutom tas hennes dominans över mannen upp ett fåtal gånger.
Furst Rainer valde ut en flaska av den bästa champagnen […] Mamma Grace fick ett helt glas. Annars dricker hon bara – öl! Sexhundra lådor öl har strömmat in bland presenterna. […] En halv vagnslast är på väg från Köpenhamn.139
Sina ”kära långbyxor”, har hon svårt att överge, då hon blivit furstinna i Monaco, även hennes visslande efter hunden måste hon ändra på. 140 Fjelkestam hävdar att en avvikande kvinna, även ansågs vara en kvinna i manskläder, dvs bärande byxkjol.141 På 1950-talet var det inte vanligt att kvinnor bar byxor. Enligt Hurt och Olsson har en manlig kvinna länge framstått som en kvinna iklädd i byxor.142 I samband med artikeln om Kellys långbyxor, skildras hennes
dominans, hennes vilja att bestämma över fursteparets ofödda barn.143 Fjelkestam hävdar att en manhaftig kvinna även kunde bete sig aggressivt och dominant.144 I Bildjournalen, verkar
136 Stadin, s 30 137 Fjelkestam, s 94-95 138 Frisell Ellburg, s 22 139 Bildjournalen, nr 8 (1956), s 8 140 Bildjournalen, nr 46 (1956), s 17-18 141 Fjelkestam, 14-16 142
Hurt och Olsson, s 23
143 Bildjournalen, nr 46 (1956), s 17-18 144 Fjelkestam, s 94-95
Kellys dominans beskrivas i förhållande till långbyxorna.
Ytterligare egenskaper som är märkliga beträffande artisten, är att hon betecknas som
tystlåten och kylig som person.145 Tidskriften hävdar att Kelly som liten var mycket tankspridd och inåtvänd.146 En manhaftig lesbian var alltså psykiskt labil.147 Detta kan tolkas som att Kelly var en aning instabil. Således kopplar Hänt bild Spears starka sexuella drift samt drogproblem till hennes psykiska sjukdom. Sexmissbruk med både män och kvinnor utgör hennes onormala beteende.148
Kroppen
Kroppen har betydelse i förhållande till uppförande och klädsel. Det är kläderna som utmärker kroppen och genom dessa avgörs uppträdande och beteende. Den ideala kvinnokroppen markerades enligt Fjelkestam av breda höfter och runda bröst, vilket kännetecknade kvinnans reproduktionsförmåga i 1930-talets romaner.149 Den homosexuella kvinnan hade motsatta kroppsliga drag enligt Fjelkestams skildring. Hon var smal, saknade höfter och hade liten byst, dessutom var hon bredaxlad, muskulös och saknade också midja.150 Dessa kvinnor ansågs inte reproduktiva och var därför inte kvinnliga. Gestaltningen av Kellys kroppsliga konturer verkar enligt tidskriften vara motsatsen till den kvinnliga kroppen. Hennes smala kropp kommenteras vid ett fåtal tillfällen.151 I ett nummer beskrivs hennes kropp iklädd baddräkt, och detta då hon blir bemött av sin fader. ”Grace befann sig vid tillfället i ateljén för att filma ”High Society” iklädd en rät och slät baddräkt som på ett föga fördelaktigt sätt avslöjade hennes smala och tunna figur.”152 Här kan det utifrån Fjelkestams forskning, tolkas att Kellys tunna kropp avviker från sin samtid, då kurvor verkar vara vad som ansågs vara kvinnligt. Dessutom avslöjas i en annan artikel att artisten har en stark och ”vältrimmad” fysik. Detta i samma artikel som hon beskrivs som dominant153 vilket återigen knyter an till Fjelkestams homosexuella kvinna.
2007 lyfts den manliga kroppen fram, det är inte tunnheten utan musklerna som avskiljs från den kvinnliga kroppen, då muskler förmodligen inte var vanligt på 1950-talet. Madonna
145 Bildjournalen, nr 13 (1957), s 8-9, 33 146 Bildjournalen, nr 13 (1957), s 33 147 Fjelkestam, 94-95 148 Hänt bild, nr 20 (2007), s 22 149 Fjelkestam, s 100, 115-117 150 Fjelkestam, s 115-117
151 Bildjournalen, nr 12 (1956), s 7, Bildjournalen, nr 45 (1956), s 10, Bildjournalen, nr 46 (1956), s 17, Bildjournalen, nr 8 (1957), s 8, Bildjournalen, nr 5 (1956), s 36, Bildjournalen, nr 13 (1957), s 37 152 Bildjournalen nr 13 (1957), s 37
kännetecknas som muskulös och en aning kraftig.154 ”Lårmuskler stora som en manlig tyngdlyftares gav inte Madonna höga poäng.”155 Medan Kellys kropp inte anknyter direkt till manlighet, är Hänt bild mer explicit då Madonnas kropp beskrivs direkt som t.ex. ”manlig”. Ytterligare en iakttagelse som skiljer Kelly från kvinnlighet, är en artikel som tar upp vilket kön parets ofödda barn kommer att ha. (vilket diskuteras innan Kelly får dottern Caroline) ”Pojke eller flicka! Man gissar friskt i Monaco och Grace håller tummarna för en prins. Själv var hon rätt söt som liten.”156 I vanliga fall tillskrivs Kelly olika attribut så som ”den vackra”, ”skönheten” osv. Det enda som nämns är: ”själv var hon rätt söt som liten”. Dessutom står det inget efter ”liten”, exempelvis kunde det ha stått ”som liten flicka”. Ovanför texten finns en bild på Kelly tillsammans med en nyfödd gosse med skrynkligt ansikte. På bilden har Kelly en basker och håret syns inte (troligtvis hade hon uppsatt hår). Nog hade det varit mer adekvat ifall det var en bild på en liten flicka tillsammans med Kelly. Denna bild finns med samtidigt som artistens dominanta egenskaper omskrivs. En manhaftig kvinna var redan som liten ful enligt Fjelkestams bok, ”Redan som nyfödd visar hon sig vara en ”smalhöftad, axelbred liten grodunge till baby”.157 Vad Kelly själv anser om sitt utseende enligt Bildjournalen, är att hon betraktade sig själv som en ”ful ankunge” bland andra vackra Hollywoodkvinnor.158 I en annan artikel beskrivs hennes ovanliga utseende som liten flicka av en av upptäckarna i Hollywood, ”- Det är den riktiga typen, litet ovanlig – och ful!”159
Hur är det med den kurviga kvinnan? Glenn Susan hävdar att på 1800-talet upptäcktes den nya feminina kvinnan. Fysiskt kopplades hon till det djuriska, dvs lusten.160 Vad som har betydelse är dock huruvida kläderna används i förhållande till kroppen. Om kläder utmanar kroppsdelar, dvs framhäver dem, anses kvinnan vulgär. Frisell Ellburg hävdar bl. a att Silvstedts bröstförstorning har fått henne att framstå som billig. Överkonstruktionen av kroppsliga ting kan även kopplas till vampyrkvinnan enligt Frisell Ellburg.161 På 1950-talet, kunde en kvinna som visade sina behag, dvs höfter och ben också anses vulgär. Likt kläder och sexuellt uppförande nämns detta sporadiskt i förhållande till 2007.
Då Anita Ekberg beskrivs i relation till sina kroppsliga drag, nämner Bildjournalen hennes figur. Det mest förekommande är hennes skönhet som drar till sig männen. ”Det är inte bara Anita Ekbergs ultrasnabba karriär som är en gåta för världen just nu. Hennes sagolika förmåga
154 Hänt bild, nr 14 (2007), s 18, 155 Hänt bild, nr 1 (2007), s 65 156 Bildjournalen, nr 45 (1956), s 10 157 Fjelkestam, s 97 158 Bildjournalen, nr 5 (1956), s 36 159 Bildjournalen, nr 5 (1956), s 36 160 Glenn, s 191 161 Frisell Ellburg, s 156-157, 165
att samla de legendariska filmhjältarna omkring sej är en minst lika förbryllande gåta.”162 Den ”kurvsköna” är Marilyn Monroe. Hennes enorma höfter omtalas i högre grad i tidskriften än Ekbergs. 163 Hennes kurviga kropp kopplas till hennes sexualitet och ytlighet. Hon älskar den typen av uppmärksamhet och rekvisita.164
Av Hollywoods yngre stjärnor är hon utan tvekan den mest fotograferade, och behåller än så länge sin position trots skarp konkurrens från bl. a. Anita Ekberg, med så är hon också onekligen ett tacksamt motiv för fotografier.165
Tacksamheten handlar här om mannens tacksamhet till den frestande kvinnokroppen. Några exempel på hur tidskriften introducerar Monroe är bl a: ”Hennes välformade läppar yttrade: - Jag har växt upp! Hon måste ha menat konstnärligt, ty vad det övriga angår kan man ju säga att Marilyn länge varit väl växt.”166 Det är köttet som konstruerar henne till kvinna, hennes läppar och välskapta kropp. Enligt en biografi om Monroe, förklarar tidskriften hur artisten
utvecklades till en kvinna. ”Vid den här tiden började Marilyns kropp förändras. Hon började växa ut till en ung kvinna och hennes figur började få en helt annan rundning än förr.”167 Monroe verkar enligt tidskriften vara som skapad för den sortens kvinnlighet, hon är vacker, hennes kropp anses fulländad liksom reproduktionsförmågan. Dock får hon en
billighetsstämpel då hon beskrivs som den offentliga kvinnan, just därför verkar tidskriften