Skandaler väcker givetvis uppmärksamhet, som jag nämnde inledningsvis är tidskriftens mål att etablera sig genom att skaffa så mycket information om kändisar som möjligt. Visst är det många som köper dessa, visst ökar konsumtionen. Det finns alltså kulturella förhållanden till kvinnans sätt att vara enligt medieforskare. Kvinnan som visar kropp väcker mannens sexuella lust. Och en kvinna som utmanar kroppen anses vara vulgär. Och detta är skandaler som blivit mer uppmärksammade än 1950-talets sensationer, då sensationer ansågs vara skilsmässa, medan 2007 är skandaler sexmissbruk, otrohet, homosexualitet och promiskuitet. Gemensamt är att i båda fallen handlar det om att bryta mot respektabiliteten.
6 Sammanfattandediskussion
Mitt syfte med uppsatsen var att jämföra hur kvinnliga artister konstruerades ur ett
genusperspektiv 1956-57 och 2007. Källorna jag har använt mig av är Bildjournalen och Hänt bild. Jag har gjort en kvalitativ och en kvantitativ analys. Mina frågeställningar var vilken typ av information som gavs ut om artisterna och hur de beskrevs i förhållande till begreppen respektabilitet och vulgaritet.
I första temat Kvinnligheter lyfts främst kvinnans respektabilitet fram.1956-57 beskrivs kvinnorna främst som oskuldsfulla. Deras uppträdanden skildras naturligt, sexigt men ändå behärskat. Dock finns vissa egenskaper som är en aning vulgära hos artisterna och detta gestaltas främst i förhållande till kropp och beteende. Den smala kvinnan skildras som
okvinnlig, dominant och iklädd i långbyxor, och den kurviga kvinnokroppen beskrivs sexuellt tillgänglig då hon blottar lite kött och ben. Men tonvikten lägger tidskriften på artisternas bevaranden av kyskheten och dess längtan efter att inta respektabilitetens roll. Enligt Blomberg, Frisell Ellburg och Andersson beskrivs den ideala kvinnan i media främst i förhållande till den vita medelklasskvinnan vilket Bildjournalen främst lyfter fram.
2007 beskrivs artisterna mer som den vulgära kvinnan. Kvinnokroppen och dess beteende anknyts mer till sexuella beteenden. Kroppen förlöjligas, exponeras mer och används med ord
368 Bildjournalen, nr 28 (1956), s 9, Bildjournalen, nr 50 (1957), s 30 369 Bildjournalen, nr 5 (1956), s 37
som SEX, underliv och bomber. Det är inte kyskheten som lyfts fram, utan motsatsen, dvs promiskuitet. Den homosexuella kvinnans gestalt anknyter direkt till manlighet, då 1956-57 anknyts detta sporadiskt. Kvinnans sexualitet har som Yvonne Hirdman hävdar under senare decennier förtydligats i media. Budskapet till mannen dvs den förförande sexuella gesten, som också är ett tecken på mannens sexuella lust. I anknytning till Andersson och Frisell Ellburg förlorar kvinnan sin respektabilitet ifall hon visar kropp och kött och intar horans gestalt vilket förtydligas mer 2007. Idag har mannen och kvinnans roller blivit skarpare enligt Arrhenius vilket man kan se i Bildjournalen.
Under bägge perioder är det kvinnornas kyskhet som lyfts fram. 1956-57 är kvinnorna kyska dvs ideala, och 2007 är de motsatsen till idealet alltså billiga. Deras roller är deras relationer till klass och familj som är avgörande.
I förhållande till filmrollerna beskrivs artisterna 1956-57 som vulgära. De är sexiga, kurviga och sköna. Fortfarande är det bevarandet av oskulden som sätts i fokus då kvinnornas väg till karriären skildras. 2007 har de slagit igenom via den sexuella och exponerade kvinnokroppen. I Bildjournalen tar karriären stor plats i artisternas liv, vilket anknyts till Blombergs skildring om 1930, 40 och 50-talet expansion av filmstjärnekulturen. Skillnaden med 2007 är att artisternas rikedomar omskrivs, karriären är inte lika uppmärksammad som på Bildjournalen. Detta kan knytas till Olsons hävdanden om samhällets Hollywodisering idag, som i högre grad än förr påverkats, består alltså främst av lyx och förmögenhet. Främst är det kändisar som enligt Blomberg är förebilder liksom på 1950-talet. Skillnaden är att kändismedier har ökat avsevärt idag och som Blomberg menar lever man i dess tidevarv. Man kan även se hur den svenska stoltheten svalnat i Hänt bild. Då svenskheten i Bildjournalen lyfts fram i skildringen av kända svenska kvinnor som naturliga, vackra och arbetsamma vilket kan anknytas till 1940-talets försök att bevara svenskheten i media som Löfgren hävdar.
Trots den vulgära och respektabla kvinnan i bägge tidskrifter, har de en gemensam skildring i förhållande till mannen. I båda fallen utmålas kvinnans underordning mannen utopiskt vilket Yvonne Hirdmans ”isärhållande” visar, dvs kvinnans olikhet mannen och han normen. I hans närhet blir hon kvinnligare, smartare och vackrare. Han kompletterar henne med sin manlighet och hon återupptar och bevarar sin kyskhet. Det tenderar i båda tidskrifter att bevara
äktenskapsmodellen, alltså den patriarkala ordningen, genom Bildjournalens sätt att lyfta fram idealet, och Hänt Bilds sätt att förklara motsatsen till idealet. I bägge fall är att kvinnan kan återuppta respektabiliteten som Blomberg och Frisell Ellburg lyfter fram om hon gifter sig och skaffar barn.
2007 skildras alltså artisterna generellt som sexuellt okontrollerbara. Dessa blir skandal i nästan varje nummer. Främst är det ogifta kvinnan som relateras till skandal, vilka handlar om otrohet, promiskuitet, homosexualitet och psykiska störningar. 1956-57 finns inte ordet
skandal, istället är det sensationer. Den största sensationen handlar om skilsmässa. Gemensamt med 2007, blir kvinnornas liv sensationer då de beter sig dominant, väljer karriär före
äktenskap och slutligen då de skiljer sig. Återigen visar detta på ”isärhållandets” existens. Varför köper vi idag skandaler? Konkurrensen medier emellan har ökat drastiskt enligt Edin, Anja Hirdman och Hannerz. Givetvis väcker skandaler uppmärksamhet, vilket handlar om våra tankar och känslor, som dessutom medias närmanden oss enligt Hannerz. Detta kan även ha att göra med synen på den exponerade kvinnokroppen. Ena sidan väcker detta mannens sexuella lust enligt Anja Hirdman och andra sidan ger media budskap om hur man inte ska vara vulgär, dvs väcka mannens sexuella lust.
Vad man kan komma fram till är att kvinnan i Hänt bild är i fokus. Alla hennes göranden som anknyts till kvinnlighet uppmärksammas liksom kvinnan i Bildjournalen då Blomberg lyfter fram moderniseringen och ”den nya kvinnan”. Kan man hävda att detta är modernisering, då Fornäs menar att dagens modernisering orsakat en social splittring mellan könen. Då
kvinnan i Bildjournalen kopplas till dygden då hon vill vara i offentligheten? Slutsatsen är att kvinnan i de undersökta tidskrifterna, visar hur en kvinna som strävar efter att ta över
offentligheten kan förstöras som kvinna, liksom ”Nya kvinnan” som tog plats i offentligheten.
Min slutsats är att bägge tidskrifter ger koppling till genuskonstruktioner, dvs kvinnan som passiv, sexuell och köttslig. Jag vill konstatera att jag håller med Yvonne Hirdman om att även kvinnor är med och skapar skillnad genom att behålla sin roll. Både mannen och kvinnan måste hjälpas åt för att skapa ett mänskligt samhälle. Slutligen vill jag återknyta till Olsons Hollywoodisering. Eftersom det är svårt att relatera ifall det är samhällets
amerikanisering som skapat mer skillnad mellan mannen och kvinnan, hoppas man att detta ska komma att undersökas av vidare forskning.