måste också behärska naturvetenskapliga elementa. Ska de två kulternas samlade kun-
skaper utnyttjas optimalt krävs en äkta dialog dem emellan, inte förklädda monologer.
Det skriver tre naturvetenskapligt orienterade forskare vid Malmö högskola.
Debatt!
pekter av kunskapsbildning och kunskapsutveckling. Naturveten- skap är en självklar del i kun- skapsbildningen och angår alla.
Att utbilda - om det samtida och det möjliga
Här tar vi upp tre grundläggande idéer för utbildning. De är inspi- rerade av Jerome Bruners text i ”The culture of education” (3). Den första idén är handlings- kompetens: att skaffa sig större kontroll över den egna aktivite- ten och att handla för att uppnå mål. Den andra är refl ektion: att inte bara lära ”osmälta” saker, utan att bearbeta det man lär sig så att det blir meningsfullt, att förstå och handla därefter. Den tredje är samarbete: att de som
är involverade i olika aktiviteter delar med sig och drar nytta av varandras olika resurser.
Låt oss börja med idén om hand-
lingskompetens. Den kan med
Martha Nussbaums ord formu- leras som ”Förmågan att urskilja och att välja” (4). Kompetensen baseras alltså på förmågan att handla där ”intellektuella be- skrivningar är själva handlingen ”(5). Utbildning syftar inte till att skapa professionella individer som är verksamma på vissa givna sätt i vissa givna situationer, el- ler för den delen att examinera studenter som inte besitter hand- lingskompetens. Snarare syftar den till att stödja studenterna att bli förmögna att fungera på
olika sätt, att förbereda dem att handha olika kända och okända situationer i framtiden med hjälp av det samtida (6). Kan man det utan naturvetenskaplig bildning? Vi menar att det kan man inte. Både i yrkeslivet och som med- borgare behöver vi naturveten- skapliga insikter för att urskilja och välja i ett antal situationer, och för att kunna handla. ”Nä- san mot rutan”: vi måste ta ställ- ning. Naturvetenskaplig kun- skap, när den omsätts i handling, kommer att kraftfullt påverka oss i framtiden. Skräddarsydda läkemedel, biosensorer som kon- trollerar vårt hälsotillstånd och stamceller som ursprung till oli- ka reservdelar är några exempel som vi måste förhålla oss till och
60
där vi har stöd av vår naturveten- skapliga kunskapsbildning.
Refl ektion: att skapa mening
och tänka över sitt handlande och tänka om sitt eget tänkande. ”Refl ektion tvingar agenten ut från de lokala vanorna och in emot det gemensamma mänsk- liga, något som ofta är förknip- pat med en viss risk för hennes säkerhet i den egna samfällig- heten” (4). Refl ektion handlar om att ” ..valet inte kan infångas med generella regler eftersom det handlar om att anpassa va- let till den konkreta situationens komplexa krav och ta alla dessa kontextuella bestämda drag med i beräkningen (4).” Konkreta situationer i utbildningen kan stimulera till tänkande och insikt om helhet, relationer och sam- band. Detta förutsätter naturve- tenskaplig kunskap! Refl ektion är insikt om relationen mellan vad vi försöker göra och vad det får för följder, det vill säga att vi försöker fastställa samband mellan det som görs och följ- derna därav. Att konsekvenserna planeras innebär att en lösning föreslås och sedan måste den lös- ning man tänkt sig prövas genom handling. Refl ektionens värde ligger i att den ger oss en fastare grund och gör vårt sätt att hand- skas med framtiden säkrare och mer fruktbart (7).
Samarbete och kommunikation
är bildande. ”Att kommunicera
med sin omgivning innebär att man får en utvidgad och föränd- rad erfarenhet” (7). Samarbete och dialog mellan företrädare för olika vetenskaper skulle kunna säkra deltagandet i en gemen- sam förståelse. För att förmedla erfarenhet måste den formuleras. För att formulera den krävs att man går ut ur den och ser på den som någon annan skulle se den och överväger vilka gemensam- ma kontaktpunkter som skulle kunna fi nnas. Av detta följer att ”Kulturen är inte en sak som bara kan förstås av en särskild kulturvetenskap, lika lite som naturen är något för sig, ämnad för majestätiskt avskild naturve- tenskap” (2). Det fi nns inga svar som kan hämtas enbart från hu- maniora och samhällsvetenska- perna, eller för den delen enbart från naturvetenskapen. Att söka information från olika områden och integrera kunskapsfälten re- sulterar i en annorlunda modell för utbildning. Målet är inte att uppnå enighet, utan större medvetenhet. Och större med- vetenhet innebär alltid mångfald. Naturvetenskapligt inspirerad uttolkning kan förklara vissa mänskliga beteenden och skillna- der. Framsteg inom biologi, neu- rovetenskap och psykologi kan ge oss ledtrådar om hur den fi na interaktionen mellan affekter, medvetande och minne går till (8). Ett annat exempel där grän- serna mellan de olika vetenska- perna upphävs är mötet mellan
biologiskt baserad diagnos och socialt skapad identitet. För att belysa sådana och liknande frå- geställningar måste vi dela med oss och dra nytta av varandras insikter och resurser.
Bildning utifrån naturvetenskap- liga kunskapsfält
Det påstås att vår kunskap om naturen stadigt minskar. Vi talar ofta om mångfald. Hur ofta ta- lar vi om den okända mångfald som fi nns i närnaturen? Handlar naturvetenskap och bildning om att förmedla kunskap som kan stödja en natursyn som inte är genomsyrad av myter, överdrifter och fördomar? Mänskliga aktivi- teter är, på ont och gott centrala faktorer i miljön och påverkar hur naturens mångfald och landskap formas. Flodvågskata- strofen har visat vårt beroende av naturen. Mangroveskog och korallrev är livförsäkringar inte bara mot fl odvågor utan även mot översvämningar och kli- matstörningar. På område efter område får vi insikt om olika samband som fi nns mellan män- niska och natur. Uppfattningar om ekosystem och landskap för- ändras. På många sätt är naturen så mycket mer komplicerad än vi kan drömma om. Ett exempel är den nya strängteorin, som såvitt vi har förstått beskriver vad som fi nns inne i atomernas partiklar. Enligt den teorin innehåller vårt universum elva dimensioner.
Bildningsbegreppet, tolkat
utifrån ett naturvetenskapligt sammanhang, kan således ges en funktionell, deskriptiv innebörd. Att vara naturvetenskapligt bil- dad skulle då innebära att man har en begreppsapparat som tillhandahåller förutsättningar för fundamental förståelse, (inte förståelsen själv, märk väl), av de fenomen som omger oss, och som vi själva är ett uttryck för. ”Hel och ren”, se där ett uttryck som länge använts i kompensa- toriskt syfte; var man inte klas- siskt bildad, eller skolad, eller ifall man var obekant med den rådande etiketten, kunde man passera någorlunda obemärkt så länge man åtminstone var just
hel och ren. Uppfattningen att någon, eller något, är ren eller rent, förutsätter att det fi nns en bestämd, överenskommen eller av gud given uppfattning om vad som är det motsatta. Det måste också fi nnas en överenskommel- se om hur renhet uppnås. Finns det då anledning att funde- ra vidare över detta anakronistis- ka uttryck? Döljer det annat än tom estetik och en förtryckande naturbarnsfi losofi ? Vi menar att uttrycket ”ren” rymmer hela den moderna naturvetenskapen. En närmare analys av ”ren” tar oss med på en resa som sträcker sig från den förvetenskapliga upp-
fattningen om uralstring till det senaste inom molekylärbiologin, från alkemins förvirrade okun- skap till kvantkemins stålblanka rum, från en kroppsuppfattning hämtad ur religiösa och politiska föreställningar till en baserad på evolutionära processer. Från de fyra elementen till strängteorin. Vad vinner vi då, om vi kan genomföra denna analys på ett någorlunda fundamentalt plan? Vi vinner en viss kontroll över tillvaron och kan påverka. Från det triviala, som att exempelvis kunna motstå och bemöta lock- ropen från den aggressivt kom- mersiella kosmetikaindustrin, över det centrala, som att se ige-