Det andra huvudproblemet jag har funnit är att biståndsaktörer inte alltid vet hur de skall genomföra reformerna. De kritiseras bland annat för att fokusera för mycket på
domstolsväsendet och andra institutioner. En del kritiserar också att vissa aktörer
använder ett land, som till exempel USA, som modell för reformer av ett utvecklingsland. Frågan är om dessa problem beror på att det är för komplicerat att reformera rättssystem. I detta kapitel skall jag undersöka dessa problem.
4.1. Kritik mot domstolsfokuserat angreppssätt och överföring av lagar
Golub kritiserar att fokus idag ligger så mycket på institutioner. Det innebär att mycket tilltro läggs på en liten del av det juridiska området och att organisationer bortser från allt som kan göras istället, som att fokusera på de fattiga direkt. Rättsstatsparadigmet ser istället domstolarna som centrala för samhället. Man tror att om domstolarna inte fungerar så fungerar inga andra reformer heller. Golub kritiserar den synen då det även finns icke-juridiska institutioner som är viktiga för reformer. De fattigas kontakt med domstolar är ofta obefintlig, istället sköts deras affärer utanför systemet. Därför ser Golub vikten av att intresset för de informella systemen ökar. Idag finns det en övertro på att reformer av institutioner kan förändra samhällen oberoende av vilka hinder de möter och de begränsade resurser de har. Om de institutionella reformerna lyckas tror man att reformerna skall fortsätta av sig själva.97
Kleinfeld-Belton kritiserar rättsstatsdefinitionen som utgår från institutionerna, vilken organisationerna ofta använder sig av när de skall genomföra rättsstatsreformer. De flesta som arbetar med rättsstaten definierar fortfarande rättsstaten som en stat innehållande tre primära institutioner: lagar, domstolsväsende och en makt som upprätthåller lagarna. Det är en enkel väg för dem att reformera institutioner. I reformerna tenderar de att jämföra institutioner i utvecklingslandet med de i utvecklade länder. De ser sedan till att
institutionerna får en västmodell. Mycket tid och resurser läggs på att försöka få lagar och
institutioner att likna dem i hemlandet. Men enligt Kleinfeld-Belton är detta helt fel väg att gå. Det är mycket viktigt att inte bortse från att landets kultur och politik också har en viktig roll i reformerna. Det är också viktigt att ifrågasätta fokuset på institutionerna och vilka som tjänar på etablerandet av svaga rättsstatsinstitutioner. Kleinfeld-Belton vill hellre se att rättsstaten definieras efter dess mål och att reformerna utförs för att uppfylla dessa.98
Enligt Carothers tenderar rättsstatsförespråkare att översätta rättsstaten till en
institutionell checklista med betoning på domstolsväsendet. Detta är något som är spritt över hela rättsstatsområdet. Anledningen till detta är att de flesta specialister på området är jurister, och när de tänker på det viktigaste inom rättsstaten tänker de på domstolarna som kärninstitutioner. Carothers kritiserar att domstolarna skulle vara essensen i ett rättsstatssystem, eftersom endast några få medborgare varje år kommer i kontakt med dem. Enligt honom har rättsstatsorganisationerna gett mest uppmärksamhet till
domstolsväsendet utan att undersöka ifall det är det bästa. Kanske skall organisationerna inte bara se på rättsstatsreformer utifrån institutionerna. Rätten är ju också ett normativt system som påverkar hur människor förstår, använder och värderar rätten.99
Jensen kritiserar fokuseringen på domstolar och det formella rättssystemet som fortfarande finns i rättsreformer. På en del platser kan detta vara rätt men det är fel att anta att det är bra överallt. Enligt Jensen stupar försöken att sprida rättsstaten genom domstolscentrerade program på flera anledningar, bland annat på grund av att bredare politiska och ekonomiska mål är utom räckhåll för domstolscentrerade program. Det stupar också på att det finns få undersökningar som tyder på att reformer av domstolar är det bästa tillvägagångssättet.100 Jensen har bara funnit en studie som visar på att nya domstolsbyggnader leder till förbättrade prestationer. Han ifrågasätter också ifall investeringar i datateknologi kan förbättra domstolsorganisationen.101
98 Kleinfeld-Belton, sid. 16ff. 99
Carothers, Promoting the Rule of Law Abroad, sid. 8f.
100
Jensen, sid. 336f.
Flera av författarna kritiserar också tron på att man kan reformera en eller ett par
institutioner och att de andra institutionerna sedan skall följa automatiskt. Resultatet blir istället ofta det motsatta, att reformerna av institutionerna helt misslyckas. Reformer av de juridiska institutionerna är också i hög grad beroende av förändringar av andra institutioner.
Även kritiken mot överföring av lagar är mycket allvarlig. Carothers kritiserar att
biståndsaktörer ofta inte alls är intresserade av icke-västliga lagar eller av andra kulturer i sina reformer. Enligt honom är det inte effektivt att genomföra rättsstatsreformer genom att överföra ett lands lagar till utvecklingslandet. Problem uppstår ofta eftersom lagarna inte är anpassade till just det landet, det finns inte kunskap för att implementera och upprätthålla dem och det brister i medborgarnas förståelse för dem. Skrivandet av nya lagar fungerar bara om biståndsarbetarna sätter sig in i landets kultur och tar hjälp av inhemskt kunnande. Investeringar krävs för att förhållandena för implementerandet och upprätthållandet av nyskrivna lagar. Trots detta verkar det enligt Carothers fortfarande vara vanligt att rättsreformer består av kopiering av lagar från ett biståndsland in i utvecklingsländers system.102 Det satsas stora summor på att skriva om lagar, och då speciellt inom handelsrätt. Carothers skriver att: ”Hordes of Western consultants descend on transitional societies with Western legal models in their briefcases.”103
Rätt och utvecklingsrörelsen kritiserades också för att fokusera för mycket på institutioner, och då framförallt domstolar. Domstolsväsendet sågs som viktig för att reformera även resten av samhället. Ifall det reformerades skulle samhället följa efter. På 1970-talet började dock en del förstå att detta inte helt stämde utan kunde få negativa konsekvenser istället.104
102
Carothers, Promoting the Rule of Law Abroad, sid. 8ff.
103
Carothers, Thomas, The Rule of Law Revival, Foreign Affairs, nr 2, 1998, sid. 6.
4.2. Kritik mot användandet av modeller i utvecklingsarbetet
FN: s generalsekreterare kritiserar i en rapport att det internationella samhället inte alltid har gett rättsbistånd som är lämpat för landet. Ofta har tonvikten legat på utländska experter, utländska modeller och lösningar fattade utomlands. Det är viktigt med både nationella och internationella experter, men FN har lärt sig att effektiva och konsekventa tillvägagångssätt börjar med en grundlig analys av nationella behov och kapaciteter samt att man så långt som möjligt mobiliserar experter som finns inom landet. FN söker därför alltmer efter projekt som är nationellt ledda. Där kan man hjälpa till med att till exempel anordna möten, ge råd och främja kvinnligt deltagande. Ett projekt som blir påtvingat ett land utifrån har mycket mindre chans att bli framgångsrikt. Det är viktigt att den politiska viljan finns men även att det finns stöd från medborgarna och det civila samhället.105
USA är idag en ledande representant för det nya rättsstatsparadigmet. Enligt Upham finns det dock få kännetecken för rättsstaten i det amerikanska rättssystemet. Det amerikanska domstolsväsendet är väldigt politiskt. Domarna är politiskt engagerade och identifierar sig med sin politiska filosofi i sitt arbete. Den amerikanska federalismen innebär att varje stat har hög självständighet vilket leder till inkonsekvens gällande rättsliga regler. Ett tredje problem är jurysystemet, då jurymedlemmarna sällan har någon juridisk utbildning. Det finns också en stor motvilja från de styrande att göra rätten tillgänglig för fattiga människor.106 Detta är bara några av de saker som gör att Upham ifrågasätter
lämpligheten i att ha USA som modell för rättsstaten. Han använder även Japan som ett exempel på ett framgångsrikt samhälle som vuxit kraftigt utan att ha etablerat rättsstaten som vi ser den i väst. Anledningen till att Japan inte används som modell är den speciella kulturen och institutionella strukturen i landet.107
Garth påpekar vikten i att se att det är en USA inriktad syn som dominerar diskussionen om rättsstaten och domstolarnas roll. Idag utbildas också jurister från utvecklingsländer i amerikanska traditioner vilka de sedan använder i sina länder. Garth ser problem med
105
Generalsekreterarens rapport, sid. 6f.
106
Upham, sid. 15ff.
detta eftersom domstolar till exempel är viktigare i USA än i flera andra länder. Vad som är bra i USA behöver inte vara bra i andra länder. Några mindre positiva delar i det amerikanska systemet förbises också ofta, till exempel att domstolarna inte är helt självständiga.108 Garth tror dock att landet kommer att fortsätta att stå som modell för rättsreformer trots att det finns andra länder som kanske är mer lämpade. Han anser också att vi måste fundera på de frågor som växer fram när länder pressas att etablera rättsstaten enligt en USA-modell.109
Men problemet är inte bara det utbredda användandet av USA som modell i rätts- reformer. Stora delar av området genomgår idag en trovärdighetskris. Som exempel kan nämnas den omfattande kritik FN fått under den senaste tiden. De har bland annat misstänkts för korruption i sitt samarbete med Irak. Länder som Storbritannien och Tyskland kritiseras också för att använda sitt eget system som modell i sina reformer.
Rätt och utvecklingsrörelsen kritiserades på 1970-talet för att vara etnocentrisk, imperialistisk och USA-centrerad. Reformerna grundades i den amerikanska synen på rättsordningar. Det fanns också kritik om att inte ens det amerikanska systemet uppfyllde de höga krav ”liberal legalism” ställde på ett rättssystem.110 I de tidigare styckena kan man se att kritiken ser ungefär likadan ut idag. Det är fortfarande västs syn på rättsstaten och rättssystemen som dominerar när ett projekt skall planeras och det ifrågasätts
fortfarande ifall det är rätt att ha USA som modell i rättsreformer.
4.3. Rättssystem är för komplexa
Upham kritiserar att de utvecklade länderna idag i så stor utsträckning försöker
uppmuntra eller påtvinga utvecklingsländer att etablera rättsstaten. Grunden för kritiken är att juridiken är djupt kontextuell och kan inte tas ur sin sociala och politiska miljö.
108 Garth, Bryant G., What Makes a Successful Legal and Judicial System: Rethinking the Processes and
the Criteria for Success, sid. 6ff.
http://www4.worldbank.org/legal/legop_judicial/ljr_conf_papers/Garth.pdf
109
A.a. s. 16ff.
Idag bortser ett stort antal aktörer från detta.111 Upham tar som exempel två länder, USA och Japan, vilka båda är mycket framgångsrika trots att de saknar mycket av det som ingår i definitionen av rättsstatsbegreppet. Inget av dessa länder passar bra som en modell för andra stater när de skall etablera rättsstaten. Med detta vill han visa att det är mycket komplicerat att använda stater som modeller eftersom alla rättssystem är så individuella. Det finns mer än institutioner i ett rättssystem, lika viktigt är det med de informella system som finns i alla rättssystem. Ett rättssystem är för komplicerat för att kunna planeras av någon utomstående. Enligt Upham är rättsstatsrörelsen villig att ta risken att överföra rättssystem då de ser på rättsstaten som en indikator för social utveckling.112
Garth kritiserar synsättet att om man bara följer ett bra recept för hur rättsstaten skall etableras blir det lyckat. Det finns också en tro att bara man hittar rätt människor så ordnar det sig. Enligt Garth är det mycket mer invecklat än så. Konstruerandet av effektiva juridiska system är mycket komplicerat. Det är enligt Garth mycket svårare att reformera juridiska institutioner än till exempel banksystem eftersom lagarna och de juridiska institutionerna har en lång historia som binder dem samman med staten och dess politik.113