Bisysslor är en aktivitet som universitetsanställda har en utökad rättighet att ägna sig åt och som av en del lärosäten används i syfte att främja samverkan. Samtidigt har lärosätena en skyldighet att rapportera lärares bisysslor. Vi har i följande avsnitt studerat de riktlinjer och direktiv som respektive lärosäte inrättat avseende bisysslor. Följande beskrivning är hämtad från Uppsala universitet och redogör för vad som kan avses som bisysslor.
Utdrag ur Uppsala universitets föreskrifter och information om anställdas bisyssla. (OBS. texten är redigerad) 3.1 Begreppet bisyssla
En bisyssla är i princip allt som en statsanställd tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin anställning och som inte kan hänföras till privatlivet. Det kan innebära att man arbetar extra i en anställning, utövar uppdrag, bedriver egen verksamhet eller andra aktiviteter vid sidan av sitt ordinarie arbete. I dagligt tal betecknas bisyssla ibland som ”extraknäck”, dvs verksamhet vid sidan av huvudanställningen.
Begreppet bisyssla är inte uttryckligen definierat i lag eller avtal, men arbetsdomstolen har beskrivit bisysslebegreppet på följande sätt:
..… ”bisysslebegreppet omfattar varjehanda sysslor vid sidan av den anställning som får anses vara en tjänstemans huvudtjänst. Även extraarbete för huvudarbetsgivaren eller annan myndighets räkning kan vara att betrakta som en bisyssla, liksom tillfällig eller kortvarig verksamhet på fritid. Däremot omfattas inte sådan verksamhet som typiskt får anses höra hemma på området för den anställdes privatliv och vad därmed har omedelbart samband.”
AD fann vidare att en bisyssla inte förutsätter en viss omfattning eller att det behöver vara fråga om förvärvsverksamhet.
I en revisionsrapport från Riksrevisionsverket beskrivs bisyssla på följande sätt:
…..”Att utöva en bisyssla innebär att man arbetar extra (anställning, uppdrag eller egen verksamhet) vid sidan av sitt ordinarie arbete. Det är utan betydelse om detta arbete ger ekonomisk ersättning eller ej. Även extra arbete för huvudarbetsgivaren eller annan myndighet kan vara bisyssla. Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna.”
3.2 Vad är inte bisysslor?
Aktiviteter av olika slag som typiskt hör till privatlivet, t ex att utöva en hobby eller att sköta sin och familjens egendom och privata angelägenheter, räknas inte som bisysslor.
En universitetsanställd kan ha olika arvoderade akademiska aktiviteter och uppdrag som inte heller kan anses vara bisysslor eftersom det rör
26
sig om arbete inom ramen för anställningen, tex: opponent- och sakkunniguppdrag i rekryterings- och befordringsärenden, ledamotskap i betygsnämnd samt mindre omfattande uppdrag för t ex forskningsråd och vetenskapliga tidskrifter.
3.4 Vad är otillåtna bisysslor?
Även andra typer av bisysslor är tillåtna men det är en rättighet med begränsningar. Den anställdes intresse av engagemang vid sidan av anställningen måste vägas mot allmänhetens krav på att sådan verksamhet inte sker på ett sätt som rubbar förtroendet för myndighetens och dess anställdas objektivitet och opartiskhet. Det ligger också i arbetsgivarens intresse att en anställd i största möjliga utsträckning använder sin tid och kraft till de arbetsuppgifter för vilka hon eller han får lön och att en bisyssla inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.
Det finns tre typer av otillåtna bisysslor. Den första rör förhållandet mellan allmänheten och myndigheten och dess anställda och regleras i lagen om offentlig anställning (LOA). Där stadgas att en anställd inte får ha en bisyssla som kan rubba förtroendet för hans eller annan anställds opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende (förtroendeskadlig bisyssla). De två andra typerna av otillåtna bisysslor rör förhållandet mellan arbetsgivare och anställd och regleras i de statliga kollektivavtalen ALFA respektive Läkaravtalet. Där regleras att en anställd inte får ha en bisyssla som kan verka hindrande på utförandet av arbetet i anställningen (arbetshindrande bisyssla) vara
konkurrerande med myndighetens uppdragsverksamhet (konkurrensbisyssla).
Samtliga undersökta dokument innehåller skrivningar (en del längre, andra kortare) kring vad som är tillåtna och otillåtna bisysslor samt hur dessa ska redovisas. Vår intention i detta avsnitt är att lyfta fram och genom nedanstående beskrivningar visa på komplexitet och variation i synen på bisysslor vid lärosätena. Observera att följande sammanställning är utdrag från de dokument som beskriver bisysslor. För en mer fullständig analys hänvisar vi till respektive dokument som nämns i tabellen. Vi vill också poängtera att det vid respektive lärosäte kan finnas andra dokument som beskriver bisysslor (t.ex. affärspolicy).
Genomgången visar att bisysslor är ett område som de flesta lärosäten anser vara svårt eller till och med problematiskt. Det syns bland annat i de tvetydiga beskrivningarna av dessa aktiviteter. Å ena sida kan bisysslor ses som en del av samverkan med omgivande samhälle, å andra sidan måste det regleras för att inte skada lärosätet.
Vid Kungliga Tekniska högskolan har man en vidare beskrivning av dessa uppdrag och kopplar dem till samverkan med näringsliv och samhälle.
Uppsala universitet är inne på samma linje. Vid Linköpings universitet går man ett steg längre då man uppmuntrar till bisysslor som utvecklar
såväl den anställde som Linköpings universitet. Detta organiseras genom ett konsultbolag ägt av Linköpings universitet. Om detta
27
tillvägagångssätt förekommer vid andra lärosäten vet vi inte. Kungliga Tekniska högskolan och Linköpings universitet anger båda ett tak i form av antal timmar som en lärare kan ägna sig åt bisysslor.
Mälardalens högskola, Högskolan i Jönköping, Umeå universitet, Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet har detaljerade och fylliga beskrivningar av tillåtna och otillåtna bisysslor med ingående exempel på vad som kan räknas till dessa båda kategorier och motiveringar.
Dokumenten innehåller också skrivningar kring hur bisysslor ska rapporteras och dokumenteras (ofta i särskilda blanketter eller IT-system) och lärosätena lyfter fram att de har en skyldighet att informera sina anställda om bisysslor. Utifrån de dokument vi har studerat behandlas bisyssla främst som en juridisk fråga. Kopplingen till verksamheten är inte så framträdande. Det handlar snarare om att skydda lärosätet än uppmuntra lärarna till bisysslor. Det kan bland annat avläsas i hur ofta samverkan nämns i dokumenten
Tabell 6: Bisysslor
Lärosäte Dokument
Högskolan i Jönköping
Inledningsvis under rubriken Bisysslor
Arbetet vid Högskolan i Jönköping och dess fackhögskolor ska bedrivas så att kontakter och samverkan med näringslivet och samhället i övrigt främjas. En sådan samverkan syftar till att skapa nätverk och öka
lärarnas/forskarnas kunskaper om olika problemställningar inom företagen och företagens villkor.
Erfarenhetsutbyte är av värde både för utbildningen och forskningen. Högskolan har också ett ansvar för att sprida kännedom om verksamheten vid högskolan och om hur befintliga och nya kunskaper och
erfarenheter kan tillämpas (den s.k tredje uppgiften). Högskolan i Jönköping ser det som angeläget att anställda deltar i samhällsdebatten, särskilt i offentligt meningsutbyte om vetenskap, utbildning och teknik samt dess roll i samhället.
Förutsättningen för att Högskolan i Jönköping ska vara och förbli en framgångsrik högskola är att alla anställda har sin primära lojalitet hos högskolan. Den anställde ska i första hand ägna sin intellektuella kapacitet åt högskolans primära verksamheter, dvs utbildning, forskning och forskarutbildning samt att informera om dessa verksamheter. Samarbete och utbyte av erfarenheter med näringslivet och samhället i övrigt för att stärka utbildningen och forskningen sker inom ramen för lärarens reguljära verksamhet.
Under rubrikerna Förtroendeskadlig bisyssla, Arbetshindrande bisyssla, Konkurrensbisyssla samt
Ämnesanknuten bisyssla anges exempel på aktiviteter som uppmuntras och andra som kan uppfattas som problematiska.
Det sista avsnittet handlar om Anmälan av bisysslor.
Riktlinjer för det
personaladministrativa arbetet inom Högskolan i Jönköping (HJ).
Daterad 2009-12-02.
Dokumentet omfattar 11 sidor.
Samverkan nämns 2 gånger.
28 Mälardalens
högskola
Inledningsvis under rubriken ”Vad är en bisyssla?”
En bisyssla är all sysselsättning eller verksamhet som en medarbetare tillfälligt eller permanent ägnar sig åt vid sidan av sin huvudanställning och som inte är kopplad till privatlivet. Det kan innebära att medarbetare arbetar extra i en anställning, utövar uppdrag eller bedriver egen verksamhet vid sidan av ordinarie arbete.
Det är utan betydelse om bisysslan är avlönad eller inte.
Under rubriken ”Varför regleras bisyssla?”
Mälardalens högskola har ett direkt intresse av att medarbetare gör en tillfredsställande arbetsinsats och i tillräcklig utsträckning ägnar sig åt sin huvudanställning som denne får lön för och att MDH inte ska utsättas av konkurrens från sina egna medarbetare.
Det är även viktigt att allmänheten har förtroende för hur högskolan och de anställda hanterar frågor kring bisysslor.
Det finns också en rubrik ”Så här redovisar du bisyssla”.
Utdrag från Riktlinjer för bisysslor. Daterad 2013-11-28.
Dokumentet omfattar 4 sidor.
Samverkan nämns inte.
Kungliga Tekniska högskolan
Inledningsvis skriver man att:
KTH ser det viktigt att medarbetarna har kontakter med samhälle och näringsliv. Det är positivt att de anställda deltar i samhällsdebatten om vetenskap, utbildning och teknik samt dess roll i samhället. Man skriver vidare att arbetet vid KTH ska bedrivas så att kontakter och samverkan med näringslivet och
samhället i övrigt främjas. En sådan samverkan leder till ökade kunskaper om olika problemställningar inom företagen och om företagandets villkor samt inom samhället i övrigt.
Under rubriken Utökade rättigheter för universitetslärare.
Generellt gäller vid KTH att bisysslor tillåts i en omfattning av högst 350 timmar per år utöver ordinarie tjänstgöring, vilket motsvarar ca 20% av en lärares arbetstiden enligt avtal. Det bör påpekas att detta inte innebär at en heltidsanställd lärare gör en 80%-ig insats för KTH. En heltidsanställning innebär ett 100%-igt arbete för huvudarbetsgivaren.
Under rubriken Beslut och handläggningsrutiner.
Skolchefen har det primära ansvaret för tolkning och tillämpning av bisyssleregler på lokal nivå. Skolchefen prövar om en av lärare anmäld bisyssla är av sådan karaktär att den faller inom ramen för bestämmelserna om anmälningspliktig bisyssla. De anmälningar som, enligt skolchefens mening, faller inom ramen för tillåtna bisysslor protokollförs och biläggs skolans bokslut. Det skall gå att fortlöpande följa vilka bisysslor varje lärare har.
Blankett Redovisning av bisysslor (pdf 99 kB)
Blankett bilaga till redovisning av bisysslor (pdf 84 kB)
Riktlinjer för bisysslor. Riktlinje 2/2010. Gäller from 2010-11-01 Dokumentet omfattar 3 sidor.
Samverkan nämns 2 gånger.
29 Linköpings
universitet
Inledningsvis under rubriken ”1 Allmänt om bisysslor vid LiV”
Reglerna kring bisysslor -såväl föreskrifter i lag och förordning som angivna i kollektivavtal -gäller för alla som är anställda vid statliga myndigheter.
För LiU som arbetsgivare är det grundläggande villkoret att alla arbetstagare i första hand ägnar sin arbetstid åt LiUs verksamhet. Det är samtidigt ett etablerat förhållningssätt inom LiU att erfarenhetsutbyte med näringslivet och det omgivande samhället i övrigt ofta är till gagn för verksamheten på LiU. LiU har i sin affärspolicy från år 2000 uttalat att LiU "är positivt till och vill uppmuntra bisysslor som utvecklar såväl den anställde som LiU och som inte skadar den ordinarie verksamheten eller medför negativa konsekvenser för LiUs åtaganden vad avser utbildning och forskning". I detta ligger självklart att alla bisysslor skall vara förenliga med lag och avtal.
1.1 Bakgrund till översynen 2011
LiU har under de senaste tio åren genomfört två större enkäter avseende lärares bisysslor. Den senaste enkäten genomfördes 2006 -2007 och slutrapporteradcs 2008.
Av enkätresultatet bedömdes ca 32 procent av samtliga lärare bedriva någon form av bisyssla vid sidan av sin anställning. Av dessa arbetade 35 procent mer än 100 timmar/år med sin bisyssla. Huvuddelen bedrev denna i egen firma eller företag.
Mot bakgrund aven rapport från LiUs internrevision hösten 2010 har universitetsstyrelsen beslutat om följande, med påbörjan under 2011:
För att underlätta och effektivisera den administrativa hanteringen av anmälningar om bisyssla ska rapportering ske elektroniskt direkt till en LiU-gemensam databas.
Universitetet ska årligen begära in uppgifter om lärarnas bisysslor.
Formerna för redovisning av bisysslor för anställda som omfattas av chefsavtalet ska förtydligas.
Bedömningar skall göras av samtliga anmälningar om bisysslor.
Även övriga arbetstagare kan inneha otillåtna bisysslor och bör därför omfattas aven återkommande muntlig avstämning i samband med medarbetarsamtal.
Resultatet av redovisningen och bedömningen av bisysslor ska sammanställas institutionsvis och återrapporteras till universitetsledningen.
1.2 LiUs erfarenheter av bisysslofrågor
Utöver de krav på öppenhet som gäller framfört allt för redovisningen av chefers och lärares bisysslor rör ett bisyssloärende vid LiU två grundläggande frågor. Är bisysslan som sådan förenlig med den enskildes
anställning vid LiU? Medför bisysslan att jävssituationer skapas, vilket försvårar eller förhindrar ett fungerande beslutsfattande vid LiU? I det följande lämnas information om vilka närmare föreskrifter och
Vägledning avseende reglerna om bisyssla för arbetstagare vid Linköpings universitet. Daterad 2011-06-21.
Dokumentet omfattar 14 sidor.
Samverkan nämns inte.
30 villkor som LiU har att ta hänsyn till.
Egentliga tillämpningsproblem uppkommer inte sällan som en del av ett större problemkomplex av arbetsmiljömässig natur. I andra fall uppstår svårigheter i samband med att lärare engagerar sig i kommersialisering av forskningsresultat, samtidigt som handledning och examination utförs gentemot i affärsverksamheten inblandande studenter eller doktorander.
Motsättningar i fråga om vilken arbetstid en lärare kan lägga ner på sin bisyssla ut;)n att det ska utgöra ett binder for det ordinarie arbetet inom LiU kan - i den mån en lösning inte kan skapas inom de tidsramar som ryms inom den sk tumregeln (en tänkta högsta arbetstid om 400 timmar/år) -inte sällan hanteras genom att LiU medger tjänstledighet i viss utsträckning.
Det är alltid omständigheterna i det enskilda fallet som ytterst avgör om bisysslan kan godkännas eller inte.
Det måste också understrykas att just beträffande lärare finns det åtskilliga verksamheter som primärt inte betraktas som bisyssla utan som ett normalt utflöde aven akademisk anställning -såsom deltagande som sakkunnig i anställningsärende vid annat lärosäte eller genom s k förenad anställning med landstinget i Östergötland. Ett beslut rörande bisyssla kan dock aldrig innebära att arbetstagaren av LiU ensidigt befrias från sina skyldigheter att fullgöra det som följer av anställningsavtal.
Lunds universitet Inledningsvis under rubriken ”1. Allmänna utgångspunkter”
I lagen om offentlig anställning finns föreskrivet att en arbetstagare som bisyssla inte får ha någon anställning eller uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för dennes eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller kan skada myndighetens anseende. Det som skiljer offentlig förvaltning från annan verksamhet, administrativ- eller affärsverksamhet är det absoluta krav som stadgas i regeringsformen (1 kap. 9 § RF) om att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga verksamheten ska beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.
Under rubriken ”2. Tillåtna bisysslor finns avsnittet Allmänna regler för alla anställda”
Som huvudregel gäller att statligt anställda själv förfogar över sin fritid och att bisysslor är tillåtna. Det finns dock vissa regler i lag – bl.a. om bisysslor - som har sitt upphov i allmänhetens berättigade krav på
förtroende för den offentligrättsliga verksamheten. Därutöver har det genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter träffats överenskommelser om att reglera statligt anställdas bisysslor utifrån kraven på en effektiv och i övrig väl fungerande verksamhet.
Exempel på bisysslor som normalt är tillåtna:
• statliga och kommunala uppdrag
• politiska och andra ideella förtroendeuppdrag
Föreskrifter om anställdas bisysslor. Daterad 2012-11-15.
Dokumentet omfattar 14 sidor.
Samverkan nämns inte.
31
• fackliga förtroendeuppdrag
• uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar
• förtroendeuppdrag inom ideella föreningar och sammanslutningar utan samband med anställningen (t.ex.
idrotts- eller bostadsrättsförening)
• tillfällig medverkan i press, radio och TV
• arbeten av enklare slag (t.ex. korrekturläsning) Under rubriken ”3. Otillåtna bisysslor”
Frågan om vad som är en tillåten respektive otillåten bisyssla måste alltid bedömas utifrån en
helhetsbedömning. Man ska då ta hänsyn till bl.a. bisysslans omfattning, den ekonomiska ersättning som utgår, beröringen med universitetets verksamhetsområde, den anställdes ställning vid universitetet och i bisyssloverksamheten.
Otillåtna bisysslor brukar traditionellt sett delas in i tre kategorier: förtroendeskadlig, arbetshindrande och konkurrerande bisyssla. Därutöver kan det finnas andra omständigheter som gör en bisyssla otillåten.
Förtroendeskadliga bisysslor är förbjudna enligt lag. Förbudet mot övriga typer av bisysslor är reglerat i kollektivavtal.
Under rubriken ”6. Ansvar och påföljd vid otillåten bisyssla”
Om det uppmärksammas att en anställd utövar en otillåten bisyssla bör saken i första hand lösas genom rådgivning och samtal med den anställde. Enligt LOA (7 c §) och kollektivavtal (ALFA, chefsavtalet, lokala kollektivavtal) har universitetet möjlighet att fatta ett särskilt beslut om att en anställd ska upphöra med en bisyssla eller förbjuda den anställde att åta sig bisysslan. Ett beslut från arbetsgivaren att den anställde ska upphöra med en bisyssla kan överprövas av domstol enligt lagen om rättegång i arbetstvister.
Vid allvarligare förseelser eller om anställd trots uppmaning eller efter det att ett beslut fattats om att bisysslan ska upphöra fortsätter bedriva bisysslan kan hon eller han åläggas disciplinansvar för
tjänsteförseelse eller sägas upp. Dessa beslut tas av Lunds universitets personalansvarsnämnd eller Statens ansvarsnämnd.
Det är den anställde själv som ansvarar för att den bisyssla som han har vid sidan av sin anställning inte är förbjuden. Okunskap om bestämmelser om bisysslor fråntar inte henne eller honom från detta ansvar. Vid grövre förseelser mot reglerna för bisysslor kan konsekvenserna bli allvarliga.
Valet av påföljd påverkas vid en otillåten bisyssla av om arbetsgivaren har eller inte har varit tydlig med att informera om vilka regler som gäller för bisysslor. Det kan också t.ex. vara så att närmaste chef haft kunskap om bisysslans existens och omfattning, men underlåtit att vidta åtgärder. I sådana fall kan även
underlåtenheten få arbetsrättsliga konsekvenser för chefen.
32 Sveriges lantbruks-
universitet
Under rubriken ”1. Definitioner och 1.1 Definition inom SLU”
Med bisyssla avses inom SLU i princip varje syssla eller verksamhet – tillfällig eller permanent – som en anställd har vid sidan av sina huvudsakliga arbetsuppgifter och som inte kan hänföras till privatlivet. Detta gäller oavsett om bisysslan är avlönad eller oavlönad, men det kan få betydelse vid bedömningen om bisysslan är tillåten eller inte. Även extraarbete åt SLU eller annan myndighet kan betraktas som en bisyssla.
Som huvudregel gäller att bisysslor är tillåtna.5
Rubrikerna ”2. Varför regleras bisysslor och 3. Huvudregel: bisysslor är tillåtna”
Under rubriken ”4. Otillåtna bisysslor” ger SLU exempel på dessa med hänvisning till olika lagar som sedan följs av detaljerade texter i form av SLUs kommentarer samt Riktlinjer inom SLU.
Rubrik ”7. Vad händer vid otillåten bisyssla?”
Enligt Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA)
”(Råd)
Bisyssleförbudet i LOA Upplysning
Utöver det som sägs i 15 och 16 §§ gäller bestämmelserna om bisysslor i 7 – 7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning.” (Se avsnitt 4 för paragrafinnehåll).
Enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA)
”37 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.”
Enligt lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister (LRA)
”1 kap. 1 § Denna lag äger tillämpning på rättegången i tvister om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister).”
Enligt Högskoleförordningen (1993:100) (HF)
”4 kap. 16 § I fråga om professorer prövar Statens ansvarsnämnd frågor som avses i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning och 15 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
4 kap. 17 § I andra fall än som avses i 16 § samt 2 kap. 2 § första stycket 6 och 15 § beslutar rektor om att en anställning ska upphöra. Beslut om att en professors anställning ska upphöra får inte delegeras.”
Riktlinjer för bisysslor. Daterad 110613.
Dokumentet omfattar 15 sidor.
Samverkan nämns inte.
5 Prop. 2000/01:147 sid 8, SOU 2000:80 sid 143 ”Offentligt anställdas bisysslor”, Arbetsgivarverkets cirkulär 2002:A 8 sid 27, Riksrevisionsverkets rapport ”Bisysslor inom universitet och högskolor” 1995:45 sid 61.
33 Enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning
”15 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om avskedande, avstängning och läkarundersökning när det gäller ordinarie domare samt andra arbetstagare som regeringen bestämmer.”
Enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning
”34 § Statens ansvarsnämnd beslutar om frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande, när det gäller
Arbetstagare som är anställda genom beslut av regeringen,
Arbetstagare som utan att vara anställda genom beslut av regeringen har en verksledande eller därmed jämförlig ställning.
Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana frågor också när det gäller andra arbetstagare.”
SLU:s kommentar
Arbetsgivaren (SLU) har som tidigare nämnts skyldighet att förbjuda en anställd att inneha en
förtroendeskadlig bisyssla6. Arbetsgivaren kan också ålägga en anställd att helt eller delvis upphöra med en arbetshindrande bisyssla7. Det är förbjudet för de anställda att ha bisysslor som konkurrerar med SLU:s verksamhet8.
Myndighetens beslut att en anställd inte får fortsätta med, inte åta sig eller ska upphöra med en
förtroendeskadlig bisyssla kan överprövas genom att den anställde väcker talan mot beslutet9. Enligt LRA får talan anhängiggöras i Arbetsdomstolen om tvisten väcks av den fackliga organisationen. I annat fall väcks talan vid tingsrätten.
Talan mot beslut avseende förbud mot arbetshindrande eller konkurrerande bisysslor förs enligt reglerna i LRA. Råd i ALFA hänvisar till LOA, som i sin tur hänvisar till LRA.
Det är Statens ansvarsnämnd som prövar frågor om bl.a. disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande och avstängning beträffande statligt anställda i högre befattningar som t.ex. professorer. Syftet med en prövning utanför den egna myndigheten är att det inte ska kunna misstänkas att kollegor tar obehöriga hänsyn vid prövningen. Nämndens beslut, kan liksom andra beslut av arbetsgivaren, bli föremål för en arbetsrättslig tvist. Statens ansvarsnämnd prövar inte frågor om uppsägning.
6 7 c § LOA.
7 1 kap. 15 § ALFA.
8 1 kap. 16 § ALFA.
9 37 § LOA.
34 Riktlinjer inom SLU
Om en beslutsfattare, som enligt avsnitt 4 i dessa riktlinjer har sådana befogenheter, anser att en bisyssla är otillåten och att den anställde ska upphöra med den, ska detta meddelas den anställde genom ett skriftligt och motiverat beslut. Beslutet får expedieras på elektronisk väg.
I första hand bör dock rättelse ske genom samtal med den anställde och berörd prefekt/motsvarande. Ett beslut om att ålägga en arbetstagare att upphöra med en förtroendeskadlig bisyssla gäller omedelbart och ska inte föregås av någon förhandling enligt 11 - 14 §§ MBL. Detta framgår av 42 § 2 st LOA. Vidare kommer inte någon förhandling att ske enligt MBL avseende beslut om att upphöra med en arbetshindrande eller konkurrerande bisyssla.
Om den anställde inte rättar sig efter arbetsgivarens beslut, kan det leda till disciplinpåföljd (varning eller löneavdrag). Om den anställde fortfarande inte rättar sig efter arbetsgivarens beslut, efter att
disciplinpåföljd har meddelats, kan det bli fråga om skiljande från anställningen. Ett beslut om
disciplinpåföljd eller att en arbetstagare kommer att frånskiljas sin anställning ska föregås av förhandling enligt 11 – 14 §§ MBL. Beslut om disciplinpåföljd regleras i 14 - 16 §§ LOA och beslut om frånskiljande från anställning regleras i Lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS).
Beslut om disciplinpåföljd eller avskedande avseende professorer (både fullmaktsanställda och befordrade/rekryterade professorer) prövas av Statens ansvarsnämnd. Beslut om skiljande från
anställningen genom uppsägning på grund av personliga skäl avseende befordrade/rekryterade professorer prövas av personalansvarsnämnden, vid SLU.
Under rubrik ”8. Att anmäla bisyssla”
Internt inom SLU. Arbetsgivaren har rätt att fråga de anställda om de har bisysslor och begära in redovisning från de anställda över deras bisysslor. Vid SLU sker denna redovisning genom att de anställda rapporterar sina bisysslor i ett elektroniskt rapporteringssystem, Primula Självservice.
Stockholms universitet
Under rubriken ”1. Inledning beskrivs vad som avses med bisyssla”
Bisyssla är all verksamhet vid sidan om den anställdes arbete, som inte kan anses ligga inom privatlivets sfär.
Bisysslan kan vara avlönad eller oavlönad.
Stockholms universitet lägger stor vikt vid lärares förmåga att samverka med det omgivande samhället, den s k tredje uppgiften, och lärare har t o m en i lag reglerad rätt att inneha bisysslor. Denna reglering om lärares forsknings- och utvecklingsarbete vid sidan om anställningen - ”FoU-bisysslor” - får ses som ett uttryck för
Bisysslor – ett litet häfte Rektor 2002-06-13
Dokumentet omfattar 11 sidor.
Samverkan nämns inte.
35 det önskvärda i att universitetslärare tar uppdrag inom sitt ämnesområde även utanför det egna lärosätet.
Exempel på sådana s k FoU-bisysslor är rådgivning i vetenskapliga frågor eller konsultuppdrag inom ämnesområdet, exploatering i egen regi av uppfinningar inom ämnesområdet och ledamotskap i styrelse för ett bolag vars verksamhet knyter an till forskarens ämnesområde.
Bisysslan får dock inte skada allmänhetens förtroende för högskolan. Bisysslan skall hållas klart åtskild från lärarens arbete vid universitetet. För övrigt gäller för lärare samma regler och begränsningar som för övriga anställda vid universitetet.
I vissa fall kan dock en verksamhet vid sidan om en anställning som universitetslärare vara otillåten. Otillåtna bisysslor kan delas in i tre olika slag: förtroendeskadlig, arbetshindrande eller med verksamheten konkurrerande bisyssla.
För de ämnesanknutna bisysslorna föreligger en anmälningsskyldighet för läraren. Anmälan görs till närmaste chef. En lärare som är osäker på om en bisyssla kan räknas som otillåten bör ta upp frågan med sin chef.
Av universitetets föreskrifter framgår att cheferna ska upplysa de anställda om innebörden av gällande bestämmelser om bisysslor och ge besked till arbetstagare i fråga om bisysslor. En arbetstagare som begär det ska få skriftligt besked om en bisyssla är otillåten eller inte.
Universitet och högskolor har ålagts en särskild skyldighet att dokumentera de anmälningar som görs.
Dokumentationen ska vara så upplagd att det går att följa varje lärares bisysslor.
Vissa verksamheter som bedrivs utanför Stockholms universitet anses ingå i anställningen och omfattas inte av anmälningsplikten för ämnesanknutna bisysslor. Exempel på sådana verksamheter är föreläsning eller
Vissa verksamheter som bedrivs utanför Stockholms universitet anses ingå i anställningen och omfattas inte av anmälningsplikten för ämnesanknutna bisysslor. Exempel på sådana verksamheter är föreläsning eller