BORG OCH SLÖINGE I ETT SKANDINAVISKT PERSPEKTIV Borg och Slöinge ansluter till en stor

skara platser i Skandinavien, som under yngre järn­ ålder framträder med centrala funktioner i land­ skapet. Lars Lundqvist nämner flera av dem i sin artikel, alltifrån Borg på Lofoten i norr till Trelle­ borg i söder. Som helhet kännetecknas alla dessa platser av en påtagligt stor variation vad gäller så­ väl den enskilda lokalens topografi som dess mate­ riella kultur. Ofta har det varit svårt att definiera dem som orter. Belysande är debatten kring Helgö i Mälaren, där tolkningarna har pendlat alltifrån ensam gård till större handelsplats (se framför allt Lundström (red) ”Thirteen Studies on Helgö” 1988). En äldre forskning ville främst se dessa platser som direkta föregångare till de medeltida städerna och som knutpunkter i en begynnande riksbildning. Nu­ mera har man alltmera kommit att uppfatta dem som centra i mindre politiska enheter där andra sociala och ekonomiska mekanismer styrt maktutöv­ ning och varubyte än de som varit rådande under ett senare medeltida skede.

Den stora variationen till trots finns det en hel del generella drag i den yngre järnålderns centralortsutveckling i Skandinavien. Vi har redan berört ett. Många centralplatser etableras under 600- och 700-talen, en tendens som blivit allt tydli­ gare genom de senaste decenniernas arkeologiska undersökningar. Charlotte Fabechs tes om en av­ görande förändring under folkvandringstid/böijan av vendeltid och ett nytt sätt för kult- och maktut­ övning bör kunna ha giltighet för stora delar av Skandinavien. Både Borg och Slöinge förefaller

passa väl in i detta mönster, även om det finns ett kontinuitetsproblem beträffande den senare orten.

Att flera funktionellt och strukturellt olikar­ tade centralplatser kan rymmas inom ett relativt begränsat område, på samma sätt som var fallet i trakten kring Borg, verkar också ha varit ett gene­ rellt drag. Ofta handlar det om en stormansgård och en intilliggande handelsplats. Mera kända exem­ pel är Adelsö och Birka i Mälardalen samt Ribe och Dankirke i Västjylland. I andra regioner är emeller­ tid mönstret inte lika tydligt och kanske represente­ rar de nämnda exemplen endast en bland flera stra­ tegier för maktutövning under yngre järnålder. Möj­ ligen står Slöinge för något annat, en enda plats dit alla centrala funktioner är samlade. Bilden är här mindre klar än i Norrköpingsbygden och kanske får vi i Halland tänka oss ett mera splittrat central- platsmönster med stora topografiska och funktio­ nella skillnader mellan olika områden.

1000-talet är, vilket tidigare påpekats, ett av­ görande skede i både Borgs och Slöinges historia. Samma sak kan i hög grad sägas vara gällande för liknande orter i hela Skandinavien. Äldre central­ platser försvinner eller förändras i grunden, helt nya centra kommer till. Förändringarna i Borg och Slöinge är med andra ord inget som kan förklaras med utgångspunkt endast i lokala förhållanden utan måste uppfattas som en del av ett generellt och all­ omfattande fenomen. Som ovan nämnts, skulle i enlighet med Charlotte Fabechs tes 1000-talet inte utgöra ett lika avgörande brott i centralortsutveck- lingen som folkvandringstiden. Det grundläggande förhållandet mellan maktens utövare, deras gårdar och kulten, så som detta förhållande framträder under medeltiden, har traditioner tillbaka i yngre järnålder. Detta är säkert ett helt riktigt antagande men får inte undanskymma några viktiga kvalitativa aspekter av förändringarna på 1000-talet.

En äldre krigararistokrati, vars maktutövning framför allt vilat på att leda kulten på dess gårdar och anföra plundringståg i främmande länder, hål­ ler under 900- och 1000-talen på att spela ut sin roll. Nya maktgrupperingar träder fram, vars strävan handlar om något annat - en exploatering av det egna landet och upprättandet av feodala, sociala relationer mellan stormän och bönder. I samband med övergången till denna senare form av maktut­ övning slår en ny religion igenom, kristendomen. Att denna ideologiska förändring utgör en av huvudförutsättningarna för etableringen av nämn­ da feodala relationer, är en vedertagen uppfattning. Kristendomens genomslag under det aktuella ske­ det har en tydlig politisk och social dimension men bör även betraktas på en mental nivå. Denna lära förmår då, bättre än den gamla hedniska naturreli­ gionen, att förklara och strukturera verkligheten. Denna verklighet handlar om bygder där en fort­ gående agrar högkonjunktur radikalt håller på att omforma landskapsrummet, där tillhörighet till en enda gård inte längre är den enda primära sociala relationen utan där sociala band, vilande på jordä­ gande, mellan gårdar är lika viktiga. I denna situa­ tion blir den kristna kyrkan med sitt enhetliga bud­ skap den ideologiska mittpunkt som kan skapa en social enhet i bygden.

Kännetecknande för många av de nya cent­ ralplatser, som växer fram vid tiden kring år 1000, är en koncentration av maktfunktioner till en enda lokalitet, ett drag som är tydligast i större orter som Lund och Sigtuna. De är både kungsgårdar och kyrkliga centra, de framträder topografiskt som städer med en omfattande profan tätbebyggelse i vilken handel och hantverk bedrivits. De är också, åtminstone i sina äldsta skeden, stora nekropoler, begravningsplatser dit människor kommer långväga ifrån för att begrava sina döda.

Mot bakgrund av ovan skisserade skeende representerar Borg och Slöinge, i egenskap av äldre, i första hand kultiska centra från yngre järnålder, två olika utvecklingslinjer. Slöinge med sitt något perifera läge i förhållande till centralbygderna har inte längre någon funktion att fylla i det medeltida landskapet utan försvinner helt som så många and­ ra liknande orter. Borg däremot kan med sitt stra­ tegiska läge invid Motala ström leva vidare som ett av flera centra för kungamaktens fiskala intressen i Norrköpingsbygden. Därmed har de bägge plat­ serna kunnat fogas in i ett utvecklingsschema för centralorter under järnålder och äldre medeltid, giltigt för stora delar av Skandinavien. Det är emel­ lertid även viktigt att lyfta fram några särdrag i si­ tuationen vid Borg och Slöinge, vilka skulle kunna spegla något grundläggande för de regioner plat­ serna har fungerat i. Jag tänker då framför allt be­ trakta dem i ljuset av vad som händer under det medeltida skedet. Givetvis är detta en tämligen stor problematik och i detta sammanhang skall jag en­ dast antyda några möjliga tolkningar.

Som tidigare nämnts, är bilden av maktens landskap i Norrköpingsbygden under äldre medel­ tid inte helt tydlig. Sett till landskapet Östergötland som helhet får vi här aldrig någon tidigmedeltida stadsbildning av samma dignitet och omfattning som Lund eller Sigtuna. Däremot finns det i land­ skapets tre huvudbygder platser, som redan under 1000/1100-talen uppvisar någon form av kyrklig centralitet genom närvaron av tidiga kyrkobyggna­ der. Det handlar då om platser som senare fram­ träder som regelrätta städer, dvs Linköping, Norr­ köping och Skänninge. Norrköping, som har störst aktualitet i detta sammanhang, omnämnes som stad först vid 1300-talets mitt och mycket tyder på att det inte är förrän framemot medeltidens slut som staden böljar få någon större betydelse (Broberg

108___________________________________________

1984: 6f). Gården Borg lever, som tidigare nämnts, kvar som kungsgård fram till 1500-talet och man skulle hypotetiskt kunna tänka sig ett samband mel­ lan denna gårds försvinnande och Norrköpings ökande betydelse. Därmed kan vi uppfatta Norr­ köpingsbygden som en speciell form av medeltida urbanisering där själva tätorten rymmer endast en del av de centrala funktionerna. Övriga dylika funk­ tioner är knutna till större gårdar i den omgivande bygden, såsom Borg och sannolikt även den norr om staden belägna gården Ringstad. Först under 1500-talet sker en förtätning av de centrala funk­ tionerna.

Problematiken i Halland gäller vad Slöinge egentligen ersättes av. Denna plats kunde hypote­ tiskt uppfattas som en social manifestation i byg­ dens utkant med sitt symboliska budskap riktat utåt. Gårdsanläggningen vid Slöinge försvinner spårlöst i vikingatidens slutskede och vi finner sedan, un­ der det medeltida skedet, maktens uttryck i byg­ dens centrum. Tar man fasta på urbaniseringen som det viktigaste av dessa uttryck står det emellertid klart att denna inte bara är sen utan även svag och instabil till sin karaktär. Detta förhållande kan för övrigt sägas gälla för hela Halland. Det instabila draget visar sig i att de medeltida städerna i land­ skapet inte endast haft ett läge utan ofta flera inom ett begränsat område. Urbaniseringen i Halland framstår utan tvekan som ett ”externt” fenomen, den är något som en yttre makt försöker påtvinga bygderna. Städerna förefaller inte vara något som växer fram som ett svar på bygdens inre behov. Tvärtom förefaller det här finnas andra organisa­ toriska alternativ till staden exempelvis vad gäller en sådan aktivitet som handel. Långt fram i tiden har längs hela Västkusten en omfattande bonde- seglation ägt rum, alltså en merkantil verksamhet utanför städerna (Andersson 1984:16).

Det kan därför knappast vara städerna som skall uppfattas som Slöinges naturliga efterföljare under medeltiden i betydelsen primära centra i bygden. Det måste snarare vara sockenkyrkorna som spelar denna roll som sociala mittpunkter i det halländska bondesamhället. Inom detta sam­ hälles ramar har uppenbarligen funktioner kunnat rymmas som man normalt brukar finna i städerna. De sistnämnda förefaller i Halland ligga mera som ett sekundärt, kompletterande centralortsystem längs med kusten, sannolikt i första hand med fiskala funktioner.

AVSLUTNING. I det föregående har enjämförelse gjorts av Borg och Slöinge som två olika uttryck av makt i landskapet.Jämförelsen har visat att de bägge lokalerna på flera sätt har beröringspunkter med en rad andra centralplatser i Skandinavien under yngre järnålder samtidigt som Borg och Slöinge representerar två olika utvecklingsskeenden. I ett perspektiv framåt mot medeltid och fenomenet ur­ banisering står det klart att de regioner, Norrköp- ingsbygden och Falkenbergsområdet, i vilka Borg och Slöinge fungerat, har en karakteristisk särprä­ gel. För att rätt förstå denna urbana särart är ett regionalt helhetsgrepp och ett långt tidsperspektiv

bakåt i järnålder av central betydelse, vilket resul­ taten från Borg och Slöinge med all tydlighet un­ derstryker.

Ett obestridligt värde med samarbetsprojekt av den karaktär som redovisats i denna bok är att nya perspektiv kan öppnas på de lokaler som be­ handlas. Genom att ställa två så olikartade under­ sökningsområden som Borg och Slöinge mot var­ andra får man möjligheter att urskilja vad som är generella eller speciella drag på resp plats. Den över­ ordnade problematiken har varit stormansgården och maktens landskap. Möjligen hade man här kun­ nat spetsa frågeställningarna mera och skapa en tydligare, gemensam teoretisk utgångspunkt vid analysen av de bägge lokalerna.

En förhoppning för framtiden bör därför vara att Borg-Slöinge-projektet får snara efterföl­ jare. I ett land som Sverige med stora regionala variationer skulle denna projektmodell kunna vara en fruktbar arbetsform. Med rollen som vidgare av forskningsperspektiven samt befrämjare av diskus- sionsutbytet mellan regionerna borde den inom UV-organisationen med sin både nationella och regionala förankring ha stora möjligheter att ut­ vecklas.