Två stormansgårdar och deras landskap - en efterskrift
TVÅ CENTRALPLATSER I ETT LÅNGTIDS PERSPEKTIV. Undersökningsområdena Borg och
Slöinge är båda belägna i centrala jordbruksbyg der. De har dessutom nära anknytning till viktiga
kommunikationsleder i landskapet. Borg ligger i bygden kring Norrköping, ett av Östergötlands tre centralområden, intill vattenvägen mellan Östersjön och landskapets inre delar. Slöinge har sitt läge i slättbygden vid Falkenberg mitt emellan kusten i väster och skogsområdena i öster. I området löper flera av Hallands viktigare landvägar.
Vid Borg och Slöinge har omfattande delar av gårdsanläggningar från järnålder undersökts. På den senare platsen ligger de konkreta byggnads- lämningarna i skedet 650 - 850 e Kr. Här finns dock tydliga spår efter avsevärt tidigare aktiviteter, när mare bestämt från senare delen av 300-talet e Kr. Vad gäller en främre kronologisk gräns, förefaller denna ligga vid ca år 1000 då bosättningen helt upphör.
Gårdsanläggningen i Borg har anlagts först under 600-eller 700-talen e Kr. Under 1000-talet sker här en omstrukturering av bebyggelsen men aldrig en definitiv nedläggning som i Slöinge. Un der 1300-talet framträder Borg som en kungsgård och det är inte förrän under 1500-talet som den overgives.
Borg och Slöinge representerar sålunda två olika kronologiska skeenden. Slöinge har en för ankring i sen romersk järnålder men upphör un der slutet av vikingatiden. Borg tar sin början un der sen folkvandringstid eller vendeltid men kan sedan följas fram till 1500-talet. Intressant är dock att på bägge platserna är tiden kring år 1000 ett avgörande skede.
MAKTENS UTTRYCK. Avgörande för tolkningen av Borg och Slöinge som maktcentra och elitära miljöer har varit de aktiviteter av religiös karaktär som kunnat påvisas på bägge platserna. I Slöinge tyder fynd av karakteristiska guldgubbar på religi- öst-rituella handlingar av mindre vanligt slag. Fynd platserna för denna föremålstyp är ännu relativt fåtaliga i Skandinavien och man har menat att guld gubben i sig indikerar kulthandlingar knutna en dast till ett högsta socialt och politiskt ledarskikt. Slöingeundersökningens resultat visar med all tyd lighet det rituella draget i hanteringen av dessa fö remål. De förekommer endast i vissa delar av en större byggnad, de är deponerade i stolphål etc. Intressant nog har man även påträffat spår efter tillverkning av guldgubbar på platsen.
I Borg har man i den undersökta bebyggel sen kunnat kartlägga en hel rituell kontext, som i mångfald och komplexitet sannolikt ännu saknar motsvarigheter. Även här spelar en enskild artefakt typ en huvudroll, nämligen amulettringen. De reli giösa handlingarna förefaller ha ett rumsligt sam band med en speciell byggnad med kultisk funk tion - ett förmodat harg. Utanför denna byggnad fanns en depå med ett stort antal amulettringar samt talrika spår efter djuroffer. Av allt att döma har man smitt ringarna på platsen och eventuellt här även framställt järnet till dessa. Allt tyder sålunda på att tillverkningen av kultföremålen ingått i samma ri tuella sammanhang som själva kulthandlingarna. Vi bör kunna betrakta guldgubbe-produktionen i Slöinge på liknande sätt. Frågan är om man kan lägga samma perspektiv på alla de hantverksaktivi- teter, som man funnit spår efter i Slöinge, pärltillverk- ning, metallhantverk, bearbetning av granater, tex tilhantverk etc. Avfall från flera av de nämnda hantverken påträffades här - av allt att döma rituellt deponerade - i samma stolphål som guldgubbarna.
Borg och Slöinge är alltså att betrakta som gårdar från yngre järnålder med centrala religiösa funktioner. Den religiösa funktionen är också en maktfunktion. Att leda kulten har samtidigt varit att utöva dominans över människor. Charlotte Fabech har framhållit denna ”gårdskult” som nå got djupt karakteristiskt och grundläggande för den yngre järnålderns samhälle i Skandinavien. Det översta sociala skiktet har då kunnat knyta den reli giösa verksamheten till sina gårdar och på denna bygga sin maktställning. Ur detta perspektiv blir den viktigaste kvalitativa förändringen inte över gången från hedendom till kristendom eftersom även den kristna kulten har nära anknytning till de aristokratiska miljöerna. Det centrala skiftet sker enligt Fabech istället mellan äldre och yngre järn ålder. Under det förra skedet har kulten en mera ”offentlig” karaktär vid sjöar och vattendrag för att under det senare ”privatiseras” till enskilda gårdar (Fabech 1994).
De här beskrivna centrala funktionerna i Borg och Slöinge kännetecknar inte de bägge bo sättningarna under hela deras existenstid. ”Guld- gubbe-skedet” i Slöinge tillhör vendeltid och bör jan av vikingatid. Kulten kring harget i Borg kan
förläggas till senare delen av vikingatid. Som nämn des etableras Borgs äldsta bosättning under 600- eller 700-talet men uppvisar då inte några särskilda drag. Vad gäller det äldsta skedet i Slöinge är situa tionen något mera problematisk. Här finns en otve tydig kontinuitet på platsen från yngre romersk järn ålder. Även om denna tid representeras av smycke fynd av utpräglad högstatuskaraktär - indikationer på en elitär miljö - har man ännu inte funnit någon egentlig bebyggelse från sistnämnda skede. Stora delar av bosättningsområdet i Slöinge återstår emel lertid att undersöka varför kommande grävningar snabbt kan förändra källäget härvidlag.
Vad gäller tiden efter järnåldern är bilden av sevärt klarare. Slöinge försvinner fullständigt medan Borg transformeras till en medeltida huvudgård. Såväl bebyggelsen, vilken inkluderar den närlig gande sockenkyrkan, som det arkeologiska fynd materialet speglar här på ett mycket tydligt sätt en aristokratisk miljö, en miljö som på 1300-talet fram träder med kungsgårdens administrativa funktioner. Det är emellertid inte meningsfullt att stu dera Borg och Slöinge endast som isolerade bebyg gelseenheter. För att förstå den centrala roll de spelat måste vi betrakta dem i en vidare landskaps- kontext.
MAKTENS LANDSKAP. Centralplatserna i Norr- köpingsbygden i Östergötland bildar flera olika, sinsemellan egenartat kontrasterande mönster. Un der äldre järnålder är det uppenbart att de natur liga kommunikationslederna spelat en liten roll för dylika platser. Kännetecknande för dem är ett läge inne i odlingsbygden. Deras karaktär - så som den arkeologiskt framträder - är emellertid skiftande och frågan är om det funnits någon form av social hierarki bland dessa centralplatser. Högst intres santa i sammanhanget är fornborgarna Gullborg och Boberget, vilka visat sig rymma lämningar ef ter en rad aktiviteter. Skulle man, så som Ann-Lili Nielsen frågar sig i sin artikel, kunna betrakta dessa anläggningar som den högsta nivån i en dylik hie rarki? Har de fungerat som ett slags mångfunk- tionella ”tempelborgar”, centra för kult, handel och hantverk, vilket det rika fyndmaterialet antyder? Övriga platser med högstatusfynd, såsom Skälv-or- terna, skulle därmed kunna uppfattas som en lägre social nivå av gårdar men likväl representerande elitära miljöer.
Detta system av centralplatser från äldre järn ålder ersättes under yngre järnålder av något helt
annat. Motsvarande platser under detta senare ske de har en tydlig rumslig anknytning till naturliga kommunikationsleder och verkar dessutom ingå i ett annorlunda strukturellt mönster. De centrala funktionerna är nu av allt att döma uppdelade på flera platser inom ett begränsat område istället för att som under äldre järnålder vara samlade till en plats. I ett sådant geografiskt komplicerat mönster framträder gården Borg under yngre järnålder. I bilden ingår nämligen även verkstadsområdet vid Herrebro och jordvallsanläggningen Borgs Skans, belägna ca en resp två kilometer från Borg. Den sistnämnda kan troligen ha haft någon form av merkantil funktion med sitt läge intill Motala ström även om detta inte ännu kunnat direkt beläggas arkeologiskt. På detta sätt framtonar konturerna av ett maktens landskap där funktionerna kult, han del och hantverk är fördelade på flera olika, strate giskt belägna punkter men samtidigt inom en rela tivt begränsad, geografisk kontext.
Mönstret ändras ånyo under det kritiska 1000-talet. Verkstadsområdet i Herrebro försvinner, troligen samtidigt med omstruktureringen av be- byggelsen i Borg. Det kristna sockenlandskapet tar så småningom form, vari även ingår ett system av kungsgårdar med administrativa funktioner. Här finner vi gården Borg under återstoden av dess exis tens. Urbaniseringen i bygden, vilken sker genom tillkomsten av staden Norrköping, är ett tämligen sent fenomen (ca 1350). Även om vi säkerligen kan förutsätta att gårdar som Borg behåller centrala maktfunktioner under äldre medeltid, är dock bil den av maktens landskap under detta skede inte helt tydlig.
Vänder vi oss så mot Halland och Slöinge framträder ett maktens landskap, som inte liknar det som ovan beskrivits. Lars Lundqvist understry ker med rätta i sin artikel skalnivåns betydelse vid
ett studium av Slöinge. Ser man denna plats i ett vidare regionalt perspektiv är det tydligt att den ligger mitt i en central odlingsbygd med traditio ner tillbaka i sten- och bronsålder och dessutom med en gynnsam placering i förhållande till naturliga kommunikationsleder. Går man däremot ner på en mera detaljerad skalnivå blir bilden en annan. Här hamnar Slöingeboplatsen istället mellan två cent rala bebyggelseområden, Ätradalen och Halmstad- trakten. Åtminstone är denna situation aktuell un der bosättningens senare skede. Om så varit fallet även under dess initialskede är mindre säkert. I vaije fall tyder inget på motsatsen.
Lars Lundquist diskuterar några möjliga paralleller till Slöinge i det övriga Halland, som på samma sätt är belägna i bygdernas utkanter och me nar att dylika platser framför allt skall uppfattas som manifestationer av makt utåt mot omvärlden snarare än inåt mot bygden.
Som tidigare nämnts, finns det kontinuitet i Slöinge från 300-talet och fram i yngre järnålder. En genomgripande förändring av maktens land skap, som med stor arkeologisk tydlighet fram trädde i Östergötland under 500- och 600-talen, ver kar det sålunda vara svårt att kunna påvisa i Hal land. Inte heller en sådan uppdelning av makt funktioner på flera platser under yngre järnålder, som vi kunde se i trakten kring Borg, går att be lägga i Slöinge-området. Det senare förhållandet kan givetvis ha sin grund i det mycket ringa antal under sökningar, som för övrigt gjorts i området.
Den stora avgörande förändringen i Slöinge- området äger istället rum under 1000-talet. Det före faller vara en helt ny maktstruktur som då tar form. Slöinge-boplatsen med sitt perifera läge i förhål lande till de centrala bebyggelseområdena försvin ner och maktfunktionerna återfinnes därefter ute slutande i nämnda områden. Den medeltida central
106_________________________________________
maktens manifestationer i form av kungalev, bor gar och städer är belägna här. Urbaniseringen i Halland förefaller dock vara svag till sin karaktär och sker förhållandevis sent (Andersson 1984).
BORG OCH SLÖINGE I ETT SKANDINAVISKT