FORNBORGAR I NORRKÖPINGSBYGDEN

Jag kommer inte här att närmare gå in på forn- borgarnas funktion och kronologi, en fråga som tidigare av ett flertal forskare konstaterats vara komp­ licerat (jfr Engström 1991 och där anförd litt). Ter­ men ”borg” har dessutom kommit att hämma dis­ kussionen och styra tolkningen in i rent fortifikato- riska banor (Hyenstrand 1984:87).

LOSINGS HÄRAD BRÅBO HÄRAD irrköping ÖSTKINDS X ^BOBERGE' HÄRAD BORGS SKANS MEMMINGSXX HÄRAD GULLBOI BJÖRKEKIMDS HÄRAD iöderköpi HAMMARKINDS HÄRAD ÅKERBO f HÄRAD J SKÄRKINDS HÄRAD FORNBORGAR • Ä JÄÅ / FVT

O Y JÄÅ / TIDIG MED TID

20 km

=1

Fig SI. Fornborgar i Norrköpingsbygden. Gullborg och Boberget markerade. Renritning Mari-Anne Grönwall.

De borgar som tas upp i detta sammanhang, Gullborg och Boberget, uppvisar dock ett fyndma­ terial som tyder på att de har haft någon form av central funktion (fig 51). Borgarna ligger mitt i en öppen jordbruksbygd i manifesta lägen på berg. Kanske ska vi i stället betrakta dessa borgar som manifesta anläggningar väl synliga i sin omgivning. Fornborgarna har möjligen i första hand utgjort ett ekonomiskt/politiskt och möjligen även religiöst centrum under perioden romersk järnålder och folkvandringstid. Tidigare forskning talar också om denna typ av fornborg som centralpunkter i en boplatshierarki (Olausson 1987:408).

På Vikbolandet finns minst ett dussintal forn­ borgar som har karaktären av befästa gårdar. Dessa ligger inne i bygden, de övriga i dess utkanter eller mera undangömda (Selinge 1980:203). Möjligen kan flera av fornborgarna som ligger inne i byg­ den ha innehaft liknande funktioner som Gullborg

och Boberget. Eftersom det endast är dessa två forn­ borgar som i dag är undersökta, låter sig den frå­ gan inte besvaras i det här sammanhanget.

Gullborg,Tingstad socken. Gullborg ligger i Ting­

stad socken ca 2 mil sydost om Borg. Fornborgen ligger väl synlig mitt i en öppen odlingsbygd (fig 52). Ca 3 km öster om denna borg finns det område med storhögar som Hyenstrand velat peka ut som ”protogods” under yngre järnålder (Hyenstrand 1989:166). En av gravarna har, som redan tidigare nämnts, daterats till bronsålder vilket gör en sådan tolkning osäker.

En undersökning av borgen gjordes av Bror Schnittger 1909. Undersökningen omfattade ett antal mindre schakt, främst i borgens centrala de­ lar. En del av fyndmaterialet finns redovisat i Art­ hur Norden ”Östergötlands järnålder” (Norden 1929).

Gullborg har tidigare burit namnet Gullberg, vilket kan ha sitt ursprung i fornsvenskans gudh (Noreen 1921:52). En annan tolkning tar fasta på att berget, som borgen ligger på, består av röd- skimrande gnejs och granit (Franzén 1937:117). Han menar dock att tolkningen ”gudh” kan vara motiverad, eftersom fler borgnamn med kultisk anknytning, ex Visten, kan påvisas i trakten (aa: 117).

Bland det mest utmärkande i fyndmaterialet från Gullborg är, förutom den guldring som tidi­ gare nämnts, bl a en del av en glasbägare och en glasflaska (fig 53).

Den facetterade glasbägaren är av samma typ som bl a finns från Eketorp på Öland, (typ 5 eller 6) och i en av Högomgravarna i Medelpad (Olausson 1987:401). Typen har sitt ursprung i området kring Svarta havet och kan dateras till 400-tal (Näsman 1984:60). Glasflaskan i sin tur är en av de få ro­ merska glasflaskor som är funna i Skandinavien och kan troligen dateras till 200-tal (Olausson 1987:402).

Glasbägare kan uppfattas som symbolbäran­ de element och dryckesskicket har ingått i en elitär miljö, t ex vid religiösa ceremonier, allianser och avläggande av troskapslöften (Ringtved 1991:64).

Ytterligare fynd som stärker tolkningen av Gullborg som en plats med centrala funktioner är

bl a viktlod och vapendelar. En osteologisk analys av benmaterialet från Gullborg visar att även ben- och hornhantverk bedrivits här (Olausson 1987:402). Den stora mängden vävtyngder som hittades i Gull­ borg tyder på att textilhantverket varit det mest bety­ dande hantverket, möjligen avsett för avsalu (Olaus­ son 1987:405).

En sammanställning av materialet från Gull­ borg visar tydligt på en plats med centrala funktio­ ner från romersk järnålder in i folkvandrings tid. Fynden som visar på detta är fingerringen och vapendelar, där ringen antyder en statusmarkering tillika ett rangindikerande element i militärhierar­ kin. Viktloden samt rester efter ben och hornhant­ verk och möjligen även vävtyngderna visar på han­ del och hantverk. Även glasbägaren och flaskan antyder en elitär miljö med långväga kontakter men visar även på en social miljö där dessa ingått i avläg­ gande av troskapslöften eller religiösa ceremonier.

Fig 53. Del av glasfiasko, skala I: I och glasbägare, skala 2:1 från Gullborg,Tingstads socken. Efter teckning Norden 1929. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.

Även ortnamnet indikerar att platsen har haft nå­ gon form av kultisk funktion. I sammanhanget kan nämnas en fornborg från Langeland i Danmark som bär namnet Guldborg. Fornborgen är i utseende mycket lik Gullborg i Tingstad socken. I Guldborg har ett flertal undersökningar visat på begrav­ ningar av människor och offer av djur. Borgen är genom bl a myntfynd daterad till 1100-tal och utgrävarna har velat tolka begravningarna i bor­ gen som ett resultat av ett vendiskt anfall (Skaarup 1995:5ff). En annan möjlig tolkning skulle kunna vara att båda dessa borgar, trots stora geografiska och kronologiska skillnader, har haft en central funktion knuten till kulten.

Boberget, Konungsunds socken. Boberget, som lig­

ger i Konungsunds socken på centrala Vikbolandet, är ytterligare en typ av fornborg som ligger place­ rad mitt i odlingsbygden (fig 54). Namnet anses härleda till ”berget där folk har bott en längre tid” (Norden 1929:292). Innanför murarna finns ett kraftigt kulturlager och det finns uppgifter från mitten av 1700-talet om att traktens bönder använde jorden innanför borgmurarna som jordförbättrings- medel. På 1870-talet var bortforslandet av jord så intensiv att en begäran om fridlysning av borgen

Fig 54. Boberget, Konungsunds socken. Foto Ann-Lili Nielsen.

gjordes. I samband med att bönderna tog bort jord följde bl a en stor mängd djurben och vapendelar med massorna (Norden 1929:293).

En del mindre grävningar genomfördes av borgen i början av 1900-talet, vilka bl a visade att ett upp till 60 cm tjockt flerskiktat kulturlager fanns bevarat på ställen som undgått bortschaktning. Vid undersökningen 1906 hittades också resterna efter vad man tolkade som syllstensrader till byggnader (Norden 1929:296). Ytterligare spår efter grunder till en byggnad finns fortfarande synliga inom borg­ området (aa:292). Genom fyndmaterialet, bl a en fragmentarisk bronsfibula och en spelbricka har Norden velat datera borgen till 400-600 e Kr (Nor­ den 1929:295,328). Det finns dock uppgifter om att ett fragment av bultlås hittades i borgen, vilket antyder en yngre datering (aa:298). Det fyndmate­ rial som finns från Boberget tyder på att man här haft liknande aktiviteter som i Gullborg. Från Bo­ berget finns bl a bitsilver - ett tecken på handel, brons- och järntenar samt även slagg från dessa metaller - ett tecken på specialiserat hantverk. Bland benmaterialet finns fragment av hjorthorn och kam­ delar, vilka antyder att ben- och hornhantverk före­ kommit. Till detta kommer uppgifterna om de vapen­ delar som tidigare nämnts (Norden 1929:326ff).

Både Gullborg och Boberget är kanske de platser som under perioden romersk järnålder tom folkvandringstid tydligast visar på de mönster som antyds från Skälv i Borgs socken. Här tycks fler funk­ tioner vara knutna till en och samma plats, såsom handel, hantverk, militära funktioner och möjligen även kultiska funktioner. En möjlig tolkning av dessa borgar är att de utgör en högre nivå i en hierarki än platser som t ex Skälv och Lundby. Ytterligare undersökningar av dessa borgar samt Skälv och Lundby kan säkert komma att nyansera bilden av dessa platsers inbördes relation.

LÖSINGS HÄRAD BRÅ80 HÄRAD _SVINTUNA Rlip STAD .Norrköping ÖSTKINDS HÄRAD KONUNGSUąD BJÖRKEKINDS HÄRAD iöderköpml HAMMARKINDS HÄRAD MEMMINGSXX, HARAD ÅKERBO

f

^

J

O STORGÅRDAR Y JÄÅ/MED TID

Fig 55. Av Nordén utpekade medeltida kungsgårdar i Norrköpingsbygden. Renritning Mari-Anne Grönwall.