Tankar om intelligent, effektivt, modernt och kostnadseffektivt bostads- byggande har både lockat och provocerat länge. Kanske tar det tid att ac- ceptera att något av det mest privata vi har, det egna hemmet, kan vara en standardiserad produkt som massproduceras på fabrik? Så länge det inte syns på byggnaden, är det kanske likgiltigt. Detta kan vara en förklaring till en vanligt förekommande strävan att dölja byggnadstekniken bakom arkitekturen, istället för att framhäva den. De samtida svenska exemplen på byggnader där arkitektur och teknik är sammanflätade och stödjer varandra är fortfarande få. Bristen på vilja att arbeta integrerat med ar- kitektur och teknik kan vara en av faktorerna som bidrar till den relativt långsamma utvecklingen inom det industriella byggandet. 23
I stora drag finns en del gemensamma nämnare för bostadsbyggandets utveckling i Norden sedan rekordårens byggande. Befolkningsstrukturer har ändrats, konjunkturer och planideal svängt, och teknikens utveckling har stötvis ryckt fram. Ändå kan man efter en summarisk studie avläsa en del skillnader i synsätt på byggande, upplåtelseformer, arkitektur och bostadspolitik. Detta kapitel, som är en översikt över den svenska ut- vecklingen med fokus på produktionsmetoder, kompletteras därför med bilagor som översiktligt redovisar utvecklingen i våra grannländer.
En historisk tillbakablick i Sverige
Tiden efter krigsslutet fram till början 1970-talet präglades av en fortlö- pande välståndsökning. Parallellt fortgick en rationalisering av jordbruket och ett ökat behov av arbetskraft till exportindustrierna, vilket medförde en befolkningsrörelser från landsbygd till storstäder. Behovet av bostäder i städerna ökade dramatiskt, och samtidigt konkurrerade byggbranschen med industrin om den tillgängliga arbetskraften. Vissa paralleller kan dras till situationen idag, då vi står inför massiva pensionsavgångar under de
2.
23 Med industriellt byggande avses en integrerad tillverknings- och byggprocess med
effektiv planering, styrning, beredning och kontroll av ingående resurser, aktiviteter och resultat (enligt aktuell definition utarbetad vid Lunds Tekniska Högskola, källa Fredrik Friblick).
kommande åren samtidigt som vi upplever bostadsbrist i storstäderna. Läget föranledde då, liksom nu, ett ökat intresse för att finna mer ratio- nella byggmetoder. Den ofta citerade politiska målsättningen från 1967 var tydlig: ”hela befolkningen skall beredas, sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet och till skäliga kostnader”. Den drivande motor som fanns då i form av central planering, normering och statligt finansiellt stöd ser annorlunda ut idag. Nu sker för- ändringarna mer på marknadsmässiga grunder, dock i kombination med ett politiskt tryck.
Peter Adler, författare till boken ”Bygga industrialiserat”, delar in bo- stadsbyggnadsteknikens utveckling i tre faser. Det industriella byggandets genomslag under efterkrigstiden och fram till och med miljonprogram- met kallas den första systemgenerationen. 24 Under sent 70-tal och under 80-talet utvecklades den andra systemgenerationen, som hade sin upprin- nelse i större krav på anpassning och variation av bebyggelsen, brukaran- passning och miljömedvetenhet. Den tredje generationens utveckling som inleddes i början av 90-talet, har styrts av krav på byggnadernas flexibi- litet över tid, ekologiska synsätt och inte minst informationsteknologins genomslag. Ytterligare en aspekt på den tredje utvecklingsfasen är konse- kvenserna av internationellt samarbete och handel. Vi befinner oss idag i slutskedet av den tredje generationens systemutveckling, där byggtekni- ken med volymelement har blivit ett inslag.
Det industriella byggandets genombrott
Utvecklingen av den första systemgenerationen inleddes med en debatt om rationalisering av byggnadsverksamheten under 40-talet, som var upptakten till bostadsbyggandets utveckling under efterkrigstiden. De kommunala bostadsbolagen sökte en lösning på höga kostnader och kar- tellbildning genom att börja bygga i egen regi, och själva utveckla me- toder för att effektivt styra och driva projekten. De kommunala bolagen kom att få en stark roll i utvecklingen.
1942 bildades Byggstandardiseringen, BST, som kom igång tack vare ett anslag från SIS. Namnkunniga arkitekter engagerade sig i standar- diseringsarbetet, och bland BSTs ordförande märktes arkitekterna Sven Markelius och Erik Friberger. Organisationens finska motsvarighet leddes av Alvar Aalto. BST påbörjade snabbt arbetet med den så kallade modul- utredningen, vars resultat var införandet av 10-centimetersmodulen, 1M. Utredningen fick internationellt genomslag och Sverige hamnade i en tätposition för standardisering och industrialisering av bostadsbyggandet.
Det statliga lånetak som infördes 1955 i syfte att hålla nere produk- tionskostnaderna, stöttade utvecklingen av kostnadssänkande produk- tionsmetoder. Lånen blev dessutom extra förmånliga om de söktes för fler än 1 000 lägenheter i taget. Lånens utformning gynnade storskalig pro- duktion och kom att påverka utvecklingen mot en likriktning i fråga om hustyper, till följd att regionala skillnader tonades ned.
24 Adler, Peter, 1995, Bostadsbyggande på väg mot öppen industrialisering, Svensk
Bostadsbolaget
Ett produktionsråd för rationaliseringsfrågor inrättades 1950 och en ma- skinlånefond 1952. Bland de kommunala bostadsbolag som hade starka roller i skeendena fanns Svenska Bostäder i Stockholm och Bostadsbola- get i Göteborg. Bostadsbolaget är de enda vi funnit som på sin tid byggde flerbostadshus med ett stort inslag av volymelement. Det byggsystem som togs fram av Bostadsbolaget hade ett mycket utvecklat schema för indelning av byggnaden i komponenter, som kunde kombineras på olika sätt. Systemet liknar de ”hybrid”-metoder av volym- och planelement, som ägnas ett förnyat intresse i Europa idag. 25 I övrigt var under 60- och 70-talet planelement-tekniker med betong förhärskande.
Bostadsbolaget såg i elementbyggnadstekniken stora möjligheter för ny materialteknik och formgivning, och menade att tekniken egentligen inte innebar några begränsningar för arkitekterna. För Bostadsbolaget var industrialiseringen också ett sätt att förbättra arbetsmiljön för byggnads- arbetare, och i tider av arbetskraftsbrist på så vis även kunna behålla den äldre delen av arbetskraften i produktion.
Bostadsbolaget öppnade 1964 en egen fabrik för elementtillverkning, som uppges ha varit en av de modernare i Europa. Göteborgsfabrikens kapacitet låg på 1 340 lägenheter per år, eller sex lägenheter per dag. Basprodukten i Bostadsbolaget fabrik var bärande volymelement, som kompletterades med tillverkning av grundbalkar, väggar, balkonger och fasader med mera. Det fanns dock inga hinder att kombinera volymele- menten med byggnadsdelar som till exempel fasader från andra tillver- kare. Volymelementen kunde bestå av till exempel kök/hall/bad, bad/ tvätt/hall eller enbart kök/bad. De komponerades samman till en kärna, och kompletterades sedan med planelement för vardags- och sovrum. På detta sätt kunde man erhålla ett antal olika hustyper som till exempel loftgångshus och olika former av två- och trespännare. Fasadelement av sandwichtyp täckte av hela byggnaden, inklusive volymelementen. Voly- melementen levererades färdigutrustade och ytbehandlade, där man lade matta och tapetserade direkt på den slätgjutna ytan. Tanken var att bara de rum med utrustning skulle levereras som volymelement, medan enklare rum i princip utan utrustning kunde byggas upp av planelement. På så vis kunde man kombinera flexibilitet i utformningen med en rationell pro- duktionslinje i fabriken. Volymelementen uppges ha fungerat bra förvalt- ningsmässigt. Det som har behövt särskild omsorg i underhållet är snarare fasadelementen med uttorkning av fogar, problem med frilagd ballast och frostskador på sockelelement. År 1996 monterade man ner ett antal hus i Hammarkullen byggda med denna teknik, och kunde återanvända en del av elementen i nya radhus i samma läge.
Systemens inneboende möjligheter
Man kan luras att tro att det mesta som byggdes under miljonprogram- mets tid hade en hög grad av prefabricering, och mycket ritades nog för att kunna tillverkas på det sättet. I själva verket säger statistiken att bara omkring 20 procent av byggnationen i Sverige hade förtillverkad stomme år 1970. En förklaring till detta kan ha varit byggbranschens struktur, som
25 Se rapport från ECSC: Steel in residential buildings for sustainable and adaptable
redan då hade problem med bristande konkurrens och en oligopol-liknan- de situation, vilket motverkade den tekniska utvecklingen.
Den första generationens bostadsbyggnadstekniska utveckling följdes av en debatt om slutna eller öppna system. Med slutna system menas här företagsegna system, utan möjlighet att använda och kombinera delar sys- temen emellan. Att de svenska entreprenörerna i hög utsträckning kom att betrakta systemen i sin helhet som företagshemligheter, rimmade väl med den utveckling mot totalentreprenader som företogs under 60- och 70-ta- let. Till skillnad mot slutna system, är öppna system möjliga att använda även för mindre entreprenörer som i öppen konkurrens kan handla upp, kombinera och anpassa komponenter till specifika projekt. I öppna system är informationen om de tekniska komponenterna systematiserad och fritt tillgänglig för alla parter. 26
Det finns olika uppfattningar om orsakerna till storskaligheten och likriktningen under miljonprogrammet, bland annat lånereglernas utform- ning i kombination med exploatering av jungfrulig mark som krävde en viss skala för att bära investeringar i omfattande ny infrastruktur. Det är lätt att glömma att miljonprogrammet också rymde många exempel på goda och innovativa lösningar, bland annat gällande planlösningar och byggnadsteknik. Mycket torde finnas att lära från denna första sys- temgenerations teknikutveckling, där intensiv kraft lades på att utveckla industrialiserade byggmetoder. Tyvärr tycks kunskaperna från den första generationens byggnadssätt inte ha tagits tillvara på ett systematiskt sätt. Många kompetenta och erfarna personer försvann ur branschen under nedgången i mitten av 70-talet, och få återvände när marknaden vände. Dokumentation och utvärdering av projekten från miljonprogrammet gjordes sällan av dem som var delaktiga i projekten och hade den fulla kunskapen om systemens inneboende kvaliteter och möjligheter.
Reaktionen efter miljonprogrammet
När efterfrågan sedan sjönk på bostäder och bostadsbristen i princip var bortbyggd, avstannade i det närmaste produktionen av flerbostadshus i landet, och utvecklingen av den första generationens industrialiserade bo- stadsbyggande kunde betraktas som avslutad.
Under 70-talet infördes gynnsamma skatteregler för småhusboende, som i samverkan med den ”gröna vågen” stärkte efterfrågan på enfamiljs- hus. Småhustillverkningen utvecklades starkt mot ökad industrialisering under denna tid, och basen till de system som togs fram för förtillverk- ning av trähus i volymelement används fortfarande. Älvsbyhus var tidiga med sin affärsidé med volymelement-producerade småhus som skulle försäljas via postorder, och öppnade sin fabrik redan 1960. Andelen små- hus som utförts med prefabricerade metoder låg under 80-talet på hela 85 procent.
Överproduktion och små lägenheter
Det svenska samhället präglades under mitten av 70-talet av en kris med överproduktion och starkt ökad konkurrens. Bostadspolitikens inriktning kan trots variationer i låneformer och stöd, beskrivas som förhållande- vis stabil under 70- och 80-talen. Energikrisen medförde på 70-talet att
ett särskilt stöd utfästes till energibesparande åtgärder. Samtidigt ökade bostadssubventionerna under det borgerliga styret, och byggkostnaderna steg. Produktiviteten i byggsektorn sjönk med ett ökat inslag av arbete på plats, och de traditionella byggmetoderna fick en renässans. Detta var ett svar på krav om ökad variation och mångfald i boendemiljöerna, och den minskade efterfrågan i början av 80-talet ledde också till försök att finna nya målgrupper med särskilda behov, som ungdomar eller äldre. Boen- deinflytande, decentralisering, social miljö, varsamhet och ett hållbart samhälle stod på agendan. Bilden av en god boendemiljö fick historiska referenser, och postmodernismens stilideal hade en detaljutformning som ropade efter en återgång till mindre rationella byggmetoder.
Projekten blev under den andra systemgenerationen väsentligt mindre och de ökade kostnaderna, inte minst på installationssidan, gjorde bland annat att även lägenheterna blev mindre. De stora entreprenörerna såg ingen anledning att på en krympande marknad utveckla sinsemellan utbytbara lösningar som skulle främja konkurrensen. Istället vände man gradvis blicken mot utlandet och potentiella exportmarknader och utveck- lade mer slutna system.
Låg grad av prefab
De små projekt av förtätning i befintliga miljöer, med de särskilda krav på anpassning som ställs, stämmer bättre överens med öppna system som tillåter en anpassning till lokala byggnadstraditioner och kan handlas upp av mindre entreprenörer. Denna typ av projekt föranledde en förbättrad måttsamordning och standardisering av produktinformation då det indu- striella byggandet kring mitten av 80-talet inte enkom sågs som en stan- dardisering av produkter i storleken hela byggnader. Byggnadsteknikens utveckling i stort var koncentrerad på att diversifiera användbarheten i det befintliga produktsortimentet. Studier av plan- och hustyper företogs av Bostadsstyrelsen och utmynnade i Bostadsbygglådan 1988. 27 Monter- ingsbyggda stomkonstruktioner fick ett uppsving genom en mer flexibel tillverkning av komponenter som främjade anpassningen till andra bygg- nadsdelar. Samtidigt gick produktiviteten per arbetad timme ned med en fjärdedel, beroende på den låga graden av prefabricering, projektens storlek och den mer ambitiösa utformningen. Större omsorg ägnades även åt utemiljö och landskapsplanering. I experimentprojekt gavs de boende möjlighet att i hög grad själva styra utformningen av sin lägenhet.
Många hus byggdes fortsatt med en platsgjuten stomme och bjälklag, medan takstolar och balkongelement oftast var förtillverkade. Volymele- ment förekom inte i nämnvärd utsträckning som teknik för att producera flerbostadshus.
Projektorienterad utveckling går mot systematik
Krisen i fastighetsbranschen i början av 90-talet resulterade i ett nytt avbräck i bostadsbyggandet, som rundade av den andra generationens ut- vecklingsfas. Det blev svårare att få kalkylerna att gå ihop när de statliga subventionerna minskade och momsen ökade. När en ny tid av bostads- brist började ge sig till känna under mitten av 90-talet i storstäderna, in- riktades bostadsbyggandet framför allt på bostadsrätter i attraktiva lägen,
där ett av konkurrensmedlen var en påkostad offentlig miljö. Få byggher- rar ansåg det lönsamt att satsa på ordinära hyresrätter.
Den tekniska utveckling som inledde den tredje generationen i början av 90-talet var i hög grad projektorienterad, och de pilotprojekt som uppfördes till bland annat bostadsmässor följdes sällan av en vidare utveckling. Systemutveckling utfördes mer med betoning på typhus och lägenheter, och mindre på byggkomponenter och produktionsmetoder. I början av 2000-talet blev kombinationsmetoder med stålpelare och bjälklag av prefabricerade håldäcksplattor i betong vanliga. Grundlägg- ning sker med traditionella metoder, och taken är ofta flacka och plåt- täckta enligt rådande arkitektoniska ideal. Ytterväggarna utförs som ut- fackningsväggar eller av prefabricerade, bärande betongelement.
Samtidigt hade nya möjligheter öppnats för utvecklingen av system för flerbostadshus med trästomme, då det under mitten av 90-talet införts funktionskrav i byggnadsbestämmelserna. Den nya BBR från 1994 säger ingenting om vilket material en stomme bör vara uppbyggd av, däremot hur lång tid den skall klara påverkan av brand med bibehållen bärförmå- ga. Flera småhustillverkare påbörjade som en följd av de ändrade brand- reglerna en utveckling av sina system i plan- eller volymelement för att kunna slå sig in på flerbostadshusens marknad.
Förändringsarbete
Regeringen utsåg i januari 2003 Fredrik von Platen, dåvarande ställfö- reträdande generaldirektör för Boverket och numera senior advisor, att agera förhandlare med uppdrag att ta fram underlag för en överenskom- melse kring en nationell strategi för att främja en ökad användning av trä och träprodukter i byggandet. I Ds 2004:1 presenteras arbetet som bland annat mynnade ut i en tydlig vision: ”om 10–15 år ska trä vara ett själv- klart alternativ i allt byggande i Sverige – och på sikt i hela Europa”. I rapporten presenteras mål och handlingsplan, som berör en rad olika om- råden såsom utbildning, forskning, marknadsföring och harmoniering av standarder inom Europa. Strategin har möjligheter att påverka och stimu- lera utvecklingen av system för flerbostadshus i trä i Sverige, inte minst med volymelement.
Det omfattande förändringsarbete som pågår inom byggbranschen idag och kommit att prägla slutet av den tredje generationens bostads- byggnadsutveckling, bottnar i den debatt som fördes i slutet av 90-talet om bland annat undermålig konkurrens och ett dåligt utvecklingsklimat. Flera offentliga utredningar pekade på byggbranschens struktur som en av de tunga orsakerna. Kraven på förändring har hörsammats av bransch- en och många aktörer har nu initierat förändringsprocesser som berör samverkansformer såväl som teknisk utveckling. En intensiv debatt har också förts om bostadsbyggandets kostnader, som anses för höga. Sam- tidigt som en utredning från Temaplan visar att det inte relativt sett är dyrare att bygga i Stockholm än i städer av motsvarande storlek runtom i Europa, utan att det snarare är köpkraften som skiljer, har ansträngningar gjorts för att få kontroll över byggkostnaderna. 28 Inom ramen för Bygg- kostnadsforums pilotprojekt har ett antal intressanta projekt och studier genomförts.
Förutom en starkare byggherreroll, effektivare projektprocesser och en internationalisering av marknaden med ökad konkurrens, förs i debatten byggandets industrialisering fram som ett viktigt led i utvecklingen.
Utvecklingstendenser
Utvecklingen hos några av de större entreprenörerna och byggherrarna under den tredje generationens industrialiserade bostadsbyggande, är in- tressant för att ytterligare belysa skeendena.
Skanska
Mellan 1988 och 1993 drev Skanska och HSB ett gemensamt plan- och byggnadstekniskt utvecklingsprojekt. Syftet var att bringa de olika del- systemen in i ett gemensamt byggsystem, där inte bara stomsystem och detaljer bestämdes, utan även produktionsprocessens administration. Inom ramen för projektet togs ett antal husserier avsedda för elementpro- duktion fram. I slutet av 90-talet bestämde man att egenutvecklade fler- bostadshus, 3–8 våningar, skulle uppföras med ett byggsystem i stål och betong. Bland bevekelsegrunderna fanns ökad flexibilitet och generalitet, ökad monteringsgrad och industriell produktion och god kvalitet genom beprövade detaljlösningar. Byggsystemet byggdes upp av prefabrice- rade byggdelar, där grundläggning, tak och fasadutformning anpassades för varje projekt. Tanken var att genom stora spännvidder på bjälklagen lämna stor frihet för utformning av lägenheter utan hänsyn till bärande innerväggar. Skanska har under 2000-talet tillsammans med IKEA också utvecklat det volymelementbyggda typhuset BoKlok. 29
Peab
Från Peabs håll uppges att man med 90-talets lyxprojekt i backspegeln var tidigt ute med att satsa på ett bostadsbyggande för en kundgrupp med genomsnittlig ekonomi. För att sänka kostnaderna har man satsat på att utveckla en plattform där husen standardiseras i stora drag, men där det finns ett utrymme kvar att påverka utseendet. Plattformen uppges vara svår att tillämpa i uppdrag av externa uppdragsgivare, som ofta har ut- vecklat egna idéer om hur husen skall utformas. I början av 2000-talet öppnade Peab en ny fabrik i Katrineholm, med syfte att tillämpa avance- rade industriella metoder. Fabriken tillverkar skalväggar, massiva betong- väggar och plattbärlag med inslag av robotstyrning. Man har på Peab idag inga planer på att introducera byggande med volymelement.
NCC
Under 90-talet förfinade NCC sin traditionella byggteknik under en period av mycket lite bostadsbyggande. NCC har som mål för sin verk- samhet i alla nordiska länder att hitta nya byggsystem för att hålla nere kostnaderna.
NCC är involverade i det av Byggkostnadsforum stöttade pilotprojektet Helhetsprojektet, i samarbete med HSB Malmö och MKB. Projektet går ut på att få ned byggkostnaderna med hjälp av samarbete och kunskaps- överföring. Typhuskonceptet Det ljuva livet, som är ett litet flerbostads- hus i två våningar uppbyggt av volymelement, är en av de större satsning-
arna på 2000-talet. 30 Synen på volymelementsystemens möjligheter tycks positiv och man anser möjligheterna goda att detta kan bli ett komple- ment till den ordinarie produktionen i framtiden.
I enstaka fall används idag volymelement av betong för badrum i andra typer av flerbostadshus och i kontor, men inte som en del av den normala produktionen för flerbostadshus.
NCC har också varit involverade i experimentprojektet Optibo, som är en multifunktionell lägenhet på 25 kvm som med hjälp av modern teknik kan omvandlas för olika användningsområden. Tanken är att denna lilla lägenhet skall kunna uppfylla samma behov som en normal trea. Med hjälp av styrning från en kontrollpanel kan möblemang och apparater kan sänkas ned i golvet, samtidigt som klimatanläggning, ljud och ljus kan styras efter behov.
JM
JM har varken arbetat med volymelement eller med typiserade flerbo- stadshus i modern tid. Däremot har man infört vad man kallar ”Struktu- rerad Projektering”, som i korthet innebär standardiserade projekterings- anvisningar kopplade till avropsavtal med leverantörer. Systemet började tillämpas för flerbostadshus hösten 2003, och de flesta projekt är idag anpassade efter de nya anvisningarna. Syftet är att öka kostnadseffekti-