Kapitlet är ett sätt att sammanfatta de erfarenheter vi gjort i fallstudierna, och hänför sig direkt till dessa som faktaunderlag för de resonemang vi för. I kapitel 1, Reflektioner och visioner, förs däremot diskussionen på en mer övergripande nivå och vi har där tillåtit oss ett friare förhållningssätt.
Vi har identifierat två huvudsakliga faktorer som är kritiska för resulta- tet vid ett volymelementprojekt:
• Hantering av upphandlings- och projektprocesserna
• Systemens flexibilitet och kvalitativa egenskaper
Nedan beskrivs med hjälp av de studerade fallen hur dessa kritiska fakto- rer påverkar planeringen och framställningen av byggnaden, den färdiga byggnadens form och funktion, projektets ekonomi och möjligheter till miljöhänsyn.
Form och funktion
De flesta av systemen har under sin tidiga utveckling fokuserat mer på funktionella krav, än på form och upplevelse. Inget av systemen är bärare av en egen arkitektonisk identitet. Majoriteten av systemen saluförs i för- sta hand som en lösning på funktionella och ekonomiska programfrågor, och den färdiga byggnaden uppges kunna ”se ut” på många olika sätt. Växande insikter om arkitekturens potential att sammanföra teknik, funk- tion och form finns hos ett par leverantörer.
Yttre gestaltning
Vad gäller grundläggning finns generellt större möjligheter att välja bland olika alternativa lösningar, än vad som framgår vid en översyn av de genomförda projekten. Trots att begränsningarna uppges vara små både för systemen i stål och för lättbyggnadsteknik i trä, är de flesta projekt vi kommit i kontakt med uppförda på platt mark och oftast med kall kryprumsgrund. Systemen i lättbyggnadsteknik i trä är mest beprövade med kalla kryprumsgrunder, även om platta på mark blivit ett allt vanliga- re alternativ under senare år. Varma kryprumsgrunder uppges också fung- era med systemen. I Trälyftet har man en varm oventilerad kryprums- grund, vilket är en relativt obeprövad metod. Systemen i stål kan fungera med många olika grundläggningsprinciper, som pelarlösningar, källare, suterräng, krypgrunder med mera. I Kv. Generalen står den nedersta vå- ningen med element på krypgrund medan en inre står på en källarvåning.
Att inget av de projekt vi studerat har mer komplicerade underbyggnader under elementen är troligen ett uttryck för ekonomiska snarare än tek- niska motiv i valet av tomt för byggande med volymelement. Hur bygg- naden landar på marken och möjligheterna att behandla denna anslutning arkitektoniskt torde med andra ord inte utgöra någon begränsning för att uppnå ett gott resultat.
Den mest konkreta konsekvensen av volymelementsystemen i den yttre gestaltningen är effekten av de dubbla bjälklagstjocklekarna och skilje- väggarna mellan volymelementen. Detta får följder både för estetiken och för byggnadens totala mått till exempel i förhållande till planbestäm- melser. De dubbla bjälklagen mäter totalt mellan runt 500 mm, istället för normalt ca 300 mm, vilket ger en extra höjd på ungefär 1 m för en femvå- ningsbyggnad. Detta kan vara avgörande i relation till planbestämmelser framför allt i innerstaden, men kan tänkas ha betydelse även i andra sam- manhang. Estetiskt blir problematiken synlig i att proportioner mellan föns- ter och täta fasadytor förändras, och inte sällan upplevs byggnaderna som slutna och klumpiga där fönstren blir ”gluggar” med långa höjdavstånd emellan sig. Försök att hantera dilemmat arkitektoniskt har vi sett i ett fåtal fall, och man har då åstadkommit ett avsevärt bättre resultat. 45 Möjlighe- terna till en sådan arkitektonisk bearbetning kunde utnyttjas bättre med projektprocesser där man ytterligare tar tillvara arkitektkompetensen.
Fasader
I tre av fem fall har fasaderna försetts på byggplatsen med tunnputs. Detta har tillämpats oavsett om volymelementsystemet har en stomme av stål, massivträ eller regelstomme i trä. Orsakerna kan sökas i en kombination av krav och önskemål. En kan vara stadsbyggnadskontorens rädsla för elementbyggnadsteknik som kan ge associationer till miljonprograms- arkitektur, där putsen blir ett politiskt säkert alternativ. En annan orsak är att tunnputstekniken är enkel att tillämpa för volymelementleverantö- rerna, och att man i marknadsföringen kan påstå att det inte syns att det är volymelement man köpt. Det vill man inte skylta med då volymelement- tekniken fortfarande saknar positiva referenser i Sverige och har märkts av att den i första hand tillämpats i lågbudgetprojekt. Ingen behöver på detta sätt oroa sig för ett ”tekniskt uttryck” och arkitekturen kommer med sina putsade fasader och lågmälda utstrålning inte väcka några besvär- liga känslor hos allmänheten. Samtidigt går möjligheten att utveckla en samtida arkitektur med en egen identitet om intet. Tunnputsen är tyvärr inte heller fullvärdig i tekniska avseenden. Den långsiktiga hållbarheten särskilt på utsatta ställen kan ifrågasättas, då ytan är känslig mot stötar och slag och vi sett skador som uppkommit efter kort tid i åtminstone en av fallstudierna.
Möjligheter finns också att i kombination med de studerade volymele- mentsystemen utföra fasader i träpanel eller skivmaterial. Användandet av träpanel är av brandskäl begränsat till byggnader i maximalt två vå- ningar om inte sprinkler används eller träpanelens yta brandskyddas eller begränsas till mindre delar. När träpanel eller skivor används som fasad- material finns möjligheter att leverera volymelementen med fasaden på plats redan från fabriken. I sådana projekt bör ett arkitektoniskt medvetet
sätt att hantera fogar och övergångar utvecklas, något vi hittills inte sett exempel på. Vi har i en fallstudie sett exempel på fasader i skivmaterial, då monterade på plats. En utveckling mot större flexibilitet och utökad re- pertoar vad gäller arkitektoniska uttrycksmöjligheter i fasad vore mycket önskvärd.
Det finns en rad begränsningar också i byggnadens komplement och detaljer, varav ett flertal säkert har möjlighet att arbetas bort om viljan finns. Detta gäller till exempel balkonglösningar, där vi bara sett exempel på fristående balkongkonstruktioner som kopplats på ett mindre vackert sätt till byggnaden. Möjligheter att hänga in balkonger i volymelementen för att om så önskas slippa att balkongernas hörnpelare behöver föras ned till mark, kräver ytterligare utvecklingsarbete hos alla de studerade voly- melementleverantörerna. Övriga begränsningar kan gälla svårigheter att åstadkomma fönster över hörn eller utkragande volymelement, beroende på systemens konstruktiva princip. Vi är övertygade om att flexibiliteten i systemen kan utvecklas långt vidare om konstruktionsprinciper och arki- tektur behandlas mer integrerat.
Planlösning och rumsliga kvaliteter
Boendets arkitektur bör diskuteras både ur kvantitativa aspekter, såsom effektivitet och funktionalitet, och ur kvalitativa aspekter som sinnliga värden, upplevelse- och skönhetsvärden.
I fallstudierna har vi upplevt att rummens storlekar, proportioner och samband påverkats kraftigt av volymelementsystemen. Maximal ytef- fektivitet i framför allt gemensamma utrymmen som trapphus tycks svår att åstadkomma då volymelementens mått skapar outnyttjade ytor när hissar och trappor placeras fritt i elementet. Vår bedömning är att det i vissa fall är svårare att åstadkomma en hög utnyttjandegrad (BOA/BTA) med volymelementsystemen än med annat byggande. Även inne i lägen- heterna kan brister i rationalitet uppträda när önskade upprepningseffekter av element fått styra utformningen. I ett fall används till exempel iden- tiska volymelement med kök/bad för lägenhetsstorlekar från 53 till 81 kvm, och därmed går man miste om möjligheten att optimera varje rums storlek och utrustning för den specifika lägenhetsstorleken.
Lägenheterna studerade i fallstudierna uppfyller i de flesta exemplen funktionskraven, men i något fall finns brister gällande tillgänglighets- kravet i sovrummen beroende på ett maximalt invändigt breddmått på 3 600 mm för volymelementen. Ur transportsynpunkt, där en gräns för yttermåttet ligger på 4,15 m, kan det vara svårt att uppnå ett invändigt mått på mer än 3 600 mm. En konsekvens av detta är att sovrummens långsida måste samordnas med volymelementets långsida för att måttet skall räcka. Övriga smärre brister i tillgänglighet som uppträder i de olika studierna kan inte i första hand hänföras till volymelementsystemens begränsningar.
Att uppnå klassiska plankvaliteter som kan hänföras till skicklig orga- nisation av rummens samband, som axialitet, rundgång och indelning i sekvenser, försvåras med systemens begränsningar. Planlösningarna i fall- studierna har tenderat att bli stela och trubbiga, vilket märks mest i större lägenheter där man annars kunnat arbeta med mer finstämda och intres- santa rumssamband. Nivån på dessa kvaliteter i volymelementprojekt kan dock höjas avsevärt med hjälp av skicklig projektering och behovet av
kompetens i dessa avseenden bör inte underskattas. Det är även viktigt att systemets principer är kända av medverkande parter.
De rumsliga skönhets- och upplevelsevärden i byggnaderna som kan hänföras till materialval och detaljbearbetning, anser vi volymelementsys- temen egentligen ha goda förutsättningar att uppfylla. Trots detta har inte möjligheterna utnyttjats i större grad i någon av våra fallstudier, vilket troligen dels beror på en hårt begränsad projektekonomi, men också till stor del på hur projektprocesserna hanterats. Bristande ambitioner hos byggherre och volymelementleverantör har i en del fall fått till följd att ingen vikt alls lagts vid att utarbeta detaljlösningar med estetiska kvalite- ter, som inte nödvändigtvis behövt kosta mer. Utformningen av till exem- pel skarvar mellan volymelement tycks ofta ha stannat vid leverantörens enklaste och billigaste lösning, som kan vara en rostfri list skruvad över mötet mellan två linoleummattor. De flesta leverantörer vi talat med anger dock detta som ett område de är i färd med att utveckla, och byggherrar som regelmässigt använder volymelement ställer också allt högre krav på bättre lösningar för till exempel elementskarvar.
Bättre lösningar i framtiden
Vi menar att förutsättningarna egentligen är oerhört mycket bättre inom denna typ av industriellt byggande att hitta innovativa, vackra och intel- ligenta detaljlösningar än inom det traditionella byggeriet där mycket av kompletteringssnickerier med mera utförs på plats. Tillgången på maski- ner, arbete under kontrollerade former i fabrik och inte minst möjlighe- terna till produktutveckling och erfarenhetsåterföring borde i framtiden kunna generera mycket bättre lösningar än de vi idag ser.
Detta borde rimligtvis även kunna gälla installations- och uppvärm- ningssystemens möjligheter att integreras på ett effektivt och vackert sätt i byggnaden. Vad gäller uppvärmning uppger Lindbäcks och Moelven att radiatorvärmd tilluft från ventiler under fönstren, ibland kompletterat med komfortvärme i golvet i delar av lägenheten, är det normala. Dessa leve- rantörer undviker lösningar med golvvärme. Även Trälyftet är beroende av radiatorer som komplement till värme från personer och hushållsel. Då radiatorer under fönstren är den normala lösningen för dessa system, borde de även betraktas som en del av den arkitektoniska helheten och inte endast som en teknisk funktion.
Anmärkningsvärt är att det projekt där volymelementen levererats av tyska BAU-HOW, håller en avsevärt högre kvalitet på material och byggdelar än de svenska konkurrenterna som levererat i andra projekt till samma byggherre. BAU-HOW är också det system som uppvisar ett installationssystem för uppvärmning och ventilation som är arkitektoniskt integrerat i rummet, genom att rördragningar och fördelare är inkorpore- rade i golv och yttervägg. På detta sätt undviker man apparater som stör rummet både funktionellt och estetiskt.
Med ökad internationell konkurrens på området kommer dessa förhål- landen troligen jämnas ut i framtiden. Material och ytskikt håller i de övriga fallen en normal svensk bas-standard, vilket innebär att de inte tillför något till den sinnliga upplevelsen av interiören utan enbart svarar på de funktionella kraven.
Teknik
Per definition innebär byggande med volymelement en helt annan foku- sering på bygg- och produktionsteknik än den som gäller för traditionellt byggande.
Utvecklingen kan delas upp i frågor som rör själva volymelementpro- duktionen på fabrik och frågor som rör processen på byggplatsen med mark och grundläggningsarbeten och montage och färdigställande av byggnaderna.
I de fallstudier vi gjort och utifrån övriga kontakter vi haft ser vi olika grader av förfining och detaljering i produktionsmetoder och tekniska lös- ningar. Valen mellan att utföra framför allt yttre och inre ytskikt i fabrik eller på plats är också beroende av yttre faktorer. Känslighet för skador vid transporter, problematik kring fukt och uttorkning samt val av fasad- material avgör gränsdragningen mellan arbete i fabrik och på byggplat- sen. Ibland kan även leveranstider vara avgörande för var delar monteras.
Produktionsteknik i fabrik
Här ligger naturligt en av volymelementbyggandets stora styrkor i möj- ligheten till en mer högteknologisk och utvecklad produktion av bygg- nader. De system vi studerat visar olika utvecklingsriktningar beroende på framför allt stommaterial och konstruktiv uppbyggnad. Gemensamt är strävan mot rationella linjer eller stationer i fabrikerna för produktio- nen av färdiga volymelement. De projekt vi studerat visar i stort sett en samstämmig bild av relativt hög och framför allt jämn kvalitet på arbete gjort i fabrik. Känsligheten och därmed också bristerna ligger framför allt i sammanfogningen på plats. Här finns uppenbarligen behov av fortsatt förfining för att det totala resultatet skall bli lika bra eller bättre än tradi- tionellt platsbygge.
Installationer
Graden av färdigställda installationer i volymerna varierar mellan syste- men men också ibland mellan olika projekt. En generell strävan är helt färdigställda bad/duschrum och kök med kopplingar mellan volymerna i schakt eller nischer. Potentialen att utveckla nya tekniker och delvis nya komponenter är stor och borde kunna resultera i både bättre och mer kost- nadseffektiva lösningar. Hur vissa av de delvis nya tekniska lösningar vi sett prov på fungerar i långsiktigt förvaltande är ännu för tidigt att säga något bestämt om.
Trälyftet är det av systemen som innehåller de mest avvikande lös- ningarna. Samtidigt är dessa endast prövade i två pilotprojekt. Boen- desprinkler, som är en förutsättning för att den oskyddade trästommen skall godkännas i flerbostadshus i tre eller fler våningar, innebär ett helt nytt koncept vars konsekvenser kostnads- och förvaltningsmässigt ännu är oklara. Systemet med frånluft via golvbrunnar med centralt placerat vattenlås är också oprövat.
Produktionsteknik på plats
Tekniker och organisation mellan de system och projekt vi studerat varie- rar. Lindbäcks har en väl inarbetad process med oftast ganska enkla lös- ningar och begränsade arbeten med sammankopplingar av installationer och kompletteringar på plats. Inom Open House Production i Annestad
pågår en kontinuerlig förfining av processerna på plats med relativt många underentreprenörer.
Potentialen och motiven för en verkligt effektiv ”just in time-modell” på byggplatsen med industriellt tillverkade volymer är stor och bör kunna utvecklas betydligt.
Den stora styrkan för volymbyggandet är ju också att insatserna både i arbetsmoment och i tid på själva byggplatsen är så mycket mindre än vid traditionellt byggande.
Hälsa och miljö
Styrkan i volymbyggandet avseende hälsa och miljö ligger i de möj- ligheter en kontrollerad kvalitets- och miljöstyrd process kan erbjuda. Sammantaget ger fallstudierna bilden att detta är ojämnt outnyttjat och att detta kan utvecklas betydligt. Trälyftet kan sägas vara det projekt där miljöaspekten genomsyrat hela förfarandet till färdig resurssnål byggnad för framtida drift.
I systembeskrivningar och fallstudier kan man finna att volymele- mentbyggande och dess kontrollerade process på fabrik ger möjligheter avseende förbättrad arbetsmiljö även om dessa endast är utnyttjade till en del idag. Moment och byggdelar upprepas i serie, vilket underlättar utvecklande och användande av hjälpmedel vid tunga lyft. Skillnader mellan olika volymelementmetoder blir dock stora vid monteringen av lättare eller tyngre volymelement. Exempelvis är BAU-HOW systemet av volymelement med färdiga golvbjälklag i betong 4–5 gånger tyngre än motsvarande träelement.
Potentialen att styra och minska kemikalieanvändningen inom volym- byggande generellt borde på grund av upprepningseffekt och möjlighe- terna till erfarenhetsåterföring vara goda. Moelven anger exempelvis att de funnit konstruktiva lösningar som uteslutit användningen av fogskum och därmed minskat kemikalieanvändningen. Processen i sig erbjuder möjligheter till rationell dokumentation i högre grad än det konventio- nella byggandet men behovet av att medvetet välja och miljögranskning material och kemiska produkter blir detsamma. I några av fallstudierna uppger man just att man använder system som utvecklats inom det kon- ventionella byggandet.
Hårda krav och energivinster
Utbytet av erfarenhetsåterföring och utveckling av tekniskt goda kon- struktionslösningar ökar naturligtvis genom upprepning. Vid Lindbäcks Bygg AB har man arbetat med termograferingar av avslutade projekt för att kontrollera det byggda resultatet och Moelven hade tidigare P- märkning av sina element. 46 Den kontrollerade process som tillämpas i produktionen av volymelement har goda förutsättningarna för att klara hårdare krav på U-värden, minskade köldbryggor och lufttäthet, men generellt arbetar man idag inom volymbyggande med U-värden motsva- rande konventionellt byggande.
46 P-märkning är en miljömärkning av innemiljö som utförs av SP. Egenskaper och krav
avser termisk komfort, luftkvalitet, fukt, buller, radon, elektriska och magnetiska fält samt tappvarmvattentemperatur som framgår av ”Kriterier för sunda byggnader och material” (Boverket, 1998).
I KTH Campus har man valt att utnyttja stommaterialet av massivt trä som klimat- och fuktutjämnande, vilket kan innebära energivinster. Den bärande stommen är utvändigt isolerad med 150 mm tung mineralull och köldbryggor undviks helt. Energikonceptet i Trälyftets volymbyggande är mycket utvecklat och bygger på lågenergihusprinciper där personvärme och värme från hushållens elanvändning kan utnyttjas tack vare klimat- skalets täthet och låga U-värde. Man uppger att energianvändningen i ett prototyphus vid Roslagstull har legat under 50 KWh/kvm/år tack vare klimatskalets uppbyggnad, installationssystemets olika värmeåtervin- ningsfunktioner samt att personvärme och hushållens värmealstring täckt cirka 30 procent av det totala energibehovet i byggnaden. Projekten visar att förutsättningarna för att utveckla energihushållande och täta lösningar vid fabrikstillverkning är stora.
Fuktsäkerhet
Den korta monteringstiden på plats kan minska riskerna för fuktskador om väderskyddet är väl utfört. Samtidigt är den raffinerade produkten utan fasad extra utsatt om den skulle utsättas för väta vilket skett i några av projekten. För att väderskydda arbetar trävolymproducenterna i stort med samma principer, där ett kapell av plast skyddar modulerna under transport och kan även användas för att skydda dem på plats. Vid dåligt väder kan man avvakta montering och endast lätta på kapellet i underkant för att undvika kondens. I KTH Campus har man utvecklat taksektionerna för byggnaden så att de är färdiga och kontinuerligt kan lyftas på som fuktskydd under byggtiden. Taksektionerna ligger vid sidan av byggnaden under montering och kan lyftas på efter arbetsdagens slut eller vid dåligt väder. Detta är en princip som borde utnyttjas i högre grad även av andra producenter för att minska fuktproblematiken. Volymbyggandet borde utvecklas för att helt nå fuktsäkerhet motsvarande en kombination av fa- brikshantering och weather protection systems (tältkonstruktioner).
Kritiska punkter
Mötet mellan konventionellt byggande och volymbyggande ser ut att vara en av svagheterna med trävolymbyggandet idag. Moelven respektive Lindbäcks Bygg AB (Kv. Importaffären och Kv. Lilla Malmtorp) har kall krypgrund som standard. Den kalla krypgrunden är uteluftsventilerad och ventilationen måste avvägas så att den är tillräckligt stor för att förhindra fuktproblematik men tillräckligt liten med hänsyn till energihushållning. I båda fallen har U-värdet i bjälklaget mot krypgrunden varit 0,2 W/m2 K, eller något högre. Risk för mögelpåväxt på organiskt material, t.ex. trä föreligger under sommarmånaderna med en uteluftsventilerad krypgrund. I Moelvens fall är ytskiktet på modulen som vetter mot krypgrunden en cementbunden spånskiva. För att undvika fuktproblem kan man som i Moelvens fall förhindra att träet kommer i kontakt med luften från kryp- grunden. Lindbäcks har valt att ha tryckimpregnerad spikläkt mot kryp- utrymmet, vilket kräver användning av kemikalier som har viss negativ inverkan på miljön. Man kan också påverka fukthalten i luften genom att minska isoleringen så att konstruktionen läcker värme till krypgrunden. Detta är positivt ur fuktsynpunkt men negativt för energihushållningen. En låg isolering mot kall krypgrund är ur energisynpunkt den sämsta lösningen av krypgrundslösningarna. Syllen är en annan kritisk punkt,
där isolering för att förhindra kapillärsugning måste vara väl genomförd. Låg sockelhöjd kan inverka negativt och föranleda behov av mekanisk ventilation, vilket ökar energibehovet av el. Båda fabrikanterna erbjuder även varmt kryprum eller inneluftsventilerat kryprum som utnyttjar från- luft för värmning av krypgrunden och bjälklaget som vetter mot grunden. De båda bostadsexemplen har frånluftssystem (radiatorvärmd tilluft) utan värmeåtervinning, vilket innebär en högre energianvändning än ett frånlufts- och tilluftssystem med energiåtervinning. Det kan därför vara