Tema 7 bygger på frågor om hur gemenskapen mellan eleverna på skolan fungerar. Den
bakomliggande tanken är att försöka belysa om bristande gemenskap kan leda till att barriärer uppstår som i sin tur kan leda till skolmisslyckanden. Frågorna är riktade mot om det förekommer någon form av utstötning i klassen och hur skolan i så fall hanterar det. Andra frågor riktar sig mot helheten och om det finns gemenskap mellan de olika utbildningslinjerna och hur skolan hanterar eventuella brister i den gemenskapen.
Ett mönster som går igen hos respondenterna är att man håller sig mest inom sitt program. Hermes på el- och energiprogrammet säger att:
”vi på elprogrammet håller oss här, vi har inte tid att lämna lokalerna.”
Vilket är ett uttalande som är gemensamt för de som går på el- och energiprogrammet. Även när följdfrågorna går djupare kring gemenskapen i klassen om alla får vara med och vad som händer när någon hamnar utanför så är respondenterna på el- och energiprogrammet rörande överens om att det är bra sammanhållning och att ingen, enligt deras vetskap, är utanför. Orfeus på el- och
energiprogrammet bekräftar detta när han säger:
”jag känner inte riktigt att det är någon som hamnar utanför… alla får ju i princip vara med… ja… dom som känner sig utanför är ju inte samma sak men jag märker inte om någon är det direkt, så jag tycker det är bra gemenskap.”
38
Ett uttalande som belyser att han upplever att det är bra gemenskap men att han samtidigt inte är riktigt säker på att det verkligen förhåller sig så, då han menar att de som känner sig utanför är några man inte når fram till. Det finns alltså en definitionsskillnad mellan att vara utanför och att känna sig utanför. Min följdfråga om vad skolan gör för att även de personer som känner sig utanför ska komma med i gemenskapen har han inget svar på mer än att man är där och gör vad man ska. Kronos på el- och energiprogrammet beskriver sin syn på gemenskapen vilket ger en utökad tolkning av hur situationen är:
”jag tycker det är väl (skratt) jag har mina polare och vi hänger när vi är i skolan och så tycker jag att det går ganska bra ändå. Klassen är en grupp men det är smågrupper i klassen också och i skolan och vi har en viss gemenskap det tycker jag… för jag tror inte det är någon som är utanför riktigt, jag tror att alla är med eller nånting.”
Det finns smågrupper inom klassen vilket kan förklara att man faktiskt inte med säkerhet kan säga vilka som är med eller inte. Den som känner sig utanför den (små)grupp som t.ex. Orfeus tillhör kan ingå i en annan av de mindre grupperna vilket gör att exempelvis Orfeus faktiskt inte kan svara på om någon är utanför eller inte. Resultatet visar samtidigt på att elever kan vara utanför både den större gruppen och de mindre grupperna utan att insatser sker, vilket bekräftas av både Orfeus och Kronos där de faktiskt uttrycker att det finns elever som känner sig utanför, och därmed kan antas vara utanför. Frågan är på vilken nivå utanförskapet befinner sig då alla av respondenterna på el- och
energiprogrammet menar att de har bra sammanhållning och att alla får vara med. Med följdfrågor om vad det egentligen betyder att alla får vara med så är min tolkning av respondenternas uttalanden att de menar att alla får vara med i undervisningen. Det vill säga att alla arbetar tillsammans utan att någon blir utstött när de studerar tillsammans i undervisningssituationer. När det handlar om att umgås med sina kompisar mellan arbetspassen så är situationen en annan, där det finns elever som känner sig utanför och att respondenterna ger uttryck för att de inte kan ta ansvar för alla i dessa situationer; ett resultat som belyses av Prometheus på handel- och administrationsprogrammet när han menar att:
”jag kan tala för min klass och vi är ganska som en stor familj liksom och ingen blir lämnad utanför och alla får vara med och alla ska göra nånting och i min klass kan du sätta dig bredvid vem som helst och man jobbar lika bra med. Sen har man ju kompisar från sin gamla klass på skolan.”
Citatet visar att i undervisningssituationerna fungerar gemenskapen bra och alla är delaktiga medan kompisar är några man umgås med på egna villkor och där kan inte alla vara delaktiga. Resultatet bekräftas av Pan på handel- och administrationsprogrammet som säger att:
”jag känner alla i klassen och det är ingen som… det är någon som är lite blyg men det är det ju alltid någon som är och det är ingen stor stad så man känner typ alla här så det blir en slags gemenskap, fast ändå inte för man kan ju inte vara kompis med alla.”
Att staden som skolan ligger i är liten påverkar i viss mån gemenskapen mellan eleverna på skolan. Ett tydligt mönster som går igen inom temat är att man håller sig inom sitt utbildningsprogram men att man i princip känner alla på skolan. Artemis på handel- och administrationsprogrammet sätter ord på detta när hon säger:
”jag är med dom som det funkar med och resten får sköta sitt eget liv liksom jag tänker inte på dom. Alla i den här staden känner ju typ alla så man pratar ju nästan med varje som går förbi i skolan och jag kan sätta mig och snacka med någon från teknik eller ekonomi eller så, det är inget problem.”
39
Med tanke på att alla verkar känna till varandra på skolan, enligt respondenterna, så ställer jag frågor om hur skolan arbetar med att skapa övergripande gemenskap mellan alla de olika
utbildningsprogrammen. Resultatet tyder på att det saknas övergripande gemenskap mellan de olika utbildningsprogrammen. Eos på handel- och administrationsprogrammet beskriver hur det fungerar mellan de olika klasserna och programmen på skolan:
”man är oftast klassvis och man kanske säger hej till dom i den andra klassen men det är inte så att man pratar med dom så. När vi har sådant här samarbete utanför skolan som typ
friluftsdagar så pratar man ändå med dom som går i klassen.”
Genomgående så framträder ett mönster fram hos respondenterna som visar att skolan visserligen gör schemabrytande aktiviteter som t.ex. friluftsdagar men att effekten av dessa aktiviteter ändå leder till att eleverna umgås med dem i klassen. På så sätt kan man säga att skolan lyckats organisera
undervisningen på ett sätt som skapar gemenskap inom de olika klasserna men inte mellan klasserna eller de olika undervisningsprogrammen. Det har betydelse att förklara att skolan ligger i en liten kommun, så pass liten att flertalet av respondenterna uppger att alla känner alla mer eller mindre, eller uttryckt med Pans ord ”man kan ju inte vara kompis med alla”, vilket känns rimligt. Med tanke på dessa resultat som till viss del bottnar i stadens storlek så kanske det kan anses rimligt att skolan inte lägger så stort fokus på att skapa övergripande gemenskap, jag bara spekulerar i att man kanske räknar med att eleverna hittar varandra ändå. För som skolan är arkitektoniskt uppbyggd så finns det
möjligheter att elever från de olika programmen kan umgås över gränserna, om man sen väljer att vara med de i sin klass eller med andra är enskilda val som är svåra att styra över. Sammantaget så verkar det inte uppstå några barriärer på skolan som hindrar att eleverna lyckas med sina studier beroende på brist av gemenskap.
Tema 8: Strukturella skillnader mellan undervisningsprogrammen skapar barriärer
Tema 8 tar upp frågor om organisationen av undervisningen på skolan kan avgöra möjligheterna att lämna gymnasiet med fullständiga betyg. Frågorna ställs på individnivå, gruppnivå och
organisationsnivå. Frågor på individnivå söker svar på i vilken utsträckning respondenterna anser att deras behov blir tillgodosedda och hur det påverkar om de ska lämna gymnasiet med fullständiga betyg eller inte. Målet med frågorna på individnivå är att försöka få svar på uppfattningar om hur skolans undervisning ska vara upplagd, anser respondenterna att ansvaret för att lyckas med studierna ligger på dem eller anser de att ansvaret för att de ska lyckas med studierna ligger på skolan. För om de anser att det är deras ansvar att lyckas med studierna så ställs kanske inga krav på skolan att organisera undervisningen bättre. Frågorna på gruppnivå strävar efter att fånga hur undervisningen organiseras klassvis eller ämnesvis eller programvis. Finns det barriärer på gruppnivå som leder till att eleverna misslyckas med sina studier och att organisationen behöver förändras. Frågorna på
organisationsnivå är mer övergripande och berör organisationen i helhet och utgår från hur
skolledningen förvaltar lokaler och personalen så att undervisningen bedrivs på ett tillfredställande sätt utifrån respondenternas uppfattningar.
På individnivå så är respondenternas åsikter uppdelade i två läger. Det ena lägret betonar det egna ansvaret medan det andra lägret betonar skolans ansvar för att de ska få sina behov tillgodosedda. Kronos på el- och energiprogrammet tycker det viktiga är:
”att man är närvarande på lektionerna och att man verkligen lyssnar för jag tycker att vi får bra undervisning här i skolan.”
40
Vilket visar att han lägger stor vikt vid sitt eget ansvar för att han ska lyckas med sina studier. Även Prometheus på handel- och administrationsprogrammet lägger ansvaret för att han ska lyckas med sina studier på sig själv:
”viktigt för mig att få godkänt uppåt i alla betyg så jag kan sätta igång och jobba direkt… så jag försöker ligga på i skolan och få så bra betyg som möjligt.”
Både Kronos och Prometheus svar bekräftar till viss del ett individualiserat förhållningssätt som stämmer överens med de resultat Agrusti & Corradi (2015) lyfter fram som en problematisk barriär där mycket av ansvaret för att göra riktiga val samt genomföra sina studier vilar på individen själv att klara av vilket förutsätter utvecklad autonom yttre motivation. Nu är det inte säkert att varken Kronos eller Prometheus upplever att det finns något problem här, de är övertygade om att deras egen förmåga och vilja ska föra dem dit de vill komma. Frågan är vad som händer om någon av dem skulle
misslyckas, rasar deras världsbild samman då eller vänder de sig till skolan för att få stöd att komma vidare. Som resultaten hittills visat så anger respondenterna att det är bara att fråga lärarna så får man hjälp, bara man frågar, och kommer Kronos och Prometheus att fråga om hjälp eller inte får vi inte svar på här men det är intressant om skolan har en organisation som hindrar att elever misslyckas. I det andra lägret lägger respondenterna över ansvaret på skolan och på att lärarna har överblick och
kompetens att leda eleverna rätt. Eos på handel- och administrationsprogrammet anser att:
”lärarna ska säga till mig vad jag gör fel och rätt och vad som behövs så att jag vet om jag gör rätt eller fel eller… vad jag gör bra så att man vet vad man ska fortsätta på vilket spår liksom.”
Vilket är ett resultat som bekräftas av Demeter på handel- och administrationsprogrammet när hon säger att:
”jag tycker att man ska få det stödet man behöver och…alltså att man inte tar alla för givet då inte alla kan jobba i samma takt så jag menar att om man får extra stöd även när man går en vanlig linje och att man också då får chansen att få stöd om man behöver det.”
Det som både Eos och Demeter ger uttryck för här är att lärarna ska se dem och ha kontroll på hur det går för dem samt tala om för dem vad de ska göra för att förbättra sig. Båda två anser att de får sina behov tillgodosedda utifrån hur de tycker att det ska fungera. Däremot så motsägs Eos och Demeters åsikter om hur det fungerar på skolan med hur Hestra på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende upplever att det fungerar utifrån hennes erfarenheter:
”ja alltså jag behöver stöd eller jag behöver kunna koncentrera mig och då behöver jag någon som kan pusha på mig… och det känner jag typ inte att någon gör.”
Vilket visar att hon söker stöd hos lärarna men inte får det i den utsträckning hon behöver. Ett tecken på att det finns brister i hur skolans organisation fungerar, åtminstone så fungerar det olika mellan utbildningsprogrammen vilket är ett resultat som visar på vikten av fungerande sammanhang På gruppnivå lyfter respondenterna fram många åsikter om hur lärarna är eller hur de borde vara medan några respondenter istället uttrycker sig om gruppstorlekar och arbetsmiljön. Orfeus på el- och energiprogrammet ger uttryck för att lärarna har stor betydelse för att han ska lämna skolan med fullständiga betyg:
”att jag ska ha lärare som ska vara bra på att lära ut... och det har vi ju så.”
41
”att man alltid kan fråga någon lärare på lektioner eller i korridoren om man behöver hjälp med något, lärarna är ganska flexibla.”
Båda citaten visar på en riktning bland respondenternas svar som handlar om lärarnas betydelse för att man ska lyckas med sina studier. En lika stor grupp respondenter lyfter fram att de inte är nöjda med lärarna som t.ex. Pan på handel- och administrationsprogrammet som säger:
”vissa lärare går det att prata med och påverka men jag tycker inte om våra lärare så jättemycket.”
Ett svar som går rakt emot de erfarenheter respondenterna på el- och energiprogrammet som
genomgående är väldigt nöjda med sina lärare. Även Eos på handel- och administrationsprogrammet anser att det finns brister i lärarnas attityder:
”alla lärare ger nånting men inte på samma sätt som man vill liksom och som förra året då vissa lärare inte sa fullt ut det man ville veta och det tycker jag inte är jättebra.”
Det finns ett mönster här som även kan ses i andra teman där respondenterna på el- och
energiprogrammet är nöjda med sina lärare och hur studierna är upplagda medan eleverna på handel- och administrationsprogrammet uttrycker missnöje över sina lärare och hur studierna är upplagda. Ett annat resultat som framkommer på gruppnivå handlar om lokaler och arbetsmiljön. Hestra på
samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende menar att något som är avgörande för att hon ska lyckas med studierna är:
”kanske lite mindre grupper… för det är så stora klasser det är liksom 30 personer i varje klass typ och det blir för mycket tycker jag.”
Även Hermes på el- och energiprogrammet menar samma sak som Hestra:
”att det inte är för många elever i samma grupp.”
Dessa båda uttalanden kan tolkas som att de är tydliga organisationsfrågor där skolledningen eller skolans huvudman behöver ordna fler och bättre lokaler, men man kan se dessa uttalanden som att respondenterna faktiskt uttalar sig om det som det är konkreta problem med dvs. det är för trångt i klassrummen när de har lektioner. Apollon på el- och energiprogrammet lyfter upp en annan aspekt kring lokalerna när han tycker att:
”som nu har vi fått nya och fräscha bås och då blir det roligare att koppla och då blir man väl duktigare på det om man har ordentligare grejer istället för att det ska vara halvtrasigt och så blir det aldrig fint liksom.”
Här är ytterligare en aspekt som eleverna inte kan påverka utan de får finna sig i att det är trångt eller slitet i lokalerna, en uppgift som ligger hos skolledningen att hantera. Man kan tolka respondenterna som att när det blir för trångt eller för slitet så påverkar det deras arbetsglädje som i sin tur kan påverka hur de lyckas med sina studier. Flera av de mönster som framträder utifrån frågorna på gruppnivå kommer igen på frågorna på organisationsnivå där flera av respondenterna tar upp de problem som uppstår med för många elever i klassen. Hera på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende lyfter fram att anledningen till att det är för många elever som ska samsas i samma lokal beror på att det är för få lärare:
”organisationen kan göra något som jag tänkt väldigt mycket på nu och det är att det inte finns tillräckligt med lärare. För i en grupp är vi 40 stycken och det påverkar väldigt mycket för att då kan inte lärarna lära känna oss som vi vill att dom ska göra. Sen så behövs det flera mindre
42
klassrum för vi kan inte sitta i smågrupper i aulan för det känns som att man inte når ut med det man ska säga då.”
Det som Hera sätter fingret på är en organisationsfråga för ledningen att ta itu med och anställa fler lärare, alternativt så visar Heras uttalande att skolan har det antal lärare som planerat och att undervisningsupplägget följer den organisation som skolledningen utstakat men att det inte är tydliggjort för eleverna. Oavsett vad så upplever respondenterna och de övriga eleverna på
samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende att undervisningen inte fungerar
tillfredställande. Hestra på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende lyfter fram en annan aspekt av att undervisningen inte fungerar tillfredställande när hon säger att:
”jag vet inte men det känns att alla alltså hela skolan dom har typ inte så mycket koll liksom på om man har klarat saker eller om man inte har det. Och när man går och frågar så vet dom inte hur man ska göra typ så jag tror det skulle vara lite mera strukturerat typ för det känns inte som att dom har koll på alla elever och sånt.”
Det är med andra ord inte bara för få lärare och för trånga lokaler utan det verkar saknas en fungerande struktur för det pedagogiska förhållningssättet hos lärarna. Även denna strukturbrist är något som skolledningen behöver ta tag i, och ett sätt att komma vidare är att skapa former för hur elevinflytandet fungerar så att elevernas åsikter blir hörda på ett konstruktivt sätt. Problemet verkar vara störst på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende där det visar sig mönster som framträtt bland de andra temana att strukturen mellan de olika undervisningsprogrammen skiljer sig åt. Min reflektion är i vilken utsträckning skolledningen beslutar över hur undervisningen struktureras, av vissa svar från respondenterna kan man få intrycket att det är lärarna på de olika programmen som styr över hur undervisningen utformas vilket kan förklara att det fungerar olika ut mellan programmen.
43
Resultatdiskussion
Diskussionsdelens utförande är inspirerad av den modell som Creswell (2013) beskriver för en kvalitativ studie där egna reflektioner flätas samman med resultaten med syftet att besvara
frågeställningarna. Jag har även låtit mig inspireras av Yin (2016) som menar att i diskussionsdelen är det betydelsefullt att ta med de resultat som sammanfaller med den tidigare forskning som studien bygger på. Yin (2016) betonar även vikten av att framställa de fynd som avviker från den tidigare forskning och de teorier som studien bygger på. Här väljer jag att följa både Creswells och Yins modeller på det sättet att frågeställningarna ställs upp och diskuteras utifrån resultaten på ett sätt som tar med de resultat som både följer och avviker från tidigare forskning och de teoretiska
utgångspunkterna.
Hur upplever elever det specialpedagogiska stödet?
Det första att besvara är vilka stödåtgärder som respondenterna upplever har fungerat respektive fungerat sämre under sin skoltid och resultaten visar att det är stor spridning mellan respondenternas erfarenheter av stödåtgärder. Flera av respondenterna uppger att de inte fått det stöd de upplever sig ha behövt få i grundskolan medan andra uppger att de fått mycket stöd som gett bra resultat vilket visar att det både funnits och saknats kongruens för erhållet stöd och upplevda skolsvårigheter, under grundskoletiden. De resultat som framträder på den gymnasieskola som ingår i den här studien är att stödåtgärderna är relevanta för de svårigheter som respondenterna upplever, däremot så framträder hinder kring hur stödåtgärderna ges till eleverna där framförallt resultatet att det till stor del ligger på eleven att säga till att man behöver stöd.
Det genomgående mönstret är att stödåtgärderna under grundskoletiden getts av lärarna på skolan och vanligtvis av ämnesläraren i det ämne där respondenterna haft specifika svårigheter. I andra fall så nämner respondenterna att de fått hjälp av extralärare eller av stödlärare som gått runt i klasserna på