avgörande för att de ska lyckas med sina studier.
Tema 7: Bra gemenskap i undervisningssituationer men kompisar är något annat, är ett tema som visar att skolan lyckats skapa ett fungerande klimat på de olika undervisningsprogrammen. Temat svarar mot frågeställningen om vilka orsaker eleverna tror är avgörande för att de ska lyckas med sina studier på det sättet att resultaten visar att inga hinder uppstår som beror på bristande gemenskap. Temat svarar även på frågeställningen om hur eleverna upplever det specialpedagogiska stödet på det sättet att ingen av respondenterna beskriver att någon form av stödåtgärd behövt utformas för att förbättra det sociala klimatet på skolan.
Tema 8: Strukturella skillnader mellan undervisningsprogrammen skapar barriärer, svarar mot frågeställningen om vilka orsaker eleverna tror kan vara avgörande för att de ska lyckas med sina studier. Samtidigt svarar temat på frågeställningen om vad den specialpedagogiska rollen är, på det sättet att specialpedagogikens roll i det här sammanhanget skulle vara betydelsefull för hur
undervisningen organiseras.
Tema 1: Man går i skolan för att förverkliga sig.
Tema 1 berör aktivitetens betydelse och att man utbildar sig för att bli duktig på något och få ett arbete är något som går igen hos respondenterna och som uttrycks på flera olika sätt, samtidigt som andra respondenter har en tanke om att studierna visserligen ska leda någonstans men att man egentligen inte
26
vet vad man ska bli och därför har valt en linje som man tror ska passa. En respondent på El- och energiprogrammet, Apollon säger:
”Jag vill bli duktig inom mitt yrke och få ett jobb.”
Även Hera på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende säger att:
”det är en bred linje och med beteendeinriktningen så riktar den sig mer mot beteende och ledarskap och mitt mål är att bli socionom.”
Vilket kan kopplas ihop med MOHOs teorier om att aktiviteten ska leda någonstans, man utbildar sig för att förverkliga idéerna om att få ett jobb eller för att studera vidare. En annan respondent på El- och energiprogrammet: inriktning data och kommunikationsteknik, Hermes menar att:
”Det kändes som att det var den enda inriktningen som jag var intresserad av riktigt…
teknikprogrammet var för mycket mot designhållet och så tänkte jag att el var en grej och man kunde bli elektriker men det blir långtråkigt efter ett tag så tänkte jag att data och
kommunikationsteknik är något som utmanar mig.”
Citatet präglas av samma anda som citatet innan, dvs. att man vill bli någonting inte bara för att få ett arbete efter skolan utan också att man valt utifrån intresse. Där intresset styrs av ett engagemang som motiverar att göra klart studierna. Samtidigt visar citatet på någon form av chansning, Hermes har valt bort teknikprogrammet för att det inte stämmer överens med hans intressen och har samtidigt valt bort elektrikerspåret utan att kanske inte veta om det blir långtråkigt i framtiden. Liknande tendenser går att finna hos några respondenter på handel- och administrationsprogrammet där både Artemis och Pan ger uttryck för att de valt något utan att veta vad det egentligen ska leda till.
”jag visste inte vilken linje jag skulle gå så då valde jag den här liksom, någon som jag tyckte lät rolig och jag har inte tänkt läsa vidare heller men jag är ganska skoltrött så jag tror inte att jag kommer att plugga vidare direkt.” (Artemis)
”jag tog det för en bred linje typ och jag visste inte vad jag ville bli men det finns många valmöjligheter och har inga planer på att läsa vidare.” (Pan)
Både Artemis och Pans uttalanden visar på en motivation till att genomföra sina studier samtidigt som de båda verkar sakna både intresse och engagemang i vart studierna ska leda till. En spekulation är att de styrs av någon form av måsten, som möjligtvis påverkats av omgivande faktorer som kompisar eller föräldrar.
Ett annat spår är de respondenter som uttrycker att de gjort ett aktivt val i sina studier men som också uttrycker att de egentligen vill göra något annat är Demeter på handel- och administrationsprogrammet som säger att:
”från början kände jag att det var rätt linje för mig men nu vet jag inte om det här med att bli säljare är vad jag vill hålla på med egentligen, alltså jag vill ju jobba helst med hundar och söka utbildning inom det.”
Medan Hestra på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende visar att omständigheter fört henne till sitt val av studier:
”det var inte planerat, jag skulle egentligen gå ekonomi/juridik i (en annan stad, min anm.) men sen så tyckte jag att det kändes jobbigt att åka och så och då jag visste att ekonomi var fullt så då tog jag sam för att det är liksom lätt och man kan bli det mesta och sen så vill jag egentligen bli advokat men det är mycket plugg så jag tror inte att jag orkar det och sen så vill jag bli frisör
27
och hålla på med hästar. Studera vidare är väl nödvändigt om man ska få ett jobb men jag är inte så pluggig av mig för jag har svårt att koncentrera mig och sånt.”
Båda dessa senare uttalanden tyder på en viss osäkerhet kring de utbildningsval man gjort. Demeter har under utbildningens gång kommit på att hon vill hålla på med hundar och behöver utbilda sig inom det. Hestra verkar valt ett program bara för att hon måste gå något och är osäker på sin egen förmåga att klara av ekonomiprogrammet samtidigt som hon vill syssla med hästar och utbilda sig till frisör. Det är i sammanhanget svårt att veta om dessa val eller felval beror på beslut som eleven tagit i gymnasievalet eller om de påverkats av omgivande faktorer. Men citaten kan hänga samman med Agrusti & Corradis (2015) resultat om att fler och fler livsval lämnas över till individen, i det här fallet elevernas gymnasieval. Agrusti & Corradis (2015) resultat kan kopplas ihop med de resultat Frelin (2015) kommer fram till som visar på det betydelsefulla i att lärarna och SYV bidrar till att hjälpa dessa elever med sina (fel)val så att de får kännedom om alternativa vägar för hur och vad de kan använda sina studier till i framtiden, t.ex. så kan handel- och administrationsprogrammet vara ett fungerande val om man vill arbeta med hundar även om man behöver bygga på med mer specifik utbildning.
Sammantaget beskriver temat om att man går i skolan för att förverkliga något att de flesta av respondenterna hade gjort ett medvetet val där de antingen studerade för att komma ut på arbetsmarknaden efteråt eller för att kunna studera vidare, vilket var tydligast på el- och
energiprogrammet samt på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende. De elever som studerade på handel- och administrationsprogrammet visade i högre grad, jämfört med de andra programmen, att de valt programmet för att de antingen inte visste vad de ville bli eller att de kommit på att de ville syssla med något annat. Man kan säga att de gjort ett passivt val som kan bero på bristande intresse eller engagemang, vilket i så fall kan vara den barriär som hindrar delaktighet. Deras val kan kopplas ihop med sociokognitiv teori vilken också kan hänga samman med en osäkerhet om den egna identiteten och hur den passar in i kontexten, dvs. var i samhället befinner jag mig och vart ska jag med mitt liv, som är exempel på existentiella frågor som kan påverka studieval och hur väl man lyckas med sina studier. Göransson m.fl, (2015) förklarar svårigheterna med att genomföra övergripande livsval i unga åldrar med att man kanske inte riktigt vet vad man vill. Lägger man sedan till Agrusti & Corradis (2015) resultat om att unga människor, i dagens samhällen, måste fatta många avgörande beslut på egen hand så kan det förklara svårigheterna med att göra sina studieval tidigt i livet med de konsekvenser det medför.
Tema 2: Definitioner av bättre och sämre lärare
Tema 2 kan delas in i två olika underteman där ett handlar om respondenternas åsikter om bra lärare samt definitioner av vad som utmärker sämre lärare. Det andra undertemat (2.1) rör sig inom ett pedagogiskt fält där respondenterna beskriver hur undervisningen bör vara eller inte vara och vad de upplever fungerar bättre och sämre ur både ett individperspektiv och ett grupperspektiv samt hur undervisningens organisation upplevs.
Det som betonas av respondenterna är att lärarnas kompetens är avgörande för att de ska trivas i skolan och lyckas med studierna. Det är också viktigt att lärarna visar att de tycker om att undervisa och att de har ett glatt humör. Apollon på el- och energiprogrammet säger:
”ja…alltså…har en lärare kommit den dagen med energi till lektionen och liksom är glad och verkligen vill lära då blir man ju gladare själv och då får man mer energi till att lära sig. Men har man en lärare som kommer och visar ingen energi alls så, liksom den personens mål med
28
dagen är att bara ta sig igenom den och har ingen liksom… om vad som ska göras den dagen utan att den bara ska gå och då blir det genast tråkigare… än med någon som har energi och glädje i lärandet… då tycker jag att det blir roligare. ”
Ett citat som beskriver betydelsen av lärares förmåga att entusiasmera eleverna i undervisningen, ett resultat som belyses av Jòhannesson & Bjarnadòttir (2016) i deras studie av vad som är
framgångsfaktorer i arbetet med att locka tillbaka elever som lämnat studierna. Samtidigt ger respondenterna uttryck för att lärare ska ha kompetens att ta tag i klassrumssituationen. Hera på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende säger:
”I ettan hade vi en väldigt rörig klass och då gick det inte så bra för någon av oss och jag tror inte vi hade så jättestyrt så jag tror det behövs en lärare som vet vad den vill men ändå lyssnar på klassen men samtidigt kan sätta punkt när det blir för mycket. För jag tror det hjälper att man sätter folk ner och nu måste du jobba liksom.”
Uttalandet är ett av flera exempel på att respondenterna vill ha lärare som kan ta kontroll över gruppen och leda den framåt och inte lämna över det ansvaret på eleverna. Resultatet hänger samman med de resultat som Barneombudet (2017) och Gardner m.fl (2007) samt Karriippanon m.fl (2017) visar som bekräftar respondenterna med att en fungerande strategi för att komma till rätta med stöd och oro i lärmiljön är när skolan har tydliga regler för vad som är rätt och fel sätt att bete sig på. Samma forskare visar också på vikten av att lärarna har kompetens och är engagerade i arbetet med att skapa en fungerande lärmiljö. Däremot så lägger inte respondenterna över allt ansvar på lärarna utan anser att de även måste ta sitt eget ansvar vilket tyder på att autonom yttre motivation har utvecklats hos dem. Kronos på el- och energiprogrammet tycker att:
”att man är närvarande på lektionerna och att man verkligen lyssnar för jag tycker att vi får bra undervisning här i skolan.”
Även Artemis på handelsprogrammet säger att:
”jag måste bara ligga i, jag måste lyssna på lektionerna och jobba liksom hela lektionen ut så att jag känner mig nöjd när jag går från min lektion och att jag gjort någonting och sen självklart att plugga hemma också om man vill ha bra betyg.”
Det som betonas av respondenterna är att dialogen med lärarna om undervisningen är viktig. I den dialogen vill man veta om hur man ligger till och att lärarna talar om vad som behöver göras för att man ska kunna förbättra sig. Respondenterna anser att i den dialogen är det viktig att lärarna lär känna eleverna och lyssnar på eleverna så att lärarna kan individanpassa undervisningen utifrån vars och ens behov och förmåga, vilket är något som respondenterna menar är något som inte går att göra om man inte känner elevernas styrkor och svagheter. Hera på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende ger uttryck för detta med:
”jag tycker det är viktigt att lärarna lär känna en så att dom vet vad man vill ha det, liksom för alla kan inte lära sig på samma sätt.”
Det som respondenterna beskriver om lärare de upplever fungerar sämre är att de inte är förberedda med extra uppgifter när de kommer till lektionerna, vilket uppfattas som att eleverna inte är viktiga. Hermes på el- och energiprogrammet säger att:
”En lärare är lat och saknar kompetens.”
Vilket är ett citat som är på organisationsnivå, så till vida att skolledningen behöver skaffa sig kontroll över sin personal men respondenterna upplever att lärares bristande kompetens är något som går ut
29
över dem och påverkar deras möjligheter till att lyckas med studierna, även arbetsglädjen påverkas negativt. Ett annat område som nämns är lärarnas förmåga att individanpassa stödet, vilket flera respondenter upplever saknas, till stor del beroende på en opersonlig kontakt med lärare som i sin tur leder till att skolan inte kan ge respons på hur man utvecklas.
Undertemat tar upp flera olika aspekter av hur undervisningen är organiserad och genomförd. De flesta av respondenterna är nöjda med undervisningen och tycker att de har bra lärare, med några få
undantag, och man är i stort nöjd med att lärarna styr så att alla får jobba med alla i klassen vilket är ett tecken på att delaktighet skapas i lärmiljön på det sätt som tidigare forskning visar (Andersen et al, 2015; Agrusti & Corradi, 2015; Bolic m.fl, 2015; Falch & Strøm, 2013; Hakkarainen m.fl, 2015; Har∂ardóttir m.fl, 2015; Jòhannesson & Bjarnadòttir, 2016; Messiou, 2012; Skaalvik & Skaalvik, 2016; Wang & Fredricks, 2014) som framgångsfaktorer. Mindre bra är att flera av de kvinnliga respondenterna ger uttryck för att tjejer får fördelar gentemot killarna och att tjejer förväntas prestera bättre än killar och får fördelar av det. Det menar de leder till att kraven kan bli för höga som i slutändan kan leda till depression. Hera på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende menar att:
”om man ska vara petig så är det att tjejer har mycket högre förväntningar på sig att ha bra betyg medans killar är lite mer, så du får och gör mer som du vill och det är liksom bra om du når ett E. Jag tycker hela samhället ställer sådana krav och inte kanske någon speciell lärare, men förväntningar kan vara bra men också väldigt dåligt. Om man känner för hög press då kanske man lägger av och får depression eller liksom vad som helst. Men det kan också vara bra att om man inte har några förväntningar så kanske man inte vill prestera för att man inte känner att det är någon som tror på en.”
Även att tjejer får mindre hjälp för att de anses prestera bättre är något de märkt av. Samma fenomen har även uppmärksammats hos några av de manliga respondenterna där Pan på handelsprogrammet och administrationsprogrammet menar att:
”Men det är så här att tjejerna som sitter längst fram och när dom är klara så får dom gå tidigare. Men när det gäller killarna så får dom sitta och göra extrauppgifter istället. Men det får man väl leva med.”
Sammantaget så uppkommer det flera barriärer inom det här temat som riskerar att hindra den kunskapsmässiga utvecklingen hos eleverna med minskad delaktighet som följd. För att börja från slutet så är det betydelsefullt att kvinnor och män (tjejer och killar) bemöts på samma villkor, vilket för med sig att kraven på att lyckas med sina studier är olika för de båda könen. Tjejer pressas hårdare än vad de kanske orkar med medan killar utmanas på en lägstanivå vilket i båda fallen kan leda till psykisk ohälsa. För att följa MOHO så uppstår det hinder mellan omgivning och individ här som skulle kunna undvikas genom att förändra lärarnas attityder på individnivå samt att organisatoriskt styra så att undervisningen anpassas utifrån individernas behov snarare än utifrån könsstereotyper. Andra barriärer som hindrar full delaktighet i undervisningen är lärarnas kompetens. Respondenterna lyfter fram att en kompetent lärare är en person som är förberedd inför sina lektioner och kommer till skolan för att hen tycker att det är kul att undervisa. På det sättet, menar respondenterna, att god undervisning utvecklas genom att läraren sprider entusiasm omkring sig vilket gör att eleverna presterar bättre medan en lärare som inte gör detta skapar en stämning där eleverna känner att de inte betyder något, ett resultat som stämmer in på Messious (2012) forskning om hur lärare kan samarbeta med eleverna i undervisningen som berör teorier om vikten av att skapa ett sammanhang. I samma anda så lyfter respondenterna fram vikten av en fungerande dialog mellan lärare och elever, där man
30
menar att en del lärare inte är intresserade av att lära känna eleverna vilket leder till att eleverna inte känner sig betydelsefulla som i sin tur gör att eleverna lyckas sämre i studierna. En förklaring till hur viktigt det är att lärarna lär känna sina elever som individer och inte som studenter ger Hestra på samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot beteende där hon beskriver hur hon upplever att relationerna mellan elever och lärare fungerar på skolan:
”… för jag känner så här som t.ex. jag håller på och ska göra en ADHD- utredning och då skulle en lärare fylla i det pappret och då kom jag på JAHA vilken lärare ska göra det då… ingen känner eller vet hur jag är… och då blev det direkt ett problem att det inte finns någon lärare här som känner mig och kan fylla i rättvist, hur jag är.”
Jóhannesson & Bjarnadóttir (2016) visar med sin forskning att en stor bidragande anledning till att elever misslyckas med sina studier är att lärarna tänker akademiskt och inte personligt. Exemplet ovan visar att de lärare som inte visar intresse för att lära känna eleverna har ett akademiskt tänk, baserat på respondenternas uttalanden, medan de lärare som lär känna eleverna även lyckas individanpassa uppgifterna. Resultatet bekräftas i respondenternas uttalanden där de menar att de lärare som är bra, är de som lär känna en.
Tema 3: Mentorer och kompisar är viktiga för att lyckas.
Tema 3 som bygger på frågor om vilka personer som varit betydelsefulla under skoltiden utgår från idén att fånga beskrivningar av vilka olika kategorier av personer som haft avgörande påverkan och kunnat göra någon form av skillnad under skolgången. Spontant tänker man nog i första hand på stödpersoner inom elevhälsan eller speciallärare/specialpedagoger och klassläraren/mentorn, men det kanske finns andra personer som haft betydelse för elevens utveckling genom skolåren. Om det finns andra personer som varit av betydelse så är det intressant att identifiera vilka insatser eller vilken betydelse dessa personer kan ha haft för att kunna identifiera fungerande strategier och lösningar. De personer som respondenterna nämner är de mentorer/lärare de haft och kompisar samt föräldrarna och sig själva. Prometheus på handel- och administrationsprogrammet säger att:
”mina vänner i skolan har varit det… och hjälpt mig och min familj och vissa lärare har ju gjort det i skolan som i sjuan när jag fick hjälp med lässtöd.”
Det är intressant att Prometheus nämner kompisar först och det är intressant vad det är som gör dem mer betydelsefulla än lärarna, mina följdfrågor till Prometheus vad det var som kompisarna gjorde som var så viktigt, och svaret var att de fanns där när man behövde dem; samt vem som gav lässtödet och svaret var att det var en hjälplärare av någon sort. Orfeus på el- och energiprogrammet säger att:
”i låg och mellanstadiet så var det väl mina föräldrar… för dom hjälpte mig med läxor och sånt och det var ju inte så jobbigt då och man fick läxor med sig hem och det var det man gjorde och sen när jag började i högstadiet det var ju då det började bli mer jag började bli mer
självständig så då det var inte så många som hade tillsyn till mig då det var väl…alltså om man kan säga sig själv det kanske låter konstigt”.
Vilket är ett svar som pekar på att föräldrarna dragit ett stort lass under mellanstadiet, kanske mer än lärarna på skolan. Därefter har han tagit ansvar för sin egen utveckling vilket stämmer överens med de