Bristande laborativa förkunskaper

Varje elev har med sig egna erfarenheter i början av gymnasiet. Det är därför viktigt att ta reda på dessa och undervisa därefter. Enligt lärarna i studien ligger eleverna på olika nivå när det gäller tekniska kunskaper och laborativa färdigheter för att laborerandet på högstadiet är väldigt lite eller inte alls. Det skulle kunna förklaras med att laborativt arbete är tidskrävande och beror på vad för utrusning skolan har. Lärarna i studien uttryckte som svårt att lägga undervisningen på rätt nivå i början och de var tvungna att sakta ner arbetet för att alla elever ska ligga på ungefär samma nivå. Det kan försämra kvaliteten av kemiundervisningen på gymnasiet enligt lärarna.

35

5. Slutdiskussion

Att det är viktigt att få med praktiska inslag i kemiundervisningen är nog de flesta överens om. Det finns en grund till detta hos bl.a. Piaget och Dewey. ”Learning by doing” är ett väl förankrat uttryck idag. I Lpf 94 betonas det laborativa arbetssättet som en viktig del av undervisningen i naturvetenskapliga ämnen (Skolverket, 2010d). Eleverna ska få möjlighet att pröva antaganden och lösa problem samt reflektera över erfarenheter. I kursplanerna för gymnasiet blir det ännu tydligare att experimenterandet ska användas kemiundervisningen (Skolverket, 2010b). Av egen erfarenhet och genom undersökningen i detta arbete, kan jag ändå förstå att det inte alltid är så att eleverna lär sig bara genom att göra.

En av mina frågeställningar inför mitt examensarbete var: Vad är laborationens syfte enligt lärarna? Jag har givetvis inte kommit fram till något entydigt svar, men undersökningen och litteraturen har gett mig flera funderingar som jag redovisar här.

En av syftet med laborationerna är att under laborationen får eleverna en röd tråd mellan den kunskap som de har sedan tidigare och de iakttagelser de gör och upplever. Detta genom att koppla ny kunskap till gammal, vilket stöds av Wickman (2002). Läraren skall knyta an abstrakta vetenskapliga begrepp till elevernas tidigare kunskaper förvärvade utanför skolan. Under laborationen ska eleverna kunna se kopplingen mellan den teoretiska och den laborativa delen i kemin och att få ihop sin bild av verkligheten med den naturvetenskapliga verkligheten.

Många forskare bland annat Anderson (2001) menar att elever har vardagsföreställningar hur olika fenomen fungerar. Lärarna diskuterar på teorilektionerna olika fenomen utifrån naturvetenskapligt syndpynt genom att koppla till elevernas vardag. En ökad förståelse hos eleverna får man, menar Anderson (2001), om man knyter till elevernas vardag. Detta stämmer överens med socialkonstruktivistiska teorin och Vigotskij menar att för att eleverna ska kunna ta till sig kunskap behövs dessutom en lärare, som hjälper de att koppla deras gamla kunskap med den nya.

36

Lärarna i studien hävdar att laborationer bidrar till förståelse och att de hjälper eleverna att koppla den abstrakta teorin till vardagslivet. Under laborationerna ska eleven kunna med hjälp av kunskapen från teorilektionen skapa bättre förståelse för abstrakta begrepp och fenomen. Många forskare, bland annat Hofstein (2003), är kritiska till om förståelsen av teorin verkligen ökar genom att laborera och Sjøberg (2000) menar att det inte är självklart att laborerande leder till att eleverna ökar sin förståelse. Här tycker jag har läraren en stor uppgift att välja lämpliga laborationer och göra syftet med laborationerna klart för eleverna. Min åsikt stöds av Wickman (2002) och Dimenäs och Sträng Haraldsson (1996) som alla menar att läraren måste vara tydlig med laborationens syfte för eleverna.

Det fanns en dominerande uppfattning hos lärarna om att laborationer syftar till att illustrera och tillämpa teorin. Detta innebär att syftet med laborationen är att den teori som man gått igenom på lektionerna ska bli synlig. I läroplanen finns inte detta tydligt uttryckt, men det nämns av Sjøberg (2000) som ett viktigt syfte med att elever laborerar. Även om det kan underlätta elevers förståelse av teorin, är det ett begränsat perspektiv på laborationers möjliga syfte.

Laborationer bidrar i hög grad till att hålla elevernas uppmärksamhet och intresse vid liv. Detta är enligt Dewey en anledning till att man bör laborera ofta. I lärarintervjun framkom att samarbetet mellan eleverna tränas. Även här kommer Vigotskijs tankar in om att skolans huvuduppgift är att träna elever i samarbete (Dysthe, 19916). Det finns alltså en social funktion.

Sammanfattningsvis kan man säga att lärarna anser att laborationer syftar till att illustrera och tillämpa teorin, utveckla förståelse samt ge praktiska laborativa färdigheter. Dessutom har laborationen en social betydelse.

Den praktiska utformningen och likaså den pedagogiska funktionen som laborationer har kan variera mycket lärare emellan. Sjöberg (2000) påstår att alla lärare lägger upp sina laborationer olika och att det finns skillnad på hur lärarna arbetar. Demonstration är en ofta använd arbetsform av alla lärare i studien. När läraren gör den själv går det snabbt och därmed finns det mycket tid över på lektionen för genomgång och diskussion. Demonstrationens betydelse stöds av Dimenäs och Sträng Haroldson (1996). De hävdar att det finns många positiva aspekter för elevernas lärande när läraren gör experiment under teorilektionerna. Enligt samtliga lärare lär sig elever bättre när de laborerar själva och att demonstrationer ska användas bara om man av svårighets- eller tidsskäl inte kan låta eleverna att laborera själva. Å andra sidan finns det risk att det blir för mycket praktiskt arbete när eleverna laborera själva. Det gör att de riskerar att missa laborationens syfte. De lärarna menar även att eleverna lätt

37

blir oengagerade i slutna laborationer och därför är det viktigt att blanda de olika typerna av laborationer och att variera frihetsgraderna för eleverna. En kombination av elevernas laborerande och lärarnas demonstration är att föredra enligt lärarna som stämmer överens med Dimenäs och Sträng Haroldson (1996) att optimalt lärande nås med en kombination mellan observationer och självständigt praktiskt arbete.

Lärarna använder sig av både öppna och slutna laborationer i sin undervisning. De flesta lärarna föredrar att använda sig av slutna laborationer eftersom de tar mindre tid och visar hur något fungerar i praktiken. Läraren som har naturvetenskapliga kunskapen väljer ett experiment som ska förklara ett givet fenomen. Enligt Vigotskij kan elever lära sig genom att få kunskap från någon som kan ämnet och sedan eleven själv får arbeta med ämnet (Dysthe, 1996). Slutna laborationer benämns även som ”kokbokslaborationer” och det är lätt att förstå de praktiska fördelarna de har. Eleverna följer anvisningarna likt ett recept och dessutom lär de sig att handskas med utrusning. Som nackdel med slutna laborationer kan påpekas att eleverna tänker inte själva utan de ofta gör experimentet för att de måste. Eleverna stimuleras inte att vara aktiva som enligt Piaget är viktig poäng för inlärning (Egidius, 2009).

Alla lärare var överens att elever tvingas tänka mer när de utför öppna laborationer. Samtidigt hade de flesta lärarna en negativ inställning till experiment med få frihetsgrader och det kan bero på tidsbrist, otillräckliga kunskaper eller rädsla att elever har svårt för att göra laborationer med fler frihetsgrader. Lärare förmedlar uppfattningen att öppna laborationer är tidskrävande. Eleverna måste själva planera laborerandet och det tar mer tid för dem beroende på hur öppen laborationen är. Öppna laborationer kan dessutom påverka elevernas självförtroende enligt lärarna och elever kan uppleva att de inte kan om de inte klarar en öppen uppgift. Två av lärarna tyckte inte att det är bekymmersamt att hitta exempel på bra problem. Jag tror att det varierar med lärarens inställning till öppna laborationer. Om man är intresserad att hitta sådana så gör man det. Är man som lärare inte intresserad av att prova på sådana laborationer, då kommer man in på några bra exempel på sådana heller.

Samtliga lärare menade att både öppna och slutna laborationer har sin plats i skolans undervisning och det stämmer överens med min uppfattning om laborativt arbete. Genom att använda sig av olika typer av laborationer ska läraren förmedla kunskapen och ska få eleverna engagerade och intresserade att vilja lära sig (Dimenäs, 1996).

Tidsbrist är ett stort problem för lärarna på gymnasiet och de påpekar att det inte finns tillräkligt med tid för att reflektera med eleverna över laborationerna. En form av reflektion är skrivandet och alla lärare i studien kräver av sina elever någon slags skrivning som sker delvis genom att skriva laborationsrapporter eller kortare uppgifter. Skrivandet av labbrapport anser

38

lärare som viktigt och nyttigt för elevernas förståelse och kunskapsutveckling. Lärarna påpekar att skrivandet utan feedback är meningslöst och att eleverna måste få tid för att reflektera över (Dimenäs, 1996; Skolverket, 2010a) det tillsammans med lärarna.

Alla lärare upplever säkerhetsaspekten som en viktig aspekt eftersom de själva är ansvariga för eleverna vid ett laborationstillfälle. Lärarna påpekar att de laborerar ofta med stora grupper elever. Detta gör säkert att det blir betydligt svårare att ha kontroll över laborationen samtidigt som läraren hinner inte hjälpa alla elever. För de lärare som har större grupper blir det svårare att garantera säkerheten och de kanske måste begränsa vilka laborationer de ska ha med i undervisningen. Eftersom det är läraren som bär ansvaret är det också läraren som avgör vilka laborationer som kan göras, läraren gör en riskbedömning av varje laboration som anses innehålla risker.

39