Bristande resurser och socialarbetarens arbetssituation

6.3 Bristande resurser och socialarbetarens arbetssituation

I intervjumaterialet tas det upp att det i en del fall märks att rätt kunskap och tillräcklig erfarenhet saknas, intervjupersonerna är överens om att det krävs ett förändringsarbete inom detta område. En av intervjupersonerna uttrycker att det är viktigt att veta vad svårigheterna grundar sig i för att kunna erbjuda rätt hjälp och stöd.

Om svårigheterna grundar sig i exempelvis psykisk ohälsa menar intervjupersonen att det är av stor vikt att den professionella har tillräckligt med kunskap inom det området. I vissa fall är det till och med önskvärt med psykologkompetens för att kunna genomföra en korrekt bedömning.

Hur bra kunskap har man egentligen efter att bara ha fått den grundläggande utbildningen? Vi ska kunna allt om så mycket... både om barn, funktionshindrade och föräldrar... jag tror ju att vi många gånger kanske tar fel beslut för att vi saknar tillräckligt bra kunskap om... till exempel psykisk ohälsa eller anknytning. (Intervjuperson 5)

I välvilja tar professionella beslut som de tror är det bästa men intervjupersonerna menar att med mer erfarenhet hade ett annat, bättre, beslut kunnat tas. Lipsky (1980) lyfter att det sociala arbetet med människor är komplext och kräver flexibilitet och individuella lösningar. Det sociala arbetet kan enligt Lipsky (1980) inte datoriseras eller automatiseras.

Esping (1984) tar också upp att det ställs stora krav på socialarbetare som de måste kunna hantera och balansera. Det framkommer i intervjumaterialet att socialarbetare har höga krav på sig att kunna hantera olika dilemman de ställs inför vilket ligger i linje med det Lipsky (1980) och Esping (1984) tar upp. Intervjupersonerna menar att arbetet som socionom kräver mycket kunskap och erfarenhet men att det ibland upplevs en avsaknad av detta.

Intervjupersonerna uppger också att de haft stunder där de har känt att insatserna som finns att tillgå inte är tillräckliga eller inte är lämpliga för klienten. De anser att de många gånger vill ge rätt hjälp men att det inte finns rätt hjälp att tillgå. Esping (1984) beskriver att förväntningarna på insatserna ofta är större än vad gräsrotsbyråkraterna, det vill säga socialarbetarna, har att erbjuda. Intervjupersonerna tar vidare upp familjehemsvård som exempel och menar att det finns en stor problematik med dagens familjehemsvård.

Intervjupersonerna berättar om hur familjehemsvården många gånger brister, att det vissa gånger har varit orsaken till att de valt att inte placera barn trots att behovet kanske funnits.

Anledningen till att man inte placerar är ju kanske många gånger vetskapen om att det kanske inte blir bättre för barnet... mycket kunskap visar att miljö slår biologi och att det har en större påverkan och jag är övertygad om att om det hade funnits fler klockrena familjehem hade vi vid fler tillfällen valt att placera.

På grund av dagens bristande familjehemsvård tror jag att många väljer att undvika placering just för att man är orolig över hur det kommer att bli, skulle det verkligen bli bättre för barnet... (Intervjuperson 5)

Intervjupersonerna anser att en bättre familjehemsvård antagligen hade lett till att fler barn hade placerats då de ser att behovet finns. De menar att brister i dagens familjehemsvård leder till att socialarbetare istället väljer andra åtgärder. De berättar att socialsekreterare vid bristande familjehemsvård lättare kan stödja sig bakom beslutet att barnet bor kvar med någon som älskar det, som är barnets biologiska förälder och att det blir deras förklaring till att barnet inte placeras. De brister som intervjupersonerna berättar om är bland annat att det idag finns för få familjehem vilket leder till att socialtjänsten inte kan eller vågar

ställa krav på familjehemmen då de riskerar att förlora de få familjehem som finns. De beskriver också att kvaliteten på familjehemmen inte är tillräcklig eftersom det oftast råder en brådska vid rekrytering av nya familjehem vilket leder till att familjehem inte får den utbildning och kunskap som krävs.

Det är för dålig kvalitet på familjehemsvården men man är beroende av familjehem så man vågar inte ställa krav och press för då riskerar man att tappa dem, men man måste ju kunna göra det? (…) de barn som placeras, många är ju till och med i behov av mer än bättre föräldrar... inte bara “normala” föräldrar utan de behöver vuxna med rätt och ännu mer kunskap... om det då visar sig, som vid ett tillfälle jag har erfarenhet av, där vi placerar en flicka i ett familjehem men på grund av bristen av familjehem har familjehemmet inte hunnit gå igenom hela utbildningen som krävs för att bli familjehem... hur kommer det bli för den här flickan då? (Intervjuperson 1)

Intervjupersonerna beskriver också att socialtjänsten som system fallerar i kontrollen av familjer. Många gånger träffar socialsekreterare barnen vid ett fåtal tillfällen och har ett fåtal möten med familjerna innan de tar ett beslut. De tar upp hur föräldrar i möten med socialtjänsten ibland intar en roll som kanske inte speglar deras verkliga personlighet och att familjerna då riskerar att falla igenom systemet utan en tillräcklig kontroll.

Intervjupersonerna är överens om att arbetsbelastningen behöver minskas, att socialarbetare behöver mer tid till klientarbete och att det råder en resursbrist inom socialt arbete. Intervjupersonerna berättar att socialarbetare slutar att problematisera ärenden på grund av den resursbrist som råder samt att det finns krav på socialarbetare att arbeta snabbt och hinna med många ärenden. Intervjupersonerna är överens om att det kan innebära många risker. Detta överensstämmer med det Esping (1984) nämner kring gräsrotsbyråkraternas arbetssituation och att det finns för lite resurser för att täcka den rådande efterfrågan. Esping (1984) beskriver vidare problematiken kring de stunder när gräsrostsbyråkraternas arbete blir pressat till att tidseffektiviseras och att kvantitet blir viktigare än kvalitet. Intervjupersonerna påtalar att socialt arbete med barn är komplext och att tid och resurser måste finnas för diskussion och problematisering av dilemman för att det inte ska missas viktiga delar.

Hur ska vi kunna arbeta förebyggande när vi hela tiden behöver släcka stora bränder samtidigt som vi måste låta små bränder fortsätta brinna? Något är fel.

Det är alldeles för hög arbetsbelastning... det gör att vi riskerar att göra misstag vi kanske inte hade gjort i vanliga fall... (Intervjuperson 4)

Intervjupersonerna känner en hopplöshet över den resursbrist som råder och att socialarbetare sällan hinner arbeta förebyggande eftersom de ständigt får arbeta med att släcka bränder. De menar att om det funnits lämpligare och mer resurser hade det sociala arbetet sett annorlunda ut och det förebyggande arbetet hade kunnat få bättre effekter. De menar också att en lägre arbetsbelastning hade minskat riskerna att barn ska falla mellan stolarna på grund av att det sociala barnavårdsarbetet måste tidseffektiviseras.