Socialarbetarens
utmaning i att välja rätt mellan flera rätta
alternativ
En kvalitativ analys om det komplexa sociala barnavårdsarbetet och dess dilemman
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
FÖRFATTARE: Amanda Ingvarsson & Hanna Moschos
Förord
Först och främst vill vi tacka de intervjupersoner som deltagit i studien, som modigt berättat om sina tankar och erfarenheter, det är tack vare er som detta arbete har kunnat genomföras. Vi vill också tacka vår handledare, Aimée Ekman, som gett oss värdefulla tips, råd och feedback. Slutligen vill vi tacka våra respektive familjer som stöttat oss under arbetets gång.
Abstract
Title: The social worker’s challenge in choosing the right one between several right alternatives – A qualitative analysis of the complex social childcare work and its dilemmas Tutor: Aimée Ekman
Examiner: Klas Borell
The aim of the study has been to investigate social workers' experiences and perceptions of social work with children and parents through interviews with professional social workers. In particular, the study aims to delve into the social worker's room for maneuver, conflicts, difficulties and challenges that social workers are forced to deal with in social child welfare work. The study is based on a qualitative research approach and is based on eight semi-structured interviews where professionals' experiences in the social childcare work were examined. Empiricism has been analyzed with a thematic analysis, and with theories of street-level bureaucracy.
The result of the study shows that the social worker’s room for maneuver is constantly present in a social worker’s everyday life. The result shows that social workers have a large room for maneuver and a great opportunity to influence different decisions. The result of the study also indicates the difficulty in assessing the child’s best interests and that there is a doubt in how social workers work according to the best interest of the child. The question is asked whether the best interests of the child are always at the center or whether parents’
rights take up too much space in today’s child welfare work. Another topic that emerges in the result is the social worker’s large scope for interpretation. The result highlights the difficulties in having a large scope for interpretation and that it can mean that different social workers interpret laws and regulations in different ways depending on who the social worker is as a person. The result also highlights the complexity of social work and the importance of daring to enlist the help of colleagues when social workers face different dilemmas. Finally, the result concerns the lack of resources and the high workload of social workers. The result highlights the consequences that come with high workload and too few resources and what might be improved in social work with children and families.
Keywords: child best interests, social workers, social work, dilemmas, room for maneuver, room for interpretation, parenting, challenges.
Sammanfattning
Titel: Socialarbetarens utmaning i att välja rätt mellan flera rätta alternativ – En kvalitativ analys om det komplexa sociala barnavårdsarbetet och dess dilemman
Handledare: Aimée Ekman Examinator: Klas Borell
Syftet med studien har varit att genom intervjuer med yrkesverksamma socionomer undersöka socialarbetares erfarenheter och uppfattning kring det sociala arbetet med barn och föräldrar. Studien har särskilt ämnat att studera socialarbetares handlingsutrymme samt dilemman, svårigheter och utmaningar som socialarbetare tvingas hantera i det sociala barnavårdsarbetet. Studien har sin grund i en kvalitativ forskningsansats och har utgått från åtta semistrukturerade intervjuer där professionellas erfarenheter i det sociala barnavårdsarbetet har undersökts. Empirin har sedan bearbetats utifrån en tematisk analys som i sin tur har tolkats i relation till teorier om gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme och dilemma.
Resultatet påvisar att socialarbetare har ett stort handlingsutrymme vilket ger dem möjlighet att påverka olika beslut samt att handlingsutrymmet är konstant närvarande i socialarbetarens vardag. Studiens resultat belyser också svårigheten i att bedöma barnets bästa och att det råder en tveksamhet i hur socialarbetare arbetar efter barnets bästa. Frågan ställs om barnets bästa alltid är i centrum eller om föräldrars rättigheter tar för stor plats i dagens barnavårdsarbete. Ett annat ämne som framkommer i resultatet är socialarbetarens stora tolkningsutrymme. Resultatet lyfter svårigheterna i att ha ett stort tolkningsutrymme och att det kan innebära att olika socialarbetare tolkar lagar och föreskrifter på olika sätt beroende på vem socialarbetaren är som person. Resultatet belyser också det sociala arbetets komplexitet och vikten av att våga ta hjälp av kollegor när socialarbetare ställs inför olika dilemman. Slutligen berör resultatet bristen på resurser och den höga arbetsbelastningen som råder bland socialarbetare. Resultatet lyfter konsekvenser som kommer med hög arbetsbelastning och resursbrist samt vad som kan tänkas förbättras inom socialt arbetet med barn och familjer.
Nyckelord: barnets bästa, socialarbetare, socialt arbete, dilemman, handlingsutrymme, tolkningsutrymme, föräldraskap, utmaningar.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Social barnavård ... 3
2.1.1 Insatser ... 3
2.2 Två perspektiv ... 4
2.2.1 Barnets bästa ... 5
2.2.2 Föräldrars rättigheter ... 6
2.3 Tillräckligt bra respektive problemskapande föräldraskap ... 7
2.4 Etik i socialt arbete ... 8
2.4.1 Etisk kod för socialarbetare ... 8
2.4.2 Etiska dilemman/konflikter ... 8
3. Tidigare forskning ... 11
3.1 Socialarbetarens motstridiga skyldigheter ... 11
3.2 Socialarbetarens hantering vid etiska dilemman ... 12
3.3 Moraliskt lidande och socialarbetarens individuella faktorer ... 14
3.4 Beslutsprocessen i arbetet med barn och föräldrar ... 16
3.5 Vad forskning säger om insatsers verkan ... 17
4. Teoretisk utgångspunkt ... 19
4.1 Gräsrotsbyrokrati som teori ... 19
4.2 Gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme ... 20
4.3 Gräsrotsbyråkraters dilemman ... 20
5. Metod ... 22
5.1 Urval och kontaktetablering ... 22
5.2 Semistrukturerade intervjuer ... 23
5.3 Analysmetod ... 23
5.4 Studiens tillförlitlighet ... 24
5.5 Etiska aspekter ... 25
6. Resultat ... 27
6.1 Barnets bästa och förälderns rätt till barnet ... 27
6.2 Barnets bästa och socialarbetarens individuella aspekter ... 31
6.3 Bristande resurser och socialarbetarens arbetssituation ... 33
7. Diskussion ... 37
7.1 Barnets bästa och förälderns rätt till barnet ... 37
7.2 Barnets bästa och socialarbetarens individuella faktorer ... 39
7.3 Bristande resurser och socialarbetarens arbetssituation ... 41
7.4 Metoddiskussion ... 43
7.5 Slutsats ... 44
7.6 Relevans för socialt arbete ... 45
7.7 Framtida forskning ... 45
8. Referenslista ... 47
9. Bilagor ... 50
Bilaga 1 – informationsbrev ... 50
Bilaga 2 – intervjuguide ... 51
1. Inledning
Höjer et al. (2012) beskriver att den främsta uppgiften i det sociala arbetet med barn är att intressera sig för de barn som riskerar att hamna i eller som redan lever i utsatthet. Det sociala barnavårdsarbetet handlar om att utreda och ta beslut om förhållanden för barn är acceptabla eller inte. När familjen inte längre är tillräcklig för att tillgodose barnets grundläggande behov är det den sociala barnavården som ska ge insatser (Höjer et al., 2012). Vid socialt arbete med barn ska barnets bästa särskilt beaktas enligt 1 kap. 2 § socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL). Det finns dock fler perspektiv att ta i beaktande vilket kan ställa professionella inför dels praktiska, dels etiska frågor när det gäller bedömning om och hur föräldrar kan ta hand om sitt barn (Socialstyrelsen, 2005).
Socialarbetare förväntas, utöver barnets bästa, också ta såväl föräldrarnas rättigheter som samhällets perspektiv i beaktande (Ineland, 2004).
Ineland (2004) beskriver att när det kommer till att avgöra lämplighet hos föräldrar uppstår det svårigheter, det är svårt att veta vart gränsen ska dras, hur föräldraskapet ska definieras och vem som är lämplig att avgöra en sådan sak. Att se på barnets bästa eller föräldrars lämplighet ur ett för ensidigt perspektiv kan bidra till ödeläggande konsekvenser för enskilda människor. Att enbart beakta barnets perspektiv ger en bild av barnet som utsatt och otryggt men gör att helhetsbilden missas gällande hur det blir för föräldern och hur de långsiktiga konsekvenserna blir för samhället. När enbart föräldrarnas perspektiv tas hänsyn till kan en annan typ av problematik uppstå där det utsatta och otrygga barnet hamnar i skuggan (Ineland, 2004). Trots politisk vägledning och rättsliga definitioner menar Doherty (2017) att det kan vara svårt att avgöra om och när rättsliga åtgärder ska införas. Det kan också vara svårt att avgöra vad som kommer att göra minst skada, exempelvis valet mellan att inkräkta i människors privatliv och ge insatser eller att inte sätta in insatser. Varje barn och familjs omständigheter är unika och komplexa och det finns en rad samverkande faktorer som måste tas hänsyn till i varje enskilt fall. Missberäkningar i bedömningar kring barns situation och föräldrars förmåga har enligt Doherty (2017) resulterat i att barn allvarligt skadats eller till och med dött.
När socialarbetare ställs inför ovan nämnda svårigheter eller andra etiska dilemman kan det enligt Assor och Goodman (2020) innebära att socialarbetaren behöver välja mellan flera och eventuellt motsägande etiska beslut. Socialarbetare har organiserade etiska
riktlinjer att arbeta efter vilka ska vara till hjälp för socialarbetaren i etiska konflikter. De etiska riktlinjerna skapar dock varierade tillvägagångssätt för det etiska arbetet beroende på hur socialarbetare tolkar riktlinjerna och vilken riktlinje de lägger störst vikt vid. Socialarbetarens moral är också något som påverkar deras sätt att vägleda och tolka de etiska riktlinjerna i deras arbete (Assor & Goodman, 2020). Det är därför av särskild vikt att socialarbetarnas förmåga och vilja ligger i att problematisera det sociala arbetet (Ineland, 2004). En viktig faktor för att uppnå ett etiskt korrekt arbete i det komplexa sociala barnavårdsarbetet är att socialarbetare ständigt strävar efter att debattera, kritiskt reflektera och har en vilja att ta sig an dilemman som uppstår (Jönsson & Lian, 2020).
Denna studie avser att uppmärksamma, analysera och problematisera dilemman, utmaningar och upplevelser som åtta yrkesverksamma socionomer berättat om genom semistrukturerade intervjuer. Kunskapen som samlas in i och med studien kommer att förstås i förhållande till tidigare forskning om svårigheter och dilemman i socialt arbete med barn och föräldrar samt tidigare forskning om socialarbetares hantering, upplevelser, arbetssituation och handlingsutrymme. Empirin kommer också att förstås i förhållande till Lipskys (1980) och Espings (1984) teori om gräsrotsbyråkraternas dilemma och handlingsutrymme.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att genom intervjuer med yrkesverksamma socionomer undersöka socialarbetares erfarenheter och uppfattning kring det sociala arbetet med barn och föräldrar. Studien ämnar särskilt att fördjupa sig i socialarbetares handlingsutrymme och utmaningar som socialarbetare tvingas hantera i det sociala barnavårdsarbetet. Studiens resultat kommer att kretsa kring följande frågeställningar:
• Hur upplever socialarbetare att barnets bästa och föräldrars rättigheter prioriteras och hanteras i det sociala arbetet?
• Vad har socialarbetare för erfarenheter av dilemman i arbetet med barn och föräldrar?
• Vad är socialarbetares erfarenhet av brister i social barnavård? Vilka förändringar anser de behövs för att minska eller undvika detta i framtiden?
2. Bakgrund
I följande avsnitt presenteras en redogörelse av det sociala barnavårdsarbetet, två perspektiv introduceras där barnets bästa och föräldrars rättigheter klargörs. I avsnittet presenteras också ett tillräckligt bra respektive ett problemskapande föräldraskap och sedan beskrivs den etiska koden för socialarbetare. Detta för att ge en uppfattning om vilka etiska normer och värden det sociala arbetet präglas av.
2.1 Social barnavård
Höjer et al. (2012) skriver att den främsta uppgiften i det sociala arbetet med barn är att intressera sig för de barn som riskerar att hamna i eller som redan lever i utsatthet. När familjen inte längre är tillräcklig för att tillgodose barnets grundläggande behov kan det bli aktuellt med insats från den sociala barnavården. Det sociala barnavårdsarbetet handlar om att utreda och ta beslut när förhållanden för barn är acceptabelt eller när det inte är det.
Utredningarna kan leda fram till stödinsatser eller andra former av beslut som kan vara av frivillig karaktär eller tas med hjälp av tvångslagstiftning. Den sociala barnavården och de professionella som arbetar inom området arbetar därmed både stödjande och hjälpande men också med maktbefogenheter. Att arbeta inom social barnavård kan vara ett komplext arbete där socialarbetaren ska hantera motsägelsefulla krav, val och avvägningar, exempelvis balansen mellan att hjälpa och kontrollera. Socialarbetaren ska då hantera och balansera mellan att gå in tidigt för att undvika att barn eventuellt tar skada samtidigt som socialarbetaren också ska undvika att i onödan inkräkta i människors, i detta fall familjers, privata liv (Höjer et al., 2012).
2.1.1 Insatser
Enligt Cocozza (2013) delas insatser i den sociala barnavården in i två kategorier:
öppenvård och dygnsvård. Insatser som ges via öppenvård kan bland annat vara kontaktfamiljer, kontaktpersoner eller familjebehandling. Öppenvårdsinsatser är av frivillig karaktär vilket innebär att familjer ansöker om insatsen själva, alternativt att socialtjänsten erbjuder insatser vid förebyggande arbete för att till exempel förhindra att ett barn ska fara illa eller omhändertas. Den andra kategorin, dygnsvård, är de insatser där barn placeras
utanför hemmet. Vid dygnsvård kan barn placeras i jourhem, familjehem, hem för vård eller boende eller på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Dygnsvård kan vara av frivillig karaktär men kan också ske med hjälp av tvångslagstiftning. När barn omhändertas och eventuellt placeras i familjehem övertar samhället vården av barnet och i dessa fall är det socialtjänsten som är ytterst ansvarig. Hur länge ett barn är placerat i familjehem kan skilja sig åt, vissa barn är placerade från födseln till att de blir vuxna och andra barn är placerade under en viss tid. När samhället tar över vården av ett barn kan det ibland uttryckas med termen samhällets föräldraskap, detta föräldraskap är uppdelat i tre delar. De tre delarna är socialtjänsten, som har det yttersta ansvaret, de biologiska föräldrarna samt familjehemmet. Familjehemmet ansvarar över att vårda och värna om barnet samt ge barnet den dagliga omsorgen (Cocozza, 2013).
Höjer et al. (2012) menar att den sociala barnavården, som tidigare nämnts, har ambitioner att inte enbart ingripa när ett barn far illa, den sociala barnavården har också som ambition att arbeta förebyggande. Den primära tanken med det förebyggande arbetet är att insatserna ska startas innan problem uppstår. Det förebyggande arbetet i social barnavård kan bestå av stödgrupper för barn, föräldrastödsgrupper, föräldrautbildningar alternativt individuella insatser som kontaktperson eller arbete med familjens nätverk (Höjer et al., 2012). Syftet med det förebyggande arbetet är utbrett på många områden som den sociala barnavården vill arbeta förebyggande inom. Exempel på dessa områden är barnuppfostran, anknytning, föräldrars attityd till barnet, misshandel och försummelse samt omsorg (Lagerberg & Sundelin, 2000).
2.2 Två perspektiv
När socialarbetare ska förhålla sig till barnet bästa respektive föräldrarnas rättigheter kan socialarbetaren ställas inför både praktiska och etiska frågor (Socialstyrelsen, 2005). Barnets bästa och föräldrarnas rättigheter kan tidvis vara motstridiga vilket kräver att socialtjänsten ska kunna synliggöra respektive viljor när de ska ta beslut om insatser (Socialstyrelsen, 2015). Det är också ett svårt och komplext arbete att avgöra lämplighet hos föräldrar, att veta när en gräns ska dras, hur föräldraskapet ska definieras och vem som är lämplig att avgöra en sådan sak (Ineland, 2004). Besluten ska vara individbaserade men måste
samtidigt ta hänsyn till organisatoriska gränsen. De beslut som socialarbetare i slutändan tar kan också få livsavgörande konsekvenser för barnet och föräldrarna (Helm, 2016).
Socialstyrelsen (2015) beskriver att socialtjänstens arbete inte bara har organisatoriska riktlinjer och lagstiftning att ta hänsyn till, arbetet styrs också av beprövad erfarenhet och vetenskap, med andra ord, evidensbaserad praktik. Den evidensbaserade praktiken består av fyra delar, vilka är kunskap, professionell expertis, individens situation och individers erfarenhet och önskemål. Vad gäller individers erfarenhet och önskemål innehåller den två komponenter vid arbete med barn, det handlar om dels barnets vilja, dels föräldrarnas vilja. Att både barnet och föräldrarna har påverkansmöjlighet vid utformning och genomförandet av insatser sägs vara viktigt för att arbetet ska bli framgångsrikt (Socialstyrelsen, 2015). Med ovan nämnda kunskap går det att förstå att socialt arbete innefattar olika typer av beslutsfattande vilka ofta är komplexa (Helm, 2016).
2.2.1 Barnets bästa
Barnets bästa fokuserar på barnets utveckling, trygghet och uppväxtvillkor (Ineland, 2004).
Det innebär dock mycket mer än så och är ett komplext begrepp som inbegriper många delar och olika innebörder. Med barnets bästa menas att det är just barnets bästa som ska vara styrande och ligga till grund vid beslut. Barnets bästa inbegriper också barnets rätt till en god fostran och omsorg samt barnets rätt till en bra kontakt med sina föräldrar (Singer, 2019). Barnets bästa finns lagstiftat i 1 kap. 2 § i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL), där framgår det att socialt arbete med barn särskilt ska beakta barnets bästa. Barnets bästa bekräftas även i fler lagstiftningar där barnkonventionen är en av dem.
Barnkonventionen blev år 2020 svensk lag i syfte att stärka barnets rättigheter vid bedömningar och ska också tillhandahålla ett gemensamt regelverk som ska vara mer barnrättsbaserat (Regeringskansliet, 2020). I barnkonventionen står det bland annat att barnets bästa alltid ska beaktas vid beslut som rör barnet, att staten ansvarar för att alla barn ska skyddas mot vanvård, barnets rätt till sina släktförhållanden, att barnet bara när det är nödvändigt ska skiljas från föräldrarna och barnets rätt till att sedan återförenas med familjen om den blivit splittrad (Unicef, u.å). Ytterligare en lagstiftning som rör barnets bästa är föräldrabalken (SFS 1949:381) (FB) där barnets rätt till trygghet, stabila förhållande
och god vård framgår. Utöver lagstiftningen ska också socialarbetaren inta barnets perspektiv vilket innebär att, när det är genomförbart, ge barnet möjlighet att göra sin röst hörd eller att socialarbetaren beskriver barnets perspektiv när barnet inte kan göra det själv (Berg & Skogsberg, 2008). Att arbeta med ett barnperspektiv och med barnets bästa handlar alltså om socialarbetarens arbetssätt, attityd och kunskap men också om de riktlinjer, regler och lagstiftning som finns (Socialstyrelsen, 2015).
2.2.2 Föräldrars rättigheter
Det andra förhållningssätt som socialarbetare har att ta hänsyn till är föräldrarnas rättigheter. Föräldrarnas rättigheter är inte lika tydliga som barnets bästa då föräldrars rättigheter till stor del handlar om de allmänna riktlinjer, värderingar och lagar som socialarbetare alltid ska förhålla sig till oavsett om det är en vuxen, ett barn eller en förälder.
Vid ärenden med klienter ska socialarbetaren se till att ingen människa, i detta fall föräldrar, blir diskriminerade, att alla ska behandlas likvärdigt och att de föräldrar som är i behov av stöd och hjälp ska erbjudas detta för att klara av föräldrarollen på bästa sätt (Socialstyrelsen, 2015). Det finns också lagar att ta hänsyn till när det gäller föräldrars rättigheter, 2 kap. 13 § diskrimineringslagen (SFS 2008:567) tar bland annat upp att diskriminering är förbjuden i socialtjänstens verksamhet. 1 kap. 2 § regeringsformen (SFS 1974:152) tydliggör att människor ska uppnå delaktighet och jämlikhet och att människor inte ska diskrimineras på grund av exempelvis kön, etnicitet eller funktionshinder. Det sociala arbetet ska också vägledas av frivillighet och människors självbestämmande, socialtjänsten ska försöka att motivera klienter till insatser och därmed så långt det är möjligt försöka undvika insatser mot klientens vilja (Socialstyrelsen, 2015). Även detta stärks i lagstiftning då 1 kap. 1 § SoL beskriver att verksamheter inom socialtjänsten ska bygga på respekt för människans, exempelvis föräldrars integritet och självbestämmande.
3 kap. 5 § SoL beskriver att insatser från socialnämnden ska genomföras tillsammans med den enskilde, vilket i detta fall menas att insatser så långt som möjligt ska genomföras tillsammans med föräldrarna.
2.3 Tillräckligt bra respektive problemskapande föräldraskap
Enligt Killén (2008) finns det idag gedigen kunskap gällande föräldrafunktioner, vilka föräldraförmågor som är av särskild vikt och vad som krävs för att vara en tillräckligt bra förälder. När man talar om vad en tillräckligt bra förälder är beskrivs föräldraskapet som en process där föräldrarna ska ge barnet näring, skydd, känslomässig och fysisk omsorg men också engagera sig i barnet. Det läggs vikt vid att föräldrar kan tillgodose barnets fysiska och känslomässiga behov. Det finns många delar i vad det innebär att vara en tillräckligt bra förälder, bland annat att föräldern kan skapa en trygg miljö, dels i hemmet, dels i förskolan och skolan. Barnet ska känna sig förstådd och kunna bli tröstad vid upplevd smärta. Nästa del i ett bra föräldraskap handlar om att ha förmågan att stötta utvecklingen av barnets möjlighet att styra sina känslor. Att ha förmågan att skydda barnet mot faror men också mot dess egna riskfyllda beteenden är centralt i föräldraskapet. Det är också av stor vikt att en förälder kan sätta gränser men utan att vara avvisande då föräldraskapet handlar om att lära barnet vad som är ett tryggt och godtagbart beteende. En förutsättning för att kunna tillämpa ett tillräckligt bra föräldraskap är att den vuxna själv har erfarit en tillräckligt bra omsorg som barn, om den vuxne själv inte har fått den omsorgen kan det utgöra ett hinder för att utöva det själv (Killén, 2008).
Killén (2008) redogör för att förhållanden i barndomen har en viss tendens att upprepas i nästa generation. Attityder och obearbetade problem tenderar att föras vidare till nästa generation, exempelvis hur föräldrarna svarat an på barnets signaler kan barnet sedan återföra sina egna framtida barn. I en kvalitativ studie genomförd av Hannan och Leland (2018) belyser forskarna en rad föräldraförmågor och eventuella hinder för ett effektivt föräldraskap. Hannan och Leland (2018) skildrar fyra olika faktorer som kan leda till ett dåligt föräldraskap och som kan leda till en försämrad uppväxt för barnet. En första faktor som beskrivs i studien är oförmågan att ha ett logiskt tänkande, det vill säga att föräldern inte kan tänka rationellt. En andra faktor är om föräldern har ett omfattande behov av stöd och hjälp, det handlar om vikten av att klara av att ta hand om sitt barn utan stöd och hjälp av andra. De två sista faktorerna som beskrivs är avsaknad av känslomässig sårbarhet hos föräldern samt avsaknaden av att ha en etablerad identitet, det vill säga att föräldern är trygg i vem föräldern är som person. Hannan och Leland (2018) menar alltså att det är viktigt att föräldern är trygg i sig själv och har förmågan att visa känslomässig sårbarhet inför sitt barn. Vidare beskrivs fler viktiga faktorer för att barnets välbefinnande ska
utvecklas på ett bra sätt, bland annat beskrivs föräldrars förmåga att forma barnets värderingar och att hjälpa barnet att se vad som är viktigt i livet (Hannan & Leland, 2018).
2.4 Etik i socialt arbete
2.4.1 Etisk kod för socialarbetare
Vid etiska dilemman och i det sociala arbetet generellt, har socialarbetare utformade etiska riktlinjer, Etik i socialt arbete – Etisk kod för socialarbetare (2017) som ska finnas som stöd och hjälp i hur socialarbetare ska förstå, uppfatta och hantera sitt etiska ansvar. De etiska riktlinjerna/koderna för socialarbetare innebär att socialarbetaren som professionell har ett särskilt ansvar gentemot personer och grupper i utsatta situationer. Koden beskriver att socialarbetaren bör vara lojal gentemot sin organisation samt visa respekt för organisationens ledning och medarbetare. Koden redogör för socialarbetarens uppgift att motverka diskriminerande attityder och handlingar som kan förekomma i verksamhetens arbetssätt eller i klienters agerande. Ett grundläggande värde i de etiska riktlinjerna är att socialarbetare och deras arbete ska medverka till att de berörda, alltså klienterna, får ett gott och värdigt liv. Kopplat till just ovan nämnda grundläggande värde kan konflikter uppstå mellan att dels ta hänsyn och värna om barnen, dels ta hänsyn och värna om närståendes, i detta fall föräldrarnas, intressen. Dilemmat står mellan barnets rätt till ett gott liv kontra föräldrarnas rätt till sitt föräldraskap och att ha sitt familjeliv ostört utan myndigheters inblandning (SSR, 2017).
2.4.2 Etiska dilemman/konflikter
Hermerén (2018) beskriver att ett etiskt dilemma eller konflikt handlar om att socialarbetaren ställs inför en valsituation där två eller flera perspektiv eller alternativ ställs mot varandra och där socialarbetaren ska ta ett beslut mellan dessa alternativ.
Dilemmat/konflikten består av att det ena alternativet exempelvis tillgodoser en parts rättigheter eller ett visst perspektiv och det andra alternativet tar hänsyn till en annan parts rättigheter eller ett annat perspektiv. Med andra ord kan det innebära att en part kommer att gynnas på den andra partens bekostnad (Hermerén, 2018). Att se på etiska konflikter ur
ett för ensidigt perspektiv skapar enligt Ineland (2004) risker som i sin tur kan bidra till förödande konsekvenser för enskilda människor. Att enbart se saken ur barnets perspektiv riskerar att reproducera en bild av barnet som utsatt och otryggt men ger inte en helhetsbild av hur det blir för föräldern och/eller hur de långsiktiga konsekvenserna blir för samhället. Ensidigheten i detta fall kan leda till att socialarbetaren inte tar med föräldrarnas förutsättningar i beslutsunderlaget vilket i sin tur kan leda till att det inte ges en tillräckligt nyanserad bild av situationen. När enbart föräldrarnas perspektiv tas hänsyn till kan en liknande problematik uppstå fast då genom att det utsatta och otrygga barnet hamnar i skuggan av föräldrarnas vilja och rättigheter. För att undkomma att ensidiga beslut fattas är det av särskild vikt att socialarbetares förmåga och vilja ligger i att problematisera det sociala arbetet och utifrån varje ärende individualisera samt ta alla perspektiv i beaktan (Ineland, 2004).
Enligt Gur och Ashley (2020) är ett huvuduppdrag för socialarbetaren att öka välbefinnande hos klienter genom att hjälpa dem att tillgodose deras grundläggande behov, detta gäller särskilt klienter som är utsatta eller förtryckta. Socialarbetaren har skyldighet att respektera klientens självbestämmande, den är dock begränsad när klientens självbestämmande kan utgöra en allvarlig eller överhängande risk för sig själv eller andra.
En socialarbetare är juridiskt skyldig att stötta personer i deras rätt att bli föräldrar men det kan vara svårt att veta när klientens självbestämmande ska gå före motstridiga värderingar (Gur & Ashley, 2020). Det finns tillfällen då socialarbetarens professionella bedömning och kunskap går före klientens självbestämmande. Ska socialarbetaren exempelvis skydda en gravid flickas önskan om att hålla graviditeten hemlig eller finns det en skyldighet att berätta om graviditeten för flickans föräldrar för att skydda det ofödda barnet? Utgör detta ett exempel på när socialarbetaren bör begränsa klientens rätt till självbestämmande eftersom den kan utgöra en risk för klienten själv eller för andra? Det kan vara svårt för socialarbetaren att avgöra vems intressen som ska tillgodoses vid tillfällen då ungdomens behov, det ofödda barnets och familjesystemets intressen står i konflikt mot varandra (Mattison, 2000). Enligt Gur och Ashley (2020) är en socialarbetare skyldig att göra sitt bästa för barnet och arbeta för att främja barnets säkerhet och välbefinnande.
Socialarbetaren ska i högsta möjliga mån arbeta för att barnet inte separeras från sina föräldrar så länge barnets säkerhet inte äventyras. De intervjuade socialarbetarna anser att när föräldraförmågan inte är tillräcklig bör socialarbetaren ha rätt att yttra sitt ogillande. De menar att barn har rätt att växa upp i en trygg miljö med goda förutsättningar till en
hälsosam utveckling. Vissa socialarbetare uttrycker att de bör ha rätten att hindra ett föräldraskap om föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov är otillräcklig. Andra socialarbetare menar dock att beslutet att bli förälder är förälderns egna beslut och inte den professionellas. De menar att socialarbetare kan ge råd och stöd men inte vara beslutsfattare (Gur & Ashley, 2020).
3. Tidigare forskning
I följande avsnitt kommer den tidigare forskning som studien använder sig av att presenteras. Relevant forskning har valts ut utifrån studiens syfte och frågeställningar.
Urvalet har begränsats till 2000-talet för att få så aktuell forskning som möjligt, forskningen består av såväl nationella och internationella studier för att få ett så brett forskningsfält som möjligt. Forskningen utgörs främst av kvalitativa studier men även kvantitativa studier används. Avsnittet presenteras utifrån rubriker som på olika vis exemplifierar och lyfter socialarbetares arbetssituation, olika dilemman de ställs inför, svårigheter under beslutsprocessen i arbetet med barn och föräldrar samt vad forskning säger om insatser i det sociala arbetet.
3.1 Socialarbetarens motstridiga skyldigheter
McAuliffe och Sudbery (2005) har genomfört en kvalitativ studie med fokus på hur australienska socialarbetare hanterar professionsetiska dilemman. I studien redogör forskarna för socialarbetarens tvådelade skyldighet där den ena skyldigheten är gentemot klienten och den andra skyldigheten är gentemot socialarbetarens organisation (McAuliffe
& Sudbery, 2005). I en kvantitativ studie genomförd av Zychlinski et al. (2020) har forskarna genom en tvåvägsanalys undersökt hur ofta socialarbetare ställs inför etiska konflikter som präglas av dubbla skyldigheter till klient och organisation. Socialarbetare i studien beskriver att de rättsliga och samhälleliga skyldigheterna i vissa fall ställs mot skyldigheter mot klienterna och att de i dessa situationer tvingas ta ett beslut mellan två oftast lika korrekta handlingssätt. I Zychlinskis et al. (2020) studie uttrycker socialarbetarna att det finns en viss svårighet i att agera på ett så moraliskt sätt som möjligt på grund av att de ofta hamnar i en etisk konflikt mellan deras skyldighet gentemot klienten kontra deras yrkesmässiga och moraliska skyldigheter. Vidare beskriver socialarbetarna att de ibland begränsas av yttre faktorer eller resursbegräsningar, exempelvis vilka insatser de kan bevilja eller ekonomiska krav, som kan minska deras möjlighet att handla utifrån sina etiska skyldigheter (Zychlinski et al., 2020).
I McAuliffe och Sudberys (2005) studie framkommer det i dialog med de professionella att socialarbetare också ställs inför den dubbla skyldigheten att tvingas ta beslut mellan två
personers rättigheter som står i konflikt mot varandra. I en kvalitativ studie av Gur och Ashley (2020) framkommer det genom semistrukturerade intervjuer att socialarbetare ofta ställs inför motstridiga dilemman. Socialarbetarna lyfter exempel på en motstridighet när det handlar om att på ett balanserat sätt kunna ta hänsyn till dels föräldrarna och dels barnets bästa (Gur & Ashley, 2020). Stevenson (2019) har i en kvalitativ studie undersökt socialarbetares erfarenhet av det komplexa arbetet med föräldrar och barn. Även i den studien framkommer det att socialarbetare ofta tvingas hantera konflikter mellan barnets bästa och föräldrars rättigheter. I en kvalitativ studie gjord av Björkhagen (2020) studeras det hur socialarbetare tänker och agerar i ärenden med familjer. Undersökningen genomfördes med hjälp av dagböcker där socialarbetarna författade sina känslor och erfarenheter under den tid de utövade socialt arbete med barn och unga. I denna studie framkommer det att konflikterna mellan barnets bästa och föräldrars rättigheter bland annat kan handla om deras dubbla skyldighet i att dels ge stöd till föräldrarna, dels att skydda barnet (Björkhagen, 2020).
3.2 Socialarbetarens hantering vid etiska dilemman
Assor och Goodman (2020) har i en kvalitativ studie genomfört djupgående intervjuer med socialarbetare som pratar om etiska dilemman på jobbet för att sedan analysera hur de i sitt arbete hanterar dessa etiska dilemman. Forskarna kommer fram till att det är av betydelse hur de arbetar och hur de talar om konflikter som uppstår mellan deras yrkesetiska krav och deras moraliska känslor. I McAuliffe och Sudberys (2005) studie beskriver socialarbetaren vikten av att diskutera etiska dilemman med kollegor, ledning eller annan kompetent personal. Det krävs att socialarbetare kan motivera de beslut de tar och att de tydligt kan förklara de avgörande faktorerna i beslutet. Detta får socialarbetaren, enligt McAuliffe och Sudbery (2005), hjälp med genom diskussion eller samråd med kollegor eller andra professionella. Studien visar att socialarbetare främst pratar med kollegor för att få råd och stöd vid etiska dilemman. Vidare beskriver forskarna att vid de tillfällen då kollegor på en arbetsplats kan dela med sig av gemensamma erfarenheter, diskutera problem och ha förtroende för varandra kan det påverka vilket stöd de får av varandra när de ställs in för svåra dilemman. McAuliffe och Sudbery (2005) redogör också för hur socialarbetare kan upplevas osäkra i vilket beslut som är det rätta när de ställs inför olika dilemman. Socialarbetarna känner ett stort ansvar och tvivlar i vissa fall på
sin egen förmåga vilket kan leda till att de känner sig motvilliga att ta sig an nästa ärende. McAuliffe och Sudbery (2005) beskriver vikten av att socialarbetare under dessa omständigheter bör ha rätt till stöd. Enligt forskarna behöver socialarbetare professionell vägledning i form av rådgivning eller handledning för att de ska kunna ta ett så korrekt beslut som möjligt (McAuliffe & Sudbery, 2005). I Sudlands (2019) studie framkommer det att känslomässigt stöd vid etiska dilemman också hjälper socialarbetaren att reflektera kring de känslor som väcks och istället omvandla dem till effektiva resurser för att därmed undvika ett oetiskt socialt arbete. Genom fokusgruppsintervjuer i en kvalitativ studie gjord av Fronek et al. (2017) uppmärksammas det att när socialarbetare ställs inför svårlösta etiska dilemman gör de antingen sitt yttersta för att ta ställning i frågan, gör motstånd eller att socialarbetares arbete blir präglat av en tystnad.
I McAuliffe och Sudberys (2005) studie framkommer det dock att socialarbetare tidvis upplever en känsla av maktlöshet och oförmåga att kunna förändra och diskutera etiska frågor och dilemman på grund av organisationens struktur och regler. Socialarbetarna i studien nämner att organisationskulturen inte tillät etisk diskussion men det kunde också handla om att handledare eller ledning, det vill säga den person som ska vägleda och stödja socialarbetaren, inte fanns tillgänglig och att det bidrog till att de inte kunde diskutera etiska frågor. I studien beskriver socialarbetare ett annat hinder för att diskutera etiska dilemman vilket är när förhållandet mellan handledare och socialarbetare är problematiskt och när socialarbetare inte känner sig trygga med sin handledare. I McAuliffe och Sudberys (2005) studie framkommer fler faktorer till varför socialarbetare väljer att inte diskutera etiska dilemman i verksamheten. Bland annat nämner de att handledarens inställning kan påverka om socialarbetaren väljer att diskutera etiska dilemman eller inte. Socialarbetare i studien återger situationer där handledaren anser att det ena beslutet är det rätta vilket hindrar dem att diskutera dilemmat vidare. Vid etiska dilemman kan socialarbetare också känna sig pressade över att bevisa att de klarar av sitt arbete, detta gör att de ignorerar och förskjuter sina egna värderingar, tankar och känslor i rädsla för att kollegor ska ifrågasätta socialarbetarens kompetens. McAuliffe och Sudbery (2005) presenterar också en oro hos socialarbetare för att deras etiska perspektiv ska skilja sig åt från deras kollegors perspektiv och att kollegorna inte ska ha förståelse. Detta leder till att socialarbetare kan känna en känsla av ensamhet i hanteringen av etiska konflikter eftersom de i rädsla väljer att inte ta upp etiskt känsliga frågor (McAuliffe & Sudbery, 2005).
I en kvalitativ studie baserad på fokusgruppsintervjuer utformad av Jönsson och Lian (2020) har etiska utmaningar inom social arbete studerats. De skildrar en bild av hur socialarbetare bör diskutera för att bredda den yrkesetik som finns inom socialt arbete. De menar att diskussion leder till att fler tillvägagångssätt kommer fram gällande hur socialarbetare kan hantera etiska dilemman. I studien framkommer det att socialarbetare vill bredda perspektivet och se etiska dilemman utifrån sociala, politiska men också kulturella sammanhang. Jönsson och Lian (2020) lyfter hur socialarbetare strävar efter att arbeta etiskt korrekt och kommer fram till att en viktig faktor för att uppnå den strävan är att ständigt debattera, kritiskt reflektera samt ha en vilja att ta itu med etiska dilemman som uppstår. I studien gjord av Assor och Goodman (2020) framkommer det att socialarbetarens yrkesetik dock kan ge uttryck för att socialarbetaren istället bör dämpa etiska diskussioner kring deras moraliska känslor. Dels för att socialarbetarens yrkesetik skulle kunna ses som ett idealistiskt mått av värderingar, dels för att yrkesverksamma i socialt arbete kan känna krav av att dra en gräns mellan sina egna moraliska känslor och värderingar och i stället fokusera på de lokala moraliska värderingarna (Assor & Goodman, 2020). I studien genomförd av Fronek et al. (2017) lyfts viss kritik gentemot etik i socialt arbete och de etiska koder som socialarbetare utgår ifrån. Kritiken som Fronek et al. (2017) beskriver handlar om att det sociala arbetet har förlorats i en rutinmässig organisatorisk etik och menar vidare att det finns behov av personlig moral bland socialarbetare för att arbetet inte ska bli rutinmässigt och oreflekterat.
3.3 Moraliskt lidande och socialarbetarens individuella faktorer
Fronek et al. (2017) menar att när socialarbetaren inte kan uppfylla alla kriterier, exempelvis individens, yrkets, klientens och organisationens värderingar, uppstår moraliskt lidande hos socialarbetaren. Moraliskt lidande inom socialt arbete med barn är ofta relaterat till när två eller fler värderingar alternativt perspektiv krockar eller när strukturella faktorer begränsar socialarbetare i vad de kan göra. I Froneks et al. (2017) studie påtalar de intervjuade socialarbetarna att moraliskt lidande ofta förekommer i beslutsprocesser som rör barn och unga. Särskilt förekommande är det i de fall som handlar om splittrade professionella värderingar samt i de beslut som kan innebära allvarliga konsekvenser för klienterna. Det är också särskilt förekommande i de fall där det inte går att undvika skada oavsett vilket
beslut som tas (Fronek et al., 2017). Detta lyfts också i Sudlands (2019) studie där socialarbetarna berättar att de ofta får handskas med intensiva känslor i form av ångest, förtvivlan, hopp och ilska i arbetet med barn och familjer. Fronek et al. (2017) menar att moraliskt lidande hos socialarbetare är särskilt vanligt när de professionellas och organisationens mål skiljer sig åt, när socialarbetarna känner ett personligt misslyckande då de inte kan ge behövlig vård eller behandling till klienter samt när socialarbetare ställs inför etiska konflikter. När socialarbetare upplever moraliskt lidande menar Fronek et al.
(2017) att socialarbetarna, för att stå ut, antingen agerar med motstånd, tystnad, fortsatt arbete med klienter eller tar stöd från kollegor.
Jönsson och Lian (2020) lyfter vad som krävs av den enskilde socialarbetaren och att socialt arbete är komplext. De menar att det är av stor vikt att socialarbetare bland annat kan förstå och kritiskt analysera den sociala verkligheten. Stevenson (2019) skriver i sin studie att socialarbetare behöver ha ett kritiskt förhållningssätt till sina egna känslor, förutfattade meningar samt en förståelse för omedvetna processer som kan påverka deras arbete. I en fokusgruppsstudie av Egonsdotter et al. (2018) påtalas särskilt vikten av att socialarbetare bör vara medvetna om att beslutsfattandet i social barnavård tenderar att påverkas av omedvetna fördomar hos socialarbetarna själva. Författarna beskriver att de beslut som socialarbetare tar kan grundas på omedvetna stereotypa förutfattade meningar om den sociala kategorin som klienten placeras i, exempelvis utifrån socioekonomisk status, etnicitet eller kön. Det framkommer vidare att dessa omedvetna fördomar kan leda till att omotiverade beslut och/eller ingripande görs eller likväl att socialarbetare inte ingriper alls. Det finns också en risk att socialarbetarens omedvetna fördomar leder till att socialarbetaren låser sig till ett visst perspektiv eller synsätt, exempelvis om socialarbetaren från början bedömer ett barns situation som säkert kommer socialarbetaren fortsättningsvis vara mindre uppmärksam på varningssignaler rörande just det barnet.
Mattison (2000) lyfter andra delar som socialarbetare bör vara uppmärksamma på, bland annat vikten av socialarbetares medvetenhet om hur de själva generellt sett reagerar när olika värderingar ställs i konflikt mot varandra för att de ska ha möjlighet att fatta ett så korrekt beslut som möjligt. McAuliffe och Sudbery (2005) menar att intellektuell och känslomässig trygghet är viktiga delar för socialarbetaren i beslutsfattandet. Björkhagen (2020) tar upp andra viktiga individuella faktorer som är av vikt hos socialarbetare och ger exempel på i vilka beslut och varför det är viktigt. Björkhagen (2020) menar bland annat att socialarbetare bör ha tillräckligt god kunskap och en utvecklad moralisk känslighet för att
kunna särskilja det bra och det normala föräldraskapet från det onormala och det som är mindre bra föräldraskap. Johner och Durst (2017) beskriver även dem vikten av socialarbetarens individuella egenskaper vid arbete med barn och menar att socialarbetaren behöver ha kunskap, färdigheter och ett objektivt omdöme när de ska fatta beslut i barnärenden.
3.4 Beslutsprocessen i arbetet med barn och föräldrar
I en kvalitativ fallstudie genomförd av Johner och Durst (2017) har forskarna genom fokusgruppsintervjuer undersökt hur beslutsprocesserna inom socialt arbete med barn och unga i Kanada ser ut. I studien lyfts det att socialarbetare alltid försöker tillämpa ett klientcentrerat tillvägagångssätt för att kunna fatta ett beslut som blir det bästa för klienten. De menar att ett klientcentrerat tillvägagångssätt bland annat går ut på att socialarbetare kan motivera på vilka grunder de fattat besluten och varför det är för klientens bästa (Johner & Durst, 2017). Mattison (2000) har i en kvalitativ studie undersökt hur och på vilka grunder socialarbetare fattar beslut i situationer där socialarbetarna ställs inför etiska dilemman. De intervjuade socialarbetarna berättar hur de väger för- och nackdelar samt olika alternativ och strategier mot varandra innan de fattar beslut. Socialarbetarna beskriver vidare att besluten i slutändan tas i enlighet med organisationens värderingar och de värderingar som beskrivs bra samt etiskt korrekta enligt den etiska kod som förespråkas. Socialarbetarna klargör dock svårigheten som etiskt beslutsfattande innebär och att det inte bara handlar om att välja mellan vad som är rätt eller fel utan många gånger tvingas socialarbetare att välja mellan två rätta alternativ.
Mattison (2000) belyser också vikten av att beslutsprocessen innehåller stunder av reflektion för att socialarbetaren aktivt ska arbeta med sin självkännedom och sin insikt.
Sudlands (2019) kvalitativa intervjustudie behandlar utmaningar som kan förekomma när riskbedömningar av föräldraförmågor och eventuella negativa konsekvenser för barnet ska göras. Sudland (2019) har intervjuat socialarbetare och låtit dem berätta om sina erfarenheter av det sociala arbetet med barn och familjer. I studien framkommer det att socialarbetare i vissa ärenden känner en osäkerhet kring sin bedömning av föräldraförmågor då den bedömningen kan vara svår att avgöra. De menar även att vetskapen om att deras bedömning kan påverka barnets framtida välbefinnande och utveckling också kan skapa en osäkerhet och tvivel på deras bedömning (Sudland, 2019). I
en kvalitativ fallstudie gjord av Doherty (2017) undersöks hanteringen av ärenden med barn. Doherty (2017) menar att arbetet med att definiera och bedöma barns situation och föräldrars förmåga att vara en tillräckligt bra förälder är ett svårt arbete och att missberäkningar i dessa bedömningar har lett till att barn allvarligt skadats eller till och med har dött.
3.5 Vad forskning säger om insatsers verkan
I en kvantitativ studie genomförd av Feldman et al. (2020) har en samhällsekonomisk analys genomförts av hur tidiga insatser till barn och unga kan bidra till god och jämlik hälsa samt skapa bra förutsättningar för barnets framtid. Höjer (2006) har genomfört en studie om hur familjehemsföräldrar ser på sitt uppdrag som familjehem och vad det innebär att vara familjehem. Höjer (2006) beskriver att familjehemsvården utgör en stor del av den sociala barnavården och att placering i familjehem är en vårdform som ska ges av icke-professionella vilket är ett stort och ansvarsfullt uppdrag. Arbetsinsatsen som förväntas utföras är jämförbar med den arbetsinsats som utförs av professionella, skillnaden här är att den ska utföras av ”vanliga” föräldrar i ett ”vanligt” hem.
Avslutningsvis menar Höjer (2006) att familjehemmen har höga förväntningar på sig men att de sällan får förutsättningar för att kunna leva upp till förväntningarna. Höjer (2006) anser att familjehemsvården är en viktig resurs och att det är av stor betydelse att familjehemmen får stöd och hjälp av socialtjänsten för att på ett så bra sätt som möjligt kunna utföra sitt uppdrag. Kjellberg (2006) presenterar i en kvalitativ studie familjehemsvårdens utveckling i Sverige. Det framkommer att familjehem i stor utsträckning har tillgång till utbildning inför familjehemsuppdraget och att utbilda familjehem är av stor vikt. Dock lyfter Kjellberg (2006) att det idag finns för få familjehem och att det i vissa fall inte finns resurser att utbilda familjehemmen. Barnets föräldrar och dess nätverk är också något som utvecklats de senaste 25 åren skriver Kjellberg (2006).
Idag är den största strävan återförening och fokus på att barnet inte tappar kontakten med sina biologiska föräldrar (Kjellberg, 2006).
I Mattssons (2006) kvalitativa forskning om familjehemsvård nämns barnets rättigheter och de föreskrifter som finns kring placeringar i familjehem. En rekommendation Mattsson (2006) lyfter är ett beslut sammanställt av Europarådet. Rekommendationen
innebär att placering av barn ska ske på bästa möjliga sätt. Vidare beskrivs det att barn inte ska placeras om andra åtgärder är tillräckliga samt att åtgärder för att hjälpa barnet ska kombineras med insatser som ska vara till hjälp för föräldrarna (Mattsson, 2006). Mattsson (2006) beskriver vidare att rekommendationen innebär krav på att familjehemmet ska kunna tillhandahålla barnet en trygg, känslofull och utvecklande miljö samt kunna tillgodose barnets behov. En annan rekommendation framtagen av Europarådet som Mattsson (2006) beskriver innefattar åtta principer vilka bör uppfyllas inom familjehemsvården. Principerna innefattar bland annat att det ska finnas en tillsyn av familjehemmet i syfte att se till att barnets behov tillgodoses av familjehemmet. Det är också viktigt att familjehemmet vid behov får stöttning av ansvarig myndighet.
Rekommendationen säger också att relationen mellan barn och biologiska föräldrar ska bevaras. Familjehemsföräldrarna ska ha rätt att uttrycka sina åsikter innan viktiga beslut tas rörande det placerade barnet. Det ska också finnas utrymme för familjehemmet att ansöka om utökad vårdnad i den mån lagstiftning tillåter (Mattsson, 2006). Även Kjellberg (2006) lyfter förslag på hur familjehemsvården kan förbättras. Ett förslag som lyfts är att familjehemmen inom ett geografiskt område bör samlas för att skapa ett stödsystem till familjehemmen och de placerade barnen. Teamets uppgift ska vara att samarbeta med familjehemmen och med socialnämnden som placerat barnet. Teamet ska också kunna samverka med pedagoger och speciallärare för att de ska kunna stötta barnet i skola eller förskola (Kjellberg, 2006).
4. Teoretisk utgångspunkt
I följande avsnitt kommer studiens teoretiska utgångspunkt att beskrivas. Teorin utgår från att socialarbetaren ses som en typ av frontlinjebyråkrat där socialarbetarens arbete präglas av kontextuella ramar vilka utgör socialarbetarens handlingsutrymme. Teorin tillämpas i denna studie för att förstå socialarbetares arbetssituation och de komplexa krav och riktlinjer de har att förhålla sig till vid de utmaningar de ställs inför i det sociala barnavårdsarbetet.
4.1 Gräsrotsbyrokrati som teori
Micheal Lipsky, född 1940, har utarbetat teorin om street-level bureacracy och street- level bureacrats vilket kan användas som ett begrepp för att beskriva de människor som arbetar inom den offentliga sektorn och som dagligen möter människor i sitt arbete (Lipsky, 1980). Hans Esping (1984) har formulerat det svenska begreppet gräsrotsbyråkrat vilket är en översättning och tolkning av Lipskys (1980) street-level bureaucrats. Espings begrepp gräsrotsbyråkrat är det begrepp som hädanefter kommer användas i den här studien. Esping (1984) ger exempel på gräsrotsbyråkrater vilka är de personer som exempelvis arbetar inom socialtjänsten, sjukvården, skola eller polis. Han beskriver att gräsrotsbyråkrater är tjänstemän inom det offentliga arbetet, som arbetar i direkt kontakt med människor och som också till viss del ska agera utifrån sitt eget förnuft (Esping, 1984).
I boken Street-level bureaucracy – Dilemmas of the individual in public services (1980) beskriver Lipsky att socialarbetare är exempel på gräsrotsbyråkrater. Enligt Lipsky (1980) finns det en orimlighet i grästrotsbyråkratens arbete då han menar att det dels handlar om att byråkratin är strukturerad och fylld av regler, dels att det handlar om att arbeta och möta människor. Socialarbetares arbete handlar om att förhålla sig till lagstiftning, organisatoriska riktlinjer och politiska intressen samtidigt som de ska interagera med klienter vilket kräver flexibilitet, improvisation och individuella bedömningar och/eller lösningar. Lipsky (1980) anser att detta arbete kan sätta socialarbetare i dilemman där det är svårt eller omöjligt att balansera dessa två nyss nämnda delar på ett bra sätt. Esping (1984) beskriver grästrotsbyråkraternas dilemma i termen av en tvådelad plikt. Han menar att de ska dels förhålla sig till det byråkratiska systemet fyllt med regler, dels ta hänsyn till klienterna som alla har unika behov och kräver individuella lösningar och anpassningar.
4.2 Gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme
Lipsky (1980) beskriver begreppet handlingsutrymme i sin teori. Han menar att gräsrotsbyråkrater har ett visst handlingsutrymme genom att de inte enbart styrs av order från högre uppsatta instanser eller personer utan att gräsrotsbyråkraterna också kan styras av egna tolkningar (Lipsky, 1980). Esping (1984) anser att det är gräsrotsbyråkraterna som omvandlar de byråkratiska reglerna, med hjälp av individuellt omdöme, till praktiskt handlande i sitt arbete. Han menar alltså att det är gräsrotsbyråkraterna som faktiskt är dem som ser till att politik blir till ett förfarande. För att gräsrotsbyråkraterna ska lyckas med detta behöver dem ett visst utrymme i att handla fritt. Detta innebär att gräsrotsbyråkraterna får viss frihet att agera utifrån sitt sunda förnuft och på det viset kan de omvandla den strikta och stelbenta byråkratin till genomförbart, individuellt och anpassningsbart klientarbete (Esping, 1984). Lipsky (1980) beskriver att gräsrotsbyråkraterna i vissa stunder får tolka diffusa lagar eller organisatoriska riktlinjer, vilket är ett exempel på gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme. Han menar att handlingsutrymmet sedan styrs av individens och organisationens drivkraft och motiv. I praktiken innebär det att hur en gräsrotsbyråkrat tolkar en diffust formulerad lag kan skilja sig från hur någon annan gräsrotsbyråkrat tolkar samma diffusa lag (Lipsky, 1980).
4.3 Gräsrotsbyråkraters dilemman
Lipsky (1980) beskriver att gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme till viss del är ett måste då arbetet med människor är komplext och kräver flexibilitet och individuella lösningar vilket innebär att arbetet är svårt att datorisera eller automatisera. Gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme kan innebära att gräsrotsbyråkraterna ställs inför dilemman och konflikter. Lipsky (1980) tar upp dilemmat som gräsrotsbyråkrater ställs inför när de dels ska ta hänsyn till individers unika behov samtidigt som de ska ta hänsyn till gräsrotsbyråkraternas organisatoriska riktlinjer, krav eller lagar. Gräsrotsbyråkraterna kan med andra ord behöva ta beslut i om de ska förhålla sig till klienten eller till organisationen (Lipsky, 1980). Esping (1984) beskriver samma dilemma där gräsrotsbyråkraterna slits mellan sina dubbla lojaliteter. Dels ska de följa byråkratins regler och riktlinjer, dels respektera varje enskild klients egna unika behov.
Enligt Esping (1984) förväntas gräsrotsbyråkraterna att arbeta och förhålla sig till organisationens regler som kan vara fyrkantigt med exempelvis förhållningsregler för hur många vårddagar en klient kan erbjudas eller hur mycket tid gräsrotsbyråkrater får lägga på klientbesök. Gräsrotsbyråkraten ska samtidigt vara flexibel och anpassningsbar för varje enskild klient där en klients egentliga behov kan vara större än vad organisationens riktlinjer säger att gräsrotsbyråkraten får erbjuda. Gräsrotsbyråkraten ställs då inför motsägelsefulla krav som gräsrotsbyråkraten förväntas kunna hantera och balansera (Esping, 1984). Lipsky (1980) redogör också för andra dilemman och svårigheter som gräsrotsbyråkraterna ställs inför i sitt arbete. Han beskriver exempelvis det stora ansvar som gräsrotsbyråkraterna får på sina axlar när de ska ta beslut om klienter där lagarna ger utrymme för individuella tolkningar (Lipsky, 1980). En annan svårighet eller ett annat dilemma som Esping (1984) lyfter är gräsrotsbyråkraternas resursbrist, alltså att efterfrågan av insatser alltid är större och mer än vad gräsrotsbyråkraterna har att ge. En anledning till detta är att gräsrotsbyråkratin styrs av Says lag vilket innebär att efterfrågan styrs av utbudet. Esping (1984) menar att det skapar ett dilemma för gräsrotsbyråkraterna då det bidrar till att gräsrotsbyråkraternas arbetssituation omfattas av en ständig kö av väntande och otillfredsställda klienter eller ärenden. Han hävdar också att i svåra ekonomiska perioder kan gräsrotsbyråkraternas arbete bli mer pressat till att tidseffektiveras och automatiseras, hur många ärenden gräsrotsbyråkrater hinner med under en viss tid blir mer intressant än hur kvaliteten och hur väl gräsrotsbyråkraten lyckas med ärendena är (Esping, 1984).
5. Metod
I följande kapitel kommer studiens metod att beskrivas, kapitlet kommer att avhandla studiens datainsamlingsmetod, urval, intervjumetod och analysmetod. Avslutningsvis kommer resonemang föras gällande studiens tillförlitlighet och etiska aspekter.
Studien grundar sig i en kvalitativ forskningsmetod där forskningsstrategin utgår från att lägga mer vikt på ord än på siffror vid insamling och analys av data.
Hur undersökningspersoner upplever och förstår världen är också av stort intresse vid kvalitativ metod (Bryman, 2018). Studien fokuserar på hur socialarbetare upplever svårigheter och sitt handlingsutrymme när det kommer till att ta hänsyn, prioritera och hantera arbetet med barnets bästa och föräldrars rättigheter. Resultatet baseras på intervjuer med socionomer som är verksamma inom socialt arbete med barn och unga.
5.1 Urval och kontaktetablering
För att få tag i intervjupersoner har ett målstyrt urval använts. Ett målstyrt urval innebär att studiens deltagare som väljs ut är relevanta för att kunna besvara studiens syfte och forskningsfrågor (Bryman, 2018). Intervjupersonernas kunskap och erfarenheter kring det som studien ämnar undersöka är det som ligger till grund för valet av deltagare. För att välja intervjupersoner avgränsades urvalet till att inkludera yrkesverksamma socionomer med minst tre års erfarenhet av socialt arbete med barn och ungdomar till en region i södra Sverige. Valet av minst tre års erfarenhet grundar sig i författarnas önskan om att intervjupersonerna ska ha erfarenhet och ha hanterat många ärenden gällande barn och unga. Valet grundar sig också i författarnas vetskap om att socialarbetare de första två verksamma åren sällan handlägger ärenden där barn behöver omhändertas.
För att få tag i personer att intervjua skickades ett informationsbrev (bilaga 1) ut till 17 yrkesverksamma socionomer inom socialt arbete. I informationsbrevet framgick studiens syfte, tillvägagångssätt men också deltagarnas rättigheter i enlighet med forskningsetiska principer och krav. Av de 17 kontaktade professionella valde åtta personer att delta i studien. Intervjupersonerna har varierande befattningar och arbetsuppgifter inom arbete med barn, ungdomar och familjer. Intervjupersonerna är i åldrarna 27–62 år och har 3–
37 års erfarenhet av arbete med barn och unga.
5.2 Semistrukturerade intervjuer
Studiens datainsamlingsmetod består av semistrukturerade intervjuer. Eftersom författarna är intresserade av yrkesverksamma socionomers upplevelser och tolkningar i det sociala arbetet anses intervjuer vara en lämplig metod. Semistrukturerade intervjuer är relativt ostrukturerade och möjliggör för undersökningsdeltagarna att förmedla åsikter, värderingar och tolkningar. Under semistrukturerade intervjuer ges intervjupersonen stor frihet att utforma sina svar (Bryman, 2018).
Intervjuer har genomförts med åtta yrkesverksamma socionomerna inom området barn och unga. Intervjuerna genomfördes fysiskt på socionomernas respektive arbetsplatser och varje intervju varade i ungefär 60 minuter. Vid de två första intervjuerna deltog båda författarna, resterande intervjuer hölls sedan enskilt av någon av studiens författare, detta för att jämna ut en eventuell maktobalans samt för att effektivisera arbetet. Alla intervjuer med de yrkesverksamma socionomerna utgick från en intervjuguide (bilaga 2). Intervjuguiden användes som en vägledning och minneslista under intervjun, den består av en lista på de teman och tillhörande intervjufrågor som intervjuerna var ämnade att kretsa kring. En intervjuguide med teman ger intervjupersonerna utrymme att på ett relativt fritt sätt forma sina svar. Det ger också möjlighet till de som intervjuar att ställa följdfrågor på det som intervjupersonerna berättar (Bryman, 2018). Författarna ställde samtliga frågor i intervjuguiden under alla intervjuer, dock varierade ordningen på frågorna från intervju till intervju. För att få så utförliga svar som möjligt användes även uppföljningsfrågor (Bryman, 2018).
5.3 Analysmetod
Samtliga intervjuer har spelats in efter att intervjupersonerna har givit sitt samtycke.
Intervjumaterialet har sedan transkriberats ordagrant. För att kunna redogöra för vad intervjupersonerna sagt och även hur de sagt något bör transkriberingen vara en fullständig ordagrann redogörelse av intervjun (Bryman, 2018). För att inte enbart få med vad intervjupersonerna svarar har författarna valt att ta med pauser, som i skrift tydliggörs med punkter, eventuella skratt och utfyllnadsord likt ah, eh, ju och så, då det kan ge en
betydelse för hur intervjupersonerna svarar, exempelvis ironiskt, tveksamt eller med humor. En tematisk analys kan användas för att söka efter teman som är kopplade till studiens syfte och forskningsfrågor (Bryman, 2018). Det finns flera definitioner av tematisk analys, den här studien använder sig av Braun och Clarkes (2006) definition.
Enligt dem är en tematisk analys ett tillvägagångssätt för att urskilja, undersöka och slutligen redovisa mönster och samband som identifierats i insamlad empiri.
Efter transkribering läste författarna var för sig materialet i sin helhet för att bekanta sig med det ordentligt vilket enligt Braun och Clark (2006) är ett viktigt första steg för analysprocessen. Därefter påbörjades initial kodning där författarna analyserade det insamlade datamaterialet, först enskilt och därefter tillsammans för att jämföra och analysera gemensamma intressanta fynd. I steg tre analyserades och grupperades koderna till möjliga teman med relevans till studiens frågeställningar. Därefter granskades och reviderades de olika temana, där vissa teman fördes samman medan andra togs bort.
Slutligen namngavs de mest centrala temana. Braun och Clark (2006) beskriver vikten av att temana definieras och exemplifieras i detalj.
5.4 Studiens tillförlitlighet
Vid kvalitativa studier är det viktigt att göra en bedömning av studiens kvalitet, ett sätt att kvalitetssäkra är genom begreppet tillförlitlighet (Bryman, 2018). Enligt Bryman (2018) består tillförlitlighet av fyra olika kriterier vilka är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Hur studien har tagit hänsyn till dessa begrepp redovisas nedan.
Det första kriteriet, trovärdighet, handlar om att säkerställa att studien förhållit sig till regler samt att rapportera studiens resultat till intervjupersonerna för att de ska kunna bekräfta om forskarna tolkat deras svar på ett korrekt sätt (Bryman, 2018). Vad gäller regler förhåller sig studien till de regler och riktlinjer som finns, detta presenteras under rubriken etiska aspekter. I studien finns det en viss risk att författarna har feltolkat det som intervjupersonerna har sagt då författarna inte har rapporterat tillbaka studiens resultat till intervjupersonerna och därmed varken kunnat få det bekräftat eller dementerat. För att säkerställa trovärdigheten har dock författarna analyserat och bearbetat materialet noggrant, både enskilt och sedan tillsammans, samt vid flera tillfällen för att öka studiens
trovärdighet. Att studien använder sig av citat när resultatet presenteras ökar också studiens trovärdighet då det ger en bild av hur författarna har tolkat den insamlade empirin.
Det andra kriteriet, överförbarhet, avser att forskarna ska ge täta och detaljerade beskrivningar på det som forskningen undersökt. De täta beskrivningarna förser på det viset andra personer med material som är till hjälp för att undersöka om resultatet är överförbart till en annan typ av miljö eller studie (Bryman, 2018). I denna studie har syftet varit att studera intervjupersonernas berättelser som författarna sedan analyserat.
Överförbarheten för denna studie kan därför vara svårt om en annan studie använder sig av andra intervjupersoner och gör sina egna analyser. Studien har försökt att ge så detaljerade beskrivningar som möjligt men har också haft intervjupersonernas anonymitet samt datamaterialets konfidentialitet att förhålla sig till vilket gör att vissa detaljer inte kan beskrivas, exempelvis intervjupersonernas arbetsplatser. Författarna tror att det finns tillräckligt med beskrivningar kring studien och dess steg för att andra personer ska kunna göra en liknande studie, men där resultatet kan skilja sig åt beroende på hur just de intervjupersonerna upplever sin sociala verklighet.
Pålitlighet är det tredje kriteriet när det gäller studiens tillförlitlighet, pålitlighet innebär att det ska finnas fullständiga beskrivningar kring samtliga steg och faser i hela forskningsprocessen (Bryman, 2018). I denna studie finns ett metodavsnitt där studiens steg beskrivs noggrant för att kunna stärka studiens pålitlighet så mycket som möjligt.
Det fjärde och sista kriteriet, möjlighet att styrka och konfirmera, syftar till att forskare ska försöka säkerställa att de handlat i god tro och en medvetenhet hos forskarna om att fullständig objektivitet är omöjlig att nå. Kriteriet handlar också om att forskare inte på något medvetet sätt låtit personliga värderingar påverkat forskningsprocessen och slutsatsen (Bryman, 2018). Författarna har under hela processen varit medvetna om att det är omöjligt att vara fullständigt objektiva och har därmed varit extra vaksamma på att inte låta personliga värderingar påverka studiens analys och resultat. Författarna använder sig också av citat när studiens resultat presenteras för att tydliggöra tolkningarna.
5.5 Etiska aspekter
Följande etiska principer beaktas i studien: informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Inför intervjuerna informerades intervjudeltagarna om studiens syfte samt
