6. Bakgrund till förslaget
6.1 Brottsförebyggande rådets rapport 2013:14
Brå har arbetat fram en rapport med titeln bestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte, en uppföljning av tillämpningen av lagen från polisanmälningar till domar. Anledningen till rapporten var, som namnet antyder, att följa upp och utvärdera den befintliga lagstiftningen gällande kontakt med barn i sexuellt syfte. Brå granskade i rapporten hur straffbestämmelsen har tillämpats i praktiken och undersökte varför många ärenden gällande kontaktbrottet skrivs av. Då rapporten är relativt omfattande så kommer i detta avsnitt bara redogöras för de delar som är relevanta för att besvara frågeställningarna.
Under åren mellan bestämmelsens ikraftträdande år 2009 och år 2012 registrerades 617 anmäl-ningar rörande kontakt med barn i sexuellt syfte. Dock så lagfördes endast fem av dessa med kontakt med barn i sexuellt syfte som huvudrubricering.174 Statistiken som Brå presenterar visar att det i 80 procent av fallen inte har kunnat visas att det har förelegat en överenskommelse mellan den vuxne och barnet om ett möte.175 En orsak till det kan vara att barnet har ignorerat kontakten eller avfärdat den vuxne direkt. Ett annat skäl till varför så många ärenden har skrivits av är, enligt Brå, att det har brustit i rekvisitet om en främjande åtgärd.176 Dock så hade – i majoriteten av den del av anmälningarna som uppfyllde rekvisitet om en främjande åtgärd –
174 Se Brå 2013:14 s. 19.
175 A.a., s. 59.
176 A.a., s. 59 ff.
den vuxne och barnet redan träffats och ett sexualbrott begåtts.177 I dessa fall hade kontaktbrot-tet konsumerats varför det inte finns med i statistiken, det vill säga att barnet redan har blivit utsatt för ett sexualbrott där straffbestämmelsen har en högre straffskala än kontaktbrottet. Brå menar att för få anmäler ”vid rätt tidpunkt” i själva groomingprocessen.178 Antingen är inte rekvisiten uppfyllda för kontaktbrottet – då det brister i förutsättningarna om överenskommel-sen eller den främjande åtgärden – eller så har ett fysiskt sammanträffande skett och ett sexual-brott har begåtts.
Brottsförebyggande rådets statistik visar att den vanligaste brottsrubriceringen i anmälningarna har varit sexuellt ofredande.179 Det näst vanligaste är utnyttjande av barn för sexuell posering.180 Brå har fört samtal med åklagare och det har då framkommit att de anser att bestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte inte har något speciellt mervärde då det kräver för mycket att gå vidare med ärendet.181 De anser att det är lättare att använda bestämmelsen om sexuellt ofre-dande.
Som tidigare nämnts så anför Brå att 70 procent av de anmälda kontakterna har inletts via inter-net.182 Dessutom visar statistiken att det i mer än hälften av alla kontakter har förekommit sexu-ella frågor eller samtal om sex msexu-ellan den vuxne och barnet.183 Vidare är det vanligt förekom-mande att den vuxne har skickat bilder på sig själv till barnet, eller förmått barnet att själv att posera sexuellt framför kameran eller skicka sexuella bilder. Sammantaget visar det på att det finns ett tydligt sexuellt innehåll i de flesta kontakterna. Brå anser i rapporten att konstruktionen av kontakt med barn i sexuellt syfte bör ses över och att straffskalan för brottet bör höjas.184 6.2 Ds 2015:49
Justitiedepartementet och byråchefen Hedvig Trost fick i uppdrag att se över 6 kap. 10 a § BrB.
Resultatet redovisades i en departementspromemoria med titeln översyn av straffbestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte. Uppdraget var att undersöka om det straffrättsliga ansvaret var lämpligt utformat med den nuvarande formuleringen. Vidare var uppdraget att undersöka
177 A.a., s. 22. I 30 utav 42 fall hade målsägande och gärningspersonen träffats. Det utgör alltså mer än 70 % utav fallen där det har kunnat styrkas en främjande åtgärd.
178 A.a., s. 26.
179 A.a., s. 25.
180 A.a., s. 81.
181 A.a., s. 23.
182 A.a., s. 21.
183 A.a., s. 21.
184 A.a., s. 26.
om det fanns några särskilda skäl för att ändra utformningen av bestämmelsen. Utredningen bestod i att granska såväl Brottsförebyggande rådets rapport 2013:14, förundersökningsmaterial från tiden mellan januari 2012 till december 2013 samt praxis.185
Inledningsvis så redogörs det för att endast 13 % av anmälningarna – från såväl Brå:s statistik och från det senare förundersökningsmaterialet – uppfylldes samtliga rekvisit för kontaktbrot-tet.186 En förklaring till det är, enligt utredningen, att många av brotten har varit felrubricerade från början och borde ha rubricerats som antingen sexuellt ofredande eller som försök till utnytt-jande av barn för sexuell posering.187 Som Brå har rapporterat så hade de flesta av kontakterna sexuellt innehåll.188 Groomaren har ofta infört sexuella frågor eller ämnen i konversationerna eller så har denne delat sexuella skildringar av sig själv. Dessutom så har det oftast skett ett fysiskt möte mellan barnet och den vuxne i den del av anmälningar där samtliga rekvisiten för kontaktbrottet var uppfyllda. Vid majoriteten av dessa träffar har ett fullbordat sexualbrott be-gåtts.189
I likhet med Brottsförebyggande rådets rapport så redogörs det för att ett litet antal av anmälningarna har skett i rätt tid. Detta eftersom att anmälan har skett innan samtliga rekvisit för bestämmelsen har varit uppfyllda eller efter att ett grövre sexualbrott hade skett. Men bestämmelsen lämnar ett väldigt kort tidsspann mellan det att groomaren uppfyller rekvisitet om en främjande åtgärd (som att boka en tågbiljett till barnet) till att ett fullbordat sexualbrott sker. Det framförs att tillämpningsområdet för bestämmelsen är snävt och att bestämmelsen är ineffektiv.190 Utredaren menar att det snäva utrymmet kan motiveras. Till fördel för den nuva-rande bestämmelsen framhålls det att bestämmelsens utformning är lämpligt utformad då straffansvaret är placerat så sent att det överskjutande uppsåtet har kunnat styrkas i de allra flesta fallen.191 Men samtidigt framförs det att om företeelsen ska kunna ”förebyggas och förhindras” måste straffrättsliga ingripanden kunna ske tidigare.192 Utredaren föreslår att bestämmelsen om sexuellt ofredande193 bör användas i större utsträckning, samt att den bör ses
185 Se kapitel 4, 6 och 7 i Ds 2015:49.
186 Ds 2015:49 s. 90 samt 92.
187 A.a., s. 98.
188 A.a., s. 92.
189 A.a., s. 90.
190 A.a., s. 94 f. samt 102.
191 A.a., s. 91.
192 A.a., s. 100.
193 Detta står inte riktigt i överrensstämmelse med EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Där föreslås det som ett särskilt sexuellt ofredandebrott.
över.194 Som ett alternativt förslag till detta så föreslås en utvidgad kriminalisering av det befint-liga straffbudet i 6 kap. 10 a § BrB. Men utredaren menar samtidigt att det med anledning av
”kraven på rättssäkerhet och effektivitet” inte finns tillräckliga skäl för att utvidga straffansva-ret.195 Detta kan tyckas vara motstridigt att först föreslå ett utvidgat straffansvar och att i sammanhanget avfärda det lättvindigt.
6.2.1 Åtgärd att möta ett barn i sexuellt syfte
Det föreslås att brottsbeteckningen ska ändras till åtgärd att möta ett barn i sexuellt syfte.196 Straffbudet föreslås vidare få följande lydelse:
”Den som, i syfte att mot ett barn begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, för barnet föreslår ett sammanträffande eller träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande, döms för åtgärd att möta ett barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst två år.”197
Syftet är att fortsatt förebygga och skydda barn från att utsättas för sexuella övergrepp vid fy-siska sammanträffanden.198 Det kan från en bokstavstolkning noteras tre skillnader från dagens lagstiftning. Rekvisitet om en främjande åtgärd tagits bort. Dessutom har straffskalan höjts till två års fängelse istället för ett år. Slutligen ska ett förslag om sammanträffande från gärningspersonen räcka för straffansvar. För att granska utredarens förslag ytterligare ska den lagtekniska utformningen av bestämmelsen granskas.
6.2.1.1 Uppsåt
Uppsåtet kvarstår i samma form som dagens bestämmelse. Det vill säga att det sexuella syftet är utformat som ett överskjutande uppsåtsrekvisit, samt att uppsåtet ska sträcka sig till 6 kap. 4, 5, 6, 8 eller 10 § BrB och till fysiska övergrepp. Eftersom rekvisitet är oförändrat behöver det inte utvecklas vidare, se mer om uppsåtet i avsnitt 5.1.
194 Ds 2015:49 s. 99.
195 A.a.
196 A.a., s. 129.
197 A.a., s. 11. Genom granskning av remissvar har det framkommit att flera tillstyrker förslaget. Se bland annat Barnombudsmannen, RFSL samt Roks.
198 Ds 2015:49 s. 100.
6.2.1.2 Främjande åtgärd tas bort
Rekvisitet om en främjande åtgärd föreslås tas bort. Som statistiken visar i avsnitt 6.2 så upp-fylldes endast 13 % av anmälningarna rekvisitet om en främjande åtgärd. I många av de fallen där rekvisitet var uppfyllt så hade ofta ett möte skett, och ett sexualbrott med högre straffskala hade begåtts. Att ta bort rekvisitet syftar till att möjliggöra straffrättsliga ingripanden tidigare i groomingprocessen.199 Tidsspannet mellan det kriminaliserade handlingen och tiden till ett sammanträffande ökar. Utredaren menar dessutom att det skulle kunna skapa ett starkare skydd för barnen.200 En konsekvens blir dock att den vuxnes chans till tillbakaträdande mins-kar avsevärt.201
6.2.1.3 Förslag
Straffansvaret föreslås inträda redan vid ett förslag om sammanträffande. Här skiljer sig be-stämmelsen från den nuvarande lagstiftningen. Utredaren menar att straffansvar kan inträda efter den inledande kontakten har skapats, då den vuxne frågar eller uppmanar barnet om att ses.202 Det är alltså i ett led innan en överenskommelse kan komma att träffas. Även om bar-net tackar nej eller lämnar förslaget obesvarat, så kan den vuxne ändå dömas för brottet.
Utredaren framför att initiativet till sammanträffande manifesterar groomarens avsikt att vilja begå ett sexualbrott mot barnet.203 Vidare framförs det att ett förslag innebär ”typiskt sett en fara” för att barn kan komma att utsättas för ett grövre sexualbrott.204 Utredaren ger rekvisitet om förslag till sammanträffande en bred innebörd. Detta eftersom att sammanträffandet inte måste avse en viss tid eller en viss plats.205
6.2.1.4 Överenskommelse
Rekvisitet om en överenskommelse har också ändrats på så sätt att det inte längre är ett krav på en gemensam viljeinriktning. Straffansvar inträder om det finns en överenskommelse, om bar-net sedan har för avsikt att träffa den vuxne spelar ingen rol.206 Ändringen kommer av att
poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli- poli-
199 A.a., s. 114.
200 A.a.
201 Jämför A.a.
202 A.a., s. 115.
203 A.a.
204 A.a., s. 116.
205 A.a.
206 A.a., s. 117.
ser, åklagare och barnrättsorganisationer har kritiserat att barnets vilja ska inverka på den vux-nes straffansvar.207 Dessutom så menar utredaren att barns vilja kan förändras med tiden så det kan vara svårt att fastställa vad dennes inställning var vid överenskommelsen.208
6.3 Sammanfattande kommentarer
Anledningen till att utredaren föreslår en utvidgad kriminalisering är att den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 10 a § BrB är ineffektiv och har en för komplicerad lagteknisk konstrukt-ion. Statistiken visar på att anmälningarna leder till få lagföringar. Syftet för bestämmelsen – att möjliggöra ett straffrättsligt ingripande för att förhindra förestående sexualbrott – är inte uppfyllt. Även EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploate-ring av barn och barnpornografi betonar att medlemsstaterna ska kunna lagföra förövarna.209 Anledningen till de få lagföringarna är – enligt Brå och utredningen – att för få anmäler i rätt tid. Här kan tyckas att det är lagstiftarens uppgift att skapa ett utrymme där anmälan kan ske i rätt tid, och där groomaren kan bli lagförd. Lagstiftaren bör inte göra en bestämmelse i rena politiska syften när den inte fungerar i praktiken. Därav är det lämpligt med en översyn av den befintliga straffbestämmelsen.
I det följande kommer det att återkopplas till frågeställningen om vad förslaget i Ds 2015:49 innebär. Att rekvisitet om en främjande åtgärd tas bort innebär att det straffrättsliga ansvaret inträder i ett tidigare skede i groomingprocessen. Det tidigarelagda straffansvaret motiveras av att grooming ska kunna ”förebyggas och förhindras”.210 Utredarens begreppsanvändning och beskrivning tyder på att prevention är målet. De enda handlingarna som ska manifestera den brottsliga viljan är förslaget om sammanträffandet eller överenskommelsen. Den vuxne förlorar då möjligheten att tillbakaträda. En fördel med det tidigarelagda straffinträdet är att avståndet ökar till de andra sexualbrotten i 6 kap. 4, 5, 6, 8 eller 10 § BrB. Men som utredaren framför så manifesteras groomarens brottsliga avsikt genom rekvisitet om en främjande åtgärd. Det kan dock tyckas självklart att uppsåtet är styrkt i ett så pass sent skede att ett sexualbrott är väldigt nära förestående, eller att det redan har skett.
207 A.a., s. 116 f.
208 A.a., s. 117.
209 Beaktandesats 19 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2011/93/EU, Se avsnitt 4.3.
210 Jämför med Ds 2015:49 s. 100 samt avsnitt 6.2.
7. Analys
7.1 Applicering av förslaget på kriterierna för kriminalisering
I det föregående presenterades förslaget till en utvidgad kriminalisering av 6 kap. 10 a § BrB.
Bestämmelsen, både med den befintliga lydelsen och med den föreslagna ändringen av straffbu-det, är tekniskt sett ett förstadie som är kriminaliserat som ett självständigt brott. Det innebär att straffansvaret är placerat i ett läge då ett fullbordat brott inte har skett, utan att groomaren snarare förbereder för ett framtida övergrepp. Trots detta döms personen för ett fullbordat sexualbrott enligt 6 kap. 10 a § BrB. Med förslaget till en förändrad straffbestämmelse kan straffansvaret komma att tidigareläggas till då den vuxne föreslår, eller kommer överens med barnet om ett sammanträffande. Fokus kommer skjutas från den främjande åtgärden till försla-get eller överenskommelsen, det vill säga den/de handlingarna som ska manifestera den brotts-liga viljan. I likhet med nuvarande lydelsen av bestämmelsen kvarstår kravet på överskjutande uppsåt till 6 kap. 4, 5, 6, 8 eller 10 § BrB och ett fysiskt övergrepp.
I det följande kommer förslaget att problematiseras utifrån principerna för kriminalisering.
Utgångspunkterna för diskussionen är intresse, skada, avstånd och effektivitet.
7.1.1 Intresse
7.1.1.1 Identifierat och motiverat
Den första principen som ska behandlas är intresse. Att det finns ett skyddsvärt intresse är en förutsättning för att en kriminalisering överhuvudtaget ska kunna komma i fråga. Det har även framkommit att det kan brista i andra kriterier om det är motiverat av ett starkt intresseskydd.
Utredaren framför att skyddsintresset för kriminaliseringen är ”barns hälsa och sexuella integri-tet”.211 Det beskrivs även som ett väldigt högt rankat skyddsintresse. Att barns sexuella integri-tet är ett viktigt skyddsintresse kan styrkas genom att se till propositionen till en ny sexualbrottslagstiftning.212 Lagstiftningen innebar ett starkare skydd för såväl barn som ungdo-mar som utsatts för sexuella övergrepp.213 I propositionen till en ny sexualbrottslagstiftning framförs det att barn har behov av ett ”absolut” skydd mot alla former av sexuella övergrepp.214
211 Ds 2015:49 s.101.
212 Prop. 2004/05:45.
213 Se a.a., s. 1 samt s. 21.
214 Prop. 2004/05:45 s. 22. Jämför med de internationella instrumenten, de stärker denna uppfattning. Se kap. 4.
Vidare framförs det att syftet är att tydliggöra samt förstärka den absoluta rätten till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande.215 Av det följer att barns sexuella integri-tet är ett mycket starkt skyddsintresse som bör skyddas. Av vad som framkommit i avsnitt 4 talar både konventionerna och direktivet för att barn ska skyddas mot sexuella övergrepp genom just kriminalisering.
Sammanfattningsvis är intresset identifierat och konkretiserat i departementspromemorian. Ef-tersom att skyddsintresset är så pass starkt är en ytterligare motivering om varför det ska skyd-das genom straffhot inte nödvändigt i Ds 2015:49. Det finns inga motstående intressen som kriminaliseringen strider emot. Som framkommit så är det ett väldigt starkt skyddsintresse – detta bör hållas i åtanke genom den resterande diskussionen.
7.1.1.2 Innehavare
Som diskuterats ovan är barns hälsa och sexuella integritet det väsentliga skyddsintresset. När intresset beskrivs så används ordet ”barns hälsa och sexuella integritet”, men det klargörs inte om det enskilda barnet är innehavare eller barn i allmänhet. Men då bestämmelsen är placerad i 6 kap. BrB så tyder det på att det är ett individintresse som avses.216 Frågan är om det inte finns skäl för lagstiftaren att beskriva dubbla innehavare i denna kriminalisering. Det kan möjli-gen motiveras som både ett individintresse och ett allmänt intresse. Tänkesättet kan jämföras med barnpornografibrottet i 16 kap. 10 a § BrB där syftet är att skydda både det enskilda barnet och barn i allmänhet.217 Om barn i allmänhet är innehavare så placeras bestämmelsen under 16 kap. BrB om brott mot allmän ordning. Det skulle innebära visa lättnader ur konkurrenshänse-ende. Gärningspersonen skulle då kunna dömas för både kontaktbrottet samt ett eventuellt fullbordat sexualbrott. Att brottet är utformat för att skydda ett individintresse hindrar inte på något sätt en kriminalisering. Men det är en aspekt som lagstiftaren kunde ha beaktat.
7.1.2 Skada
När skyddsintresset är identifierat är nästa steg att diskutera om kriminaliseringen är riktad mot en gärningstyp som innebär påtaglig skada eller fara för skada på barns hälsa och sexuella integritet. Kriminaliseringen riktar sig mot den som i syfte att mot ett barn begå en gärning för
215 Se prop. 2004/05:45 s. 21.
216 Jämför med avsnitt 2.3.1 där den sexuella integriteten beskrivs som ett individintresse.
217 SOU 2007/54 s. 76. Framställningen av pornografiskt material anses kränkande för det enskilda barnet samt för alla andra barn.
vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller 10 §, för barnet föreslår ett sammanträffande eller träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande. Straffbudet är allmänt formulerad och den riktar sig mot gärningstyper – inte mot någon enskild person eller enskild händelse.
Kriminaliseringen riktar sig mot två gärningstyper då de oönskade beteendena som önskas förhindras, är att en person med överskjutande uppsåt till någon av de uppräknade sexualbrotten i 6 kap. BrB ger ett förslag eller träffar en överenskommelse med ett barn om ett sammanträf-fande.
Det första rekvisitet, om det direkta uppsåtet, är ingen konkret handling utan ligger i gärningspersonens tankar. Uppsåtet är nödvändigt att diskutera då det ska manifesteras genom gärningstyperna. Groomingprocessen kan vara väldigt lång och pågå upp till flera års tid. Den består ofta av flera led – det vill säga av flera åtgärder som groomaren vidtar – innan ett sexuellt övergrepp sker. Man bör ha i åtanke att varje åtgärd som groomaren vidtar sker i syfte att senare utsätta barnet för sexuella handlingar. Asp menar att groomingprocessen inte nödvändigtvis behöver vara särskilt otäck.218 Här syftas på att den vuxne kan använda legitima sätt för att bli vän med barnet. Det kan tyckas att Asp tar barnets perspektiv i den inledande groomingproces-sen. Givetvis behöver det inte vara otäckt för barnet att bli vän med en vuxen eller att erhålla presenter. Men det är en strategi i groomarnas jakt, vilket kan vara otäckt utifrån ett allmänt perspektiv.
Att en vuxen har icke önskvärda tankar är något som utifrån allmänna straffrättsliga principer inte bör kriminaliseras, utan det krävs att dessa manifesteras på något sätt. Det måste alltså vara fråga om någon sorts handling som innebär skada eller fara på ett intresse. Kriminaliseringen har placerats i det läge då den brottsliga avsikten ska manifesteras genom antingen ett förslag om ett sammanträffande eller en överenskommelse om ett sammanträffande. Dessa tidpunkter kan ligga väl åtskilt i ett händelseförlopp. Tidigare var en förutsättning att den vuxne skulle manifestera sitt syfte ytterligare genom en främjande åtgärd. Eftersom detta rekvisit har tagits bort i förslaget så är det färre handlingar, som i ett tidigare skede ska manifestera den brottsliga viljan.
Inledningsvis ska förslag, som gärningstyp, diskuteras och om det möjligtvis kan innebära skada på barns hälsa och sexuella integritet. Utgångspunkten kommer att vara offerskadeperspektivet, där den relevanta skadan är den som drabbar barnet i det konkreta fallet.
218 Asp, Grooming – ett gott skäl att gorma? Jurist uden omsvøb. Festskrift til Gorm Toftegaard Nielsen, s. 22.
Ett förslag från den vuxne om ett sammanträffande är ett ensidigt handlande. Det kräver, till skillnad från den nuvarande bestämmelsen, ingen motprestation från barnet.219 Straffansvar kan alltså föreligga även om förslaget lämnas obesvarat eller om barnet tackar nej direkt. Förslaget i sig kan inte innebära någon skada på barnets hälsa och sexuella integritet. Om förslaget innehåller sexuella inslag eller hot så kan det innebära skada, men då faller det in under ett av sexualbrotten istället och räknas inte som åtgärd att möta ett barn i sexuellt syfte.
En överenskommelse innebär inte heller någon negativ påverkan på barnets hälsa och sexuella integritet. Möjligtvis kan förslag, eller överenskommelser, ses som gärningstyper som medför obehagskänslor. Om en avsaknad av kriminalisering skulle göra ett sådant beteende väldigt vanligt så kan vara befogat att kriminalisera ändå.220 Jareborg menar att det då kan ses som ett brott mot allmän ordning.221 Men en sådan kriminalisering måste vägas upp av effektivitetsskäl.
Bestämmelsens eventuella effektivitet kommer diskuteras i avsnitt 7.1.4. Det kan möjligtvis –
Bestämmelsens eventuella effektivitet kommer diskuteras i avsnitt 7.1.4. Det kan möjligtvis –