Byt inte blöja på mitt barn!

5.4 Byt inte blöja på mitt barn!

Informanterna har olika utgångspunkter när de talar om män i förskolan. Av våra informanter är Medina den enda som har egen erfarenhet av att hon själv haft en manlig pedagog när hon var barn och gick på dåvarande dagis. Hennes minne av den manliga pedagogen var positiv.

Hon beskriver honom som en rolig och estetisk pedagog som ofta sjöng och spelade gitarr för barnen. Denna erfarenhet har troligen påverkat hennes föreställning om män i förskolan då hon beskriver en manlig pedagog med dessa egenskaper. Ingen av de andra informanter hade en tidigare erfarenhet av manliga pedagoger från deras barndom. Flera av dem uttrycker att den föreställning de har av manliga pedagoger är den de fått som föräldrar till sina barn, som går eller har gått i förskolan. Några av dem benämner också medias roll att den ger en

föreställning om att män kan vara ett hot i förskolans värld.

27

Våra informanter känner att de kan kommunicera med förskolan och ha ett inflytande exempelvis komma överens med pedagogerna om att ingen man får ge deras barn en intim omvårdnad. De har även egna lösningar förutom att komma överens med personalen. De föreslog att man kan prata med sitt barn och lära barnet att gå till en viss kvinnlig pedagog och be henne om hjälp varje gång det gäller intim omvårdnad, som till exempel toalettbesök.

Att de uppmuntrar barnen att göra detta innebär att barnen också blir aktörer som skapar genus efter traditionella könsroller.

De informanter som inte ville att manliga pedagoger skulle ge deras barn intim omvårdnad var Medina och Benjamin. De uttryckte att de hade förtroende för manliga pedagoger men att gränsen gick vid intima situationer där en manlig pedagog inte anses lämpad att assistera deras barn på toaletten. Detta var inte av rädsla för att mannen skulle kunna vara förövare, utan med utgångspunkt från en kultur där män inte byter blöja. De ville inte att en man skulle assistera deras barn inne på toaletten, då de ville att barnet från tidig ålder skulle vänja sig vid att kontakt med det motsatta könet inte var lämpligt. I jämförelse med resterande informanter hade de andra inget emot att en man assisterade deras barn inne på toaletten. David var en av dem som uttryckte sig på följande sätt:

Ali: Hade det varit okej för dig då till exempel att den här manliga pedagogen byter blöja på din dotter eller ditt barn?

David: Ja absolut det får han alltid göra, det är hans jobb. Det har jag ingenting emot, det måste dem göra ju. Det ska de göra, inga konstigheter. Det är ingen som vill byta blöja. Det är lika äckligt för alla.

De övriga informanterna ser inte några hinder för en manlig pedagog att assistera deras barn inne på toaletten, då de menar på att det är något som ingår i mannens arbetsuppgifter. Men det finns en önskan om att manliga pedagoger inte ska vara ensam vid assistans till

toalettbesök och blöjbyten. Utifrån detta exempel om blöjbyten och toalettbesök kan vi se att kultur påverkar om män får byta blöja eller inte, snarare än oron över att män är potentiella förövare. Det går att jämföra med De los Reyes och Mulinari (2005:23) argument för hur en individ placeras i tidsmässigt och ett rumsligt sammanhang, tyder på att det är nödvändigt att koppla individens handlingsmöjligheter utifrån dominerande värderingar i samhället och samhällets anordning. Från Medina och Benjamin svar kan vi urskilja att åsikter påverkas av vilken kultur som har varit dominerande under uppväxten samt influens från samhällets.

Sammanfattningsvis är en manlig förskolepedagog estetisk och rolig där bara en av våra informanter hade erfarenhet av manliga förskolepedagog, medan de andra hade fått erfarenhet

28

av manliga pedagoger när de blev vårdnadshavare. Det belyses också av informanterna att de har ett inflytande i förskolan, där två av våra informanter lyfter upp att de inte vill att manliga pedagoger byter blöja på deras barn. Å andra sidan har vi informanter som inte har problem att en manlig pedagog byter blöja på deras barn, då de uttrycker att det ingår i pedagogers arbetsuppgifter att byta blöja oavsett kön.

5.5 Slutsats

Syftet med studien är att genom intervjuer med några vårdnadshavare analysera och diskutera hur bilden av manlig pedagoger konstrueras i förskolan. Här sammanfattas resultatet utifrån våra tre frågeställningar.

Vilka egenskaper föreställs hänga samman med “män” och hur får dessa betydelse i förskoleverksamheten? Vi kom fram till att det finns en gemensam konstruktion om män i förskolan. Informanterna berättar att män kan vara omsorgsfulla endast vid tillfällen där det inte fanns kvinnor som kunde ta den omsorgsfulla rollen. Män kan vara lika pedagogiska och omsorgsfulla, på samma sätt som kvinnor konstrueras, men i överlag gestaltade

informanterna män i förskolan som “roliga”, “oseriösa” och “estetiska”, inte som en vårdande pedagoger som förmår att ge omsorg. Män förväntades heller inte att göra samma

arbetsuppgifter som kvinnor, som exempelvis att utföra blöjbyten. Föreställningen om dessa manliga egenskaper har en betydande roll för jämställdheten i förskoleverksamheten. Genom att förhindra män från att utföra blöjbyten leder det till att barnen söker sig till kvinnor vid till exempel blöjbyten. När det blir synligt för barnen bidrar man till att göra dem som aktiva medaktörer som skapar genus. Som det framkommer i avsnittet 5.4 där vårdnadshavare från tidig ålder lär barnen att inte söka sig till manliga pedagoger vid blöjbyten.

Hur konstrueras“män” i dessa utsagor? Hur kan dessa förstås med ett genusperspektiv?

Vi fick svar att män gestaltas som förebilder och någon som förknippas med trygghet. Män i förskolan förknippas med manliga aktiviteter enligt våra informanter. De konstruerar en bild av män i förskolan som en pedagog som spelar fotboll med barnen på gården. Med ett

genusperspektiv har vi diskuterat och visat att omvårdande egenskaper som oftast förknippas med femininitet inte associerades med föreställningen om hur en manlig pedagog “ska” vara.

De ovannämnda föreställningarna vi lyfter fram i denna del om män och kvinnor är att de förväntas leva upp till vissa könsbundna föreställningar (Connell 2008:45). Med begreppet

29

genus har vi sett att “män” och “kvinnor” i studien konstrueras i helt motsatta roller (jfr.

Connell 2008:43). Vi har också sett att män kan förstås som homosexuella eller ett “hot” men tilldelas även en position som “beskyddare” likt en väktare. Mäns uppgift blir att skapa en karriär och kvinnorna förväntas ta hand om familjen och hemmet. Den sammanvägda bilden om män är ambivalent och överhängande negativ, med det menas att föreställningen om män som inte vårdande målas upp på två sätt. På ena sättet framställs män som aggressiva och våldsamma medan de på det andra sättet målas upp som naturligt oförmögna till att ge omsorg till ett barn (jfr Connell 2008:83).

30

6 Diskussion

I vår analys och resultat fick vi konstaterat att föreställningen om män i förskolan varierar mellan informanterna men att det fanns föreställningar som var gemensamma.

Föreställningarna om män i förskolan som våra informanter delade med sig var diverse

egenskaper de ansåg att män har. Genom beskrivna egenskaper kopplat till ett kön som “män”

är de medskapande i genus. Ett exempel i konstruktionen av “män” är det beskriver män som dominerande i sin fysiska överlägsenhet. Jämfört med exempel på hur “kvinnor” konstrueras är föreställningen att kvinnan skildras som mer tålmodig med barn och har lättare för att lära ut och att kvinnan passar och hör hemma i förskolan. Ett exempel som lyfts upp är

föreställningen att det finns könsbestämda yrkesval och att kvinnor inte är bäst lämpade till att exempelvis byta ett tak. På samma sätt är män inte bäst lämpade till att ta hand om barn i förskolan. Utifrån det kan vi se hur kön görs när det gäller yrkesval för män och kvinnor. De som kan hända när ett visst kön kopplas till ett yrkesfält är att män som kategori beskrivs som

“normbrytare” när det söker sig till ett yrkesfält som anses vara kvinnligt. Då kan det uppstå en reaktion där de som bryter mot normen görs till avvikare. Dessa könsbaserade

föreställningarna kring män i förskolan kan vara orsak till att vårdnadshavare inte vill att en män ska byta blöja på deras barn eller assistera vid toaletten. Det kan bero på att män

framställs som lustfyllda (Connell 2008:83) samtidigt som barn konstrueras som oskyldiga och svaga varelser som behöver skyddas från övergrepp (jfr. Bergström et al 2018:1882).

Kulturella föreställningar är inte enbart något som finns i tankar eller vad människor säger, de får reella effekter det vill säga : Om män inte får byta blöja på barn enligt vårdnadshavarens önskemål leder det till att det blir en orättvis arbetsfördelning mellan manliga respektive kvinnliga pedagoger. Detta är även något Pruit (2015:519) upptäckte då reglerna i den förskola han observerade hade infört en regel om att män inte fick vara ensamma med

barnen.Trots att intentionen från förskolans ledning var att dämpa misstänksamheten kring de manliga pedagogerna upplevde de kvinnliga pedagogerna att det var en orättvis

arbetsfördelning där kvinnorna fick utföra fler arbetsuppgifter än män. På en personlig nivå kan detta arbetssätt vara något som påverkar oss i vår profession, och kollektivt påverkar det oss utefter de kön vi tilldelas. Eftersom det blir ett problem inte bara på individnivå för en man i förskolan utan även på gruppnivå där de kvinnliga pedagogerna behöver belasta sig med fler arbetsuppgifter för att “skydda” sin manliga kollega från misstankar.

31

Munk (2015:29) uttrycker i sin studie att kvinnor tar en beskyddande roll för sina manliga kollegor där de känner en empati över oron som män känner om misstankar. Mäns oro för att bli misstänkta kan få konsekvenser för relationen till barnen (jfr. Munk 2015:28). Bilden av genus skapar en stigm inför barn i förskolan där den manliga pedagogen inte utför så kallad

“kvinnliga” arbetsuppgifter som blöjbyten. Män konstrueras som befriade från

arbetsuppgifter som kvinnor måste utföra. Att enbart kräva att kvinnor får byta blöja på barnen är något som kan vara svårt att upprätthålla på grund av bemanning och storlek på barngrupp (jfr. Munk 2015:31). Barn observerar en ojämlik arbetsfördelning redan från barndomen vilket formar deras bild av genus och jämlikhet. Pojkar som upplevs feminina hamnar lägre i maktordningen av barngruppen än pojkar som upplevs som maskulina. En sådan maktordning kan kännas igen från det intersektionella perspektivets maktanalyser där det finns underordning och överordning mellan individer och grupper (De los Reyes &

Mulinari 2005:17). Om män följer detta förbud från att byta blöja eller assistera vid toalettbesök finns det ett pris som kommer med det. Priset blir i detta sammanhanget en ojämn arbetsfördelning bland män och kvinnor.

Arenor som hemmet eller förskolan är motståndskraftig mot förhandling eller görande av kön. Exempel förmås män till att ta ut föräldraledighet så att de kan vara hemma med sina barn under en period och sköta omvårdnaden medan kvinnan är ute och jobbar. I detta exempel förhandlas relationen till olika arenor där könsrollerna byter plats från att tidigare föreställningar om att kvinnor stannar hemma och sköter barnen medans männen är ute och jobbar. Ur ett genusperspektiv så kan vi uttolka ett steg närmare mot jämställdhet när det kommer till omvårdnad i hemmet.

Förtroende för en manlig pedagog behöver byggas upp, medan förtroende för kvinnor redan är givet. Enligt vissa av våra informanter passar inte män in i förskolan medan andra menar på att män är de roliga som bjuder på sig själva i barngruppen. En av föreställningarna som fångade vår uppmärksamhet var att den manliga pedagogens närvaro också är en säkerhet och en trygghet. Men den omvårdnad tryggheten tillskrivs fortfarande kvinnan. Connell (2015:59) menar att vissa människor behandlar den manliga och kvinnliga kroppen som en slags maskin som producerar genusskillnader. Föreställningen om att män inte kan ha en omvårdande roll skulle man kunna jämföra med att män har väldigt få eller inga intima relationer (Herz 2011:26). Detta levnadssätt som män har haft i flera decennier kan vara en faktor till varför föreställningen att mäns närvaro automatisk inte förknippas med intim omvårdnad.

32

En fundering vi stött på under vår studie är könsfördelningen i förskolan. Det finns argument för att män behövs i förskolan som manliga förebilder, speciellt för pojkar. Men det är inte riktigt hela bilden av varför män behövs. Förhållningssättet till barn ur ett genusaspekt är viktigt för jämställdheten. Män i förskolan behöver betraktas som en pedagog i första hand, inte enbart som man (SOU 2004:115:42). Vad förskolepersonalen har för kön ska inte spela någon roll när det kommer till fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar. Vad som också framkommer som argument i regeringens rapport är att det är viktigt att visa att kvinnorna inte är de enda som kan stå för omvårdnad, utan det där både kvinnor och män som kan utföra dessa uppgifter som är avsedda och vara en feminin uppgift. Det finns ett argument om att en ökad andel män i förskolan med en jämn könsfördelning leder bland annat till en ökad trivsel på arbetsplatsen bland de anställda. En jämn könsfördelning skapar per automatik en bättre utveckling och kunskaper som leder till större möjligheter i diskussioner samspel med varandra (ibid). Dock har det varit svårt att få en jämn könsfördelning i förskolan då bland annat “pedofildebatten” under den senaste delen av 90-talet skapade ett nytt stigma kring män i förskolan. Det var en debatt som skapade en oro hos manliga anställda i förskolor och många män kände sig ifrågasatta vilket problematiserade yrkesrollen för män, den i sin tur leder till att män inte lockas till att arbeta i förskolan (SOU 2004:115:45). Det framkom under intervjuerna att män skulle kunna lockas mer till att arbeta i förskolan om lönerna höjdes.

Informanterna lyfter fram att en högre lön skulle kunna dra till sig fler män till förskoleyrket vilket hade gjort att det var mer vanligt med män som arbetar i förskolan. Genom att

normalisera att män arbetar i förskolan skulle troligen även förtroendet för män öka då det inte blir lika stigmatiserat med en mans närvaro i förskolan. Att attrahera fler män till förskolan kan i sin tur göra det möjligt att ändra föreställningen om att män inte är lika kapabla till omvårdnad av barn som kvinnor är.

Frågan som uppstår från oss är om politiker vill uppnå en jämlik könsfördelad arbetsplats för statistikens skull eller om de vill bidra med fler manliga förebilder i förskolan? Då Connell (2015:19) tidigare sagt att maskulinitet och femininitet inte är något man föds med, det egenskaper man lär sig. Om man då utgår från Connells (ibid) påstående borde en kvinna kunna vara en maskulin förebild för pojkar i förskolan och vise versa. Eftersom det är brist på män i förskolan, ställer vi oss frågan. Strävar förskolor efter att anställa en typisk maskulin man eller eftersträvar de att anställa män som bryter mot normen “maskulinitet”? Är det då brist på män i förskolan oavsett om den manliga pedagogen lever upp till normen. Eller är det en maskulin förebild som förskolan brister på?

33

6.1 Metoddiskussion

I vår studie utgick vi från semistrukturerade intervjuer för att kunna få svar på våra frågeställningar. Vi genomförde intervjuerna digitalt via Zoom, vilket gjorde att

vårdnadshavarna kunde befinna sig hemma i en trygg miljö under intervjun. Fördelen med digitala intervjuer var att vi kunde spela in intervjuerna utan att behöva köpa en diktafon, vilket sparade oss både tid och pengar. Digitala intervjuer gjorde det även möjligt för oss att göra intervjuerna utan att behöva ta oss till en mötesplats för att träffa vårdnadshavarna vi skulle intervjua och vårdnadshavarna blev mer lättillgängliga för en intervju.

Nackdelen vi upplevde med de digitala intervjuerna var att det var svårt att läsa av

vårdnadshavarnas kroppsspråk. Det hände emellanåt att vi avbröt varandra under samtalen, vilket vi inte tror hade skett i samma utsträckning under fysiska intervjuer. En annan nackdel vi upplevde med de digitala intervjuer var oväsen från familjemedlemmar, tv apparater och trafik ljud med mera i bakgrunden som gjorde det svårt för oss ibland att kunna höra vad vårdnadshavarna sa. Det ledde till att vi ibland fick avbryta informanterna för att upplysa om att vi inte kunde höra vad dem sa och be dem upprepa. Svårigheter med att kunna höra vad informanten sa visade sig också under transkribering processen där vi ibland fick spola tillbaka ett flertal gånger för att försäkra oss om vad de sa.

Vi har diskuterat intervjuerna i efterhand och samtalat om hur våra relationer till

vårdnadshavarna påverkar intervjuerna. Då föreställningar om män i förskolan och övergrepp är ett känsligt ämne att prata om, var vi oroliga över att vi inte skulle kunna få en uppriktig intervju med en främling. Vi kände därför att det var bäst att i vår urvalsprocess intervjua personer som vi hade en relation med och som kunde prata öppet med oss, men ändå föra en seriös dialog. Stämningen var till största del seriös men det dök emellan upp lättsamma stunder där vi tillsammans med vårdnadshavarna kunde skratta åt bland annat

felformuleringar. De föreställningarna vi fick ta del av är seriösa gestaltningar från

vårdnadshavarna och vi upplevde inte att det var som de försökte tillfredsställa oss med sina svar. Vi noterade deras trovärdighet när de inledde sina meningar med “ska jag vara helt ärlig” eller “jag tror helt ärligt”.

Vi har i efterhand analyserat våra intervjufrågor och kan tyda att våra frågor öppnar upp för svar som skulle kunna uppfattas som sexistiska när inte hela dialogen visas. Vi har plockat ut citat från en kontext där de hör hemma. När vi utformade våra grundfrågor hade vår studie en frågeställning som i efterhand reviderades, det medförde att frågorna vi hade utformat var

34

mer passande till vårt tidigare syfte som var Hur den mediala bilden av sexuella övergrepp mot barn i förskolan påverkar vårdnadshavares förtroende. Vi insåg att insamlandet av vårt material till syftet hur den mediala bilden påverkar vårdnadshavare inte var rimlig utifrån vår kapacitet. Därför ändrade vi syftet till att analysera och diskutera hur bilden av manliga pedagoger konstrueras i förskolan genom intervjuer med vårdnadshavare. Även syftet var ändrat så hade vi tillräckligt med material från intervjuerna för att kunna besvara syftet utifrån frågeställningarna.