Carl reflekterar över processen och resultatet

I hantverket söker jag ständigt efter mina händer och omformulerar

fingertopparnas iakttagelser till känslor och ord i mitt huvud. På vägen där emellan händerna och mitt intellekt förstår jag vad jag ska göra härnäst, hur problemet ska lösas. Jag gör samtidigt iakttagelser om hur min kropp fungerar, känner muskulatur och får mina sinnen att samarbeta, jag lär känna mig själv och det påverkar mina val.

Processen jag beskriver är högst personlig och ofta svår att

konkretisera. Det är ett arbetsmönster som tar tid och behöver utrymme för reflektion. Under min utbildning har tiden för reflektion varit knapp och av den anledning i många fall gjort mig delad om vart mitt hantverk är på väg, vad mitt syfte med arbetet är. Det har lett till frustation, uppgivenhet och ifrågasättande av mina arbetsmetoder. Syftet är kopplat till olika frågor; hur ska jag göra, varför ska jag göra, vad blir det jag gör, vad säger det jag gör om mig själv och hur jag ser på min omgivning? På min ena sida har jag ett mer konstnärlig och utforskande tankesätt och på min andra sida ett mer konkret och rationellt. Min önskan har varit att kunna kombinera dessa två men jag har inte riktigt vetat hur.

Då vi under vår utbildning styrs efter förutbestämda

tillämpningsuppgifter vi sedan utför har jag haft svårt att finna tid för dessa självreflekterande frågor. Detta individuella utforskande har blivit något som alltid fått stå åt sidan för deadlines eller förväntade prestationer. Dessa tankar jag beskriver ser jag som en ständig diskussion men nånstans måste

diskussionen konkretiseras med tydliga argument. Det var där jag och Oskar fann idén om detta arbete, att vi måste börja formulera och visa vikten av vad dessa reflektioner kan ge oss och hur det bidrar till vår kunskapsutveckling.

Detta arbete har fortsättningsvis varit ett utforskande av mina värderingar och erfarenheter då jag hela tiden tvingats argumentera och motivera mina val. Det har lett mig till just dessa frågor om vad jag gör, hur jag gör och varför jag gör. Frågor vi under vår utbildning bara berör under en

teknisk nivå. Men i och med vårt arbete har jag fått utrymme att också fundera inom en självreflekterande kontext. Därför har också sökandet av mer

intellektuell mening och formulering av mitt individuella hantverk varit återkommande. Jag har med hjälp av vår metod börjat förstå hur denna formulering konkret kan gå till. Genom att synliggöra och analysera mina val har jag funnit större mening i att fortsättningsvis söka formuleringar och syftet med mitt hantverk.

I utförandet av vår metod har jag inte bara haft en vilja att undersöka

processen. Mitt förhållningssätt till arbetet med Oskars möbel har också varit att det ska resultera i en fullt trovärdig slutprodukt. Varje del i en möbel står i relation till en annan och måste ses i ljuset av varandra. Sätter jag inte samman samtliga delar och slutför produkten har jag svårare att förstå varje del för sig, funktionellt såväl som estetiskt. Då de saknar sitt sammanhang blir det svårt att förstå bakgrunden till de beslut som fattas. Med Oskars skåp kände jag också för att på något sätt förvalta det han har skapat och ville med ödmjukhet inför hans prestation göra min tolkning så bra jag kan.

Vi kan se i vår resultatsammanställning att bara ett av mina beslut fattats med hänvisning till funktionalitet ur användarsynpunkt. Jag tycker mig ha en drivande vilja att skapa något som fungerar så som det är tänkt att fungera. Jag ser mig själv som en hyfsat utåtriktad möbelsnickare som lägger vikt vid och värderar användarmöjligheter högt. Jag blev därför förvånad av att möbelns tänkta funktion inte kom att styra mina val i högre omfattning utan att det oftare handlat om att hitta arbetsbesparande metoder och arbeta

rationellt. Insikten av detta får mig att fortsättningsvis handla mer medvetet då jag insett att mina val inte alltid är tydligt genomtänkta. Sammanfattningsvis konstaterar jag att de värdegrunder som väglett mig i mina val är min vilja att göra saker så arbetsbesparande som möjligt, min hantverksestetik och min vilja att saker ska fungera i sitt sammanhang.

Eftersom vi har formulerat vår uppgift själva, dess riktlinjer och mål så har min hantverksprocess varit friare. Jag tror att jag har kunnat fatta beslut fri från rådande konventioner och förväntningar vilket lett till en avslappnad och

glädjerik hantverksprocess. Genom att ständigt återspeglas av Oskars argument har vår dialog stärkt flera av mina värderingar. Framför allt att förvalta materialet mer ärligt och fortsättningsvis våga väga in min personlighet ytterligare. Jag vill tydligare ta ställning och argumentera för mina val med självsäkerhet i min arbetsprocess utan att påverkas av yttre omständigheter. Vi behöver i större utsträckning ta oss utanför det vi förväntas göra för att utvecklas och finna perspektiv till varför vi gör som vi gör. Jag vill därför understryka betydelsen av Oskars och mitt samarbete. Genom varandra har vi övat oss på att argumentera och kritiskt granska varandras arbeten. Detta har hjälpt oss belysa våra arbetsmönster och synliggöra konventioner inom vårt utförande. Det har lett oss till nya insikter och framförallt förståelse för en annan hantverkares beslut. Jag vill se vår metod som en förlängning och nödvändig intellektualisering inom ramen för lerning-by-doing pedagogiken.