Gemensam reflektion över resultat

Precis som man inom designfältet talar om forskning om, för och genom design kan man tala om hantverksforskning om, för och genom hantverk. Vårt examensarbete har betoningen ”genom”. All högskoleutbildning bygger på de övergripande målkategorierna kunskap och förståelse, förmåga och färdighet, värderingsförmåga och förhållningssätt. Där vårt examensarbete betonar det sistnämnda. Men det handlar också om kunskap och förståelse genom vårt görande. Vårt examensarbete behandlar förståelse och kunskap som är individuell och personlig, den vi tillägnar oss genom den metod som vi undersökt. Vi skulle kunna se denna metod som ett inslag i den klassiska learning-by-doing pedagogiken. För att tidigt förstå att det finns fler än ett sätt att göra något på. Det finns olika perspektiv och vi ser gärna att man omprövar sina egna övertygelser för att på så vis växa i sin yrkesroll. Då kan

förmodlingen traditionen hållas levande men också stärkas på lämpliga grunder.

“Med yrkeserfarenhet inom t.ex. möbelformgivning kommer också en insikt om hur lite man egentligen kan säga sig veta inom ett så pass föränderligt och subjektivt ämne som formgivning. Denna insikt leder i bästa fall till en ödmjukhet inför andras kunskaper och smak, och en nyfikenhet inför andras experimenterande” (Nobel, 2014, sid. 21).

Vi vill betona vikten av dialog och ett kritiskt förhållningssätt för att undvika att traditionen stärks i sina redan etablerade normer utan att beprövas enligt nya eller andra sätt att göra. Hur vi gör, vad vi väljer och väljer bort bör vara en naturlig del i det reflektionsarbete som följer det praktiska utförandet. Konsekvensen av att vår kunskap är kroppsligt betingad och högst personlig gör att vi måste se till varje individ och skapa förutsättningar för att förstå varandras kunskaper. Att beakta kontext anser vi är en otroligt viktig del i vårt

lärande och som Nobel uttrycker det är det en förutsättning för att skapa ödmjukhet och respekt inför varandra.

Kritik gällande smak och kunskap i en bedömning av någons arbete kan tyckas vara relevant. Däremot om det inte är konstruktivt betingat kan det lika gärna vara ett uttryck för fördomar man besitter. Fördomar om material, relevans, estetik etc. Ett tydligt exempel på detta är hur man inom

möbeltraditionen ser på ändträt, vi har ett fall i vårt arbete där Carl valt att i efterhand limma på en list för att dölja två ändträytor. Detta gjordes utan att aktivt fundera på varför utan mer i linje med vad han upplevt som en

förväntan. Ett annat exempel är beskrivningen av hur man gör sinkor i de två kompendium som ingått i Oskars utbildning i möbelsnickeri. Det står tydligt och klart vilka förväntningar som ställs utan att man för den del på ett konstruktivt sätt beskriver varför. Som student måste man själv i ett

undersökande finna hur saker hänger samman och då tillåtas ta egna beslut. Eftersom vår kunskap är personlig visar den sig också vara öppen för

tolkningar och vad som är rätt och fel går som oftast inte att urskilja. Detta blir också ett starkt motiv till att vi aktivt vill och behöver reflektera över våra val och värderingar.

Som ett resultat av den metod vi utforskat ser vi den återkommande varför-frågan. Den uppstår som en konsekvens varje gång man möter den andres val. Går man in i detalj och analyserar konstruktion, arbetsmetod, estetik etc. märker man snart att ens tolkning och slutprodukt påverkas av minsta åsiktsskillnad. Under arbetet har vi blivit varse både vilka synsätt vi delar och på vilka punkter vi skiljer oss åt. Carl har ett mer konkret, handfast och närliggande perspektiv med funktion och hantverksestetik i fokus. Medan Oskar låtit sig vägledas av sitt etiska förhållningssätt till material och

konstruktion. I bådas fall finns en strävan att möta materialet om än så på olika sätt. Omsorg om arbetsbesparingar väger tungt hos oss båda medan funktion har varit mer sekundärt. Även om estetik har stor betydelse för våra val har det bara i ett av fallen varit absolut avgörande och det är hos Carl. Synliggörandet av våra beslut har visat sig vara viktigt för vår utveckling och förståelse av sammanhang och den tradition vår yrkesroll bär på. Framför allt viktigt för att

nyansera vår lärandeprocess. I exemplet under inledningen med bordskanten där vår lärare med handen bedömer kvalitén kan vi nu möta bedömningen med trygghet och själva avgöra hur relevant vi tycker den är. Vi har förstått att det viktiga är att vi på egen hand tar ansvar och tillåter oss utveckla våra egna värderingar.

Det mest uppseendeväckande och för oss och mest förvånande, är att vår undersökning så tydligt visar att den vanligaste orsaken bakom våra val varit att göra något mer tidseffektivt, på kortare tid och med mindre

ansträngning. Att många av våra värderingar ligger på en så rationell nivå. När vi båda har haft uppfattningen om att vi vanligtvis är mer intresserade av estetisk än att arbeta tidseffektivt. Men sättet att lösa den praktiska uppgiften i vart och ett av fallen har visat på ett glapp mellan det förväntade och det verkliga. Det har gjort oss mer uppmärksamma på vilka värderingar vi har och gjort oss rustade att ta oss an kommande uppgifter med både självsäkerhet och självinsikt.

Vi har visat att genom att ställa sitt eget arbete i perspektiv till någon annans utmanas och i bästa fall formuleras en egen värdegrund. Vi behöver ha stor förståelse för kontext, kunskaper och erfarenheter, även om de som sträcker sig utanför rent praktiska ändamål. Vår ambition är att föra med oss vad metoden visat, ett aktivt reflekterande genom praktik är lika viktigt som görandet självt. Verbaliseringen av våra erfarenheter har varit ett sätt för oss själva att lära känna våra egna värderingar men vi hoppas att den även kan inspirera andra Vi lägger grunden för ett verktyg som kan vidareutvecklas av andra och ge stöd för fortsatt personlig utveckling. Vem utvecklar annars vår tradition om inte vi som bär på den?

4. Referenser