Hantverkarens Val : En metod i att synliggöra valen och värdegrunder i vår hantverksprocess

Linköpings universitet | Carl Malmsten Furniture Studies | Campus Lidingö
 Kandidatuppsats 16 hp | Möbelsnickeri
 VT 2016 | LIU-IEI-TEK-G--16/01135--SE

HANTVERKARENS VAL

En metod i att synliggöra valen och värdegrunder i vår hantverksprocess

The craftsman’s choice

A METHOD OF UNVEILING THE CHOICES AND FUNDAMENTAL VALUES OF OUR CRAFTSMANSHIP PROCESS

Carl Molin & Oskar Johansson

Handledare: Susanna Salifou Nygren, Johan Knutsson
 Examinator: Leif Burman

Linköpings universitet 
 SED581 83 Linköping, Sverige 
 013-28 10 00, www.liu.se

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1 Bakgrund - med tradition och konvention som fond 7 1.2 Problemformulering och frågeställning 9

1.3 Mål / Syfte 10

1.4 Metod 10

2. Utprovning av metod

2.1 Oskar beskriver upplevelsen av Carls skåp 11 2.2 Oskar tolkar Carls skåp i ritning och arbetsprocess 13 2.3 Beskrivning av Oskars ändringar 14

2.3.1 Dolt ändträ 18

2.3.2 Ytor i olika nivå 20

2.3.3 Sinkor 23

2.3.4 Beslag 27

2.3.5 Ribbor 29

2.4 Carl beskriver upplevelsen av Oskars skåp 31 2.5 Carl tolkar Oskars skåp i ritning och arbetsprocess 33 2.6 Beskrivning av Carls ändringar 34 2.6.1 Luckfunktion, gångjärn 38 2.6.2 Massiv lådbotten 41 2.6.3 Handsinkade lådhörn 43 2.6.4 Brutna kanter låda 46

3. Resultat och reflektion

3.1 Resultatsammanställning 49

3.2 Olika skäl till val 50

3.3 Oskar reflekterar över processen och resultatet 51 3.4 Carl reflekterar över processen och resultatet 53 3.5 Gemensam reflektion över resultat 56

4. Referenser

Susanna Salifou Nygren Johan Knutsson


Sammanfattning

Detta examensarbete handlar om hantverkarens val, om orsakerna till de olika valen och vad dessa val säger om hantverkarens värdegrunder. Men framförallt är det ett examensarbete som undersöker en metod för att komma fram till detta.

Våra hantverksprocesser, vårt görande, handlar om att fatta beslut om hur vi ska göra, vad vi väljer och väljer bort. Hantverksprocesser kan vara långa och val påverkas av många olika faktorer, delvis av vad man värderar. Dessa värden skiljer sig bland hantverkare och de formar hantverkarens slutresultat. I examensarbetet undersöker vi vilka värden vårt hantverk vilar på och hur vi utifrån dessa motiverar de val vi gör. Därför utvecklar vi

tillsammans en metod som ligger det praktiska yrket nära till hands där ens egna arbete ställs i direkt relation till den andras utförande. Genom att artikulera denna process förtydligar vi hur detta förlopp ser ut och belyser vikten av att gå djupare in i frågor inom hantverksyrket. På så sätt involverar vi varandra för att aktivt reflektera över beslut som tas i det praktiska arbetet, detta för att inte låta bakomliggande faktorer till valen lämnas outtalade.

Arbetet visar tydligt att Oskars grund för ändringar av Carls lösningar vilar på etiska värderingar i ett förhållande till material och teknik. Att Carl prioriterar hantverksestetik, arbetsekonomi och funktion i högre grad. Vår undersökning visar att den metod vi valt för att synliggöra våra val och värdegrunder som återspeglas i våra val fungerar. Vi har etablerat en på våra grundvärderingar stabil bas utifrån vilken vi nu kan fortsätta att utveckla oss som yrkesverksamma inom möbelsnickarfältet.

Abstract

This thesis is about the craftsman's choices, about why we make certain choices and what they can tell us about our value systems. But above all it is a thesis that explores a method to arrive at this. Our practise and processes mainly consists of making choices based on what to do, what we choose and what we don’t. Craft processes can be long and most choices are influenced by a variety of different factors, in part by what one values. These values differ among craftsmen and they shape the craftsman's end results. We want to examine what values our personal craft’s based upon and how we use those to justify the choices we make. Therefore, we develop a method thats practical and where one's own work is set in contrast to the execution of the other. By articulating this process we try to clarify how this process works to highlights the importance of different matters within the craft profession. In this way, we involve each other to actively reflect on decisions taken within the craft, in order not to let factors that influence decisions be left unspoken.

The method shows it’s clear that Oskars changes to Carl's solutions are based on ethical values in relation to materials and technical practicies to a greater degree than Carl. Carl on the other hand prioritize craft aesthetic, labor economics and function. Our survey shows that the method we have chosen to highlight our choices and the values that are reflected from them, works. We have established our core values as a base from which we can continue to develop as professionals within the furniture craft.

1. Inledning

Vi är hantverkare och har alltid varit intresserade av själva görandet. Ge rum åt en idé, få form på en tanke och uttrycka sig i praktisk handling. Vi är båda skolade i learning-by-doing pedagogiken, och begreppet åsyftar det 1

centrala i John Deweys pragmatiska pedagogik vilken betonar relationen 2

mellan kunskap och handling. Vi har genom detta förstått att den handfasta erfarenheten inte bara driver vår praktiska utveckling utan även vårt teori- och reflektionsarbete. Vi är övertygade om att det är viktigt att även som

hantverkare formulera sig kring dessa teoribildningar. Det handlar om att tydliggöra för sig själv var man är, hur man gör och vart man vill. Är det nu så att vi alla arbetar och agerar utefter ett system av värden, en devis, så har vi försökt formulera vår; den är viktig för att förstå vad det är som driver oss.

I boken ”Den tysta dimensionen” (2013) argumenterar M. Polanyi för människans behov att i en skapandeprocess finna ett syfte som hör till

evigheten. Detta är något som vi vill finna och förankra i vårt arbete. Viljan om att det vi gör också ska var något vi tror på leder oss in på frågan; varför vi gör som vi gör.

- Vi har upptäckt att när vi arbetar reflekteras vår självbild i de objekt

vi hanterar. Vi investerar oss i dess delar och de i sin tur svarar tillbaka. De uppmärksammar oss och får oss att undra om vår plats i världen samt ifrågasätta betydelsen av vårt arbete. Bland dessa frågor söker vi svar, på så sätt drivs vårt arbete framåt.

Vi drivs av de potentiella upptäckter som kan vidga vårt perspektiv och berika oss som hantverkare. 


Begrepp inom pedagogiken, som avser synsättet att lärandet kan fördjupas genom omfattande inslag

1

av färdighetsträning och praktiska tillämpningsuppgifter, exempelvis problemlösningsövningar, laborationer samt diskussions- och presentationsuppgifter och yrkespraktik.

John Dewey, född 20 oktober 1859 i Burlington i Vermont, död 1 juni 1952 i New York i New York,

2

var en amerikansk filosof, psykolog och pedagog (didaktiker).

1.1 Bakgrund - med tradition och konvention som

fond

Under vårt första år på Carl Malmstens Furniture Studies får vi i uppdrag att bygga ett bord ritat av självaste Carl Malmsten. När arbetet står klart väntar vår allra första granskning. Här görs en teknisk bedömning där syftet är att lyfta fram och diskutera konsekvenserna av ens handlag. Tillsammans tittar och känner student och lärare över möbelns alla ytor och kanter. Vid ett tillfälle drar läraren fingret längs en bordskivas övre kant, ser ut att fundera ett slag och säger sedan “det känns som att du har putsat såhär”; han visar i en rörelse, fram och tillbaka hur han föreställer sig att kanten är bruten. Vi som studenter har en grundläggande förståelse för hur man putsar olika typer av ytor. I flera steg bearbetar man ytorna, från ett grövre putspapper och successivt till ett finkornigt putspapper. Vi diskuterar möjligheten till att kanten delvis kan ha blivit putsad mot fiberriktningen och vi ser att det sker en värdering hos vår lärare som väljer att se, känna och ta upp detta som något som man som möbelsnickarstudent bör ha i åtanke, kanske t.o.m. åtgärda.

Vår lärare och även bärare av tradition, identifierar fiberresningen med bakgrunden av sin mångåriga erfarenhet. En person som varit nära och rört sig kring föremål som dessa under större delen av sitt liv kommer ha kunskaper och ett väl formulerat värdesystem. Detta värdesystem ser vi som grund för hur vi tar oss fram i, tolkar och tar beslut i hantverksarbeten. Vad man tycker är rätt och riktigt, det är en sammanhängande uppsättning värderingar som antagits och utvecklats av en person; principer som accepteras av individen eller en social grupp. Dessa värderingar vittnar om etablerade normer eller mål som vi har, de hjälper oss att ta beslut, för vår talan, styr våra reaktioner, ser sammanhang, färgar ens åsikter, identifierar problem och lösningar. Som studenter är vi fortfarande i ett skede där vi i stor utsträckning lär oss oerhört mycket nytt och därför också måste ta ställning till hur vi ser på vårt arbete och vad vi tycker är viktigt.

Det finns en bland möbelsnickare stark hantverkstradition som efterlevs. En möbelsnickares arbetsmetoder är beroende av erfarenhet och de

förhållanden som lärosituationen inneburit. Tradition brukar förklaras som ett handlingsmönster eller tankesätt som överförs från generation till generation och därigenom fortlever. Traditionen är däremot sällan statisk utan återskapas av den nya generationen som tar vid och gör anpassningar till sin samtid. (Almevik, 2014, sid. 10).

Vårt examensarbete är både en följd av våra senaste år som skolade möbelnickarstudenter och en reaktion på den hantverkstradition som efterföljs möbelsnickare emellan. Vi är delvis produkter av vår skola och oundvikligen bärare av den tradition detta innebär. Dessutom hade vi redan en ryggsäck av erfarenheter och värderingar innan vi började på Carl Malmsten Furniture Studies. Detta tillsammans med vårt förhållande till den rådande

hantverkstraditionen blir direkt avgörande för hur vi gör bedömningar och värderar våra hantverksmetoder och resultat. Vi har däremot möjligheten att göra ett aktivt val som innebär antingen en upprepning av vår tradition eller en anpassning som ger perspektiv på vår tradition. Samtidigt är traditionen en kärna som skapar en säker utgångspunkt för kreativitet och kvalitetssäkrande ändringar (Planke, 2003, sid. 62). Förståelsen av traditionen ger frihet att handla som en självständig individ, trygg i sin egen kunskap.

1.2 Problemformulering och frågeställning

Många tekniska kunskaper inom hantverksyrket beskrivs och är överförbara via ett teoretiskt lärande. Det finns även en stor mängd outtalade kunskaper som man som möbelsnickare i hög grad kommer i kontakt med. Genom eget arbete anpassar vi oss praktiskt och teoretiskt för att lösa problem och ta ställning i möbelrelaterade frågor. Även om det bland möbelsnickare finns en stark hantverkstradition som efterlevs skiljer våra arbetsmetoder oss åt även då vi når resultat som liknar varandra. Kunskaperna blir både

kroppsligt betingade och ytterst personliga, vilket kan göra dem svåra att beskriva i ord.

Då våra arbetsmetoder färgar upplevelsen av en möbel blir det för oss naturligt att vilja förstå vad som händer när konstruktionsval och

tillverkningsmetoder förändras. Det är särskilt intressant då vi även upplever att konventioner ofta styr dessa val och då också präglar våra värderingar. Inom vår yrkesroll tycker vi oss se ett okritiskt och oreflekterat

förhållningssätt gentemot rådande konventioner och traditioner. Orsaken bakom, motiveringen och argumenten för valet av en lösning lämnas ofta outtalad. Detta återspeglas också i den föremålshistoriska litteraturen. Frågan om var, hur och när valet är gjort besvaras ofta med precision och trovärdighet men varför-frågan uteblir. Det vill vi problematisera, beskriva och analysera med fokus på vår egna hantverksprocess. Rent tekniskt vet vi hur vårt arbete och hantverk kan beskrivas men det finns en dimension av mjukdata som behöver synliggöras, eftersom mjukdatan i sin tur har något att säga om våra värderingar. För att upprätthålla en så aktiv lärosituation som möjligt vill vi mötas och lära oss att ta hjälp av varandra. Genom vår metod hoppas vi kunna påvisa vikten av relationen mellan studenter men även lyfta vår egna förståelse och fortsatt formulera våra egna värderingar inom yrkesrollen.

Hur återspeglas de värderingar som vårt hantverk vilar på genom de val vi gör i hantverksprocessen och hur kan en metod se ut som hjälper oss att synliggöra dessa val?

1.3 Mål / Syfte

Målet med vår undersökning är att utveckla en metod för att på ett medvetet sätt synliggöra både våra värdegrunder och de idéer som underbygger dem. Syftet är att vi inom vårt fortsatta yrkesliv ska vara medvetna om våra beslut och kunna kommunicera motiven för dessa.

1.4 Metod

Som utgångspunkt i vår undersökning väljer vi att tillverka var sitt skåp. Ett skåp som Oskar tidigare har ritat och tillverkat och ett skåp som Carl tidigare har ritat och tillverkat. Nu gör vi varandras skåp, en ny tolkning av ett tidigare arbete. Dessa skåp vi väljer att tillverka på nytt kommer från en tidigare period av vår utbildning. Skåpen ritades och tillverkades under en övningsuppgift där vi skulle förhålla oss till ett givet material, ett särskilt ändamål och ett

begränsat format. Vi är medvetna om att dessa skåp tillverkades i ett annat skede av vår kunskapsutveckling än där vi befinner oss nu. Vi har ändå valt dessa skåp som utgångspunkt då de bär på våra personliga värderingar. Det är en förutsättning för att metoden ska fungera och att det faktiskt finns en poäng i att reflektera över de val vi tog för två år sedan. Eftersom dessa beslut redan är tagna och utförda sen tidigare finns redan underlag för den tänkta metoden. Då vi tidigare tillverkat dessa skåp under samma uppgiftsformulering blir det mer överskådligt för oss att sortera och jämföra våra beslut. Det hade varit svårare att från början bygga en möbel och sedan jämföra våra val, här finns redan gjorda val. De ger även ett perspektiv på vår kunskapsutveckling, från den period då vi just påbörjat vår utbildning till den position där vi nu befinner oss. Skåpen vi nu tillverkar kommer utgå från originalritningen, Carl utgår från Oskars originalritning och tvärt om, med utrymme för fria tolkningar men utan att förändra övergripande formgivning. De ändringar vi gör skall

motiveras och argumenteras för, det är i dessa ändringar som valen i vår hantverksprocess synliggörs. Val som på ett eller annat sätt har påverkat resultatet och den övergripande upplevelsen av möblerna. Vi kommer

undersöka och reflektera kring bakgrunden av dessa val. Bakgrund och orsak bakom valen kommer även att kategoriseras för att vi enklare skall kunna överblicka vad ändringar berott på och har gemensamt.

2. Utprovning av metod

Ändringarna som görs på de nya skåpen början med att den ene gör en beskrivning av den andres skåp innan fokus riktas mot de ursprungliga ritningarna. Här arbetar vi var för sig och gör egna bedömningar utifrån våra enskilda upplevelser av skåpen och originalritningen, detta för att inte påverka varandras beslutsfattande. Utmaningen ligger i att visualisera både objekt och metod för att på så sätt förstå vilka resonemang vår motpart fört, detta för att sedan kunna motivera och argumentera för en ändring.

2.1 Oskar beskriver upplevelsen av Carls skåp

Jag upplever Carls skåp som ganska traditionellt, det är kvadratiskt med vågräta ribbor runtom dess sidor och front. Man ser tydligt en strävan att uttrycka ro och harmoni. Vid närmare inspektion möter man skåpets riktiga karaktär som ligger i dess yta. Det är ett vågformat mönster som på ett diskret sätt talar om vad det har för avsikt. Det är nämligen gjort för att bära papper, och vad jag förstått specifikt akvarellpapper. Skåpets yttre vill minna om akvarellpapper som blir fuktat, blött, byter karaktär när det används. Öppnar vi skåpet möts vi av ett innandöme som avslöjar allt mer om hantverket och konstruktionen. Här ser vi tydligt hur skåpets stomme är konstruerade av ramar, en klassisk konstruktionsteknik som förstärks av de utanpåliggande ribborna. Innanmätet upplever jag som redovisande då det är nivåskillnader bland de olika delarna vilket särskiljer dom och deras funktion. Inuti hänger tre lådor som i likformighet med skåpets karaktär har fronter med en subtil kurva som adderar elegans och lätthet till ett skåp som i ett rum inte skäms över att ta plats. Eftersom de ska bära papper med målningar är lådorna ganska djupa, konstruktionsmässigt är det en fördel då lådorna fortfarande har yta att

hänga kvar i när de dras ut. Skåpet är till största del gjord i björk som ger ett avskalat något homogent uttryck, den enda avvikelsen är boken vars naturliga plats är som slitlister som lådorna hänger i.

12

fig.1 Original, utfört av Carl

2.2 Oskar tolkar Carls skåp i ritning och

arbetsprocess

Här kommer jag nu redovisa förloppet för hur jag resonerat när jag gett mig i kast med att planera för att bygga min egna version av Carls skåp. Jag arbetar aktivt med både hans ritning och skåp för att bilda mig en uppfattning om hur han tagit sig fram. För att utläsa hans arbetssätt krävs att jag förstår underlaget och att jag kan se resultatet. Bara då kan jag förstå vad som underbygger Carls val utan att fråga honom.

Till synes ser skåpet på ritningen okomplicerat ut, det är uppbyggt av sex ramar där ribbor är falsade i en not som går längs ramarnas ena sidor. Det gör att det tycks enkelt att plugga ihop alla sidor, topp och botten när de är klara. Jag börjar notera saker jag vill ändra på men stöter på problem när jag gör mindre konstruktionsändringar i ritningen. Det tar helt enkelt tid att visualisera konsekvenserna av en ändring i huvudet så jag går steg för steg genom all konstruktion med både ritning och skåp till hands. Jag upptäcker att skåpet är mer komplext sammansatt än jag tidigare trott. I några fall undrar jag om delar av skåpet är efterkonstruerade. Som i att man gjort val efter att man stött på ett oväntat problem som ett resultat av den valda konstruktionen. Jag kan tycka att omvägar har tagits, hur långt ska man egentligen driva något för att nå en vision som kanske inte är fullt förenbar med ens utförande? I

slutändan får detta ändå konsekvenser för skåpet i sin helhet. Jag undrar hur viktigt det varit för Carl att skåpets utsida inte beskriver hur det är konstruerat. Varför har han inte sammanfört hela skåpets konstruktion med den estetiska visionen? Konstruktion och yttre skepnad, bör i min mening inte skiljas åt utan integreras med varandra.

Det står klart för mig att jag vill förenkla tillverkningen genom förändringar som är lättare att tillämpa, för att på så sätt undvika att behöva göra justeringar i efterhand. Även med avseende till den tid som är planerad för tillverkning är det viktigt att arbetet går smidigt genom att jag kan arbeta på ett rationellt sätt. Det absolut viktigaste för mig kommer vara att framhålla

de diskussioner som ändringarna för med sig, utförandet och slutresultatet kommer att vara sekundärt.

2.3 Beskrivning av Oskars ändringar

Efter att ha gjort en revidering av Carls originalritning finner jag följande ändringar rimliga:

I ritningen kan man följa dessa ändringar via markeringar och nummer. För att förtydliga är vissa markerade på fler än ett ställe. Under rubriker som följer diskuteras ytterligare förklaring och motivering för ändringarna i tabellen ovan.

Original Ändring Förklaring

1. Dolt ändträ Tar bort täckande material Tog bort list som döljer

ändträ, för att redovisa öppet

2. Ytor i olika nivå Ramar 1-2 mm tjockare

än paneler

Undvika att ytor med tiden blir ojämna

3. Sinkor Justerade antalet tappar

och sinkor

Ge sammansättning bättre styrka med hänsyn till materialets egenskaper

4. Beslag Ersatta med centrumtapp Rationalisering av

tillverkningen

5. Ribbor Pluggar paneler i ramarna Rationalisering av

tillverkningen

15 2 1 3 2 4 1 5

16 2 2 1 3 4 5

2.3.1 Dolt ändträ

Jag märker tidigt att skåpet har lister limmade längs skåpets övre front både i stomme och lucka. Initialt förstår jag inte vad de fyller för funktion och varför man bemödat sig med att arbeta in dem. Efter en stund inser jag att de är till för är att dölja två ändträytor som blivit en konsekvens av den typ av

konstruktionsprincip som skåpet tillverkats under. Mitt intryck är att det ser både forcerat och ogenomtänkt ut och bestämmer mig för att avstå från dem.

Motivering och argument för ändringar

I många fall är ändträytor ett uppskattat och värdeförhöjande inslag hos en möbel. Det kan vara både vackert och fungera som markör för att snickaren/ formgivaren är införstådd med ämnets beskaffenhet, vilket i sin tur blir estetiskt eftersträvansvärd för de som kan utläsa detta. Ett exempel på detta är hur man väljer att ta ut ämnen ur en planka, hur viktigt det kan vara med ådringens vinkel beroende på applikation, allt för att möta materialets behov. Ibland har jag däremot märkt att möbelsnickare/formgivare i vissa fall väljer att dölja ändträ till fördel för längsträytor. Det är allmänt vedertaget att man i dessa fall konstruerar så att man får bort dessa men det innebär ofta mer arbete i både planering och utförande. Jag har många gånger förundrats över denna vilja, särskilt som frågan om varför ofta slås ned med att man inte tycker att

18

det är passande. I min erfarenhet räcker det inte att ändträytor vittnar om god kunskap och gott handlag, jag uppfattar att tilltaget måste på något annat sätt argumenteras för. Jag själv är av den uppfattningen att ytorna ändträ och längsträ står lika i kurs och att ansvaret att förvalta materialets kvalitéer är upp till oss som formgivare och möbelsnickare. Däremot verkar det som att man inte alltid ser båda ytorna som en naturlig del av trä som material.

Ett underliggande problem är att vi stundtals formger under andra principer än för materialets förutsättningar. Det är lätt hänt att när man tecknar och gör modeller i datorprogram eller på annat sätt använder sig av verktyg som inte är i direkt knutna till materialet. Resultatet är inte sällan att man formger som om trä vore ett material utan ådringar, fiberriktning etc. det som till väsentlig del gör materialet unikt. Strävan efter att tämja materialet ser vi också med t.ex. konstruktionsmaterial som plywood, osb och mdf vilka fyller en värdefull funktion för industrin men sätter också en nya standarder för hur vi ser materialet. Det finns en klar problematik med att bryta ner trä i mindre beståndsdelar, eftersom att egenskaperna förändras såpass radikalt.

Problematiken fortsätter senare när man utvecklar maskiner som t.ex. cnc-fräsar där de i de flesta fall endast används för att bearbeta skivmaterial. På så vis förs vi än längre från ursprunget och får allt svårare att anpassa oss till naturen. Denna utveckling är inte nödvändigtvis negativ men är viktig att förstå för att medvetliggöra sitt förhållande till materialet.

2.3.2 Ytor i olika nivå

Jag fortsätter att se över skåpet och hör mig själv tänka när jag tar en titt på insidan: varför har skåpets botten och lucka, ribbor och ramar i nivå? Jag funderar ett slag på vad det innebär när skåpet över tid kommer att röra sig, expandera och dra ihop sig i takt med klimatförändringar. Kommer de fortsatt ligga jämnt i nivå? I situationen bör man ta flera faktorer i beaktning; vad är det för träslag och hur känsligt är det för luftfuktighetsförändringar?

Dimensioner är ännu en faktor då svällningar kan ställas i procentuell relation till luftfuktighet. Trä strävar efter att nå en jämviktsfuktkvot i förhållande till den omgivande luftens fuktinnehåll. Kommer ämnena från samma del av trädet blir skillnader mindre då de reagera så likt som möjligt. Faktum kvarstår att när träet rör sig kommer det att bete sig olika. Jämnar man två ämnen i nivå och tanken är att det ska vara en plan yta som kommer synas och röras vid har jag svårt att se varför man väljer att göra så. Särskilt med tanke på att

resterande sidor och topp är konstruerat på direkt motsatt vis. Här är ribborna väsentligt mycket tunnare än ramarna. Man kan resonera som sådant att ramarna upprätthåller konstruktionen och att man spar i material genom att göra ribborna tunnare men då borde ju förslagsvis detta även göras på alla inre ytor. Jag funderar på om det kan finnas någon annan praktisk anledning men kan inte se någon. Jag tror att det är av rent estetiska skäl som Carl valt att göra så, men frågan är om han har tänkt på att den ytan som ska vara helt i nivå över tid inte kommer att vara det? Jag misstänker att han kan tycka att det praktiskt sett inte spelar någon större roll men jag bestämmer mig för att förstärka nivåskillnaderna.

20

fig.11 Ändring, insida lucka fig.10 Original, insida lucka

Motivering och argument för ändring

Motiveringen för mitt beslut har att göra med att identifiera och ta vara på materialets kvalitéer och egenskaper. Inom möbelsnickeri lär vi oss att arbeta med materialet, det är viktigt att strävan hela tiden är att gå det till mötes i dess fysiska egenskaper. Annars kan en enkel uppgift te sig omöjlig att utföra. Vi hyvlar inte mot fiberriktningen utan vi hyvlar med. Det är naturligt så, att vi inte försöker tvinga materialet till något det inte vill. Detta beskriver David Pye i boken “The Nature and Art of Workmanship”, där förs ett resonemang kring en typ av “ärlighet” till materialet. Kriteriet är att träts form inte ska ha tagits fram på omvägar eller ha tvingats dit mot dess vilja (Pye, 2010, sid 48). På detta vis kan man objektivt skilja på bättre och sämre sätt att behandla materialet på, bra och dåligt handlag. Min tanke är att även när det kommer till att formge och bygga en möbel vill man undvika att konstruera på sådant vis.

Pye beskriver även ett angränsande problem som har med vår upplevelse av denna “ärlighet” att göra. Han beskriver i ett exempel hur rå träyta som blivit polerad upplevs och vilken tvetydighet vi ställs inför när förväntan inte infrias eller rent av upplevs på direkt motsatt vis.

“Our aversions turns as usual on the feeling that an intension has not been carried out; that something has not been done which ought to have been; that the surface has been polished to make it look smooth and cared for, but then we find we have been cheated and it is not smooth at all. The thing is ambiguous, equivocal. It blows hot and cold with the same breath” (Pye, 2010, sid. 54 )

Så vad händer när man initialt tror att en yta är plan, för att i nästa ögonblick förstå att den inte är det? För att undvika oklarheter i denna situation ser jag till vad andra möbelsnickare gjort före mig. Den brittiska möbelsnickaren Alan Peters har tagit fasta på just detta, vilket påverkade hans stil avsevärt. 3

Alan Peters (17 January 1933 - 11 October 2009) was a Britishfurniture designer maker and one of

3

Föreställ en situation där en fast tapp är genomgående. Efter en viss tid kommer den då omgivande ytan att ligga i en annan nivå än tappens ändträ. Eftersom de båda ämnena beter sig annorlunda när det reglerar sig efter fukt i omgivningen. Alan Peters omvandlade detta problem till ett dekorativt inslag genom att låta tappen sticka ut ifrån ytan. Hans arbete har sina rötter i

traditionen och visar på en djup förståelse och respekt för materialet.

Jag vill framhålla att jag relaterar detta till vardagsobjekt. Självklart finns det tillfällen då illusioner eller vilseledning kan ha sin poäng, men i stort är detta ett viktigt inslag i hantverksyrket. Att “ärlighet” inte bara är gentemot material utan också mot den sammantagna upplevelsen av t.ex. en möbel. Att det jag ser, och den då förväntade upplevelsen sedan stämmer överens med

upplevelsen jag får.

22

fig.13 Alan Peters, bord, genomgående tapp, sida fig.12 Alan Peters, bord, genomgående tapp, topp

2.3.3 Sinkor

Lådorna i Carls skåp är av en enklare konstruktionsmodell. Det jag noterar på lådorna är sättet Carl valt att fördela sinkor och tappar, relationen däremellan möter inte min förväntan på denna typ av sammansättning. Jag brukar resonera mig fram till hur de skulle se ut, gör en snabb överläggning där jag med

hänsyn till konstruktion, hållfasthet, estetik och tid avväger mina beslut. Min bedömning av Carls sinkor är att tapparna är ovanligt stora, känslan som går genom kroppen är att en sådan sinka tappar i styrka, och jag beslutar mig för att justera dess storlek.

fig.14 Original, handsinkor

Motivering och argument för ändringar

Den väsentliga limytan som gör en sinkrads konstruktion stark är den som finns mellan sinka och tapp. De ytor som limmats mot de båda styckens ändträsidor ger över tid inte samma hållfasthet. Det är väl känt i

möbelsnickaryrket att limning mot ändträ kräver olika typer av fogar för att bilda en stark sammansättning, eftersom lim som appliceras på ändträ sugs upp och in i trät istället för att stanna på ytan.

Problemet jag upplever med Carls sinkrad är att dess konstruktion inte ser ut att ge optimalt med limyta i längsträ. Däremot är Carls sinkrad med största sannolikhet fullt tillräcklig för att sitt ändamål. Problemet har mer att göra med min känsla inför hur den ser ut. Relationen tapp och sinka är inte endast en fråga om hållfasthet utan även som estetiskt tilltag. Precis som att en stol kan se stadig eller ostadig ut vittnar en sinkrad om hur hållfast den är samtidigt som man vill att den ska vara vacker. Frågan är ju dock var och hur jag har lärt mig och tycker att en sinkrad borde se ut.

Jag har två kompendier till hands som beskriver hur man tillverkar sinkor på bästa sätt, dessa har varit en del av min utbildning till

möbelsnickare. De är särskilt intressanta då de legat som grund för mig när jag lärt mig att göra sinkor och hur de bör se ut. Jag återvänder till dessa för att läsa om indelningen av sinkor och tapp. Det första är taget ur en bok i utbildningssyfte och konstaterar:

Att komma med någon allmängiltig regel angående tapparnas antal och avstånd för alla de fall som kan tänkas uppstå i slöjdundervisning går ej. Ska sinkningen bli estetiskt tilltalande, får ej tapparna placeras vare sig för lätt eller för glest, utan det gäller att finna det rätta lagom.

Man brukar räkna med att samtliga tappmellanrum skall vara bredare än tappstyckets halva bredd. Härvid utgår man ifrån avståndet mellan tapparna på styckets insida.

Här konstateras då att det inte finns en indelning som alltid är rätt men att det däremot finns en kvalitetsbedömning som görs utifrån ett estetiskt önskemål. Fortsättningsvis förklarar man:

Ju smalare tappar desto vackrare sinkning är en gammal känd regel.

Överdrivet sneda tappar försvårar endast utförandet, ty av naturliga skäl brytas sinkornas hörn lätt av under arbetets gång. Dessutom gör de sinkningen ful. 4

Förutom att beskriva på vilket sätt man markerar, sågar och hugger ut sinkor och tapp finns det en rad exempel på hur viktigt det är att man är uppmärksam på att dimensioner och indelningen görs på ett sätt så att det blir estetiskt tilltalande. Den information som har med hållfasthet att göra i indelningen är beskrivningen av att halvtapparna (delvis de som sitter längst ut på

tappstycket) bör göras större än resterande tappar för att undvika att tappstycket spricker när man sammanfogar tapp- och sinkstycke.

Se Bilaga 1

4

I nästa kompendium ser vi ett mer konkret exempel på hur stora tapp och sinka bör vara i förhållande till varandra men inte direkt hur många som bör finnas på ett stycke. Här ser vi återigen hur man uppmanas att hålla sig till en viss typ av estetik, däremot finns här inga exakta regler för vad det faktiskt är förutom att ritsar är fula. Detta är i min upplevelse ett klassiskt exempel på den typ av 5

norm som kommer ur traditionen och som aldrig får en bättre förklaring än att det redan finns ett konsensus som man ska förhålla sig till. Hur jag påverkats av detta är svårt att avgöra, däremot anser jag att denna typ av kutym är direkt olämplig i utbildningssyfte och inskränker på studenters egna beslutsfattande och reflektionsarbete.

Se Bilaga 2

5

26

2.3.4 Beslag

Något jag visste tidigt att jag skulle ta upp till granskningen av Carls möbel var det beslag som luckan sitter i. Min instinktiva reaktion är den att jag inte ser behovet av beslaget. Ett syfte skulle möjligtvis vara att man får tillfälle att öva i att fälla in beslag. Jag tycker mig se bättre alternativ, mindre arbete och material, samma funktion. Beslag i mässing känns som ett förlegat sätt att göra en möbeln mer attraktiv på, möjligtvis ringer nostalgiklockorna hos den äldre generation möbelsnickare när de söker efter kvalitativa egenskaper hos en möbel. Jag ersätter beslaget med en centrumtapp i bok.

Motivering och argument för ändringar

Ändringen är både material- och arbetsbesparande, och det finns även en vilja hos mig att hellre göra lösningar i trä där andra tilltag inte krävs.

Mässingsbeslaget är självklart ett sätt att försäkra kvalité över tid eftersom det kommer hålla längre än en centrumtapp, men det gör också att man inte

behöver fundera på hur man skulle kunna lösa funktionen i trä vilket jag finner mer intressant. Jag är inte metallarbetare och skulle själv inte välja att

installera sådana gångjärn om det inte var absolut nödvändigt. Samtidigt har frågan om varför det är standard inom möbelsnickeri att använda

mässingsbeslag hängt med enda sedan jag började snickra. Jag har lärt mig att till skillnad från andra metaller är mässingen lättarbetad eftersom att det är en mjuk metall. Den går enkelt att justera efter behov med redskap som fil till skillnad från t.ex. stål som är ett vanligt alternativ till mässingen. Däremot finns idag andra mjuka metaller så som aluminium, men i min erfarenhet används det sällan inom möbelhantverk. Mässingsbeslag fortsätter att vara en del av den möbelkultur som traditionen för med sig.

28

2.3.5 Ribbor

Den sista noteringen jag gör i min analys av Carls skåp har med

ramkonstruktionen att göra. Carl har valt att fästa varje ribba med tapp och fals. Ett tillverkningssätt som är rationellt då man enkelt ställer in en fräs och sen bearbetar alla ämnen i ett steg. Det är också en väl uttänkt och beprövad konstruktion som håller så länge som ramen sitter ihop. Min situation är delvis att jag saknar den klingan som Carl använt samt att jag vill förenkla arbetet med att sätta samman konstruktionen.

fig.20 Original, bildkollage på tillverkning av ribbor

Motivering och argument för ändringar

Carls sätt kräver en hög precision om man vill att sammansättningarna ska passa perfekt, jag har även en misstanke om att det kommer kräva en limning som är mer komplicerad än på det sätt jag själv valt att göra. Jag bestämmer mig för att limma konstruktionsramarna i förhand och i efterhand limma och tappa var ribba i varje ände. Det gör att jag kan enkelt limma varje del för sig och sedan borra för hål och plugga. I ett långt perspektiv förlorar antagligen min konstruktion i hållfasthet efter den tid som limmet skulle ge vika. Däremot skulle det då inte vara några större problem att laga eftersom de är fästa på utsidan, oberoende av resterande konstruktion.

30

fig.22 Ändring, limmar och pluggar ribbor till ram

2.4 Carl beskriver upplevelsen av Oskars skåp

Mitt första möte med Oskars skåp leder mig in på frågor om hur vi definierar olika möbeltyper. Vi söker ofta efter definitioner och vill ha “rätta”

benämningar på det vi talar om, för att underlätta vår kommunikation men också för att undvika missförstånd. I detta fall undrar jag om Oskars möbel faktiskt är ett skåp? Och behöver vi verkligen ha den definitionen? Jag tor att om vi alltid söker samförstånd i benämningar riktar vi mindre fokus på vad det faktiskt är vi ser. Vi övar oss heller inte på att beskriva vår upplevelse av föremålen i andra ord än de definierade. En möbel kan vara så mycket mer än vad vi inom definitionen är överens om.

Oskar har ritat en möbel som jag tycker rör sig någonstans mellan skulptur och funktionell möbel. En av Oskars målsättningar med arbetet har förmodligen varit att utforska dessa förhållanden. Genom att skapa något som är svårt att definiera ifrågasätter och synliggör man normer. Ett ifrågasättande som alltid är nyttigt för vårt kunskapsutvecklande, för att förstå nya

sammanhang, hitta andra lösningar och utveckla nya benämningar. Oskar har skapat en vägghängd förvaring med stor utstrålning och karaktär som får mig att tänka om. Alster som dessa ger kritiska perspektiv på möbelsnickarens ofta traditionsbundna formgivning.

Möbeln består i huvudsak av tre lådor, en är stängd med lucka och de andra två är öppna. Möbeln blir komplett med tre gerade kuber som lådorna löper fritt genom, här är också slitlister infällda. Konstruktionen är i övrigt redovisande och mycket enkelt utfört. Det går att tyda samtliga

sammansättningar utan att behöva läsa ritningen. Ett svartvitt mönster som liknar träbark pryder framsidan av möbeln.

32

2.5 Carl tolkar Oskars skåp i ritning och

arbetsprocess

Jag kommer i följande text förklara hur jag väljer att arbeta med Oskars ritning och tillverkning av möbeln. Vilka frågor jag ställs inför och hur jag resonerar för att ta mig fram. Jag märker ganska snabbt med Oskars ritning att det kommer att bli problematisk att göra ändringar. Dels för att möbeln består av ganska få delar och av den anledningen inte heller har särskilt många tekniska detaljer att ta hänsyn till. Också för att ändringarna jag väljer måste motiveras på ett trovärdigt sätt. Ibland slänger man ur sig att “min lösning blir bättre” men ofta utan att fundera ytterligare på varför. Jag måste beakta i vilket sammanhang originalet är tillverkat. Hur skiljer sig mina förutsättningar idag från de förutsättningar Oskar hade att utgå ifrån för två år sedan?

Jag är framförallt intresserad av hur mycket mitt utförande påverkar slutprodukten. Kan jag avgöra om mitt hantverk per automatik medför förändringar trots att jag inte ändrar några tekniska lösningar? Hur mycket färgar jag slutresultatet? Genom att ha dessa frågor i åtanke hoppas jag kunna synliggöra min karaktär och hur den skiljer sig från Oskars. Jag försöker fortsättningsvis fokusera på det handfasta skapandet och låta de tekniska ställningstaganden styras efter det.

När jag skapar en möbel vill jag att resultatet verkligen ska fungera, jag lägger stor vikt vid funktion och söker ofta enkla lösningar. Jag tycker mig även se liknande värderingar i utförandet av Oskars skåp. Kan detta påverka mina val? Eller kommer det snarare stärka och tydliggöra mina värderingar? Efter fortsatt arbete sittandes vid Oskars ritning väljer jag av olika anledningar att göra en del tekniska ändringar. Jag börjar förstå hur jag förhåller mig till vad Oskar har tillverkat. Nästa steg blir att pröva noteringar jag gjort på orginalritningen innan jag har klart för mig hur mina ändringar ska utföras. Mitt arbete får fart och utvecklas bäst i verkstan. Jag sitter gärna ner, planerar och arbetar med ritningen men det är i verkstan som jag förstår. Det är mitt handfasta görande som för mitt arbete framåt, för att ta reda på vad som fungerar bäst prövar jag mig fram.

2.6 Beskrivning av Carls ändringar

Efter att ha gjort en revidering av Oskars originalritning finner jag följande ändringar rimliga:

I ritningen kan man följa dessa ändringar via markeringar och nummer. För att förtydliga är vissa markerade på fler än ett ställe. Under rubriker som följer diskuteras ytterligare förklaring och motivering för ändringarna i tabellen ovan.


Original Ändring Förklaring

1. Luckfunktion, gångjärn Skjutlock Komplicerad funktion

2. Massiv lådbotten Plywood lådbotten Lådan behöver

stabiliseras av en stum lådbotten

3. Handsinkade lådhörn Tappade hörn med fals Arbetsbesparande

4. Brutna kanter låda Fasade kanter med fräs Estetiska, ergonomiska

skäl

35

900

650

FÖRESKRIFTER

ALLA MÅTT I MM SKALA 1 : 1 DÄR EJ ANNAT ANGES ALLA KANTER BRYTES GRUNDLIGT FRONPANELENS YTBEHANDLING FINNES I BILAGAN

FÖRKLARINGAR

MATERIAL: KONSTRUKTION I MASSIVTRÄ

FRONTPANEL OCH LÄNGSGÅENDE DELAR AV KLAFF I BOK OCH RESTERANDE I BJÖRK.

KONSTRUKTION: FRONTPANEL SKRUVAS

FAST I LÅDBOXARNA ALLT ANNAT SAMMANSÄTTS MED C-TAPP UPPHÄNGNINGSHÅL FRÄSES

BESLAG: GÅNGJÄRN YTBEHANDLING: BEHANDLAS MED OSMO

HÅRDVAXOLJA SAMMANSTÄLLNINGSRITNING SKALA 1:10 FRONTVY SIDOVY PLANVY RITAD AV O J DATUM 2014 Apr.

GRANSKAD AV VYPLACERING SKALA

1:1/1:10

TITEL/BENÄMNING

SKÅPUPPGIFT MÖBELSNICKERI 2

Carl Malmsten - Furniture Studies Formgiven av Oskar Johansson

A A

C C

B B

SNITT A-A SNITT B-B

SNITT C-C FRONTVY

PLANVY

SIDOVY

fig.25 Originalritning inringat där ändringar är gjorda

1 2 3 1 2 4

36

fig.26 Reviderad ritning inringat där ändringar är gjorda

1 1 3 2 4 2 3

2.6.1 Luckfunktion, gångjärn

Oskar har här använt sig av ett ganska stort gångjärn placerat på ett litet och otillgängligt ställe. I detta fall känns tillämpningen av gångjärnet både

komplicerat och onödigt. Den medförda ansträngning som det innebär att fälla in ett gångjärn på denna låda tycker jag mig inte kunna motivera. Metallen verkligen ropar med sin närvaro och jag har svårt att se motivet för denna lösning såvida den inte är estetisk grundad. Kan det ha varit så att Oskar bara hade tillgång till detta gångjärn, fanns det ekonomiska eller andra rationella anledningar? Jag väljer att förändra funktionen och ersätta luckan och gångjärnen med ett lock.

38

fig.29 Original, gångjärn öppen lucka fig.28 Original, gångjärn stängd lucka

Motivering och argument för ändringar

Min generella uppfattning är att välja bort användandet av gångjärn så ofta man kan. Då menar jag främst gångjärn av ett annat material än trä, t.ex. stål eller mässing. Infällning av ett gångjärn för alltid med sig bearbetning av metallen vilket ofta är tidskrävande och kräver hög precision. I de fall man kan, tycker jag man ska sträva efter att lösa önskad funktion på annat sätt. Genom att hitta en mer integrerad lösning eller förändra konstruktion så gångjärn inte längre behövs.

Skinande metall tillsammans med trä uppfattar jag i många fall som en onaturlig kombination. Jag hade hellre i dessa fall valt en lösning som inte är så utstående och mer naturlig i linje med träets egna estetiska kvalitéer.

Även metoden som följer inpassning av ett gångjärn känns motsägelsefull. När metallen filas i nivå med träet skapas massa metallspån. Spån som ofta sätter sig i träets porer och blir omöjligt att få ut. Gångjärn av högre kvalité är också mycket dyra. De är ofta handgjorda och kostar ibland lika mycket som

trämaterialet för hela möbeln.

Min ändring av Oskars val av gångjärn medför ett enklare estetiskt uttryck och den effektiviserar även min tillverkningsprocess. Jag slipper inpassning av gångjärnen och jag behöver inte heller av den anledning bearbeta något annat material än trä. Jag behöver heller inte bekosta

specialtillverkade gångjärn och eventuellt skruv som passar. Funktionen blir dessutom annorlunda och det öppnar för nya användningsätt av möbeln. Det går nu att använda locken som skjutlock men även ha helt öppna lådor.

40

fig.30 Ändring, öppet lock

2.6.2 Massiv lådbotten

Inom traditionen talar man främst om två olika typer av lådbottnar som går att använda, den ena är massiv den andra är av skivmaterial t. ex. plywood. Skillnaden mellan dessa två är att en massiv botten rör sig, expanderar eller krymper beroende på det rumsliga klimatet. Skivmaterialet rör sig inte alls i samma utsträckning. Väljer man en massiv lådbotten vilket Oskar i detta fall har gjort måste man därför konstruera lådan på så vis att lådbotten har möjlighet att röra sig.

Motivering och argument för ändringar

Bottens rörelse justeras ofta genom att man limmar fast botten i framstycket av lådan och låter den sedan röra sig fritt mot bakstycket, förutsatt att lådbottens fiberriktning är motsatt sidostyckets. Denna typ av lådbotten tycker jag är lämplig när man tillverkar byråer eller lådor som har ett tydlig framstycke och bakstycke, där bakstycket är dolt när möbeln inte används.

Oskars lådor har inget tydligt framstycke eller bakstycke utan ser mer ut som ett skrin rent konstruktionsmässigt. Oskar har ändå valt att använda sig av en massiv lådbotten. Det är en mycket långsmal låda och det skulle bli mycket arbete att tillverka en lådbotten med motsatt fiberriktning från lådsidorna. Jag finner ingen anledning av att göra en massiv lådbotten utan väljer att använda mig av fanerad plywood som botten.

Med plywood som lådbotten har jag möjlighet att limma botten i alla notspår. Detta bidrar till att jag får en möjlighet att stadga upp lådan på mitten då den är lång och skulle må bra av ökad stabilitet. Rent tekniskt är detta också en rationalisering av tillverkningsprocessen då jag slipper att konstruera om lådan för att uppnå samma stabila resultat med en massiv lådbotten.

42

2.6.3 Handsinkade lådhörn

Oskar har valt att handsinka hörnen på lådorna. En högst traditionell sammansättningsmetod, förhållandevis komplicerad och tidskrävande. Metoden ger en mycket slitstark fog som lämpar sig bra vid konstruktion av olika hörn.

Genom åren har jag sett en uppsjö olika versioner av sinkor, främst ur brittisk och amerikansk hantverkskultur där sinkor tycks ha blivit ett av de sätt som möbelsnickare visar teknisk skicklighet men även personlig smak på. Sinkor har inte bara att göra med fogens styrka utan verkar med tiden ha utvecklats till att handla minst lika mycket om estetik. Av den anledning är det också en metod som ofta bedöms och som möbelsnickare gärna vill kunna stå bakom och känna sig stolta över. Handsinkningen är ett exempel på hur konventioner har fått en sammansättningsmetod att stå oförändrad kvar över generationer. Metoden vittnar självklart om ett skickligt utförande och eftersom det är komplicerat att tillverka förstår jag att man blir imponerad av ett felfritt resultat, det blir även jag. Frågan är bara vad som händer med alla andra metoder, som får stå i skuggan av handsinkningen?

Jag tycker det är hög tid att börja lägga fokus också på andra metoder och nyansera sättet vi inom yrkesrollen talar om handsinkning. Det finns på grund av konventionen metoder som jag i lådkonstruktioner aldrig utövat. Jag väljer i detta fall att därför pröva en annan sammansättningsmetod för att konstruera lådan.


Motivering och argument för ändringar

Jag ville använda mig av en annan metod än sinkning, därför valde jag att ta bort sinkorna också för att jag tycker i detta sammanhang det känns rimligare med en enklare rationell sammansättning. Jag gör en fals i framstycket och centrumtappar lådförstycke med sidostycke. Denna sammansättningsmetod belyser inte bara andra metoder utan sparar även mycket tid i min

arbetsprocess. Detta är en effektiv förenklad lösning som visserligen inte är lika slitstark som sinkning men jag väljer att genom denna metod framhålla det estetiska uttrycket.


44

fig.34 Ändring, falsat lådhörn sett från lådans kortsida

2.6.4 Brutna kanter låda

Jag tycker vi borde fundera över kanter ett steg till. Denna lilla yta får allt för sällan uppmärksamhet trots att de olika bearbetningarna i stor utsträckning bidrar till hur man upplever en möbel. Kanterna hos olika möbeltyper brukar vara antingen rundade, fasade eller lätt brutna. Kanterna kan inge olika uppfattningar rent visuellt av objektet så som t. ex; tung, mjuk, hård eller lätt men främst fyller kanter ett praktiskt behov. Det är vedertaget att man inom t.ex. tillverkning av stolar väljer att bryta samtliga kanter runda. Detta för att det ur användarsynpunkt fungerar bättre, en rund kant är skönare mot kroppen än en bruten kant.

En bearbetad kant vittnar om ett medvetet val hos möbelsnickaren. I detta fall kan jag inte se att Oskar aktiv valt att bryta kanterna. Oskar har förmodligen brutit kanterna med ett finkornigt sandpapper, det känns som det är gjort lite på ett ungefär. Detta väljer jag att ändra på, jag vill att kanterna ska tala om väl utfört arbete.

Motivering och argument för ändringar

Jag uppskattar konsekvent bearbetade kanter. Med konsekvent menar jag att det går att se tydligt hur man valt att bearbeta kanterna, det ska genomsyra möbeln i helhet. Konsekvent brutna kanter ger ett mer genomarbetat intryck av objektet. Det berättar om att någon har lagt ner tid på att arbeta in detta och är därför oftast ett tecken på kvalité. Jag fräser en 45 gradig fas runt lådornas överkant och på skjutlocken. I sammanhanget med låda och lock faller det mig naturligt att redovisa att dessa två delar hör ihop genom en gemensam fas. Det är dessa delar man använder och fasen blir ett visuellt förtydligande av detta.

Jag märker att mitt förhållningssätt till denna lilla men högst

betydelsefulla detalj framför allt har att göra med arbetet man lägger ner. En kant som många kanske inte ens uppfattar eller känner kan tyckas märkligt att lägga ner tid och kraft på, eller rent av onödigt. Men det är just av den

anledning jag också uppskattar detta medvetna val av att bearbeta kanterna konsekvent. Ett extra utfört detaljarbete som för mig utstrålar medvetenhet och hängivenhet till både material och användare. 


fig.36 Ändring, fasad kant på lucka och låda

3. Resultat och reflektion

3.1 Resultatsammanställning

I arbetsprocesserna har vi identifierat de olika argumenten för våra val som vi vid sammanställning kategoriserar:

Estetik - Visuella upplevelsen

Etik - Personlig hållning, förhållningsätt gentemot

materialets egenskaper och konstruktionens redovisning

Arbetsbesparande - Rationalisering av arbete, tidseffektivisering

Funktion - Bruksfunktion, ergonomi, slitstyrka

Ibland har flera av dessa argument spelat roll, resultatet presenteras här:

Oskars bakgrund till ändringar:

Fall/ändring Estetik Etik Arbetsbesparande Funktion

1. Dolt ändträ x

2. Olika ytor i nivå x

3. Sinkor x x

4. Beslag x

5. Ribbor x

Totalt 0 3 2 1

Carls bakgrund till ändringar:

Gemensamt:

3.2 Olika skäl till val

Ambitionen att tidseffektivisera arbetet med skåpen, liksom personliga värderingar har varit de vanligaste argumenten för de ändringar vi föreslagit. Som argument i tre fall ser vi viljan att anpassa produkten med hänsyn till bruksfunktion och slitstyrka. Estetik diskuteras och påverkas i flera fall, men är till stor del en följd av valen och ligger inte som grund till flera av

ändringarna.

Fall/ändring Estetik Etik Arbetsbesparande Funktion

1. Luckfunktion, gångjärn x x

2. Massiv lådbotten x

3. Handsinkning x x

4. Brutna kanter x

Totalt 1 1 2 2

Fall/ändring Estetik Etik Arbetsbespara nde

Funktion

3.3 Oskar reflekterar över processen och

resultatet

När arbetet tog sin början hade jag ett stort behov av att få formulera mig kring frågor som varit sammankopplad med litteratur och människor jag träffat i min utbildning. Jag har under en längre tid inspirerats av framstående personer inom psykologi, arkitektur, design och konst. De har alla påverkat mig och fått mig att inse att hantverk och skapande, handlar om mer än praktiska färdigheter. De tycks ha gemensamt, ett osinande intresse och engagemang för upptäckt och problemformulering. Jag upplever att de söker svar på frågor som ska ge dem perspektiv på tillvaron. De har alla olika tillvägagångssätt, vissa praktiska, andra teoretiska, men strävan är densamma. Ett mål jag har är att på liknande sätt kunna formulera mina egna värderingar genom mitt arbete. Att jag alltså lyckas föra en aktiv dialog i det jag gör. Det är ett syfte och utvecklingsarbete som engagerar mig; ett sätt att bejaka och sedan uttrycka det som kommer därav. Just därför ser jag på detta arbete som en process snarare än som ett sammanhängande resultat. Det gäller även det praktiska arbetet med möbeln jag tolkat. Jag har i stor utsträckning observerat varje enskild ändring i en isolerad situation, t.ex. sinkor som en detalj i sig och inte i samband med hela lådans konstruktion vilket har varit Carls fokus. Skåpet som helhet eller användningen har p.g.a. det lämnats i bakgrunden och de valda problemställningarna har fått bli tongivande. På så sätt ville jag undersöka och diskutera normer inom möbel och formgivaryrket. Jag har dock insett att denna arbetsmetod har lett mig i en oväntad riktning, nämligen till att mina val istället styrts av en sorts ärlighetsattityd gentemot materialet.

Genom att vi fått kritisera varandras arbete har jag behövt se över mina egna argument för vad jag tidigare gjort. Det har funnits tillfällen då jag velat försvara de val jag gjort tidigare istället för att faktiskt lyssna på vad Carl har att säga. Det är svårt att tumma på den yrkesidentitet man så länge arbetat på. Som vi tidigare nämnt är traditionen delvis ett instrument som ger oss frihet att handla självständigt, trygg i vår kunskap. Är det därför traditionen är så stark? Det fyller kanske inte bara den funktionen att man överför kunskap över

generationer utan även bygger självkänsla och gemenskap. Historiskt sett har praktiskt traditionsbundna yrken inte endast handlat om att leverera produkter och tjänster. Skråväsenden har t.ex. haft många funktioner såsom ekonomiska, juridiska och sociala, men de hade också att vaka över kvalitet och bekämpa konkurrens mellan yrkesverksamma (Jernström, sid 25). Eftersom vi idag inte tillhör ett skrå så har vi traditionen att tillsammans falla tillbaks på och dela en gemenskap. Det har fått mig att förstå vikten av samarbetet; hur man enkelt uppmärksammar varandra på problem och lösningar. Precis så som det var tänkt.

Under de resonemang jag fört och slutsatser jag gjort tycker jag mig ha funnit en central punkt hos materialet som tidigare gått mig förbi. Min relation till materialet handlar inte längre bara om vad det ska bli eller att jag ska lära mig en ny teknik. Jag känner en vördnad inför trä som jag tycks ha förlagt sen jag började formge för andra intressen än för materialet i sig. Genom att låta bli att hela tiden se mina val i ett större funktionssammanhang har jag haft möjlighet att fokusera på detaljer som sinkraden isolerat från lådan, och därmed enbart kunna förhålla mig till materialet och inte tänkt funktion eller arbetsteknik. Den relation man väljer att ha till sitt material påverkar både hantering och resultat. Allt står ju dock i relation till vad som ska uträttas men just i detta exempel har den övergripande frågan jag ställt mig blivit; med naturen eller mot den? Sammanfattningsvis konstaterar jag att de värdegrunder som väglett mig är mitt etiska förhållningssätt till material och konstruktion, och min vilja att saker ska utföras på ett så rationellt arbetsbesparande sätt som möjligt.

3.4 Carl reflekterar över processen och

resultatet

I hantverket söker jag ständigt efter mina händer och omformulerar

fingertopparnas iakttagelser till känslor och ord i mitt huvud. På vägen där emellan händerna och mitt intellekt förstår jag vad jag ska göra härnäst, hur problemet ska lösas. Jag gör samtidigt iakttagelser om hur min kropp fungerar, känner muskulatur och får mina sinnen att samarbeta, jag lär känna mig själv och det påverkar mina val.

Processen jag beskriver är högst personlig och ofta svår att

konkretisera. Det är ett arbetsmönster som tar tid och behöver utrymme för reflektion. Under min utbildning har tiden för reflektion varit knapp och av den anledning i många fall gjort mig delad om vart mitt hantverk är på väg, vad mitt syfte med arbetet är. Det har lett till frustation, uppgivenhet och ifrågasättande av mina arbetsmetoder. Syftet är kopplat till olika frågor; hur ska jag göra, varför ska jag göra, vad blir det jag gör, vad säger det jag gör om mig själv och hur jag ser på min omgivning? På min ena sida har jag ett mer konstnärlig och utforskande tankesätt och på min andra sida ett mer konkret och rationellt. Min önskan har varit att kunna kombinera dessa två men jag har inte riktigt vetat hur.

Då vi under vår utbildning styrs efter förutbestämda

tillämpningsuppgifter vi sedan utför har jag haft svårt att finna tid för dessa självreflekterande frågor. Detta individuella utforskande har blivit något som alltid fått stå åt sidan för deadlines eller förväntade prestationer. Dessa tankar jag beskriver ser jag som en ständig diskussion men nånstans måste

diskussionen konkretiseras med tydliga argument. Det var där jag och Oskar fann idén om detta arbete, att vi måste börja formulera och visa vikten av vad dessa reflektioner kan ge oss och hur det bidrar till vår kunskapsutveckling.

Detta arbete har fortsättningsvis varit ett utforskande av mina värderingar och erfarenheter då jag hela tiden tvingats argumentera och motivera mina val. Det har lett mig till just dessa frågor om vad jag gör, hur jag gör och varför jag gör. Frågor vi under vår utbildning bara berör under en

teknisk nivå. Men i och med vårt arbete har jag fått utrymme att också fundera inom en självreflekterande kontext. Därför har också sökandet av mer

intellektuell mening och formulering av mitt individuella hantverk varit återkommande. Jag har med hjälp av vår metod börjat förstå hur denna formulering konkret kan gå till. Genom att synliggöra och analysera mina val har jag funnit större mening i att fortsättningsvis söka formuleringar och syftet med mitt hantverk.

I utförandet av vår metod har jag inte bara haft en vilja att undersöka

processen. Mitt förhållningssätt till arbetet med Oskars möbel har också varit att det ska resultera i en fullt trovärdig slutprodukt. Varje del i en möbel står i relation till en annan och måste ses i ljuset av varandra. Sätter jag inte samman samtliga delar och slutför produkten har jag svårare att förstå varje del för sig, funktionellt såväl som estetiskt. Då de saknar sitt sammanhang blir det svårt att förstå bakgrunden till de beslut som fattas. Med Oskars skåp kände jag också för att på något sätt förvalta det han har skapat och ville med ödmjukhet inför hans prestation göra min tolkning så bra jag kan.

Vi kan se i vår resultatsammanställning att bara ett av mina beslut fattats med hänvisning till funktionalitet ur användarsynpunkt. Jag tycker mig ha en drivande vilja att skapa något som fungerar så som det är tänkt att fungera. Jag ser mig själv som en hyfsat utåtriktad möbelsnickare som lägger vikt vid och värderar användarmöjligheter högt. Jag blev därför förvånad av att möbelns tänkta funktion inte kom att styra mina val i högre omfattning utan att det oftare handlat om att hitta arbetsbesparande metoder och arbeta

rationellt. Insikten av detta får mig att fortsättningsvis handla mer medvetet då jag insett att mina val inte alltid är tydligt genomtänkta. Sammanfattningsvis konstaterar jag att de värdegrunder som väglett mig i mina val är min vilja att göra saker så arbetsbesparande som möjligt, min hantverksestetik och min vilja att saker ska fungera i sitt sammanhang.

Eftersom vi har formulerat vår uppgift själva, dess riktlinjer och mål så har min hantverksprocess varit friare. Jag tror att jag har kunnat fatta beslut fri från rådande konventioner och förväntningar vilket lett till en avslappnad och

glädjerik hantverksprocess. Genom att ständigt återspeglas av Oskars argument har vår dialog stärkt flera av mina värderingar. Framför allt att förvalta materialet mer ärligt och fortsättningsvis våga väga in min personlighet ytterligare. Jag vill tydligare ta ställning och argumentera för mina val med självsäkerhet i min arbetsprocess utan att påverkas av yttre omständigheter. Vi behöver i större utsträckning ta oss utanför det vi förväntas göra för att utvecklas och finna perspektiv till varför vi gör som vi gör. Jag vill därför understryka betydelsen av Oskars och mitt samarbete. Genom varandra har vi övat oss på att argumentera och kritiskt granska varandras arbeten. Detta har hjälpt oss belysa våra arbetsmönster och synliggöra konventioner inom vårt utförande. Det har lett oss till nya insikter och framförallt förståelse för en annan hantverkares beslut. Jag vill se vår metod som en förlängning och nödvändig intellektualisering inom ramen för lerning-by-doing pedagogiken.

3.5 Gemensam reflektion över resultat

Precis som man inom designfältet talar om forskning om, för och genom design kan man tala om hantverksforskning om, för och genom hantverk. Vårt examensarbete har betoningen ”genom”. All högskoleutbildning bygger på de övergripande målkategorierna kunskap och förståelse, förmåga och färdighet, värderingsförmåga och förhållningssätt. Där vårt examensarbete betonar det sistnämnda. Men det handlar också om kunskap och förståelse genom vårt görande. Vårt examensarbete behandlar förståelse och kunskap som är individuell och personlig, den vi tillägnar oss genom den metod som vi undersökt. Vi skulle kunna se denna metod som ett inslag i den klassiska learning-by-doing pedagogiken. För att tidigt förstå att det finns fler än ett sätt att göra något på. Det finns olika perspektiv och vi ser gärna att man omprövar sina egna övertygelser för att på så vis växa i sin yrkesroll. Då kan

förmodlingen traditionen hållas levande men också stärkas på lämpliga grunder.

“Med yrkeserfarenhet inom t.ex. möbelformgivning kommer också en insikt om hur lite man egentligen kan säga sig veta inom ett så pass föränderligt och subjektivt ämne som formgivning. Denna insikt leder i bästa fall till en ödmjukhet inför andras kunskaper och smak, och en nyfikenhet inför andras experimenterande” (Nobel, 2014, sid. 21).

Vi vill betona vikten av dialog och ett kritiskt förhållningssätt för att undvika att traditionen stärks i sina redan etablerade normer utan att beprövas enligt nya eller andra sätt att göra. Hur vi gör, vad vi väljer och väljer bort bör vara en naturlig del i det reflektionsarbete som följer det praktiska utförandet. Konsekvensen av att vår kunskap är kroppsligt betingad och högst personlig gör att vi måste se till varje individ och skapa förutsättningar för att förstå varandras kunskaper. Att beakta kontext anser vi är en otroligt viktig del i vårt

lärande och som Nobel uttrycker det är det en förutsättning för att skapa ödmjukhet och respekt inför varandra.

Kritik gällande smak och kunskap i en bedömning av någons arbete kan tyckas vara relevant. Däremot om det inte är konstruktivt betingat kan det lika gärna vara ett uttryck för fördomar man besitter. Fördomar om material, relevans, estetik etc. Ett tydligt exempel på detta är hur man inom

möbeltraditionen ser på ändträt, vi har ett fall i vårt arbete där Carl valt att i efterhand limma på en list för att dölja två ändträytor. Detta gjordes utan att aktivt fundera på varför utan mer i linje med vad han upplevt som en

förväntan. Ett annat exempel är beskrivningen av hur man gör sinkor i de två kompendium som ingått i Oskars utbildning i möbelsnickeri. Det står tydligt och klart vilka förväntningar som ställs utan att man för den del på ett konstruktivt sätt beskriver varför. Som student måste man själv i ett

undersökande finna hur saker hänger samman och då tillåtas ta egna beslut. Eftersom vår kunskap är personlig visar den sig också vara öppen för

tolkningar och vad som är rätt och fel går som oftast inte att urskilja. Detta blir också ett starkt motiv till att vi aktivt vill och behöver reflektera över våra val och värderingar.

Som ett resultat av den metod vi utforskat ser vi den återkommande varför-frågan. Den uppstår som en konsekvens varje gång man möter den andres val. Går man in i detalj och analyserar konstruktion, arbetsmetod, estetik etc. märker man snart att ens tolkning och slutprodukt påverkas av minsta åsiktsskillnad. Under arbetet har vi blivit varse både vilka synsätt vi delar och på vilka punkter vi skiljer oss åt. Carl har ett mer konkret, handfast och närliggande perspektiv med funktion och hantverksestetik i fokus. Medan Oskar låtit sig vägledas av sitt etiska förhållningssätt till material och

konstruktion. I bådas fall finns en strävan att möta materialet om än så på olika sätt. Omsorg om arbetsbesparingar väger tungt hos oss båda medan funktion har varit mer sekundärt. Även om estetik har stor betydelse för våra val har det bara i ett av fallen varit absolut avgörande och det är hos Carl. Synliggörandet av våra beslut har visat sig vara viktigt för vår utveckling och förståelse av sammanhang och den tradition vår yrkesroll bär på. Framför allt viktigt för att

nyansera vår lärandeprocess. I exemplet under inledningen med bordskanten där vår lärare med handen bedömer kvalitén kan vi nu möta bedömningen med trygghet och själva avgöra hur relevant vi tycker den är. Vi har förstått att det viktiga är att vi på egen hand tar ansvar och tillåter oss utveckla våra egna värderingar.

Det mest uppseendeväckande och för oss och mest förvånande, är att vår undersökning så tydligt visar att den vanligaste orsaken bakom våra val varit att göra något mer tidseffektivt, på kortare tid och med mindre

ansträngning. Att många av våra värderingar ligger på en så rationell nivå. När vi båda har haft uppfattningen om att vi vanligtvis är mer intresserade av estetisk än att arbeta tidseffektivt. Men sättet att lösa den praktiska uppgiften i vart och ett av fallen har visat på ett glapp mellan det förväntade och det verkliga. Det har gjort oss mer uppmärksamma på vilka värderingar vi har och gjort oss rustade att ta oss an kommande uppgifter med både självsäkerhet och självinsikt.

Vi har visat att genom att ställa sitt eget arbete i perspektiv till någon annans utmanas och i bästa fall formuleras en egen värdegrund. Vi behöver ha stor förståelse för kontext, kunskaper och erfarenheter, även om de som sträcker sig utanför rent praktiska ändamål. Vår ambition är att föra med oss vad metoden visat, ett aktivt reflekterande genom praktik är lika viktigt som görandet självt. Verbaliseringen av våra erfarenheter har varit ett sätt för oss själva att lära känna våra egna värderingar men vi hoppas att den även kan inspirera andra Vi lägger grunden för ett verktyg som kan vidareutvecklas av andra och ge stöd för fortsatt personlig utveckling. Vem utvecklar annars vår tradition om inte vi som bär på den?