Chefers interpersonella relationer på arbetsplatsen

Chefers interpersonella relationer på arbetsplatsen består av två underkategorier: de personliga relationerna; samt de privata relationerna. Informanterna främjar personliga relationer men begränsar de privata relationerna.

26

5.2.1. De personliga relationerna

Genomgående uttrycker informanterna att de har personliga relationer med kollegor och medarbetare. För samtliga informanter är personliga relationer oundvikliga och välbehövliga på en arbetsplats. Informanterna berättar att centralt på deras arbetsplatser är att umgås med kollegor och medarbetare under lunch- och fikaraster. Att äta och fika tillsammans och att umgås på arbetsplatsen blir viktiga tillfällen för att bjuda in till personliga samtal och lära känna alla inom organisationen. Vidare är det vanligt att umgås med kollegor efter arbetstid i after work-sammanhang. Sådana tillfällen uttrycks av informanterna som ett tillfälle att både prata jobb och personligt. After work sker i grupp och främst med andra chefskollegor. Informant 5 förklarar vikten av bra kollegor.

Så jag är väldigt beroende utav mina kollegor. Både för feedback och samtalen, men också bara liksom den här, ja, säga hej i korridoren och ta en kopp kaffe. För mig är kollegorna avgörande, skulle jag säga.

- Informant 5

Informanterna uttrycker ett behov av att få vara sig själv i sin chefsroll på arbetsplatsen. Det handlar om att få vara personlig i sina relationer med medarbetare och kollegor. Några informanter uttrycker att en är chef utifrån den en är. Det vill säga sin personlighet, sina värderingar och sina intressen. Att vara personlig varken går eller bör begränsas på arbetsplatsen. Det personliga påverkar arbetet och det är viktigt att vara sig själv för att bygga relationer med kollegor och medarbetare då detta förbättrar arbetsprestationer och arbetsmiljön enligt informanterna. Informant 3 förklarar hur bra relationer till sina kollegor hjälper i arbetet.

Att man är sig själv på något vis. Ingen annan än jag. Tänker att det i botten ger jättebra förutsättningar för att vi kan sätta oss ned och fundera över ’vem ska vara med och göra vad, och i vilka roller, och hur ska vi liksom formera, eller arbeta?’.

- Informant 3

Enligt de flesta informanter är bra relationer till sina kollegor avgörande för eget mående och att göra ett bra jobb. Att vara personlig i sin roll som chef upplevs som en bra förutsättning för att kunna genomföra ett arbete som underlättar att arbeta tillsammans samt skapa kontakt med medarbetarna. Genomgående pratar informanterna varmt om sina kollegor där de tar upp vikten

27 av att ha kollegor att skratta med, prata med och bolla tankar med. Kollegor och medarbetare ger stöd i både arbete och det personliga, och gör arbetsvardagen värdefull och trivsam.

Tidigare forskning visar att den upplevda möjligheten till vänskapsrelationer på arbetsplatsen har flera positiva fördelar, bland annat kan den öka arbetstillfredsställelsen (Balaban & Özsoy, 2016; Riordan & Griffeth, 1995) och organisatoriskt engagemang (Riordan & Griffeth, 1995).

Fastän informanterna endast är personliga med sina kollegor och medarbetare så kan alltså känslan av att trivas med kollegor och upplevelsen av att de skulle kunna bli vänner skapa individuella och organisatoriska fördelar. Möjligheten att kunna inleda vänskapsrelationer med kollegor och medarbetare är alltså positivt.

Att främja personliga relationer på arbetsplatsen kan vara ett uttryck för en relationsbaserad ledarskapsstil, något som vanligen studeras som leader-member exchange theory (LMX).

Informanternas utsagor pekar på att de har ett relationsbaserat förhållningssätt till ledarskap då de förespråkar personliga relationer med medarbetare på arbetsplatsen. Att informanterna gillar och uppskattar sina kollegor och medarbetare samt visar på ett förtroende till dem

är samtliga tecken på högkvalitativa relationer. Informanterna uttrycker själv att deras relationsbaserade förhållningssätt till ledarskap bidrar till både individuella och organisatoriska fördelar, då de nämner att både eget mående, arbetsmiljö och jobbprestationer förbättras om de är personliga på arbetsplatsen. Detta styrks av tidigare forskning som visat på att högkvalitativa relationer på arbetsplatsen har positiva effekter då de bidrar till bland annat högre arbetstillfredsställelse (Martin et al., 2005; Sparr & Sonnentag, 2008) och organisatoriskt engagemang (Lee, 2005; Martin et al., 2005).

5.2.2. De privata relationerna

Det är få informanter som uttrycker att de har en aktuell privat relation på arbetsplatsen, men några fler som pratat om tidigare relationer på andra arbetsplatser och på andra positioner. Att ha en privat relation innebär för informanterna att träffas med någon utanför arbetstid, ofta själva. Det skiljer sig alltså från den personliga relationer en har med kollegor och medarbetare när en går ut tillsammans i grupp. De privata relationer som informanterna har eller har haft i tidigare chefsroller är vänskapsrelationer och släktingar. Att ha en släkting på samma arbetsplats innebär automatiskt inte för informanten att det är en privat relation, men den behöver hanteras som en privat relation på grund av möjliga jävsituationer. Vänskapsrelationer är den mest förekommande privata relationen som informanterna har eller har haft på arbetsplatsen. Vad en vänskapsrelation innebär är unikt för varje relation (Graham, 1989;

28 Reohr, 1991) och det är därmed väldigt troligt att informanternas upplevelse av sina vänskapsrelationer skiljer sig. Det uttrycks dock att vänskap innebär ett stort förtroende för varandra där en delar värderingar, förstår varandra, kan prata, lyssna och ha roligt tillsammans.

En vän är någon att vända sig till och som en träffar både under och efter arbetstid.

Att chefer inom offentlig sektor har vänskapsrelationer på arbetsplatsen har visat sig vara vanligt enligt tidigare forskning (Berman et al., 2002). Det är därmed inte helt överraskande att några informanter uttrycker sådana relationer. Dessutom har tidigare forskning påvisat fördelar med vänskapsrelationer på arbetsplatsen. Vänskapsrelationer förbättrar generellt den anställdes arbetstillfredsställelse (Markiewicz et al., 2000; Winstead et al., 1995) och minskar stress (Morrison, 2004). Mer specifikt för chefer så finns det ett samband mellan vänskapsrelationer och ett starkare psykiskt välmående (Pasupuleti & Kumar, 2018) och bättre samarbete (Rank

& Tuschke, 2010).

Enligt informanterna har de formella positionerna i organisationen stor betydelse för den privata relationens lämplighet. Både utifrån de hierarkiska positionerna men även utifrån olika avdelningar och funktioner inom organisationen. En privat relation blir lämpligare om en jobbar långt ifrån varandra inom organisationen och egentligen inte har något med varandras jobb att göra. Om en jobbar inom exempelvis samma avdelning blir det viktigare att en befinner sig på samma hierarkiska nivå. Därmed styr de formella positionerna lämpligheten för den privata relationen. Informant 5 förklarar en del i detta.

Nä, men alltså det är klart att ju närmare man jobbar varandra, desto mer olämpligt blir det. Skulle jag vilja säga. Och ju längre ifrån varandra inom organisationen man jobbar, desto enklare blir det att hantera.

- Informant 5

Fastän vänskapsrelationer med medarbetare finns, så är det vanligare att informanterna har vänskapsrelation med kollegor på samma hierarkiska nivå. Informanterna är tydliga med att de upplever stor skillnad på att ha vänskapsrelationer med kollegor respektive medarbetare. Detta går hand i hand med tidigare forskning. Berman et al. (2002) fann en större acceptans för chefers vänskapsrelationer med andra chefer, jämfört med chefers vänskapsrelationer med medarbetare. En högre position i organisationen ses som ett hinder för att inleda och upprätthålla vänskapsrelationer på arbetsplatsen (Dobel, 2001; Parris et al., 2008).

29 Vidare uttrycker informanterna en medvetenhet gällande den beroendeställning de sätter sina medarbetare i om de inleder eller upprätthåller privata relationer med dem. “Man ska inte utsätta sina medarbetare att man blir kompis med dem. För då hamnar de i en jättesvår situation”

förklarar Informant 2. Sådan ödmjukhet inför de formella positionernas betydelse är genomgående tydligt bland informanterna. Det är som sagt något inbyggt i organisationens formalitet som begränsar privata relationer mellan chef och medarbetare. Chefsrollen ger de makt i relationen, och den makten måste en ta hänsyn till. Det ansvaret ligger på chefsrollen.

Informant 2 berättar.

Då är ju de i beroendeställning av mig, mina medarbetare. Då är jag överordnad, det finns ju en hierarkisk struktur. En över- och underordning. Den finns där. Bara genom organisationen så finns den där. Oavsett vad jag tycker om den så är den där. För att vi har olika roller. Då är det olämpligt att ha någon privat relation med någon av medarbetarna, tycker jag. Men det är ju min åsikt. Så det hade jag inte haft. Men mina kollegor i övrigt, chefskollegor, kunde jag ju ha en privat relation till. För då finns det ju ingen över- och underordning mellan oss. Då är vi jämställda.

- Informant 2

Sådan beroendeställning är problematisk också ur ett teoretiskt perspektiv på vänskapsrelationer. Jämlikhet är en viktig aspekt i vänskapsrelationer (Graham, 1989). Fastän Graham (1989) och Reohr (1991) är överens om att det är jämlikheten i själva relationens givande och tagande som är av störst vikt, så blir det svårare att upprätthålla sådan jämlikhet i en relation ju längre ifrån en är varandra i position. Det är därmed inte så överraskande att informanterna upplever det som både lättare och mer acceptabelt att ha privata relationer med chefskollegor än medarbetare, just eftersom det blir lättare att upprätthålla en jämlikhet i horisontella relationer än vertikala relationer.

30